Gobde

Vi är här nu.
Vi skriver den 10 januari i året 2012.

Igår morse rullade vi sta från Roquetas, målet var Porto de Mazarron...
Nu bidde det så att vi sköt en bit över målet och hamnade i Crevillente som ligger i höjd med Alicante. Anledningen var den att platsen som vi hade för avsikt att landa på saknade internetuppkoppling vilket i sin tur hade föranlett ett besök hos Wodafone och en mindre "dränering" av vår ekonomi. Vi valde då alternativet att köra ytterligare ca 10 mil och fick fri elkoppling 16A och fritt intenet i priset. Nu fick vi "råd" att köra elpannan...
VI GJORDE RÄTT - jepp!

Morgonrundan fick denna gång förläggas i centrala Crevillente då vi står parkerade i omedelbar anslutning till stan.
Matvaruhus fanns beläget inom 300 meter, lite väl nära med tanke på karaktären och aptiten.
Förresten, är det sant att man blir närsynt av vin...


Halalslaktat kött, vattenpipor och arabiska butiker står som spön i backen här, åtminstone i jämförelse med den norrländska obygden.
"Di svenske" verkar däremot inte stå som spön i backen, vi är nog det enda svenska ekipaget på Las Palmeras som Campingen heter, övriga är engelsmän, belgare, holländare och en tysk. Hyfsad fördelning skulle jag vilja påstå...
Vidare så har jag mött årets första "januarihumla", en spansk sådan som inte gick att skilja från en svensk. Det heter ju "en fluga gör ingen sommar", men en humla gör visst sommar. För er som nu trodde att en spansk "humla" var något man på ett ekivokt plan förnöjer tillvaron med hade altså helt fel.


Det drar ihop sig till husbilsmiddag, vi avser att tillreda en kulinarisk kycklingrätt med diverse grönfoder som ska avnjutas med ett glas rött, en Gran Reserva -02 som min "närsynta" favorithustru fyndat denna dag.

Var rädda om varann
/egon







 

Det är vackert.
Det är snötyngda tak.
Det är kylslaget.
Det är en avhållen plats.
Det är obygden.
Det är Östra Gobde i januari 2012.

Morgontemperaturen här i Spanska Roquetas visar +12 grader.
Dagen blir varm.
Andliga sånger på P1 har avlyssnats.
Webbradion har en kylslagen väderrapport för lappländska obygden.
Favorithustrun vänder sig i bädden vilket borgar för sällskap vid morgonkaffet.
En liten längtansunge jagar genom bakhuvudet när jag ser bilder från obygd och hembygd.

Nu är det kaffetåren, morgonduschen och en morgonrunda i det spanska landskapet som gäller.

Var rädda om varann
/egon


 

För många år sedan befann jag mig i Madrid och blev där god vän med en norrman, han var till proffesionen ”luftlekere”, lungläkare på svenska. På den tiden hade vi båda den synnerligen onödiga vanan att vara rökare.
Den gången jag frågade honom ”vad sysslar du med så blev svaret efter en stunds tystnad, ”nu må du sitte ned… jeg er luftlekere”…
Misstänker att jag mest liknade en fågelholk den gången.

Sedan dess har undertecknad många rökfria år, hur eller om det ryker runt norrbaggen känner inte vittnet till…

Ser att den senaste flugan nu är att röka smärtplåster och på så sätt få en rejäl missbrukskick. Smärtplåster innehåller ämnet Fetanyl som är 100 till 1000 ggr starkare än morfin och används vid narkos.
Fetanyl var även det medel som ryska specialstyrkor använde vid stormningen av teatern i Moskva då ca 170 personer avled genom överdos.
Lite vanvördigt kan man nu konstatera att åtminstone sex personer i Sverige ”omplåstrats” på bårhuset sedan man slutat röka...

