Tisdag uti obygden!

Vi skriver den 2 juli i detta nådens år 2014.Det är sommar...

Kanske inte precis en sådan där ljum sommarkväll med en midnattssol som målar tall-topparna i gula nyanser, myggorna dansande över myrens skvattram och storlommen hesa trumpetande nere på viken, så som dessa kvällar vanligen brukar skildras i diverse litterära verk – men sommar är det hur som helst, Moskoselsommar.

Det faller nu ett stilla regn över obygdsmetropolen.

 

Har ni kanske tänkt tanken att vi sedan ngn vecka färdas mot mörkret igen. Sommaren är minsann kort… Den som myntade den välkända frasen ”underbart är kort” kanske kom från denna landsända… Nåväl han kanske anspelade på ngt i erotikens värld... vem vet.

Personligen så anser jag nog att en klar höstdag med hög luft smäller något högre än en svettig sommardag, dessutom så är det ju liksom mera legalt att ha på långkallingarna då.

 

Vi har till dags dato hunnit med fyra resor i husbil denna vår/sommar. Första turen gick till mina hemtrakter och mitt föräldrahem som är belägna ett 20-tal mil norröver.

 

Nästa resa startade vi den 10 juni, den gick till fjälls – fiske var prio ett. Avsikten var att återkomma till Moskosel efter midsommarhelgen men ett minst sagt otjänligt väder med snö och minusgrader gjorde att vi åkte hem innan midsommar.

Om man ska uttrycka ngt positivt så skulle det vara att fisket trots allt var bra.

Sitoälvsöring som ska ner i fisksoppan.

 

Men skam den som ger sig… efter diverse överläggningar på familjenivå så rullade vi iväg till Slagnäsforsens Camping dagen före modsommarafton. När vi kojade på kvällen så lade sig snöflingor på den genomskinliga takluckan… På midsommaraftonens morgon så kunde vi konstatera att det var snöblandat regn och man lovade som mest +8 grader… och kallare mot kvällen. Vi beslutade att fira midsommarafton hemmavid… grannarna bjöd sedan på en underbar middag.

 

Dagen därpå beslutade vi att ge oss i kast med vårt östra grannland – Finland. Vi gjorde en tur på ca 260 mil i detta vackra land. Vi ”patrullerade” Rysk-Finska gränsen för att kolla att ”Putte” höll sig på rätt sida.

Enligt vad vi hörde så var han upptagen med diverse taskspeleri hos faster Aina i Ukraina. Det blev åtta bra dagar då vi bl.a. hälsade på hos favorithustruns finska systrar.

Idag har jag tvättat bort alla de finska insekter som åkte husbil till Moskosel.

 

Timman är sen och jag avser att krypa ner hos favorithustrun som har lagt undan boken och mörklagt sin sida av sängen.

 

Var rädda om Sverige och varann.

/egon

 

 


Det är hälsosamt och stärkande i fjällen!

Det är nu gått ca 50 år sedan jag började utforska vår underbart spännande och ganska lynniga fjällvärld.

 

Före körkortets tid så fanns det alltid ngn äldre upplaga av de så kallade fjäll-fiskeentusiasterna som såg till att man fick följa med på turen.

På den tiden så spelade det mindre roll hur ens nattlogi var beskaffat, det kunde vara under en presenning eller många gånger under en risig gran. De gånger man kunde ta in i en öde torvkåta så upplevde man ett visst mått av lyx.

På den tiden var undertecknad inte ägare till ngt fjälltält – jag var stolt ägare till ett 4-manstält med stålrörsstativ, vikten var 13 kg. Inte nog med att tältet var en mansbörda, man skulle ju ha med diverse skaffning och fiskredskap.

 

På tal om fiskeredskap så kan jag berätta om min första kastspörulle – den hette Rekord 1300, en ljusgrön skapelse som kunde skapa dubbel underhållning, den kunde inte bara användas till att veva in en firre, den kunde bygga diverse fågelbon som det tog timmar att reda upp. Misstänker att det var vid sådana tillfällen som de mest exklusiva förbannelserna uppfanns.

