Gobde

Igår blev jag upphämtad av goda vänner och jägarkollegor för en träningsrunda med deras Pontus. Pontus är vit älghund.
En vit älghund är ju en önskedröm för en skumögd gammal gubbe som lätt kan lokalisera denna ute i naturen.

Nåväl, vi utgick från en skogsväg ett par kilometer norr om Östra Gobde. Efter en stund såg vi färsk älgspillning vilket borgade för att här hade funnits älg inom en inte allt för avlägsen tid.
Nu skulle det nog inte dröja länge innan vi fick höra Pontus skall.
Fem minuter senare kom så skall ca 400 meter bort. Vi avanserade fram till en myrkant med vinden liggande i rätt riktning. Djuret eller djuren rörde sig inom ett ganska begränsat område… vi antog att det var älg som fick sig en rejälare utskällning.
Tio minuter senare såg vi någonting grått skymta mellan stammarna i myrkanten.
En ståtlig älgko med kalv kommer lunkande, ibland stannar dom upp och ber Pontus ”hålla käft”. Strax är dom inom ett fåtal meter från där vi stoppat upp och blivit till stenstoder. Älgkon studerar oss ingående men får ingen vittring. Vi håller andan… Ibland sneglar hon på den skällande ”ligisten”, det ser ut som om hon tänker, ”den som ändå hade tillgång till Peltor att skydda hörseln med”…

Vi njuter av upplevelsen och ser kon med kalv lunka vidare mot en sjö intill.
GPS, en visar att älgarna tar vattenvägen över sjön och lämnar en besviken Pontus på stranden.
Jag misstänker att dom pekar ”lång mule” från motsatta stranden åt den vita ligisten som lät så illa…

Men det kunde ju ha varit en björn…

Njut av det naturen bjussar på och var rädda om varann
/egon

För personer som bor på en mera ”gästvänlig” breddgrad kan det nog vara svårt att fatta att inom en månad kan första snön ha fallit i Östra Gobde. Mera sällan att denna blir liggande kvar, men en påminnelse om vad som stundar är det allt.
I månadsskiftet sept-okt förra året rullade vi ut från Östra Gobde, då föll ett snöblandat regn…
Året innan fick vi använda slirmattorna för att komma igång, detta var den 27 september och då hade snön målat marken vit i Östra Gobde…

Det hör inte heller till ovanligheterna att kvicksilvret nattetid kryper en bit under nollan fram i september, då brukar vi bädda in vattenpumpen som en baby till skydd mot nattkylan, vi hör till de som spar på gamla ”bra att ha” täcken.  De nätter som vi struntat i att ”bädda” åt vattenpumpen brukar jag få använda varmluftspistolen för att återställa ordningen…
Efter ytterligare ett antal frostnätter brukar vi tömma pumpen och förbereda avfärden mot varmare klimat.
Kylan kommer alltid även om snömängden kan vara begränsad fram till i december. Här uppe brukar man om snömängden säga, "metern ska alltid ner".


För att framkalla ytterligare längtan till värmen så reser vi en stund i bildgalleriet från förra årets husbilsresa mot Sydeuropa…

Isen ska inte vara i vattenpumpen, den kan man ha i drinken, och då företrädesvis på en sydligare breddgrad...

Var rädda om varann
/egon

 Det finns en synnerligen okänd visa, den heter ”När jag kommer hem uti fyllan”.

Visan finns i Svenskt Visarkiv och Sven-Gunnar Bomans samling, Norrbottens Museums arkiv.
Vissångaren är ”farbror Sven”… och här avses inte farbror Sven med Barnens Brevlåda utan min fars halvbror, Sven Henriksson i Strandforssel, orten är belägen uti Norrbottens obygd.
Svens visa avsåg inte honom själv utan en traktens man med förkärlek för starka drycker och som i gamla tider då det ”begav” sig vid upprepade tillfällen efter en våt kväll var på hemväg och då passerade Svens boställe uppe längs Vitåälven skrovligt sjungande på nämnda visa…

