Gobde

Att ge dricks till servitören sedan man intagit en måltid på restaurang har ju vissa incitament som går att jämföra med prostitution, detta då man ju betalar för en relation med den som serverar.
Själv tillhör jag den kategorin av gäster som måste räknas till ”de fattiga” på den typen av betalda relationer.

Krögaren Carl Jan Granqvist sa vid något tillfälle att beteendet liknar ”att stoppa sedlar i behån på en bibliotekarie”. Som servitör säger sig Carl Jan ha upplevt beteendet som pinsamt. ”Man utför ju bara sitt jobb” tilläggen han.
Dessutom, åtminstone i Sverige så ingår ju den avgiften i notan och kallas då serveringsavgift.

Ett annat beteende som undertecknad är måttligt imponerad av den kategorin charterturister som applåderar då piloten landat enligt den överenskommelse som står på biljetten, även om det nu var så att resenärerna var övertygade om att få möta sin skapare i samband med landningen så känns beteendet onekligen lite pinsamt.

Däremot har undertecknad vid något udda tillfälle dristat sig till att göra korstecken så där ”lite i smyg” inför landning, men den gången har piloten varit extremt lågavlönad vodkadoftande ryss och den Uzbekiska landningsbanan i det skicket att den skulle upplevts som plågsam även för en Citroenfjädring.

Var rädda om varann
/egon

"Du ska omgående söka assistentersättning för vård av astmasjuk anhörig".
Detta var vad min astmadrabbade favorithustru sa efter att det hade uppdagats att en 93-årig kvinna under flera år har inkasserat assistentersättning. Trots sin höga ålder har kvinnan stått som heltidsarbetande personlig assistent och utkvitterat full lön från försäkringskassan.

Det var till sist den ”övermogna” damens höga ålder som fick försäkringskassan att börja fundera kring det hela, men då hade det redan gått ett antal år.

Och om inte härvan omkring de irakier och libaneser som blivit miljonärer på fusk med assistentersättningar hade uppdagats så kanske damen hade kunnat fortsätta sin anställning…
Försäkringskassan förstod inte att den kultur som damen kom ifrån vill att man ska åldras med värdighet...
Undrar just om den lätt ålderstigna damen även har kunnat åtnjuta fullt jobbskatteavdrag.

Den nu 93-åriga damen lär nu vara misstänkt för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott… otack är ju världens lön.

Samtidigt så kanske detta ger en liten fingervisning om den sällsynt höga kvalité som delar av den ”arbetskraftsinvandrande” befolkningen håller.

Undertecknad kommer den närmaste halvtimmen att vara upptagen med att fylla i några blanketter. Husbilsgrannen Gaston från Belgien lovar att intyga… allt.

Var rädda om varann
/egon

Nu är det inte fråga om den grupp illegala invandrare som fått epitetet ”papperslösa” p.g.a att dessa på diverse företagsamma sätt har transporterats till Sverige och inför asylprocessen visat en upp ett fabulationsregister som skulle fått boken ”Ljuger gör jag inte sa Janne Vängman” att te sig som rena sannsagan.

Janne Vängman

Här avses helt vanliga spanjorer som av någon outgrundlig anledning tror att allt papper som man inte längre har bruk för kan man bara slänga ifrån sig. I en papperspelle då… nä, nä, icke så.
Korkskallarna väljer gatan eller på någon annan allmän plats där man för tillfället befinner sig till att avhända sig det tomma cigarettpaketet eller den tomma brödpåsen eller annat skräp som man inte längre har användning för.
Beteendet är i högsta grad spanskt.

I förmiddags satt jag tillsammans med favorithustrun och åt ett äpple på en bänk i Crevillente, där iakttog vi en äldre spanjor som hade en del pappersskräp i handen efter att ha inmundigat något. Så kastar fanskapet bara ifrån sig skräpet på parkmattan.  Han befann sig tre (3) meter från papperskorgen.
Det var ohyggligt nära att jag tvingade fanskapet att äta upp skräpet…

Om så hade skett så hade den därpå följande rättsprocessen förmodligen kommit fram till att jag led av något sorts ”skräpplockarsyndrom” som tidvis övergår i oprovocerat våld.
Oprovocerat… just det.