Vidare ser jag att integrationsenheten i Borlänge sliter sitt hår sedan man där inhyst somaliska analfabeter med specialkompetens inom getskötsel och nu funnit att efterfrågan på den svenska arbetsmarknaden ligger en bit under obefintlig.
Nu har kommunens revisorer tvingats att anlita en revisionsfirma för att granska kommunens utbetalningar av försörjningsstöd (socialbidrag). Borlänge kommun anser dock att det mesta går ganska bra, om man bortser ifrån utbetalningarna och att man hittills inte lyckats att integrera någon…

Man kan utan specialkompetens konstatera att för cirka 100 år sedan hade nog möjligheten att få in någon i den småskaliga getnäringen varit betydligt större…

Var rädda om varann
/egon

Idag liknar de flesta andra dagar, vi går straffrundan som kan vara i ca två timmar och tillryggalägger då ca 4-6 kilometer. Detta gör vi de flesta dagar, och en dag klämde vi faktiskt i med hela 11,2 kilometer…

Under rundan brukar vi passa på att göra diverse foderanskaffningar, så även idag.
Vi gjorde ett nedslag på matbutiken Mercadona och förbrukade 10 euro, ca 91 kronor enligt dagens kurs.
Vad fick vi då för dessa slantar? Jo vi fick ett drygt kilo revbenspjäll, 1,5 liter mjölk, en flaska vin, Monte Ducay (Reserva 2007), skivad svamp, morötter, tre baguetter, två x 300 gram delikatesschoklad till efterrätt/kaffegodis. Tilläggas bör att motsvarande vin kostar 80-90 kronor i Sverige.

Jag läste någonstans att den spanska prisnivån ligger ca 25-30 % under den svenska. Jag vill nog hävda att detta är bara delvis sant. Mjölkprodukter och ost håller svenska priser, kaffet är inte billigt, men om jag lever enbart på frukt och vin så kanske jag ligger 50-70 % under de svenska priserna. Det där sista kanske trots allt inte är att rekommendera…
Tomater finns att köpa för 5-12 kr/kilo, apelsiner 9 kr/kilot och satsumas/mandariner 5-10 kr/kilot.
Dieselpriset var denna morgon 1.33 euro = 11.90 svenska kr/lit.

Yttertemperaturen visar +21 grader.
Favorithustrun ligger i solstolen utanför husbilen.
Julpyntet har gått i ide.
Jag använder inte långkallingar - just nu.

Var rädda om varandra
/egon

Det är tidig morgon på årets sista dag.
Om två timmar återvänder ljuset till oss här i Roquetas.
Temperaturen kröp under natten ned till endast några futtiga plusgrader.
Dagen kommer ändå att bli tillräckligt varm för nyårsmiddag ute i solen. Förresten så tror jag att vi kommer att vara ganska ensamma om att på nyårsaftonens meny ha grillad älgfilé, åtminstone här i Roquetas de Mar.
I väntan på favorithustruns uppvaknande lyssnar jag på nostalgitrippen ” Da Capo” med Anders Eldeman där just nu spelas ”När ljusen skall tändas därhemma”.

Året som gått kan nog sammanfattas med att det mesta är sig likt…
Jag hade nog tänkt skriva något om korrekta medias trögmagade vinklingar och lågintelligensutspel och våra verklighetsfrånvända yrkespolitiker och deras drömvärld, men eftersom det lär vara bra att avsluta året med positiva tankar så struntar jag i detta.

I stället låter jag tankarna gå till de personer och familjer som drabbats av svårigheter, sjukdom och sorg. Tänk så försumbara vi människor är uti det stora okända…

Gott Nytt År till er alla och var rädda om varandra.
/egon

Spanjorerna är ju ett ganska ”trubbigt” folk.

