Gobde

Igår mötte jag en annan "åldring"...

Detta skedde då vi på morgonen besökte en marknad som sålde mat och grönt med giftfritt som ledstjärna.
Där fanns allt som Australienska landsbygden hade att erbjuda i form av giftfritt uppfött och odlat, men där fanns även något enstaka avvikande och "udda" inslag.
En svensk tjej hade ett stånd som bl.a sålde ostkrokar från OLW och Leksandsbröd. Hennes produkter kunde då definitivt inte klassas som varken giftfria eller nyttiga, möjligen välsmakande.
Priset på "krokarna" var sådant att dom borde sålts per krok...

Som vanligt så kunde inte undertecknad undlåta sig att utreda av vilken anledning en svensk ung kvinnlig förmåga hade hamnat i det tillståndet, eller i det ståndet om man så vill.
Det visade sig att hon tillsammans med en väninna drev en cateringfirma i Sidney och då tydligen hittat några pkt ostkrokar eller hur hon nu förklarade det hela... ja,ja det är liksom olika...
Helt lottlösa kom vi nu inte hem från marknaden. Vi hade investerat i getost, matbröd, en (1) svensk kanelbulle, en ostkrok ( okej påse då) och 20 rosor som jag förärade favorithustrun.

Nu kommer vi till den andra åldringen, eller snarare de andra åldringarna. 
Den ena, den med flaket var från 1921 men var fortfarande "still going strong". Den andra som skötte kommersen var den nuvarande ägaren och var något yngre...tror jag, men bara något.
Jag hann dessutom med att språka med den förra ägaren av bilen, en talträngd och trevlig farmare som gärna hade velat språka ytterligare någon vecka...
Vad gjorde då dessa rymlingar från hemmet där?  Jo se, ägaren till det lätt ålderstigna fordonet hade lastat honung på flaket, han var biodlare.

Australien är onekligen ett ganska spännande land...

Var rädda om varann
/egon

Inte Australien heller för den delen.

Men i allt det "goa" finns dock alltid ett litet minustecken, jag menar, låt oss inte glömma placeringen av denna väl tilltagna ö.
Ett så trivsamt ställe borde ligga inom någorlunda räckhåll för fler människor. Som det ser ut idag så är det mest en hoper reslystna självplågare som dristar sig till att färdas dessa 2000 mil för att få vandra hängande "upp-och-ner" i ett synnerligen behagligt klimat.

Igår då jag i den 25-gradiga värmen tillsammans med favorithustrun gjorde en vandringsrunda i Dee Why,s omgivningar så slog det mig att vi nog var lätta att "artbestämma", jag menar att de som såg oss nog ganska enkelt kunde fastslå att vårt hemma nog var långt borta, ganska ljusa i hyn och med en aura av tillfällig förvirring.
Själv förvånades jag över att så många gick omkring barfota på gator och vägar, inte heller kunde dessa placeras i trashankarnas skrå.
Om nu detta hänger samman med närheten till stranden eller om skopriserna är höga här tarvar nog en mindre utredning i sinom tid. 


Vi är ännu efter tre dygn rejält påverkade av "jet-lagen", detta trots att vi hade följt alla de instruktioner som man bör anamma vid så stora tidsförskjutningar. Inte en droppe alkohol eller kaffe under resan, massor med intag av vatten och minsta möjliga ätande o.s.v
Jag läste mig till att en viss förvirring kan uppträda efter dylika långresor vilket även då kan tolkas som att "normaltillståndet" består...

Nåväl, vi är här nu.
Det är morgon i Dee Why, våran dotter Sara har åkt till jobbet i Chatswood och vi ska förbereda dagens gårunda. Till er hemmavid säger vi godnatt då ju ni troligen redan har läst godnattsagan för varann.
Nu vankas ytterligare en kopp kaffe och en dusch, sedan så...

Under gårundan mötte vi en "åttbent" 5 centimeters Australiensare som jag passade på att föreviga. Han hade lagt ut sina "garn" i ansiktshöjd.
Vår dotter berättar att här finns en typ av spindel som håller "handflatestorlek", den lär dock vara ganska ofarlig.