Då var fisketurerna långa och tröttande, idag så är dessa turer endast en bråkdel så långa men dubbelt så tröttande. Åldern har delvis tagit ut sin rätt som det brukar heta…

 

Den senaste veckan har vi haft vår husbil parkerad vid Sitoälven (Sitoätno) där stigen till Laidaure/Aktse startar. Därifrån kan man efter dryga milen till fots åka båt till fjällhemmanet Aktse där Wille och Sigurd Länta tidigare levde sina liv, dessa personer är nu sedan många år borta och idag så heter Aktses härskare Lennart Länta, även han har idag blivit en ”äldre man”.

 

Under denna fjälltur hann vi med att stanna en natt hos Harry Skarin i Tjåmotis – Harry har nu nått den hedervärda åldern av 83 år, men trots sin ålder så har han glimten i ögat och en obruten livsvilja. Till denna nestor medförde jag en båtmotor som var i stort behov av handpåläggning, jag vet att detta fixar Harry…

 

Vi har denna gång fiskat i Tjaktjajaure och utloppet från Sitoälven. Varje dag har vi gått långa turer för att bärga ett antal firrar, 6-12 km vandrande varje dag. Både jag och favorithustrun blev rejält slitna, men vad gör man inte för att få landa röding och öring i kilosklass…

 

Man behöver ju inte bära på ngn bärs då man har kallt klart fjällvatten att skölja ner en och annan Alvedon med.

Det var myggfritt och temperaturen kröp mot nollan nattetid.

En riktig säng i husbilen är en gudagåva när kroppens alla delar skriker i protest… men vi kommer säkerligen att göra fler turer oavsett denna omilda behandling.

 

Var rädda om varann

/egon

 


Om ni har vägarna förbi Moskosel så gör inte det - åk inte förbi!

Stoppa upp och se er omkring.

 

Ni kan fylla på diesel eller bensin här i Moskosel.

Vi har även en Camping på Moskoselets strand, Moskosel Camping – kanske en av Lapplands vackraste campingar.

På campingen kan ni köpa fiskekort, hyra båt eller bara äta en fisk. Campingvärden lär vara en mästare på att röka fisk.

Eller varför inte besöka Rallarmuseet som ligger 200 meter bortom undertecknad, där finns tillgång till en fika eller en utmärkt måltid för den som känner ”kurret” i magen. Där finns även en ovärderlig tillbakablick, en komplett utställning över den försvunna rallarepoken.

Ni kan också ta en tur med Inlandsbanan från/till Moskosel.

 

Om ni börjar få hemlängtan så kanske vi kan ordna likartad sysselsättning här… klippa gräs, betala räkningar, rensa grusgångar, rensa i ngn rabatt eller städa ett förråd. Kan ju ibland hjälpa mot hemlängtan…

 

Myggen har kommit.

Hägg och rönn står i blom.

Sista hopskottade snöhögen drar sina sista suckar.

 

Det växer nu massor med gräs på Linkovägen i Moskosel, måste gå ngn timma med klipparen.

 

Men först ska jag ha en lugn stund på verandan med favorithustrun som fortfarande har täcket upp till näsan. Jag får väl slamra en del med diverse frukostattiraljer – det brukar hjälpa.

 

För en vecka sedan så genomgick favorithustrun en starroperation, den blev förmodligen ganska lyckad. Dagen efter tittade hon på mig och konstaterade att jag nog har åldrats en del…

Hon ska snart operera  andra ögat…

 

Igår besökte vi en fiskesjö i trakten, fisket gick bra och nationalismen flödade. Hade ibland funderingar på att fästa en svensk flagga i spötoppen.

Till veckan ska vi ta husbilen bort till ”Sveriges sista vildmark” och porten till Sarek. Där avser vi att fira midsommar, landa storöringar och slåss med myggor stora som mjölkpallar.

 

Ha en bra Pingst och var rädda om varann

/egon


Moskosel i vårens tid!

Jag sprider nu mina tankar igen efter en längre "bloggvila"!

 

De ynka snöfläckar som nu finns kvar för en både tynande och tinande tillvaro. Det var inte många eftersläntrare som visade sig idag då jag gjorde sällskap med min gode vän som vissa dagar kör postturen till ett antal ”enstakaställen” upp efter Piteälven.