Men, långt ifrån alla, något jag och favorithustrun fick ännu ett belägg för under gårdagens straffrunda.
Under rundan kom vi att passera några tomatodlingar.
Vid en av dessa odlingar var en spansk senora i färd med att plocka tomater. Jag dristade mig till att gå fram och berömma hennes fina tomater, jag dristade mig även till att fråga om jag fick ta en bild av henne i arbete… hon svarade ”si senor” och gav undertecknad ett varmt leende. Nåväl vad annat kunde senoran göra då en stilig, reslig och välbyggd obygdens son visade detta ohämmade intresse som näst intill gränsade till en flirt.

Vi tackade senoran och gick vidare. Efter några meter ropade hon fast oss, dock inte för att beslagta kameran som var min första tanke utan för att få överräcka en påse underbara nyplockade tomater, tretton stycken till antalet.
När vi ledsnar på tomater kommer rundan att förläggas genom andra odlingar.
Variation är ju viktig…

Var rädda om varann.
/egon

Iran visar nu att man visst kan om man vill...

Mullorna har nu plockat fram sin allra medmänskligaste sida och beslutat att Sakineh slipper att stenas för den påstådda otroheten och den påstådda medhjälpen i mordet på sin man.
Men detta först efter starka påtryckningar från omvärden.
De rättsvårdande tillika rättrådiga och kvinnoföraktande mullorna har påverkats så till den milda grad att nu slipper Sakineh att stenas - hon ska hängas i en strypsnara tills livet flytt.
Vissa källor gör gällande att det har förekommit vissa påtryckningar före erkännandet...
Men faktum kvarstår,Sakineh har erkänt. Nå då så...
Nu var ju detta först efter 99 piskrapp.
Jag har hört att vissa erkänner redan efter ett 30-tal, tänk så olika det kan va.

Enligt den Iranska nyhetsbyrån FARS - (sug på namnet mina vänner) så beror omsvängningen på att man troligen inte har rätta faciliteterna, vilket lär betyda rätt stenstorlek.

En sak vet jag, om mullorna tog en sväng uppe i den Svenska obygden då vägomläggning pågår så skulle dom hitta en stenstorlek som mest påminner om kastvänliga kattskallar. Dessutom skulle man kunna känna på materialet vid varje punktering...
Skulle inte heller kännas helt fel att veta när mullorna i så fall passerade...

Till de intelligensbefriade grupperingar som förespråkar införandet av sharialagar i Sverige  vill jag bara säga - ni kommer att skapa stenbrist...

Akta er för mullor och var rädda om varann.

/egon

 

Detta var årets längsta natt, men det var även årets kortaste dag.
Enligt vissa kulturer så firar man att ljuset har vunnit över mörkret.

Här i Roquetas de Mar behåller fortfarande mörkret sitt grepp över ljuset ytterligare några timmar.
Morgonkaffet var kokt innan klockan visade 0600.
Yttertemperaturen +7,5 grader, stjärnklar och bläcksvart himmel.
Favorithustrun drar fortfarande lugna andetag bak i vänstra bädden.

Igår kväll fick vi julklappar…
Några knackningar på husbilens dörr, favvon öppnar och förklarar för en man med ett paket i famnen att ”vi ska inget ha”. Det tar en stund innan hon greppar att den som står vid dörren är ingen annan än just jultomten som vill överräcka ett paket från Camping Roquetas. Då paketet överräcktes så påminde ljudet om när dåtidens bryggarbil passerade…
Att vänta med paketöppningen till julafton utan att bekräfta innehållet hade förmodligen varit att utsätta tankeverksamheten för onödiga påfrestningar.

Vi har nu förärats två vinflaskor till julbordet och en skumpa till Nyårsaftonen.
Tack, tack goa tomten.

Jag fyller på koppen och inväntar frukostsällskap.
Var rädda om varann
/egon

Möjligen att nattens låga temperatur kan vara det närmaste vi kommer känslan av jul här i Roquetas, om man nu bortser från julmaten.