Till sist ser jag att "tomhylsan" Tolgfors har gjort "patron ur" och kan då konstatera att det är näst intill omöjligt att kunna bevara hemligheter hemma i gamla Sverige...
Och Fredde har ett veritabelt he....e, igen...

Var rädda om gamla Sverige och varann
/egon

Nedräkningen pågår.
Det är nu 36 timmar tills vi ska ligga i stigning från Arlanda med en slutdestination i Sidney/Australien. Därifrån ska våran Sara ta oss per bil till slutmålet i DeeWhy.

Det går inte att komma ifrån att den långa resan till andra sidan jorden kan komma att upplevas rejält tröttande för ett par "gamstötar" som masar på i sista "kvarten" av ett långt och spännande liv.
Resan tar ca 32 timmar och 24 av dessa ska vi sitta parkerade i en flygplansfåtölj. Vi har försett oss med god läsning samt svårlösta korsord och dessutom så är ju det flygande vidundret som vi ska färdas med försett med egen tvutrustning i varje stol med ett 50-tal filmer att välja bland och således ett rikt utbud av underhållningsvåld att förfasas över.

Jag såg en utredning som visade att när man var framme vid "sista etappen" av livsresan och fick frågan om det var saker man ångrade när man tittade bakåt så var de flesta svaren att man sällan ångrade saker man gjort, däremot ångrade man sådant man inte gjort.
Man kan nog säga att jag och favorithustrun nu under ett tiotal år har gjort en rejäl insats för att minska ner de saker och de upplevelser som skulle kunna räknas till sådant som är ogjort, åtminstone vad gäller inom den självverksamma upplevelseindustrin.
Men likväl brukar jag tänka att nog f-n har man mycket ogjort...

Man brukar ju säga att det är bra att ha en "viss" framförhållning i planerandet och det är nog ingen dum ide oavsett vad man har för ålder.
Skillnaden mot den tid då man var näst intill odödlig är att nu finns vid all planering ett litet "kom ihåg" längst bak i hjärnvindlingarna som heter om man får uppleva den dagen.

Detta betyder nu inte att jag ständigt ältar dylika tankar, men dom förekommer och bör nog finnas med i planeringen, den slutsatsen drar jag då jag tänker på de goda vänner som tvingats avsluta sina planeringar aldeles för tidigt...


Det är fredag i Herrängen/Stockholm.
Det vankas räkmiddag...
Favorithustrun har intagit soffan samt greppat en bok av Karin Alvtegen.
Själv så "planerar" jag vad som ska stå på agendan om sex veckor sedan vi återvänt från Sara och Dwayne i det avlägsna Australien. Då har våran Australienbaserade dotter Sara bytt efternamn till Cassidy och kan titulera sig fru...
Efter hemkomsten vankas installning i nya huset.
Vårfiske i öppet vatten.
Vårfåglarna välkommnas till obygden.
Väl återbördade till obygden tar undertecknad några djupa andetag innehållande äkta livgivande  norrlandsluft - sedan är nog ordningen återställd...

Planera vidare, lev och var rädda om varann.
/egon

Söndagspromenaden, den s.k straffrundan företogs idag utan favorithustru.
Favvon var på en biltur till Vaxholm i sällskap med en större hoper familjemedlemmar, jag var vid avfärden strängt upptagen av skidskytte via tvapparaturen, därav den tillfälliga separationen.

Nåväl jag hann även med en rejäl runda bland förortsvillorna i Herrängen samt en tur genom Fruängens centrum. Den nedsmutsning, nedskräpning och skadegörelse som jag såg utanför villakvarteren framkallade en hastigt påkommen hemlängtan, eller bortlängtan om man så vill.
Bort från smutsen och förstörelselustan, bort från den kreativa dräggen som måste spreja det mesta som tillhör sammhället, elskåp, betongväggar, cykelskjul, busskurer, garagedörrar mm
Bort från krossade rutor och misshandlade cyklar utan hjul, bort från samhällets kostsamma dynga...

Om vi inte om några dagar skulle avresa till landet "down under" (Australien), en resa som jag för allt smör i Småland inte vill missa så skulle jag likt en Formel1 förare omgående ha stått och varvat på startlinjen, då skulle målet ha varit den Lappländska obygden, till den åtminstone till stora delar oförstörda naturen, till det lugn och den tystnad som är en lisa för gubbsjälen.
Efter en tid i obygden så brukar "läkningen", eller om det nu bara är vanlig gubbglömska ha gjort att man ånyo återvänder till de platser där buset finns.