Att följa med på dessa turer skulle förmodligen i längden ha en synnerligen negativ inverkan på rörligheten. I Lill-Varjis bjöd en bekant på kaffe och korvmacka vid en eld på stranden, och komna till Iggejaur blev vi inbjudna på morsdagstårta av en 78-årig dam. Innan vi avslutat tårtan så ringer postförarens hustru och meddelar att våfflor och hjortronsylt står framdukat…

Man borde nog cykla postrundan vissa dagar, 10 mil i omslagsföre vore något att bjuda rondören på…

 

Nåväl, efter att ha fått uppleva ett par dagar med näst intill tropisk värme så har nu nordanvinden styrt ner isvindar över oss, det drar kallt uti obygden denna dag. Vi hade nollgradigt den gångna natten och ynka +8 idag… man får liksom glädjas för det lilla. Några snöflingor bjöd idag på en rejält förkortad julstämning.

Ett mått på ”kylslagenheten” är att jag vissa nätter måste köra golvvärmen i husbilen för att undvika att frostautomatiken tappar vattnet ur varmvattenberedaren då temperaturen går mot nollan.

 

Det vankas husbilsåkande i veckan.

Vi ska ”göra” Norrbottens kuststäder med ett nedslag på Sunderby Sjukhus. Jag hade tänkt agera fältlassarett och konvalescenthem med husbilen då ju favorithustrun ska genomgå en operation. Första tanken var att den operationen fixar vi själva, men då jourhavande kirurg meddelar att allt är kostnadsfritt så va fan - och vem vill ta jobbet av en arbetstrånande kirurg som redan har investerat i en onödig utbildning, och det där med att operera ögon är ju lite känsligt har jag hört.

Bashar al-Assad i Syrien är ju ögonläkare, man måste ju lita på läkarkåren…

 

Tills vidare så står snöslungan framför gräsklipparen.

 

Var rädda om varann.

/egon

 


Det är bara att gilla läget!

 

Även väderläget.

Igår vaknade vi till dryga 25 minusgrader.

I morse vaknade vi till 20 cm nysnö.

I morgon har jag ofrivilligt för avsikt att vakna med värk i min ”unga” kropp.

Med andra ord så har den lappländska vintern full koll på undertecknad, på tillvaron och på almanackan.

Vi ska inte bli på minsta sätt förvånade om vi efter detta har massor av vinter kvar på vår nordliga horisont.

20 minusgrader är långt ifrån ovanligt under april månad.

Det är nog lika vedertaget som att vi har mygg under den period då sparken fungerar som trädgårdsmöbel.

 

Igår kollade jag runt på nya sommardäck till personbilen. De nu fungerande och synnerligen obekväma lågprofildäcken har gjort sitt, greppet liknar mest ett handslag från en oseriös bilhandlare.

Det krävs nya grepp…

 

Kroppen värker.

Idag den 21 mars känns det som om det mesta som kan lindra reumatisk värk är välkommet… men jag vet att när det är som jobbigast i kroppkakan så kan det ju bara bli bättre.

Aktier i Kronans Droghandel kanske vore nåt...?

En fin fiskedag på någon av traktens sjöar brukar muntra upp tillvaron.

Favorithustruns glada tillrop är ett välkommet inslag...

 

Var rädda om varandra

/egon

 


Händer i Moskosel!

Två veckor har nu gått sedan vi landade hemmavid i obygdsmetropolen Moskosel.

Jag brukar tänka att om alla visste hur bra det är att bo i Moskosel så kanske inte det vore så bra längre. Jag menar att om alla skulle vilja bo just här så var det ju kanske egalt om man bodde där eftersom det skulle bli ganska rörigt här…

Med detta vill jag ha sagt att det är en höjdare att vara hemma igen.

Det blev 4,5 månader på resa denna gång.

 

Visst var det trevligt med Spaniens varma klimat och inte minst alla dessa plagg som man slapp att bylta på sig för att utan obehag kunna fördriva tiden i en solstol.

Solstolen är nu utbytt – mot en pimpelskrylla.

En pimpelskrylla är för den icke namnkunnige en plastlåda med frigolitsits som man har som stol, redskapsbärare och fiskhink då man idkar pimpelfiske, en syssla som går ut på att man fånigt stirrar ned i ett uppborrat hål på någon sjö.

Diverse spasmer i den hand som håller i pimpelspöet kan sedan eventuellt framkalla en ”huggreflex” hos ngn firre och göra att därpå följande fiskehistoria blir mera trovärdig.

Träning kan ju enkelt ske hemmavid, bara att borra ett hål i en av alla dessa snödrivor, en av nackdelarna blir då att i stekpannan fräser då troligen falukorv…

 

Nu ska undertecknad förbättra en del av fiskeutrustningen… detta efter att ha förlorat två STORA fiskar då linan brustit. Ny lina i superkvalitet har igår inhandlats i Arvidsjaur.