En 4-kiloslax har idag bytt ägare och dissekerats utanför husbilen, vidareförädlingen är i full gång.
Avskrädet hamnade i ”storgrytan” för att kokas in och så småningom ska denna anrättning avnjutas med ett glas vitt.
Ena filen är gravad, och andra bitar har förpassats till frysens arktiska klimat.
Ett rökt älghjärta ska plockas fram på julafton.
Några skivor juskinka a la Espana.
Gubbröra och en ”Skåne” står på önskelistan.
Mammas köttbullar är trillade och revbenspjällen är på gång.
Spanska köttfärsen är så grovmalen att oxen är mera misshandlad än mald…



Sedan blir det till att snurra igång en jul-cd, tindra med simmiga gubbögon, stoppa i sig julmaten, Skype-ringa till ungarna, gråta en skvätt, julotta på webben och så kan vi minnas julen 2011…

Önskar Er alla en bra jul där de glada minnena lever vidare.

Glöm inte släcka ljusen och var rädda om varann
/egon

Idag skriver vi den 17 december.
Om två veckor har vi ett nytt år.
De s.k nyårslöftena får väl bli som tidigare, ”vi blickar framåt mot nästa”… år alltså.

Morgonrundan togs som vanligt, ut mot fälten i riktning mot Malaga, sedan en krok upp till kustvägen N340,an och vidare in mot Torre. Brukar nog skrapa ihop som max en halvmil… kanske.

Pengauttag i bankomat samt en runda genom butiken Super Sol för att inhandla dagens lunch. Det blev en ”pollosoppa” för 0,65 euro.
På fälten kunde vi se att man skördar en del blomkål. Blomkålsmos är gott, väl så gott som potatismos, tycker vi.

Tempot är måttligt under ”straffrundan” eftersom favorithustrun har rejäla känningar av en besvärande astma.
Igår hade vi en nattemperatur på +15 grader och i skuggan på eftermiddagen kunde vi avläsa +24 grader. Personer som har vistats här under många år påstår att detta är en ”rekordvinter”, och då avses inte snödjupet…
Här klipper man gräsmattorna…
Hemma i norr härjar väl isrosorna som bäst på fönstren just nu. Det gäller att hålla åtminstone någon liten fläck öppen för att kunna hålla koll på om tomten är på ingående.

Slaskmedia erkänner att hotet mot kungahuset har byggts på kriminellt bildfalsarium. Nu är bara att hoppas på att drevet mot monarkin ska upphöra i och med att skammens rodnad nu fördjupats i de ”röda leden”.

Var rädda om varann
/egon

Som brukligt varje morgon går jag den s.k straffrundan, allt för att ge den gamla väl brukade kroppkakan en chans till återhämtning.

Nu ligger det så till att jag har ett par tår på höger fot som har beslutat sig för att ta kål på varandra. Stortåns närmaste granne begår ständigt grova övergrepp på sin vänstra granne som är just stortån. Varje steg jag tar så tar fanskapet chansen att ge stortån ett veritabelt Al Quaida-liknande tjuvnyp.
Den illa åtgångna tån är nu både röd och svullen.
Det gör förbenat ont.

Favorithustrun brukar medla mellan tårna genom att sätta en bommullsklädd tvångströja på terroristen. Oftast så sprider sig då ett visst lugn i lägret, åtminstone tillfälligt.

Men den gångna natten så ville inte den svårt ”sargade” stortån ge upp sin klagosång.
Innan den Andalusiska natten var till ända så hade jag beslutat att dra stortåns granne inför krigsrätt. Fritt översatt betyder detta att jag klockan 1200 denna luciadag ska besöka ”rättsskiparen” Kelly på fotvården här i Torre för att få ordning på den smärtsamma tvisten…

I skrivandets stund råder tidig morgon.
Yttertemperaturen visar +11 grader.
Kaffet är kokt och favorithustrun sover.
Nu avser jag att via webben delta i det svenska lussandet.
I övrigt kommer dagen att gå i boulens och luciakaffets tecken.

Var rädda om varann och era fötter.
/egon

Jag läser att den mediala infektionen kvällspressen talar om ”oberoende granskning”, man blir mörkrädd… Nordkoreanska medier kallar sig också för just, oberoende.