Frågan är hur man då botar den mentala störning som dessa åverkanskreativa och kostsamma dyngslynglar lider av. Arbete kanske skulle vara en lösning, en ganska ovan och förmodligen högst ovälkommen syssla kan man anta.
Vissa hävdar ju att dessa kreatörer lär vara framtidens hopp... hemska tanke.
Det är liksom olika hur man ser på problemen.

Nu tänker jag inta ryggläge tillsammans med Henning Mankells "kinesen".

När övriga i familjen återvänder ska vi ha kaffe med tårta för att en av familjens yngre medlemmar har uppnått den hedervärt halvmogna åldern av 12 år.

Håll rent från buset och var rädda om varann
/egon

Hur hann man med på den tiden det begav sig?

När man hade "häcken full" som det brukar heta.
När 230 får och lamm var en hobby.
När ett antal hästar fanns på gården.
När vårbruk och slåtter skulle ske.
När företaget och de anställda gick på högvarv.
När det fanns småbarn i huset.
När man varje vecka hade 4-5 hotellnätter.
När man skulle hinna med ett antal in och utrikes mässor varje år.
När byggnaderna skulle underhållas.
När älgjakten inträffade.
När Shillerstövaren skulle motioneras.
När höstfisket var ett måste.
När det tidvis var ohälsa i familjen.

Jo se på den tiden hade nog dygnen mer än 24 timmar.
Vi var inte beroende av datorer på fritiden.
Dessutom så var ju både undertecknad och favorithustru yngre.
Jag upplever att det idag tar lika lång tid att planera som att utföra planeringen.

Nu måste jag skynda iväg till Åtvidaberg så att jag hinner med att köra husbilen en tur till Linköping i em.
Måste även kolla flygbiljetterna till Australien och ta pulsen...
Riktigt fullt utvecklad "fritidsförvaltare" är man nog inte... ännu.

Ta det lilla lugna och var rädda om varann
/egon

Våren är på gång i Östgötska Grebo.
Eller vad sägs om det rejäla åskoväder som igår under Melodifestivalssurret brakade loss över Grebo, det var blixt och dunder, hagelskurar och stormbyar.

Favorithustrun som hade varit på teater i metropolen Linköping kom precis in genom ytterdörren då första blixten ljungade och kunde upplysa oss om att himlen var stjärnklar för någon minut sedan, men precis som vårens ankomst till den norrländska obygden så hände allt med "high speed".
Senast jag såg en blixt var då jag med lånebil passerade en fartkamera utanför Åtvidaberg här om dagen…

Delar av samhället blev nu strömlöst av ovädret och gäster anlände för att få titta på finalen av uttagningen till melodifestivalen.
Personligen så föredrog jag att beskåda vädrets ”naturligt” framförda oväsen jämfört med det oljud som de s.k artisterna tävlade med.

I ”gamla tider” påstod man att när åskan gick på liggande isar så blev det kallt igen, men det var ju på den tiden det…
Nu står en långtur till fots i den Greboska terrängen på agendan.

Lätta på gasen och var rädda om varann
/egon

Igår gick jag på vatten, på Ärlångens vatten.

Jag inte bara gick på den istäckta sjön, jag pimpelfiskade med ett om inte utsökt resultat så åtminstone ett jämt sådant.
Om resultatet kan jag säga att vi åt en utsökt räkmiddag efter avslutat fiske, och räkor är inget som Ärlångens djup kan erbjuda – om man säger så…
Allt fungerade som det brukade, det kändes faktiskt ganska hemtamt och trivsamt att få hålla i ett pimpelspö och fånigt stirra på en rev som försvinner ner genom ett hål i isen.