Jaja, jag vet att det inte sällan hade blivit billigare att köpa fisken över disk… men va fan.

 

Nu ska jag inta en frukost med favorithustrun.

 

Var rädda om varann

/egon

 

 

 


Vi har kört in fotsteget!

 

Vi har nu navigerat ut oss från spanska och franska territorier…

Första mellanlandningen blev Vinaros. Där finns ett förbenat svinkallt duschrum ska ni veta…

Men man ska ju liksom vakna till innan man ger sig i kast med diverse dåligt utbildade trafikanter.

 

Nästa anhalt var tänkt att bli Les Pedres/Capmany nära den Spansk-franska gränsen men en rejäl portion hemlängtan och perfekt väder gjorde att vi rullade hela vägen upp till Tournon Sur Rhone söder om Lyon.  

Om man ska framföra ngn kritik så skulle detta vara att man numera inte tar Visa/Master Card i betalstationerna, och att man inte blir upplyst om detta förrän man står inne i ”fållan”. I det läget har man ett antal franska motståndsmän som har som fritidssyssla att hänga på signalhornet… en synnerligen irriterande syssla.

Det hjälpte föga att jag förklarade att vi hemma i gamla mångkulturella Sverige var vana vid positiv särbehandling av diverse udda existenser…

Det var bara att fly mot nästa betalstation.

 

Vi har nu parkerat i den Tyska staden Freiburg Im Bresgau.

 

 Vi rullar vidare mot vårens ljusa nätter… mot snålblåst, skarsnö och pimpelhål.

 

Var rädda om varann

/egon

 


Varför är det så?

I skrivandets stund råder s.k. lunchtimmen.
Klockan har passerat 1230 och nyhetsmedia pladdrar på från den smarta mobilen.
Det är varmt i Crevillente idag - +23 grader och vindstilla.
Favorithustrun har fläkt ut sig i solen.
 
Tillsammans tog vi morgonens gårunda.
Jag var välklädd, långkallingarna hänger allt med...
Det blev ca 6 kilometer längs Crevillentes trottoarer och trånga gränder.
Vi passade på att "shoppa loss" på en av stadens Supermercado, Mercadona var namnet för dagen... andra dagar kan dessa dagligvarubutiker heta Dia eller Hiper-ber eller Consum.
 
Maten är billig i Spanien...
Vi inhandlade idag revbenspjäll för 31 sek/kilot.
Färsk kyckling 17 sek/kilot.
Mjölk 5 sek/litern.
12 normalstora ägg 8 sek.
Tomater 7 sek/kilot.
Lök 5 sek/kilot.
Vin av god kvalité för 27 sek/butelj. (Gran Reserva)
Måste det vara så?
Vän av ordning menar nu inte att Spanien har för låga priser... nänä.
 
Nåväl snart är vi ju hemma i obygdsmetropolen Moskosel och kan då bila de 5 milen in till Arvidsjaurs Supermercado  för att bunkra diverse förnödenheter. 
Ett aldrig sinande jakt och fiskeintresse gör dock att det kommer att dröja länge än innan vi har uppnått negativ ekonomisk obalans vad avser foderanskaffningen ...
Så de så!
 
Jag ser att man på äldreboenden i Boden serverar vin till festliga måltider, eller en snaps också för den delen om nu ngn skulle känna det suget, dock inte till sådana som är kända för att missbruka.
Man måste liksom kvala in.
Man får nog bereda sig på en torr vecka innan man ska in på hemmet...
 
Jo en sak till...
Just nu har långkallingarna tråkigt i skåpet bak i husbilen.
 
Var rädda om varandra
/egon
 

När synpunkterna haltar!

 

Gruvetableringar i Norrbotten (och Sverige för den delen) har ju fått diverse udda existenser att gå i taket.

Hela debatten har snedvridits så till den grad att den mer och mer liknar… ja mest ingenting.

Stundom upplevs synpunkterna som rena "vanföra-anstalten"

Några siffror som möjligen kan få ”stödskenor” på debatten och hitta ett visst mått av relevans.

Idag upptar gruvnäringen dryga 20000 hektar, golfbanorna upptar 28000 hektar och rennäringen 22 miljoner hektar, området där jag bedriver jakt är på ca 8000 hektar…

 

Det finns helt klart företeelser som vi inte behöver i Sverige – men gruvnäringen behöver vi.