Dom borde allt få vara papperslösa och därmed förhindrade att skräpa ner…
Äppelskruttarna lade vi i papperskorgen.

Var rädda om varann
/egon

I torsdags fick vi sverigebesök.

Men efter att under tre dagar ha fått bruka vårt hemlands vilda tungomål så har vi nu fått återgå till mera internationella språkerier.
I morse rullade vännerna Maud och Gullmar vars "hemmahamn" är det kylslagna västkusten vidare mot ett betydligt mildare Cordoba, men vi hade tre fina dagar då vi kunde umgås och trivas.
Vi hann med att äta på lokal, diverse stadsvandringar med shoppinginslag, spela sällskapsspelet Sequense och ta ett gott glas vin.
Det kändes onekligen bra att få återse "gamla vänner", dessutom svensktalande sådana. Senast vi sågs var föregående år i Torre del Mar.

Nåväl, nu får vi återgå till att botanisera vidare på tu man hand i Crevillente.


Sedan vännerna åkt gjorde vi en tvåtimmarsrunda i de gamla delarna av stan, efter detta en lättlunch och favorithustruns 2-timmarspass i solstolen bakom husbilen.
Vän av ordning har ju inte tid med sådana "jetset-fasoner" som att häva sig i solstol då ett fd "statsbärande" parti med tveksam ideologi försöker hitta en lösning på något näst intill olösligt.
Jag har ju faktiskt lovat Fredde att försöka hitta en efterträdare till Holten som kan ge samma gynnsamma tillströmmning av borgerliga väljare.
Av det jag hittills har sett i den korrekta pressen så verkar ju urvalet av dylika efterträdare vara väl tillgodosett...

Favorithustrun har nu avslutat dagens överklassbeteende och stickar just nu på ett par sockar till någon som har den rätta storleken på fossingarna för att passa sockarna...
Själv ska undertecknad anfalla grönfoderförrådet för att med mild frenesi framta en sallad som ska utgöra komplemment till aftonens kulinariska laxanrättning.

Var rädda om varann
/egon

Frågan är, kan det finnas något mer frustrerande än en Pc som är idiot, den stänger av, den låser sig, den är extremt långsam, den är i högsta grad oberäknelig och opålitlig?

Efter att under en vecka ha slitit den hårkalufs som redan tidigare låg i ”sin” har nu lugnet lagt sig över en av Crevillentes datoranvändare.
Det hela utvecklade sig så att jag nödgades stoppa eländet i ryggsäcken och företa en Golgatavandring till en adress som jag fått av Camping Las Palmeras, man t.o.m. hjälpte till att boka en tid. Tack, tack goa damen…
Precis som en läkare som ställer rätt diagnos på datoranvändaren så kunde "Pc-doktorn” föreskriva rätt vårdprogram för den sjuke.

Det visade sig att den sedan födseln var behäftad med en sjukdom, en medfödd åkomma som enligt spansk expertis finns i några typer av Pc. Enligt ”doktorn” så uppträder felet då datorn blir välfylld.

Just nu avlyssnar jag Radio Norrbotten via webben…


Men det kunde ha blivit en dödsruna över en laptop…

Var rädda om varann ...och datorn.
/egon

Ja du Per Morberg… nu har du fått till en alldeles egen lappkränkar-härdsmälta.
Du har tydligen hånat och förringat, du har gjort dessa synnerligen lättkränkta personer inom sametinget till en sömnlös, plågad och pillertuggande massa som nu kommer att kräva upprättelse och skälig kompensation för det trauma som du åsamkat dem.

Vad var det då för grymheter som uttalades av Per Morberg i programmet ”Sveriges Mästerkock”.
Jo, han sa då en av deltagarna åkte ut, ”Då var det slutvisslat sa lappen då han skar av sig läppen”.  Nu blev ni nog allt bra chockade, eller…?
Nu ser jag att ordföranden i sametinget Stefan Mikaelsson förklarar skämtet som något förlegat, vi säger ju inte ”negrer” längre, då fick jag svårt att hänga med… Hur i herrans namn kom negrerna in i Morbergs skämtande? Har människan fått hjärnsläpp.