Nu var det nog så att det fanns flera i släkten som tidvis gillade att sjunga.
När jag denna sommar gjorde ett besök på Svens gamla boställe och samtalade med sonen så berättade han om ett besök hos min far i mitt barndomshem ett par år innan far avslutade sina dagar, far som då var fyllda 92 år hade då bjussat på sig genom att framföra ett gammalt skillingtryck.
Hjalmar som far hette hade en inte sällan återkommande benägenhet att framföra en eller flera skillingtryck och visor, speciellt tydligt framgick detta vid intag av någon ädlare dryck.
Brodern Sven som inte brukade starka drycker sjöng ändå…
Det påstås att min far hade en god sångröst vilket är något som jag har svårt att bedöma, men jag erinrar mig att jag oftast ansåg att det var synnerligen modigt att sjunga.  Jag drar mig även till minnes att han under våra vandringar i skog och mark bort till olika fiskesjöar alltid nynnade på ngn visa under färden som oftast företogs till fots.
Av hans skolbetyg från början av 1900-talet framgår dock att han förmodligen räknades till ”sångarnas” skara.
Vid Långviks ambulerande folkskola fick min far vitsorden i sång, ”Med utmärkt beröm godkänd”, detta var för exakt 100 år sedan…

Så här i efterhand har jag för egen del kommit fram till att det skulle ha bedömts som ett brott mot mänskligheten om undertecknad försökt sig på en sångarkarriär.
Egon Kärrman som var en klartänkt man beskrev ju en del sångare som ”hellre än bra”.

Var rädda om varann
/egon

Det är inte alldeles enkelt att få se en ståtlig älgkrona i midsommartid, åtminstone inte om man vill att bäraren ska vara vid liv…


Den turistande danska familjen åkte till småländska Gäddeviksås i ”Älgriket” för att få se skogens konung i full blom, men besvikelsen gick inte att ta fel på då man bara fick se två mindre älgtjurar med knappast några horn.

Besvikelsen resulterade i en reklamation till turistbyrån i Tingsryd. Tingsryd svarade med att återbetala 200 kronor som en goodwill-gest och tyckte samtidigt att det var synd att danskarna inte var nöjda med vad skogens konung bar på huvudet…
Turistsamordnaren Karin Nilsson i Tingsryd kanske inte känner till att älgtjuren fäller sina horn på vintern och att dessa inte är fullt återbildade förrän till brunsten på senhösten.
Viss förståelse har jag allt för danskarnas reaktion, det måste ha upplevts som att visa upp en indianhövding i toppeluva...

Och i Östra Gobde får vi nu betala för den fina sommaren, regnguden verkar i skrivandets stund att ha beslutat sig för att dränka oss i våldsamma regnoväder. Om avsikten inte är att dränka oss så är i alla fall regnet kraftigt och ihållande, man talar om en ”Klass 1-varning”...
I obygden råder ständig Klass 1-varning vill jag påstå...

Var rädda om varann
/egon

Detta är vad både regeringen och pensionärerna anser…
Visserligen av olika anledningar, Reinfeldts lag vill behålla pengen för egen del eller om man avser att överlåta den till Grekland…
Pensionärerna som byggt landet anser att de bör ha rätt till samma förmåner som ”ickebyggarna”…

Själv anser jag att fördelningen av våra skattepengar är en fars som kommer att ta en ”ända med förskräckelse” som det brukar heta.
Vidare anser jag att det har mindre betydelse vem som konfiskerar pensionärernas surt förvärvade slantar, tillgrepp är alltid tillgrepp oavsett om detta är begånget av Fredde eller Göran…

Dessutom kan det knappast vara en genomtänkt strategi att bita den hand som stått för utfodringen.

Var rädda om ”di gamle” och varann.
/egon

Så var det med den sommaren…
Det är i alla fall känslan man får då kvicksilvret börjar trivas runt nollstrecket och älgjakten närmar sig.