Så här i efterhand, ett tack till Anne Ramberg från advokatsamfundet som när dyngspridarna under förra ”anfallet” på Sveriges Konung och monarkin tog bladet från munnen och gjorde sig till tolk för vad de flesta svenskar anser om mediernas smutsiga kampanj.

Vem har glömt medias förtrogne Mille Markovic, ”svensk” sedan 1982, grovt kriminell med ett belastnings- CV långt som Volvos reservdelslista.
Narkotikabrott.  Olaga hot. Skattebrott. Misshandel. Vapenbrott. Bedrägerier. Utpressning.       Torpedverksamhet.
Dessutom har nu Aftonbladet utökat vänkretsen med Milan Sevo och Daniel Webb.

 … enligt källor med insyn i ”affären” sägs att… o.s.v. Känns detta igen?

Med facit i hand så måste man ställa sig frågan hur Sveriges grova brottslingar kan få härja fritt påhejade av bl.a den vänstermediala slasken och åsamka svenska Kungahuset och Sverige som nation den skada som bevisligen är avsikten?
Och hur kan det tillåtas att den s.k tredje statsmakten, dessa måttligt klartänkta dyngspridare får tillåtelse att sänka sig till denna nivå?  Vad är man ute efter? Är vi på väg mot ett nytt statsskick där tungt kriminella ska ingå tillsammans med Helin, Mattson och Scherman?
Består medievärlden numer av grovt oansvariga utgivare?

För undertecknad framstår hela detta medialt orenade utsläpp som näst intill ofattbart…
Har vi fått en virusinfektion i mediesamhället som inga bromsmediciner längre hjälper mot? Hur kan det tillåtas att vänsterkrafter gör nya samhällsfrånvända utspel och kallar kungen horbock…?

Aftonbladet, denna oseriösa vänsterblaska tillverkade även nedvärderande fotomontage på Sveriges statschef under förra anfallet på monarkin samtidigt som man basuner ut att han skulle vara en lögnare, allt i avsikt att få honom att framstå i en dålig dager, något man inte skulle göra mot en politiker i de lägre leden utan att kunna presentera hållbara bevis. Att försöken till avskaffande av monarkin skulle ta sig sådana uttryck hade nog ingen kunnat drömma om.
Hur kan dessa högst ifrågasatta politiskt korrekta herrar som är förmodat intelligenta människor visa sin tilltro och högaktning för notoriska förbrytare och sin ringaktning för Sveriges konung.

Och tala för guds skull inte om någon sorts rättspatos och att allmänheten har ”rätt att få veta”. Sådant kallas osunt medialt dravel då det är allmänt känt vad som är syftet med drevet.

Om nu någon skulle ställa sig frågan om hur jag kan veta sanningshalten i slaskpressens påståenden så blir svaret att det kan jag naturligtvis inte veta, men jag vet att när man tar hjälp av grovt kriminella så är ute efter att avskaffa monarkin med vilka metoder som helst.
Vi har bara har ett statsskick i Sverige – Monarki och Kungahus, så låt oss värna om detta. Man bör även komma ihåg att vi inte skämmer ut Sverige enbart i Sverige.

Jag inser givetvis också att många upplever ett stort lyckorus då man tar medialt fokus bort från en socialdemokrati i djup kris… men detta.

Hemma i obygden brukar vi säga ”att nu går skam på torra land”.

Var rädda om nationen Sverige och varann
/egon

Ett gäng klartänkta feminister har nu kommit fram till att män som har en benägenhet att sitta med benen brett isär bedriver ”manlig maktutövning”.

Damerna uppger nu att man har börjat fota dessa ”maktutövare” i kollektivtrafiken.