Om jag inte vetat att middagen redan var räddad hade nog engagemanget vad gällde att rädda fiskarhedern haft en annan intensitet, och då hade Ärlångens is mest liknat ett durkslag och omgivningarna hade luktat som fiskförsäljningen…


Nu förhöll det sig även så att en stor del av tiden gick åt till att på Ärlångens solbelysta strand bedriva korvgrillning och kaffesörplande.
Favorithustrun och ”Grebo-Annas” familj som egentligen var tänkta som delar av transportsektorn för att bärga hem fångsten till dissekeringsavdelningen fick denna dag en ganska lätt uppgift.
Skit samma, korven och kaffet satt fint, vädret var underbart och i morgon så har firrarna bara blivit större…

Det är tidig söndagsmorgon i Grebo, det är kallt, termometern bak på husbilen har som mest denna natt visat -9 grader.
Uret har passerat 0600 och andliga sånger pågår i radions P1.
Favorithustrun ligger kvar i bädden och jag har fått förhållningsorder att inte gå in i huset och ”föra liv” med kaffet i denna okristliga timma…

Var rädda om varann
/egon

 



Nu var den landad!!!

Det är inte bara svårt att få elever till det svenska omvårdnadsprogrammet, även till viss fransk förarutbildning verkar det vara svårt att få elever…


Nu kan det ju vara så att denna förare som skulle gräva ner en kabel på Campingen i Tournon Sur Rhône hade anammat ”gräv där du står” och inte uppmärksammat att dom redan hade ”grävt där han stod”.
Nåväl, fransoserna uppvisar en del hetsiga yvigheter och ett aldrig sinande ordflöde när det barkar åt skogen.
Alltid något som muntrar upp svenska åldringar i den 13-gradiga tillvaron på en fransk flodstrand.



Vi har vandrat runt bland Tournon Sur Rhones bebodda ”stenhögar” med anor från 1300-talet.
Murar, borgar, stenvärn och diverse skyddsanordningar stod som spön i backen, det påstås att man var rädd för protestanterna på den tiden det begav sig...
De flesta personer vi mötte verkade dock inte längre vara rädda för protestanter, eller så trodde dom att vi var katoliker...
Under resans gång upp mot permafrostens rike så har vi roat oss med att "shoppa loss" en del.
Det blev några minnessaker... och en villa!

Så ser Arvidsjaurs kommunvapen ut, den kommun där vi även i forts kommer att ha våra bopålar.
Orten heter Måskuosuvvante på Umesamiska. Vi brukar säga Moskosel.
Vi blir nu i fortsättningen grannar med Östra Gobde, men vi har trots allt kommit någon meter söder om... Det är svårt att släppa greppet som man brukar säga...



För övrigt så har vi nu övergått från det franska till det tyska språket.
I Göttingen där vi nu har dragit åt handbromsen står en staty som kallas "Gåsflickan", hon lär vara den mest kyssta bruden i Tyskland. Detta kommer sig av att alla doktorander som tagit sin examen på våren skall förära Gåsflickan med en kyss. Göttingen i Niedersachsen har 125000 innevånare och ca 25000 studenter.
Det kan ju bli ett herrans pussande.
Visste ni att mer än 40 nobelpristagare har arbetat eller levt i Göttingen under det senaste århundrandet?
Fram till 1933 räknades Göttingen som matematikens världshuvudstad, men det visste väl alla.



Så det kan va!

Var rädda om varann
/egon

Igår tog vi en promenad i den ”steniga” byn Capmany.
Byn ligger i den nordspanska regionen Catalonien. Den här byn har ett antal små restauranger, uråldriga stenhus, en kyrka, en vinbodega och gator så förkrympta att dessa skulle ödelägga det mesta i husbilsväg. Vi parkerade utanför…


Inne på vinbodegan hade vi en mindre språkkurs och påpekade då att vädret sedan något dygn bestod av kalla stormvindar som ibland ruskade om husbilen på ett oroväckande sätt. Då förklarade man att nu var den spanska ”vintern” över.  Enligt senoritan som följde oss runt mellan vinfaten så avslutas alltid vintern med ett par dagar rejäl STORM som hon dessutom hade ett namn på. Efter dessa dagar kommer sommarvärme påstod hon. Detta verkar ju stämma…

Då jag kollade vädret så ska fr.o.m. i morgon råda sommartemperaturer på så där runt +20 grader.
”En får tacka”!

Var rädda om varann
/egon

Vi har ett ”supermercado” här i Vinaros som heter Hiper Simply, en alldeles suverän spansk dagligvaruhandel.
Där finns en manuell fiskdisk där man försäljer det mesta som har vistats i vatten. Det säljs fula varelser, skimrande varelser, långa varelser, svåruttalade varelser, beniga varelser, små varelser, storögda varelser och mångarmade varelser med sugkoppar och hyfsad räckvidd.