Vi skriver idag den 13:e augusti, och efter en rejäl rotblöta med 60-70 mm regn så klarnade det upp under gårdagen och på ”småtimmarna” hade det kylt på rejält, termometern visade noll och jag var tvungen att ha lite värme på ute i husbilen för att inte automatventilen skulle tappa ur vattnet. Lite overkligt då vi hade högsommartemperaturer för endast några dagar sedan…
I skrivandets stund visar yttertemperaturen + 3,8 grader, inte direkt tropiskt men trots allt på rätt sida av nollstrecket.
Två år i rad har vi haft lite blötsnö då vi med husbilen rullat ut från Östra Gobde med siktet inställt på Syd-Europa, de gångerna var det i månadsskiftet sept-okt.

Jag får en känsla av att min väl brukade (dock inte helt förbrukade) kropp reagerar på så stora väderleksomslag som varit fallet under senaste dagarna. Jag har tidigare skyllt min tilltagande reumatiska värk på en radda saker som jag utfört, oftast mot bättre vetande, nu senast omhändertagandet av en stormfälld gran, nu är jag inte längre så säker på något orsakssammanhang… Det kan bero, åtminstone delvis på dessa måttlösa väderomslag, kanske…
Oavsett vilket så ser jag och favorithustrun fram emot att så småningom påbörja rullningen mot värmen i Syd-Europa, mot Frankrike, Spanien och Portugal.

I övrigt så tar vi del av de stora världshändelserna förlagda till London och Arvidsjaur, i London härjar en hoper intelligensbefriade kriminella ligister och i Arvidsjaur har man börjat sälja årets surströmming några dagar för tidigt…

Var rädda om varann
/egon

Igår bedrev jag skogsarbete – ett högst ofrivilligt sådant…

Regnet som fallit under senaste dygnen har fallit lika mycket horisontellt som lodrätt samtidigt som vindguden ruskat om Gobdeskogarna. Resultatet blev 60-70 mm regn och en jättegran som spärrade av gamla Gobdevägen för trafik, som om vi nu inte skulle vara tillräckligt avskärmade från yttervärlden utan stormfällda granar som spärrar vägen.
Att granen som fallit över vägen höll ”bauta-klass” och att jag dessutom är inne i en värkperiod muntrar väl inte upp något extra.
Att den dessutom hade den osedvanligt dåliga smaken att falla över vår Gobdeskylt vid infarten förbättrar inte heller läget.

Varför fick den då inte falla på en hoper intelligensbefriade och kriminella ligister i London?  Det hade allt känts bra att se dom jobba med jättegranen i ösregnet…
Nåväl, nu är granen omhändertagen och förpassad till ”förädlingsstationen” vilket är detsamma som Östra Gobdes vedbacke.

Det är tidig morgon i Gobde.
Regnet har upphört och kaffet är nykokt.
Kroppen är i olag och favorithustrun sover.

Var rädda om varann
/egon

Vi har hört det förut och kommer att få höra det igen...


Hur småspararna uppmanas av diverse ekonomiska förståsigpåare att ligga kvar och ”ha is i magen” då börsen hamnar i mer eller mindre ”fritt fall”. Inte sällan så gör denna is att de ”tunga” aktörerna i lugn och ro kan ”gå ur” och/eller göra förändringar i sina aktieinnehav och således rädda kapitalet innan förlusterna blir alltför kännbara.

Småspararna däremot är ju inte sällan sådana som efter en tid kan bli tvungna att lösgöra sina slantar av en eller annan anledning och får då dyrt betala för den där ”isen i magen”.

Mitt förslag är att man ska utveckla en sorts ”lyhördhet” gränsande till misstro till de råd som kommer från s.k tunga aktörer.
Det fanns en tid då jag tog deras råd för ”sanning”…

Var rädda om slantarna och varann
/egon

Efter att ha startat denna söndagsmorgon med att lyssna på andliga sånger i radions P1 så känner jag mig tillräckligt styrkt för att ta del av ”stora världens” eländes elände…

I PK-pressen står att läsa om upplopp i London och att polisen efter en ”incident sköt ihjäl en ung fyrabarnspappa”. Att det sedan rörde sig om en känd gangster som först hade beskjutit Scotland Yards elitstyrka CO19 framkom dock inte…

”Världssamvetet” USA är på dekis och Kina som är USA, s största långivare kräver nu att en internationell kommission ska få övervaka Obamas ekonomi och uppenbara vanstyre, kanske inte helt fel med lite koll utifrån…

Folk svälter ute i världen…

Världen hotas av ekonomisk härdsmälta...

