Gobde

För andra dagen i rad eldade vi rök-kåtan.
Varje höst strax innan älgjakten brukar livsmedelsbutikerna i Arvidsjaur och Älvsbyn tillhandahålla billigt sidfläsk. Fläsket går under namnet ”fjällsida” och säljs i ganska stora stycken (1,3-2 kilo). Det vita fettet kan vara ganska så rikligt i dessa bitar, lite av en snöklädd fjällsida med inslag av lite bruna barmarksfläckar…

Från att tidigare ha suttit som sidfläsk på en ganska fet Alviksgris övergick nu dessa till att bli en gyllenbrun och välsmakande läckerhet efter ett antal timmar i övre delen av rök-kåtans inferno.

Vi har höstmorgon i Östra Gobde.
Klockan tickar mot 0800 och jag har intagit en ”Gobdefrukost” bestående av blåbär, hallon, mjölk, turkisk yoghurt och rökt fläsk. Inget bröd och inga flingor… Allt för att hålla min diabetes på rimlig nivå. En längre skogsvandring på detta och man känner sig som ny i kroppen, okey, bättre begagnad då...
Igår när vi planerade den stundande husbilsresan mot sydeuropa kom vi fram till att det vi själva även går mot livets höst, men vi förväntar oss en låååång höst...

Inatt var temperaturen +3 grader och i skrivandets stund +6 grader.
Favorithustrun sitter med stickningen, det lär ska bli sockor till ett barnbarn.
Det sprakar och knastrar från järnspisen.
Man lovar regn under dagen.

Var rädda om varann
/egon

Det är en grå onsdagsmorgon i Östra Gobde.
Favorithustrun väver på sina mattor.
Temperaturen visar +4,5 grader.
Björnjakten pågår för fullt. Endast 4 av 72 björnar hittills fällda i Norrbotten.

Nu startar även småviltsjakten vilket innebär att man kan måsta bära på dubbel beväpning, dels ett pansarbrytande gevär för nallar och en mera ”fjärtdundrande” bössa för det mera bärbara viltet. Sedan bör man ha med "lilla" ryggsäcken med klyvyxan, kaffepannan, tändvätskan, gjutjärnsgrillen och veden.  En matbit är inte heller fel att bära omkring på uti terrängen. En satelittelefon, en GPS och en mindre säck med ammunition måste även finnas med. Detta skulle innebära att man inklusive beväpningen måste bära omkring på minst 10-15 extrakilon. Jägarkåren är sannolikt ett segt släkte… Medhavda matbiten brukar dessutom ätas på hemmaverandan sedan jägaren kommit hem igen, men den kan vara bra att ha om han nu inte skulle hitta hem igen…

Dessutom är det ju på det viset att om man bara har tillräckligt mycket att bära på så värnar man ju viltet eftersom man då inte orkar vandra så långt och länge. Så kom inte och påstå att det inte finns jägare som värnar viltet…

Så funkar kanske jägarlivet för en del, andra sköter jakten lite mer "jägarmässigt" och så dom som sköter jakten från bilfönstret. Det är liksom olika som man säger…

Själv avser jag att ta en runda upp mot Vuoskonåive bärande på ett (1) vapen i kaliber 30-06 samt en kniv i bältet och en mobiltelefon i fickan. Man kan ja alltid under turen ringa någon jaktkompis och dra en jägarhistoria som är mer eller mindre sann.

Var rädda om varandra (och viltet)
/egon

Surströmming luktar inte - den doftar.

Igår gjorde vi årets surströmmingspremiär.
Denna gick av stapeln hos våra vänner Mats och Eina på gårdsstället i Raivoberg.
Vi bänkade oss i deras otroligt fina blomstrerkuvös, ett växthus som vi döpt till "Matsoleumet". Storleken är sådan att man ledigt platsar ett tiotal hungriga surströmmingsälskare runt bordet.
Man omges av en prunkande grönska, blommor i alla de varianter, gurkor, tomater och pumpa.
Herreminje, så trivsamt och så gott...
Man borde avsluta inmundigandet innan man är övermätt, men samspelet mellan den underbara doften och den kulinariskt fulländade smaken gör detta till närmast en omöjlighet.
Efter avlutat strömmingsätande blev det jordgubbar och grädde till kaffetåren.
Jordgubbsen kom ju självklart från egna odlingen.

Vi hann med att hota björnarna, åtminstonde verbalt.
I morse startade björnjakten...

Var rädda om varandra
/egon

Det känns "både ock" att ha sina vänner på visit.
Nu undrar nog gemene man vad som föranleder detta uttalande… Jo, se när dessa åker sin väg så blir det så tyst, så tyst. Det har varit så trevligt att få rå om våra husbilsburna vänner.
Dessutom är det ju ganska enkelt att vara värdfolk när dom som ”skalman” hade den goda smaken att släpa med huset…
Visserligen brukar man ju säga att man ska bryta upp när man har som roligast... men just nu så känns detta alldeles fel.

Till och med en eftersläntande talgoxe som med familjen okuperat holken framför verandan har rest vidare. Den gynnaren drar ju inte mot syd när nordan sveper ner med kommande snöoväder, så jag har lovat att bjussa på solrosfrön och älgtalg vart det lider.

På tal om älgtalg så krävs ju att man först nedlägger en sådan, älg alltså! Om inte så blir det till att göra Arvidsjaur och införskaffa något matnyttigt till de små liven.