 

Var rädda om Sverige och varandra

/egon

 


Tankar för dagen!

  

Det var då själva f-n som det måttligt vårdade uttrycket blir då man kan konstatera att det där med väderleken kan man inte påverka.

 

I obygdsmetropolen Moskosel visar termometern just nu -32 grader under en molntäkt himmel… jag vill inte tänka på läget om det varit ”klart och kallt” som man brukar säga. Då hade väl saliven stelnat i munnen och askan i spisen.

Undrar just hur kallt det måste bli borti obygden innan man slutar tänka positivt om densamma. Förmodligen så har inte den temperaturen uppmätts ännu…

 

Det heter ju att man ska tänka positivt.

Okej då, några färska myggbett lär inte nämnvärt störa nattsömnen för ”Moskoiterna” i dessa dagar.

I Moskosel gick solen upp kl 0921 och avser att krypa under horisonten 1425. Enligt meteorologen så lär ju solen gå upp även då det är mulet… tänk vad de lärde vet.

 

I spanska Crevillente har vi ngt varmare även om det knappast är läge för ngn bastkjol.

+15 grader och ngt regnstänk får vi hålla till godo med denna dag.

 

Moskosel är en av de bättre platserna att ha sina bopålar nedslagna… detta vet ju åtminstone alla vi som varit på andra åtråvärda platser.

Vidare så ligger ju begravningsplatsen väldigt vackert som vi äldre brukar säga…

 

Var rädda om bygden och varann

/egon

 

 

 


Vi har alla våra behov!

Idag skriver vi den 17 januari.

 

Det faller ett lätt regn som för vissa inblandade har en sövande effekt, och den effekten blir inte mindre när sängen är skön och boksidornas bokstäver flyter samman…

Jag konstaterar att i den vinkel som nu favorithustrun försöker att läsa sin bok blir resultatet synnerligen svårläst, hennes långa lugna andetag skapar misstanke om att hon nog har för avsikt att besöka John Blunds rike inom en inte alltför avlägsen framtid.

 

Själv valde jag att skrämma igång kaffepannan för att undvika att gå samma lugna tillvaro till mötes.

Att sedan få bjussa ”favvon” på en kopp gör ju att jag kan känna mig ytterst behövd då jag utför dessa storverk.

 

Nåväl, vad har då hänt på vår horisont sedan sist?

 

Den 18,e december från Crevillente ner till Roquetas de mar, där firade vi julen och det nya årets inträde i goda vänners lag. Tänk så mycket ”ståhej” för att finna att det nya året nog är ganska likt det gamla… men trevligt hade vi ju.

 

Den 7,e januari tog oss sedan husbilen ner till Torre del mar öster om Malaga. Där fick vi så ytterligare ett återseende med gamla vänner, även detta en höjdare. En kväll åt vi musslor… dessa kan ge huvudvärk ska ni veta.

 

Den 12,e januari lossade vi förtöjningarna igen och är nu åter i Crevillente… och ca 100 mil rikare. Härefter följer nu en period då vi slipper att svänga oss med det svenska ”världsspråket” utanför sverigegruppen som består av undertecknad med favorithustru.  Jag finner att de holländare, belgare, tyskar, spanjorer och britter som vi har daglig kontakt med har vissa problem med det svenska språket… förmodligen ganska lågutbildade personer.

 

Om ni till äventyrs skulle undra om jag har hemlängtan… låt mig då säga så här… inte mer än vanligt om jag undviker att framkalla bilden av världens finaste natur och ett bra pimpelhål.

Måste även tillstå att väderrapporterna delvis dämpar suget till nämnda pimpelhål då det talas om minus 35 grader i obygdsmetropolen Moskosel. Vid sådan väderlek brukar reven hastigt förvandlas till ngt som mest liknar en svetstråd…

 

För att tankarna ska hålla en gynnsam riktning så inhandlades igår ett styck laxöring som efter att ha genomgått en stekpanneceremoni av favorithustrun blev förvandlad till en kulinarisk höjdarmiddag.  Innan favvon fick överta firren så fyllde jag en hink med isvatten och drog firren upp och ned ett antal gånger… det lindrar liksom.