Det kan väl inte vara så att ordet lapp eller lappar nu ska börja ses som ngt nedvärderande. Själv bor jag i renskötarland och har aldrig hört obygdens innevånare använda annat ord än lappar om renskötande befolkningen.
Min far som var född 1904 visste knappast vad en same var, det var i.a.f ett ord som aldrig kommit över hans läppar. Det heter ju för fanken lappknivar, lappkåtor, lappskor, lappviste, lappgumma, lappskidor mm, och i Arvidsjaur har man den av turister så välbesökta ”Lappstan”. Det heter t.o.m Lappland...

Tänk om jag nu måste upphöra med att berätta historien om då lappkvinnan visade sin alldeles egna dildo och förklarade att det var en ”fusklapp”…

Det är ju inte säkert att man får säga dildo längre.

Var rädda om lapparna och varann
/egon

Vi är här nu.
Vi skriver den 10 januari i året 2012.

Igår morse rullade vi sta från Roquetas, målet var Porto de Mazarron...
Nu bidde det så att vi sköt en bit över målet och hamnade i Crevillente som ligger i höjd med Alicante. Anledningen var den att platsen som vi hade för avsikt att landa på saknade internetuppkoppling vilket i sin tur hade föranlett ett besök hos Wodafone och en mindre "dränering" av vår ekonomi. Vi valde då alternativet att köra ytterligare ca 10 mil och fick fri elkoppling 16A och fritt intenet i priset. Nu fick vi "råd" att köra elpannan...
VI GJORDE RÄTT - jepp!

Morgonrundan fick denna gång förläggas i centrala Crevillente då vi står parkerade i omedelbar anslutning till stan.
Matvaruhus fanns beläget inom 300 meter, lite väl nära med tanke på karaktären och aptiten.
Förresten, är det sant att man blir närsynt av vin...


Halalslaktat kött, vattenpipor och arabiska butiker står som spön i backen här, åtminstone i jämförelse med den norrländska obygden.
"Di svenske" verkar däremot inte stå som spön i backen, vi är nog det enda svenska ekipaget på Las Palmeras som Campingen heter, övriga är engelsmän, belgare, holländare och en tysk. Hyfsad fördelning skulle jag vilja påstå...
Vidare så har jag mött årets första "januarihumla", en spansk sådan som inte gick att skilja från en svensk. Det heter ju "en fluga gör ingen sommar", men en humla gör visst sommar. För er som nu trodde att en spansk "humla" var något man på ett ekivokt plan förnöjer tillvaron med hade altså helt fel.


Det drar ihop sig till husbilsmiddag, vi avser att tillreda en kulinarisk kycklingrätt med diverse grönfoder som ska avnjutas med ett glas rött, en Gran Reserva -02 som min "närsynta" favorithustru fyndat denna dag.

Var rädda om varann
/egon







 

Det är vackert.
Det är snötyngda tak.
Det är kylslaget.
Det är en avhållen plats.
Det är obygden.
Det är Östra Gobde i januari 2012.

Morgontemperaturen här i Spanska Roquetas visar +12 grader.
Dagen blir varm.
Andliga sånger på P1 har avlyssnats.
Webbradion har en kylslagen väderrapport för lappländska obygden.
Favorithustrun vänder sig i bädden vilket borgar för sällskap vid morgonkaffet.
En liten längtansunge jagar genom bakhuvudet när jag ser bilder från obygd och hembygd.

Nu är det kaffetåren, morgonduschen och en morgonrunda i det spanska landskapet som gäller.

Var rädda om varann
/egon


 

För många år sedan befann jag mig i Madrid och blev där god vän med en norrman, han var till proffesionen ”luftlekere”, lungläkare på svenska. På den tiden hade vi båda den synnerligen onödiga vanan att vara rökare.
Den gången jag frågade honom ”vad sysslar du med så blev svaret efter en stunds tystnad, ”nu må du sitte ned… jeg er luftlekere”…
Misstänker att jag mest liknade en fågelholk den gången.

Sedan dess har undertecknad många rökfria år, hur eller om det ryker runt norrbaggen känner inte vittnet till…

Ser att den senaste flugan nu är att röka smärtplåster och på så sätt få en rejäl missbrukskick. Smärtplåster innehåller ämnet Fetanyl som är 100 till 1000 ggr starkare än morfin och används vid narkos.
Fetanyl var även det medel som ryska specialstyrkor använde vid stormningen av teatern i Moskva då ca 170 personer avled genom överdos.
Lite vanvördigt kan man nu konstatera att åtminstone sex personer i Sverige ”omplåstrats” på bårhuset sedan man slutat röka...