Avsikten var att pröva på en ny variant av Medelhavets simkunniga läckerheter. Vi hade under några dagar sneglat på en ”varelse” som förmodligen simmat på stort djup nära botten, den slutsatsen har jag dragit av att dess ögon är stora och oskyldiga som en statsministers…


Men innan vi i ambivalensen framför fiskdisken hade blivit till allmänt åtlöje klev vi en meter i sidled och valde ut en betydligt mera bekant firre, en silverglänsande 4-kilos lax från nabolandet Norge. Norsk lax flygs till Spanien och säljs för det facila priset av 45 svenska kronor kilot. Om man vill får man dessutom laxen dissekerad och filead för samma pris.
Undertecknad valde dock att bedriva hemmaslakt, kanske mest för att höja graden av oavlönat utlandsarbete och hålla knivarna i trim... 
Laxen smakade helt underbart, den slutsatsen kunde vi dra efter att ha tillrett en ”tvåpersoners” fisksoppa på avskrädet.
Ett glas välkylt vitt slank villigt ner tillsammans med den kulinariska anrättningen…
På fisksoppa blir man inte så där ”övermätt” som man kan bli av en mastig kötträtt… tycker vi.
Till dagens lunch blir det några skivor gravad lax på valnötsbröd.

Favorithustrun befinner sig fortfarande i John Blunds rike när uret går mot 0600.
Själv ska jag starta upp webbradion och lyssna på första nyhetssändningen från SR innan det är dags för programmet Da Capo med Anders Eldeman, minnen och melodier som påminner om att man har "åldern inne".

Solen står om några timmar högt över stenhusen i Vinaros och det är tid för dagens straffrunda.

Ät fisk och var rädda om varann
/egon

Jag tänker då närmast på de bristande kontrollerna vid kombinationer av olika mediciner och dess inverkan på hälsoläget hos en patient.

På förekommen anledning satte jag mig tillsammans med favorithustrun framför laptopen för att läsa på om våra förskrivna medikamenter. Detta efter att ha läst en artikel om hur bristfälligt många läkare kontrollerar om de olika preparaten som förskrivs kan tas tillsammans med annan medicin.

Där framgick att skadeverkningar av felaktig medicinering kan vara betydande...
Där framgick även att den gruppen av bättre begagnade, förvirrade, surögda, halvrakade, fårade, stapplande och levnadsglada äldre på väg mot en övermogen ålder inte sällan är en utsatt grupp vad gällde att ha ett välfyllt medicinskåp där flera av medikamenterna var till mer skada än nytta.
Där någonstans platsar man nog…
Undertecknad har ju själv en del pillertuggande på dagordningen.
På morgonen inmundigar jag tre piller, två vita och en brun…

Ena tabletten är mot högt blodtryck och heter Enalapril/Hydrochlorothizaide Teva och i Fass kunde jag då läsa att man bör vara uppmärksam på om patienten har diabetes.
Där står också att läsa att läkemedlet inte bör förskrivas till patienter som använder Metotrexate som är ett cancerläkemedel.
Vidare står där att läsa att ovan nämnda läkemedel inte bör vara ett förstagångsval vad gäller medicinering mot högt blodtryck.
Jag är diabetiker och tar Metotrexate mot en reumatisk sjukdom och har fått medicinen utskriven som ett förstaval.
En femetta som man brukar säga.

Där står även att ovan nämnda medicin kan ha begränsad eller ringa effekt på mörkhyade personer… men då mitt liv till största delen levs på skuggsidan så bör ju åtminstone mina vitblåa ådrade ben svara bra på felmedicineringen.
Den ”nyförsvenskade ” stavettläkaren  som förskrev medicinen kanske bara hade den förkortade svenskkursen.

Nåväl, tills vidare tuggar jag i mig pillren då jag är medveten om att läkemedelsjättarna jobbar enligt principen "hängslen och svångrem", allt för att slippa besvärande och kostsamma rättegångar.

Medicinen skall dock så småningom få en ersättare, något som vissa förskrivare även borde få.

