Närkontakt!
Igår blev jag upphämtad av goda vänner och jägarkollegor för en träningsrunda med deras Pontus. Pontus är vit älghund.
En vit älghund är ju en önskedröm för en skumögd gammal gubbe som lätt kan lokalisera denna ute i naturen.
Nåväl, vi utgick från en skogsväg ett par kilometer norr om Östra Gobde. Efter en stund såg vi färsk älgspillning vilket borgade för att här hade funnits älg inom en inte allt för avlägsen tid.
Nu skulle det nog inte dröja länge innan vi fick höra Pontus skall.
Fem minuter senare kom så skall ca 400 meter bort. Vi avanserade fram till en myrkant med vinden liggande i rätt riktning. Djuret eller djuren rörde sig inom ett ganska begränsat område… vi antog att det var älg som fick sig en rejälare utskällning.
Tio minuter senare såg vi någonting grått skymta mellan stammarna i myrkanten.
En ståtlig älgko med kalv kommer lunkande, ibland stannar dom upp och ber Pontus ”hålla käft”. Strax är dom inom ett fåtal meter från där vi stoppat upp och blivit till stenstoder. Älgkon studerar oss ingående men får ingen vittring. Vi håller andan… Ibland sneglar hon på den skällande ”ligisten”, det ser ut som om hon tänker, ”den som ändå hade tillgång till Peltor att skydda hörseln med”…
Vi njuter av upplevelsen och ser kon med kalv lunka vidare mot en sjö intill.
GPS, en visar att älgarna tar vattenvägen över sjön och lämnar en besviken Pontus på stranden.
Jag misstänker att dom pekar ”lång mule” från motsatta stranden åt den vita ligisten som lät så illa…
Men det kunde ju ha varit en björn…
Njut av det naturen bjussar på och var rädda om varann
/egon