FN sanktionerar krig…

Ryssland stärker sin vapenarsenal…

Det är så ”inne” att ha en avvikande sexuell läggning att man kan ha en HBT-festival i Stockholm. Undrar om man ordnade en festival för ”normala” hur detta skulle mottas… förmodligen så skulle detta vara diskriminerande.

I den lilla orten Stråssa (nära Örebro) har nu invånarna konstaterat att något har gått snett eftersom där bor endast 300 personer och nu har 100 asylsökande placerats där…

Själv kan jag konstatera att i Östra Gobde är samtliga förutom undertecknad invandrare… d.v.s att favorithustrun har sina rötter i annat land.
Om jag räknar in alla bärplockare så får jag nog skifta nationalitet på flaggen…

Man lovar regn vilket är bra då vi har eländigt torrt i markerna…

Ha en bra dag och var rädda om varann
/egon

Ordspråket är nog en sanning med modifikation, åtminstone vad gäller rävar.

Detta blev undertecknad med favorithustru varse då vi igår kväll företog oss en bilburen viltspanar-runda på jaktmarken. På en allmän grusväg en bit bort hoppar en rävunge ut på vägen och vi blir tvungna att göra en bromstest som hade fått Svensk Bilprovning att framstå som en grupp ”outbildade” lärlingar.

En timma senare återvänder vi till platsen och får då se ytterligare två rävungar på vägen. Detta gör att vi drar slutsatsen att här måste finnas ngt sorts djurkadaver i diket.
Efter diverse spaning kan vi så konstatera att en rävmamma sitter på en sten och nervöst kollar sina små ”huliganer”.
Vi kan räkna in fyra levande rävar och en som förolyckats på vägen och blivit liggande i diket.

Listig som en räv” är man kanske inte om man lägger rävlyan i vägkanten på en trafikerad väg, detta ett år då tillgången på rävmat är näst intill obegränsad eftersom råttinvasion råder i obygdens skogar.

Nu ska vi bara söka rätt på en skylt med ”renvarning” och omdana denna till ”rävvarning”…

Den fortsatta viltspaningen gav oss upplevelsen av en mindre älg och många väl synliga spår efter thailändska bärplockare…

Var rädda om varann
/egon 

Efter ett antal dagar då sällskapslivet har legat på jet-set-nivå så har nu Östra Gobde insvepts i det stora lugnet. Våra husbilsåkande Stockholmsvänner har rullat mot söder, även våra husbilsvänner från Västerbotten har nu gjort detsamma.
En radio på verandan får nu tidvis kompensera gästernas sorl och mingel. Vår toppmatade tvättmaskin som har ett skärande lagerljud på centrifugering är bara en av de saker som numera kan få oss att känna lite storstadspuls…
Viss misstanke finns att så småningom kommer väl undertecknad med favorithustru att föra någon sorts intellektuellt samtal med vår uttjänta transistorradio på verandan som tredje part, man blir ju liksom äldre…

Sädesärlan som lyst med sin frånvaro allt sedan att ungarna hennes blev ”vingburna” hade dock den goda smaken att landa framför verandan samtidigt med att våra kustboende vänner rullade ut från Östra Gobde.
En mjukare återgång till ensamheten i obygden liksom… 

Nästa gång vi återser våra husbilsåkande vänner blir någonstans i sydeuropa.

Det är tidig morgon i Östra Gobde.
Temperaturen visar +18 grader då klockan passerat 0600.
Dagen blir varm.
Jag fyller på koppen.
Favorithustrun sover.

Var rädda om era vänner och varann
/egon