 

Jag vet inte om jag vågar sträcka mig så långt att jag berättar att jag som terapi på dagarna bearbetar en nätslinga och tillhörande nättelnar med ”bogarnet” som efter ett par veckor ska ha förvandlats till ett färdigt fiskenät. Förresten, om ni nu anser att jag är i behov av en ”hjärnskrynklare” så se då till att han är rejält jakt och fiskeintresserad…

 

Var rädda om varandra

/egon

 


Nostalgiska återblickar!

Man borde nog inte titta bakåt...

Jag tänker då på svunna tider, nostalgi och längtan till hembygd.

Jag tänker på oförglömliga minnen, udda upplevelser, och intressen som genom åren odlats uti den norrländska obygden och dess snörika vidder. Om jakten, fisket, kaffeeldarna och den storslagna naturen, om tystnaden i tillvaron, då när man liksom kan ”höra” tystnaden…

 

Jag drar mig till minnes ett tillfälle då vi hade nattgäster i Östra Gobde, detta var före det att vi drog fram el till denna obygdens pärla. När nattens tysta timmar så kom så väckte den gästande damen sin man och ville att han skulle tända några ljus så hon kunde sova. ”Det är för mörkt och tyst som hon sa”.

Inget kylskåp som knäpper eller surrar, ingen vattenkran som droppar, inga element som jobbar utan bara tystnad... det är olika som man säger.

Det var då det…

 

När jag nu går igenom diverse bilder så kan jag känna suget efter det tysta, men även längtan till knastret från Husqvarna-järnspisen eller lommen som trumpetar nere på sjön.

 

Förra vintern var en av de kallare… då valde vi att vara hemma i obygden. Tilläggas bör att det inte var saknaden av köld som gjorde att vi drog hemöver efter bara två månader i Sydeuropa… det bara blev så då en äkta gammeldags hemlängtan knackade på.

På julafton hade vi -37 grader.

I mitten på februari drog jag de första öringarna ur skogstjärnens djup.

Första dagarna i mars drog vi nät under isen.

 

Intressena varvades med kylslagna straffrundor och diverse tillverkning av fiskenät.

 

Nåväl, nu är vi här och trampar runt i den spanska myllan.

Platsen är Roquetas de mar i regionen Andalusien.

Nattens temperatur var av det vänligare slaget, +14,6 grader.

I skrivandets stund har vi ca 20 plusgrader.

Nu ska vi äta middag... kattmat som en god vän sa eller åtminstone sådant som även katten gillar… små löjor ur Medelhavets djup.

 

Minns och var rädda om varandra

/egon

 

 


Mellan gammalt och nytt!

Julen är avklarad och inom några dagar har vi så lagt ett bättre begagnat 2013 till handlingarna.

Undrar just hur många ggr man ska använda det gamla invanda 2013 när man daterar… brukar ju vara ganska efterhängset i början på året.

 

Jag lyssnar till ”Ring så spelar vi” i skrivandets stund. Man talar en del om det förestående nyåret och vilka mer eller mindre ohållbara löften som ska avges.

Undertecknad kommer att avge löftet att i fortsättningen vara precis så bra som jag är – och alltid har varit – med alla de fel och brister som man har med i bagaget.

 

Klockan går mot 0830 och vädergudarna ler mot oss, även om leendet stundom verkar påtvingat eller påklistrat. Mörka moln och diverse vindstötar gör sig påminda...

 

När Lisa Syrén gjort sitt avser vi att slita på skosulorna längs stränderna i spanska Roquetas. Den dagliga straffrundan som alltid företas i sällskap med favorithustrun ska bli rejält lång har vi beslutat. Tilltagande rondör och ett förfall av normalgraden får väl ses som en av anledningarna…

 

 

I eftermiddag avser vi så att bjuda ett par goda vänner på middag bestående av död älg förvandlad till kulinarisk gryta. Lite grönfoder och en flaska rött i Gran Reserva-klass kommer även att finnas till hands.

 

Gott slut och var rädda om och varandra

/egon


Juletid, ro och frid... eller kanske inte!

Idag skriver vi den 23:e december eller dan-före-dan som vissa föredrar att kalla det hela.

I morgon inträffar så en av vårt kära fosterlands största och mest traditionsbundna högtider.

Hörde faktiskt i morse via webben från gamla Sverige att det är i särklass den högtid som kommer etta, sedan kommer nog midsommar.

Midsommar ligger dock etta vad gäller flesta myggorna, de där som oftast håller sig till den röda drycken.