Idag tog jag en promenad ner till stranden tillsammans med favorithustrun, sjön låg blank som en spegel. Huga så vackert... och så tyst.

Barn och barnbarn i Svensbyn meddelar att dom avser att komma och underhålla oss ett par dagar, det ser vi nu fram emot. Då står nog blåbärsplockning på agendan.

Till våra besökare som nu rullat vidare mot Åland, Munchen och Stockholm vill jag bara säga. Hoppas ni får återfall... 

Var rädda om varandra
/egon

I Thailand har man för vana att numera få mat och dryck i plastförpackningar, inte sällan i form av en plastpåse.

Tyvärr lever thaiaren fortfarande kvar i den högst vilsna villfarelsen att förpackningen är tillverkad av bananblad vilket resulterar i att man efter avslutat inmundigande låter förpackningen falla till marken och väntar på att naturen och tidens tand ska göra en insats.  Det fanns en tid då naturen tog hand om de förbrukade bananbladen. Tyvärr så ler naturen numer lagomt hånfullt åt dagens ”bananblad” som oftast är en plastpåse som kan beskådas i drivor längs de thailändska vägarna.

Efter att ha varit halvårsboende i Thailand under ett antal år så vet jag ALLT om thaiarnas drivor av "tappade" plastpåsar…

Samma fenomen kan numera även beskådas där våra thailändska bärplockare drar fram.  Det är på tiden att de ansvariga informerar om hur vi ser på detta svineri i vår vackra natur. Förra året gjorde en av kommunerna en insats för att städa efter våra leende vänner. Det är snart dags igen...

Idag kunde jag beskåda deras ”inplastade” rastplats/sopstation någon kilometer från Östra Gobde… spåren förskräcker. Jag klarar inte av att se svineriet, jag plockar upp och mässar samtidigt en mindre barnvänlig ramsa.

Dagen har bjussat på gråväder i Östra Gobde.
Dagens gårunda är fullgjord.
Det blir tv-kväll med ett måttligt intressant tv-utbud som kommer att beskådas av lika måttligt engagerade Gobdebor.

Håll naturen ren och var rädda om varandra
/egon

Vissa perioder är inspirationen till bloggberättandet som bortblåst. För tillfället är jag inne i en sådan där ”ingetattberättaom” period.
Jag tror att om en björn kom och satte sig vid verandabordet skulle jag ha svårt att få ihop den enklaste storyn. Möjligen om han själv serverade kaffetåren och dessutom spillde kaffe på favorithustruns fina duk att det kunde bli början till en blogg. Åtminstone skulle man möjligen kunna berätta om när ”favvon” tog honom i örat… och nästa blogg kunde då eventuellt handla om kalabaliken i Östra Gobde, och den nästa om återuppbyggandet av verandan. Sedan möjligen en om hur man bereder ett björnskinn…

Igår kom goda husbilsvänner från Stockholmstrakten. Vänner som vi umgåtts med en hel del under våra husbilsresor i Sydeuropa. Kanske Lars & Yvonne som vännerna heter kan inspirera till att ta nya ”bloggtag”.

Vädret är sådant att vi avser att äta en grillmiddag vid eldstaden, det ska bli en laxsida i folie tillredd på glödande kol, lite grönfoder och ett glas vin. Troligen kommer en ostbit att platsa lite senare.
Men först ska vi lyfta några utlagda nät ur Östra Gobdejaurs klara vatten.

Var rädda om varann
/egon

Svenskar, finnar, ålänningar, tyskar och thaiare...
Det är värre internationellt och livat på "centralorten" Östra Gobde. Vi har precis vinkat farväl till våra tyska vänner, Marion och Sepp från södra Tyskland.
För några dagar sedan hade vi ju tre åländska husbilar på visit. Det är liksom så enkelt då man tar huset med...

Igår fick jag serva en ganska virrig bärplockare, en thaiare som ville ha vatten trots att skogen är full av rinnande drickbart vatten...
Han påstod att han hade kört från Sollefteå. Jag misstänkte att han sammanblandat Sollefteå med Skellefteå så jag bad honom visa på en karta var han kom ifrån, han kom från Sollefteå...

Jag försökte kommunicera på diverse språk men leendet blev bara bredare och bredare. Jag undrade var han sov någonstans, svaret blev att han lutade huvudet mot axeln och sa "sleep-sleep"... var nu det kan ligga.
Vi gestikulerade oss fram till att dom egentligen var sju thaiare från början, sex av dessa hade dock "ramlat av" någonstans i skogarna runt Östra Gobdejaur.
Nåväl han fick sitt vatten och satte fart på en ganska skraltig WW-pickup. Ljudet från en hårt sliten disel hängde kvar i luften en bra stund, förbränningen var inte heller den bästa...

Senare på eftermiddagen gjorde vi en biltur och kunde då konstatera att man fyllde sina bärhinkar vid Vuoskonåive.

För några timmar sedan fick vi ytterligare ett kärt besök. Vår goda vän Birgitta Sirviö men väninnan Inger från Arvidsjaur kom på en snabbis. Gubbsen, Börje och Roland var för tillfället inom hjortronplockarskrået så damerna styrde på långtur till Östra Gobde. Kort men kul. Vi hoppas på återfall...

Nu ska jag bistå favorithustrun med att hänga tvätt.
Det är torkväder.

En kärlekskrank talgoxfamilj har strax flygfärdiga ungar i holken nära verandan, andra kullen...
Det är alldrig för sent...

Var rädda om varann
/egon