Vad däremot dessa damer inte har grunnat på är att kanske deras väl tilltagna utrustning kräver denna benställning, eller att senaste tidens ”slitage” på nämnda utrustning framkallar ett visst obehag om benen sammanföres…

Kan man misstänka att nästa steg blir att man besöker travbanorna för att föreviga kuskarnas maktutövande…Och så sumobrottarna…

 Och vem har glömt Jan Boklöv som av norrbaggarna fick namnet ”kråkehopparn” då han införde den nya bredbenta och vinnande härskarstilen i hoppbacken.

Hur som helst så är det illa om det blir för trångt någonstans, och då inte minst där som tankeverksamheten ska utvecklas.

Tänk på benvinkeln och var rädda om varann

/egon

Denna morgon så kunde ett av mina skarpa sinnen registrera att en man av spansk börd blev ägare till en bukett rosor från en rosenrabatt i Torres utkanter.

Tro nu inte att det var någon med ett tjuvaktigt sinnelag som härjade i rabatten. Icke så…
Här fanns två parkarbetare som med brutal sekatörfrenesi kapade rosenbuskarna en bit ovan marken, allt i syfte att förnya beståndet.
Med den framfusighet som anstår en obygdens son tog jag beslutet att likt en tiggare vädja om en bukett rosor att förgylla tillvaron med.
De två spanjorerna som förmodligen hade upplevt en bra natt och insåg värdet av att sprida ett gott rykte upp till den lappländska obygden var inte sena att ordna en bukett rosor till undertecknad.

Efter att ha bugat och bockat gick jag ifatt min favorithustru och goda vännen Lars som vinklat in på en bar hundra meter bort, kanske delvis för att slippa skammens rodnad då man måste ha sällskap av en tiggare. 
Väl där ”tiggde” jag mig lite vått papper och en påse att transportera buketten i.

Kaffet var vi tyvärr tvungna att betala…      

Kommen åter till campingen så var jag noga med att för så många som möjligt visa att här är en som har vett att köpa sin favorithustru en bukett rosor.

Lite splittring lyckades jag nog att så…

Ge bort en blomma och var rädda om varann.
/egon

För er som har åldern inne är det nog inga problem att komma ihåg de gamla telefonhytterna inne på telefonstationerna. Hyttdörrar som var hermetiskt tillslutna och en inredning som förmodligen designats av någon ambassads spionring med syfte att bevara hemligheter. Jag drar mig till minnes att man med jämna mellanrum fick glänta på dörren för att andas.
En talträngd spanjor som ju är storförbrukare av syre skulle med all sannolikhet där ha avslutat sina dagar…

I Torre del Mar finns en spansk telefonstation i modern stil där samtalen är billiga och det mesta bygger på internet.  Inredningen är utformad så att samtiliga i lokalen ska kunna ta del av varandras samtal.
Hyttdörrarna är av glas med en två cm luftspalt runt om. Dessutom finns en ljugarbänk för talträngda spanjorer i hytternas omedelbara närhet. Ljudnivån påminner mest om ett tivoli med samtliga begivenheter samtidigt igång.

Igår kväll telefonerade vi från denna lokal.

Våra hyttgrannar, en spanjor och en tysk som förmodligen inte ”greppat” telefonerandets ädla konst gjorde allt som stod i deras makt för att övertrumfa varandras väl tilltagna röstresurser.
Det samtal som vi försökte att föra på vår linje blev något stakatoaktigt då vi endast kunde tala då tysken drog in nytt syre, spanjorer däremot hämtar aldrig andan, dessa kan tala både på in och utandning.

Det får nog anses som högst tveksamt om personer av spansk börd har något som helst behov av telefon, röstresurserna verkar ju räcka till ändå...

Väl hemma igen så tog vi plats i förtältet för en stunds stilla avkoppling. Ganska snart blev vi varse att den ringande tysken var vår granne, men nu hade även ett antal av hans röststarka vänner slutit upp för en pratstund.

Nu flyttade vi över till husbilen där vi i lugn och ro kunde beundra vår lätt åldrade mobiltelefon, minnas svunna tiders telefonhytter och studera kartan över campingen.