Visa mod, tugga vidare och var rädda om varann
/egon

Frågeställningen kan idag vara högst befogad.

I dagarna har en 64-årig man från Kalix fått avslag på sin ansökan om registrering till yrkesfiskare…

Länsstyrelsens motivering var att mannen var för gammal och att ett tillstånd skulle innebära ”en förgubbning” av fiskekåren. Det högst förvånande beslutet och den motivering som tjänstemannen bifogat visar mest på att anställningskraven har varit lågt ställda på länsstyrelsen i Norrbottens län.
Beslutet är ju ett solklart fall av åldersdiskriminering.

Kalixbon har nu anmält länsstyrelsen till diskrimineringsombudsmannen, DO.
Dessutom rimmar ju beslutet ganska illa med Reinfeldts förslag att man om möjligt bör jobba fram till 75 år.

Om undertecknad denna morgon befunnit sig hemma i obygden så hade förmodligen en fiskedag stått på agendan, detta trots att man snart nått "bäst före datum".



Var rädda om varann
/egon

Från mäklarhåll har under senare år framkommit att man tillhandahåller stenkastare som går att konvertera till spjutkastare inför kommande olympiska spel...
Det är i.a.f den slutsatsen man kan dra då man läser mäklarfirmornas annonser som i många stycken har lite rödluvan och vargen över presentationen av de olika objekten. Någon större förkovran i vikten av att presentera sanningar kan man knappast uppvisa.

”Stenkast” är en beskrivning som numera används synnerligen flitigt i annonseringen. Så låt oss då titta närmare på detta stenkast.
Ett normalt spjutkast av en elitidrottsman ligger på runt 100 meter och bör väl vara en god måttstock, eller hur?

Hur som helst så har det nu gjorts en utredning i grannlandet Norge som kan visa att mäklarfirmorna idag har från att under 2010 ”kastat” 159 meter idag ökat till ett snitt på hela 259 meter. Den som ”kastade” längst var en fastighetsmäklare i Nyborg som nådde hela 943 meter…
Denne framhåller dock att han är försiktigare idag...

Hemma i obygden använder vi ”lappkast”, detta betyder att man gör en helomvändning i skidspåret ”på stället”, detta utan att göra skidavtryck vid sidan av, något som många mäklare knappast skulle klara utan att spåra ur…

I skrivandets stund då klockan tickar mot 0730 så uppvisar den spanska metropolen Crevillente +11 grader vilket vi upplever som näst intill godtagbart, detta efter att ha fått information om snöfall i betydligt sydligare metropoler.
Dagen kommer trots det "kalldrag" som överfallit stora delar av Sydeuropa att bjuda på ca 17 grader och ytterligare några till i solen. 

Nu ska jag framföra ett frukostförslag till favorithustrun.

Akta er för oseriösa mäklare och var rädda om varann
/egon

Då jag i morse klockan 0600 tog del av temperaturrapporteringen från orterna runt Jokkmokks marknad kunde ”kalla” fakta berätta att Kvickjokk hade -41,2 grader och Jokkmokk endast -36 grader och myggfritt…

Det är alltså marknad i Jokkmokk, den 407:e i ordningen och en ohyggligt kylslagen sådan.

Till alla er som haft någon lättare undran angående varför en obygdens son anser att varma benkläder av typen långkallingar borde synas oftare på ”catwalken” säger jag bara, nu vet ni…

Jag avser att själv tillhöra marknadsbesökarna idag, men jag väljer marknaden här i Spanska Crevillente där även vi kan ståta med en ovanligt kall marknadsdag.



Klä er varmt och var rädda om varann
/egon

Att ge dricks till servitören sedan man intagit en måltid på restaurang har ju vissa incitament som går att jämföra med prostitution, detta då man ju betalar för en relation med den som serverar.
Själv tillhör jag den kategorin av gäster som måste räknas till ”de fattiga” på den typen av betalda relationer.

Krögaren Carl Jan Granqvist sa vid något tillfälle att beteendet liknar ”att stoppa sedlar i behån på en bibliotekarie”. Som servitör säger sig Carl Jan ha upplevt beteendet som pinsamt. ”Man utför ju bara sitt jobb” tilläggen han.
Dessutom, åtminstone i Sverige så ingår ju den avgiften i notan och kallas då serveringsavgift.