 

På tal om drycker så läser jag att en dam i ett av partierna med vänsterskor båda fötterna föreslår att vi ska skippa julsnapsen och dricka must till julsillen.  Nja, kanske vissa borde anamma detta… Åtminstone bör nog detta gälla den del av befolkningen som redan före julsnapsen verkar förvirrade.

Själv så avser jag att placera ett ställ med ”svenska nubbar” på julbordet och min förhoppning är att åtgången ska bli bättre än vid förra ”brakfesten” då samma ställ hamnade på bordet. Den gången var det midsommarafton 2013 och husbilen stod parkerad vid Sitoälven där denna rinner ut från Sarek.

När midsommardagen grydde den gången kunde jag konstatera att nio av de tio nubbarna hade blitt kvar. Där rådde minsann ingen förvirring…

 

Men skam den som ger sig, i morgon tar vi nya tag… sedan räknar jag om igen igenom nubbestället medan ni hemmavid går till julottan. Tyvärr så har vi nog hamnat i ”dåligt sällskap” om vi inom överskådlig tid ska få förnya nubbestället.

Nubbestället lär vid detta laget vara en av Europas mest beresta. Detta inhandlades i tyska Burg 2012 och ska nu utsättas för ett andra förintelseförsök på julbordet i Spanska Roquetas ca 700 mil senare.

Spänningen är olidlig som en programledare med påtaglig rondör brukade uttrycka sig.

 

Nu kanske vän av ordning undrar om vi inte avser att äta något… Gissa om vi gör! Vi har för avsikt att i möjligaste mån försöka skapa de dofter och den stämning som är ett måste på julbordet, detta så gott det går med spanska ingredienser och rassel i palmerna.

Det som till äventyrs skulle saknas inom traditionens ramar kommer dock undertecknad att i görligaste mån framkalla via diverse musikaliska arrangemang och djupsinnigt nostalgiska minnen ifrån barndomens dagar.

 

Julkramar till er alla oavsett vem ni är eller var ni är, om ni svingar yxan i Norrlands skogar eller går omkring med ökensand i sandalerna.

God Jul!

 

Var rädda om varann

/egon


Tankar inför julen!

 
Julen, denna underbart bedrägliga högtid.
Tänk så många som dränerar både hälsa och ekonomi inför årets mest kravfyllda högtid.
Tänk så mycket mörker och sorg som grasserar under ljusets och glädjens högtid.
Men julen är likväl för många som inte faller i "fällan" en underbar högtid.
 
För undertecknad är julen en nostalgitripp av stora mått.
Jag försöker åtminstone frammana de bästa minnena.
Det är då oftast minnen från barndomshemmet uti den norrländska obygden... hur mamma fernissade salsgolvet... hur granen hämtades... hur vi i början hade riktiga ljus i granen... hur julen liksom "smakade"... alla dessa gammeldags godsaker... knäppandet från köksspisen... riktig vinter...
Jag drar mig även till minnes de gånger hemlängtan har kramat hjärtat när man p.g.a. arbete inte kunnat delta, inte kunnat vara där man ville vara...med nära och kära.
Som ung man var jag tvungen att fira en jul på Victoriafloden i Brasilien, så mycket hemlängtan har nog undertecknad inte upplevt varken förr eller senare.
När jullåtarna den gången spelades så var det ingen brist på tårflöde...
 
Nåväl nu har vi jul igen... om en vecka närmare bestämt.
Nu är det inte längre arbete som styr om man kan eller inte kan fira julen på en viss plats.
Så mycket har nu blivit annorlunda kan jag konstatera denna tidiga morgon i husbilen i den spanska staden Crevillente. Nu är det med teknikens hjälp enkelt att på julafton tala med varandra och se varandra.
Men nu till frågan om vi i juletid längtar hem till barn och barnbarn...
Jo, där finns nog alla våra tankar!
 
Om ngn dag ska undertecknad med favorithustru rulla vidare mot söder, planerna har varit ganska vaga inför denna jul, men nu har vi beslutat att parkera i Roquetas de Mar över julen... sedan drar vi nog vidare... igen.
Kanske hör vi till "resandefolken"...?
 
Det är fortfarande mörkt utanför husbilen och kaffet är nykokt.
Ha nu en bra jul var ni än befinner Er.
 
Var rädda om varann
/egon
 
 

Om

Min profilbild

Egon

RSS 2.0