Om det nu inte var bättre förr så var det i alla fall tystare…

Var rädda om varann
/egon

Idag är det ”Rosa elefanter” och ”Mina drömmars stad” som gäller. Härmed avses inget uppvaknande efter en bautafylla och inte heller någon därpå följande hemlängtan, här avses intellektuell förkovran via böckernas värld.

Denna bokliga förkovran ackompanjeras av regndropparnas smattrande på husbilstaket och har så gjort med några smärre uppehåll sedan igår eftermiddag. De meteorologutbildade spåmännen har tippat på 40 till 60 mm och verkar nu få behålla jobbet…

Vi koffeinförstärker extra denna dag.  Straffrundan är inställd… Lunchen intas i husbilen.

I normalfallet intas denna i vårt eminenta tält i anslutning till husbilen, men idag råder inget som liknar normaltillstånd. Husmans hårdbröd tenderar dessutom att krokna av luftfuktigheten. Lättuggat och knasterfritt så att säga.
En paraplyskyddad transport för att inta middagen på lokal har ställts in.  Siktet var inställt på en inte allt för avlägsen kinarestaurang, några smårätter – lis och andla glejol skulle setat fint.

Åskovädret med tillhörande regn tilltar. Paraplyerna har återgått till sina parkeringar i förtältet och favorithustrun räddar middagen genom att göra ett nerslag i husbilsfrysen.

Vi ger oss på ett korsord .
Per Anders Fogelströms litterära utläggningar och ett korsord i svårighetsgraden fyra+ måste väl ändå anses som en sorts premedicinering inför ålderdomen, såvida man inte redan ohjälpligt har passerat alla förutsättningar till denna cellträning.
Finska forskarrön hävdar att även intag av kaffe gynnsamt påverkar cellträningen.
På tal om celler så påstås det att den kulturrelaterade överraskningsparningen delvis ska bero på brister i cellutvecklingen ovan axelpartiet…

Vi förbereder en middag med åskblixtarna ljungande över Torre del Mar.

Träna hjärncellerna och var rädda om varann
/egon

I Lapplandsmetropolen Arvidsjaur värnar man om de små liven.
Detta har nu resulterat i att kommunen fixat ett alldeles eget övergångsställe för ekorrar.
Skylten är densamma som för gående men utbytt till ”kurre”.

Kanske uppslaget tillkommit då någon kommunrepresentant gjort en resa genom Europa och blivit varse att man där ha egna övergångsställen för höns, grodor, yrkeskunniga damer och gamlingar…

Oavsett hur den tillkommit så lär det vara Sveriges första övergångsställe för ekorrar.

Var rädda om ekorrarna och varann.
/egon

En då man varken vill ligga kvar eller stiga upp.

Men att bara ligga kvar i bädden och försöka invänta klockvisarnas långsamma färd mot gryningen är kanske inte något förstahandsval för undertecknad.
Jag väljer alternativet att stiga upp.

På avstånd kan jag höra en spansk sopbil som för en del oljud.
Havet brusar några hundra meter bort.
Ett par hundar skäller ute på fälten.
Den Andalusiska natten är varm och svart.
Termometern visar +15,8 grader bakom husbilen.
Jag drar igång datorn.

Favorithustrun vaknar även hon, tänder sänglampan och greppar en bok.

Jag läser några tidningar på nätet, ska läsa om dessa igen om ett par timmar då journalistiska sömntutor har gnuggat sömnen ur ögonen och anammat sitt ”kall”. Först då kan man tillgodogöra sig dagens dos av eländes – elände…

Det är i tidigaste laget för att dra igång kaffebryggaren. Om en timma då klockan har passerat 0500 känns det mera läge för kaffetillverkning.