Ett annat beteende som undertecknad är måttligt imponerad av den kategorin charterturister som applåderar då piloten landat enligt den överenskommelse som står på biljetten, även om det nu var så att resenärerna var övertygade om att få möta sin skapare i samband med landningen så känns beteendet onekligen lite pinsamt.

Däremot har undertecknad vid något udda tillfälle dristat sig till att göra korstecken så där ”lite i smyg” inför landning, men den gången har piloten varit extremt lågavlönad vodkadoftande ryss och den Uzbekiska landningsbanan i det skicket att den skulle upplevts som plågsam även för en Citroenfjädring.

Var rädda om varann
/egon

"Du ska omgående söka assistentersättning för vård av astmasjuk anhörig".
Detta var vad min astmadrabbade favorithustru sa efter att det hade uppdagats att en 93-årig kvinna under flera år har inkasserat assistentersättning. Trots sin höga ålder har kvinnan stått som heltidsarbetande personlig assistent och utkvitterat full lön från försäkringskassan.

Det var till sist den ”övermogna” damens höga ålder som fick försäkringskassan att börja fundera kring det hela, men då hade det redan gått ett antal år.

Och om inte härvan omkring de irakier och libaneser som blivit miljonärer på fusk med assistentersättningar hade uppdagats så kanske damen hade kunnat fortsätta sin anställning…
Försäkringskassan förstod inte att den kultur som damen kom ifrån vill att man ska åldras med värdighet...
Undrar just om den lätt ålderstigna damen även har kunnat åtnjuta fullt jobbskatteavdrag.

Den nu 93-åriga damen lär nu vara misstänkt för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott… otack är ju världens lön.

Samtidigt så kanske detta ger en liten fingervisning om den sällsynt höga kvalité som delar av den ”arbetskraftsinvandrande” befolkningen håller.

Undertecknad kommer den närmaste halvtimmen att vara upptagen med att fylla i några blanketter. Husbilsgrannen Gaston från Belgien lovar att intyga… allt.

Var rädda om varann
/egon

Nu är det inte fråga om den grupp illegala invandrare som fått epitetet ”papperslösa” p.g.a att dessa på diverse företagsamma sätt har transporterats till Sverige och inför asylprocessen visat en upp ett fabulationsregister som skulle fått boken ”Ljuger gör jag inte sa Janne Vängman” att te sig som rena sannsagan.

Janne Vängman

Här avses helt vanliga spanjorer som av någon outgrundlig anledning tror att allt papper som man inte längre har bruk för kan man bara slänga ifrån sig. I en papperspelle då… nä, nä, icke så.
Korkskallarna väljer gatan eller på någon annan allmän plats där man för tillfället befinner sig till att avhända sig det tomma cigarettpaketet eller den tomma brödpåsen eller annat skräp som man inte längre har användning för.
Beteendet är i högsta grad spanskt.

I förmiddags satt jag tillsammans med favorithustrun och åt ett äpple på en bänk i Crevillente, där iakttog vi en äldre spanjor som hade en del pappersskräp i handen efter att ha inmundigat något. Så kastar fanskapet bara ifrån sig skräpet på parkmattan.  Han befann sig tre (3) meter från papperskorgen.
Det var ohyggligt nära att jag tvingade fanskapet att äta upp skräpet…

Om så hade skett så hade den därpå följande rättsprocessen förmodligen kommit fram till att jag led av något sorts ”skräpplockarsyndrom” som tidvis övergår i oprovocerat våld.
Oprovocerat… just det.

Dom borde allt få vara papperslösa och därmed förhindrade att skräpa ner…
Äppelskruttarna lade vi i papperskorgen.

Var rädda om varann
/egon

I torsdags fick vi sverigebesök.

Men efter att under tre dagar ha fått bruka vårt hemlands vilda tungomål så har vi nu fått återgå till mera internationella språkerier.
I morse rullade vännerna Maud och Gullmar vars "hemmahamn" är det kylslagna västkusten vidare mot ett betydligt mildare Cordoba, men vi hade tre fina dagar då vi kunde umgås och trivas.
Vi hann med att äta på lokal, diverse stadsvandringar med shoppinginslag, spela sällskapsspelet Sequense och ta ett gott glas vin.
Det kändes onekligen bra att få återse "gamla vänner", dessutom svensktalande sådana. Senast vi sågs var föregående år i Torre del Mar.