Favvon har somnat om…

Kollar några bilder från vår  dotter Sara som bor i Australien med sin Dwayne. Dom har besökt hans mamma i sommarstugan några mil bort. Sommarstuga och sommarstuga – en husbåt på Hawkesbury river vid Mooney- Mooney som mest påminner om något från en gammal västernfilm. En underbar skapelse som jag och favvon ska bebo till våren, något vi ser fram emot.



Nu är dags att starta kaffetillverkningen…

Var rädda om varann och den goda sömnen
/egon

”Bankväsendet är farligare än alla världens arméer” sa Tomas Jefferson, USA, s tredje president. Därmed kan man konstatera att han hörde till de klarsyntas skara – åtminstone vad gäller synen på var man kunde hitta girigheten i sin mest utstuderade form.
Detta trots att han omöjligen kan ha känt till Nordeachefens Christian Clausens exempellösa girighet, eller den oomtvistliga girighet som genomgående präglar EU-parlamentet.

Tidigare när man talade om bankrånare så avsåg man en suspekt figur med neddragen rånarluva som tillskansade sig bankens penningar genom vapenhot. Idag är rollerna ombytta – banken rånar sina kunder med girigheten som vapen.
Man talar om att Nordeachefen förmodligen blivit fartblind, sanningen är nog denna att han redan gjort en rejäl avåkning där något hårt träffat en bristfälligt utvecklad del ovan axelpartiet och förorsakat bestående men…

Förresten har ni lekt med tanken att man i Bryssel skulle ha infört normal lönesättning…
Förmodligen har ni vid något tillfälle tillfört önskelistan en dylik önskan, och när ni gjort den tankevurpan har ni förmodligen även insett att då funnes inget EU och Europa skulle förmodligen ha befunnit sig i ett välmående normaltillstånd där vart och ett land vore tvingade att ta ansvar för det egna handlandet och den egna befolkningen.
Då skulle folkomröstning fortfarande ha ansetts som en demokratisk handling.
Gurkorna skulle få vara krokiga och parlamentarikernas gräddfiler skulle ligga i sin.

Akta er för girigbukar och var rädda om varann
/egon

Vårt läger har ett gemensamt med lägren från andra världskriget – här finns många tyskar, men där slutar likheten.
Inga stöveltramp eller höga kommandon här inte.
Den åsikten man tidvis kan höra att en tysk går an, två är en grupp, tre är en arme anser jag inte stämmer till fullo... Pluton i så fall, men detta måste jag nog grunna ett tag på.

Vad jag menar är att här i tysklägret råder nästan normaltillstånd.

Anledningen till att vi inte platsar i ”svensklägret” här på Camping Torre Del Mar är i högsta grad självvald. Vi kräver helt enkelt för stor plats med vårt ekipage och tillhörande tält. Platserna är inte överdådigt stora då detta är en äldre camping som anpassades till dåtidens fordon.
Nu är fordonen, ägarna och plånböckerna fetare…

På tal om feta så tror jag nog att våra tyska vänner ligger i en högre division, då i den bemärkelsen att dessa har betydligt färre hål kvar på svångremmen.

Svenskarna har en benägenhet att promenera, motionera och på diverse sätt försöka få den i många fall redan delvis förbrukade kroppkakan att återta en tidigare godtagbar form. Tyskarna däremot investerar i solstolar av en bredare och kraftigare modell...
Det är olika som man säger.

Dagen bjuder på molnigt väder vilket jag upplevde som en fördel då vi genomförde morgonens straffrunda i Torres omgivningar.
Mina gåskor börjar numera mest likna något man har fyndat på soptippen vilket denna morgon föranledde ett besök hos en skohandlare. Hos denna mustaschprydda turkiska invandrare kan jag för 15 euro ta ett rejält kliv uppåt på den sociala rangskalan. Gåskorna som snart ska bli mina hade en liten vidhängande läderbit som förklarade att här avsågs äkta läder.  Nu för jag och favorithustrun diverse privata överläggningar före investeringen avseende om det möjligen bara var den vidhängande läderbiten som var av äkta läder…

Var rädda om era fötter och varann
/egon