Nåväl, nu får vi återgå till att botanisera vidare på tu man hand i Crevillente.


Sedan vännerna åkt gjorde vi en tvåtimmarsrunda i de gamla delarna av stan, efter detta en lättlunch och favorithustruns 2-timmarspass i solstolen bakom husbilen.
Vän av ordning har ju inte tid med sådana "jetset-fasoner" som att häva sig i solstol då ett fd "statsbärande" parti med tveksam ideologi försöker hitta en lösning på något näst intill olösligt.
Jag har ju faktiskt lovat Fredde att försöka hitta en efterträdare till Holten som kan ge samma gynnsamma tillströmmning av borgerliga väljare.
Av det jag hittills har sett i den korrekta pressen så verkar ju urvalet av dylika efterträdare vara väl tillgodosett...

Favorithustrun har nu avslutat dagens överklassbeteende och stickar just nu på ett par sockar till någon som har den rätta storleken på fossingarna för att passa sockarna...
Själv ska undertecknad anfalla grönfoderförrådet för att med mild frenesi framta en sallad som ska utgöra komplemment till aftonens kulinariska laxanrättning.

Var rädda om varann
/egon

Frågan är, kan det finnas något mer frustrerande än en Pc som är idiot, den stänger av, den låser sig, den är extremt långsam, den är i högsta grad oberäknelig och opålitlig?

Efter att under en vecka ha slitit den hårkalufs som redan tidigare låg i ”sin” har nu lugnet lagt sig över en av Crevillentes datoranvändare.
Det hela utvecklade sig så att jag nödgades stoppa eländet i ryggsäcken och företa en Golgatavandring till en adress som jag fått av Camping Las Palmeras, man t.o.m. hjälpte till att boka en tid. Tack, tack goa damen…
Precis som en läkare som ställer rätt diagnos på datoranvändaren så kunde "Pc-doktorn” föreskriva rätt vårdprogram för den sjuke.

Det visade sig att den sedan födseln var behäftad med en sjukdom, en medfödd åkomma som enligt spansk expertis finns i några typer av Pc. Enligt ”doktorn” så uppträder felet då datorn blir välfylld.

Just nu avlyssnar jag Radio Norrbotten via webben…


Men det kunde ha blivit en dödsruna över en laptop…

Var rädda om varann ...och datorn.
/egon

Ja du Per Morberg… nu har du fått till en alldeles egen lappkränkar-härdsmälta.
Du har tydligen hånat och förringat, du har gjort dessa synnerligen lättkränkta personer inom sametinget till en sömnlös, plågad och pillertuggande massa som nu kommer att kräva upprättelse och skälig kompensation för det trauma som du åsamkat dem.

Vad var det då för grymheter som uttalades av Per Morberg i programmet ”Sveriges Mästerkock”.
Jo, han sa då en av deltagarna åkte ut, ”Då var det slutvisslat sa lappen då han skar av sig läppen”.  Nu blev ni nog allt bra chockade, eller…?
Nu ser jag att ordföranden i sametinget Stefan Mikaelsson förklarar skämtet som något förlegat, vi säger ju inte ”negrer” längre, då fick jag svårt att hänga med… Hur i herrans namn kom negrerna in i Morbergs skämtande? Har människan fått hjärnsläpp.

Det kan väl inte vara så att ordet lapp eller lappar nu ska börja ses som ngt nedvärderande. Själv bor jag i renskötarland och har aldrig hört obygdens innevånare använda annat ord än lappar om renskötande befolkningen.
Min far som var född 1904 visste knappast vad en same var, det var i.a.f ett ord som aldrig kommit över hans läppar. Det heter ju för fanken lappknivar, lappkåtor, lappskor, lappviste, lappgumma, lappskidor mm, och i Arvidsjaur har man den av turister så välbesökta ”Lappstan”. Det heter t.o.m Lappland...

Tänk om jag nu måste upphöra med att berätta historien om då lappkvinnan visade sin alldeles egna dildo och förklarade att det var en ”fusklapp”…

Det är ju inte säkert att man får säga dildo längre.

Var rädda om lapparna och varann
/egon