Vidare ser jag att integrationsenheten i Borlänge sliter sitt hår sedan man där inhyst somaliska analfabeter med specialkompetens inom getskötsel och nu funnit att efterfrågan på den svenska arbetsmarknaden ligger en bit under obefintlig.
Nu har kommunens revisorer tvingats att anlita en revisionsfirma för att granska kommunens utbetalningar av försörjningsstöd (socialbidrag). Borlänge kommun anser dock att det mesta går ganska bra, om man bortser ifrån utbetalningarna och att man hittills inte lyckats att integrera någon…

Man kan utan specialkompetens konstatera att för cirka 100 år sedan hade nog möjligheten att få in någon i den småskaliga getnäringen varit betydligt större…

Var rädda om varann
/egon

Idag liknar de flesta andra dagar, vi går straffrundan som kan vara i ca två timmar och tillryggalägger då ca 4-6 kilometer. Detta gör vi de flesta dagar, och en dag klämde vi faktiskt i med hela 11,2 kilometer…

Under rundan brukar vi passa på att göra diverse foderanskaffningar, så även idag.
Vi gjorde ett nedslag på matbutiken Mercadona och förbrukade 10 euro, ca 91 kronor enligt dagens kurs.
Vad fick vi då för dessa slantar? Jo vi fick ett drygt kilo revbenspjäll, 1,5 liter mjölk, en flaska vin, Monte Ducay (Reserva 2007), skivad svamp, morötter, tre baguetter, två x 300 gram delikatesschoklad till efterrätt/kaffegodis. Tilläggas bör att motsvarande vin kostar 80-90 kronor i Sverige.

Jag läste någonstans att den spanska prisnivån ligger ca 25-30 % under den svenska. Jag vill nog hävda att detta är bara delvis sant. Mjölkprodukter och ost håller svenska priser, kaffet är inte billigt, men om jag lever enbart på frukt och vin så kanske jag ligger 50-70 % under de svenska priserna. Det där sista kanske trots allt inte är att rekommendera…
Tomater finns att köpa för 5-12 kr/kilo, apelsiner 9 kr/kilot och satsumas/mandariner 5-10 kr/kilot.
Dieselpriset var denna morgon 1.33 euro = 11.90 svenska kr/lit.

Yttertemperaturen visar +21 grader.
Favorithustrun ligger i solstolen utanför husbilen.
Julpyntet har gått i ide.
Jag använder inte långkallingar - just nu.

Var rädda om varandra
/egon

Det är tidig morgon på årets sista dag.
Om två timmar återvänder ljuset till oss här i Roquetas.
Temperaturen kröp under natten ned till endast några futtiga plusgrader.
Dagen kommer ändå att bli tillräckligt varm för nyårsmiddag ute i solen. Förresten så tror jag att vi kommer att vara ganska ensamma om att på nyårsaftonens meny ha grillad älgfilé, åtminstone här i Roquetas de Mar.
I väntan på favorithustruns uppvaknande lyssnar jag på nostalgitrippen ” Da Capo” med Anders Eldeman där just nu spelas ”När ljusen skall tändas därhemma”.

Året som gått kan nog sammanfattas med att det mesta är sig likt…
Jag hade nog tänkt skriva något om korrekta medias trögmagade vinklingar och lågintelligensutspel och våra verklighetsfrånvända yrkespolitiker och deras drömvärld, men eftersom det lär vara bra att avsluta året med positiva tankar så struntar jag i detta.

I stället låter jag tankarna gå till de personer och familjer som drabbats av svårigheter, sjukdom och sorg. Tänk så försumbara vi människor är uti det stora okända…

Gott Nytt År till er alla och var rädda om varandra.
/egon

Spanjorerna är ju ett ganska ”trubbigt” folk.

Men, långt ifrån alla, något jag och favorithustrun fick ännu ett belägg för under gårdagens straffrunda.
Under rundan kom vi att passera några tomatodlingar.
Vid en av dessa odlingar var en spansk senora i färd med att plocka tomater. Jag dristade mig till att gå fram och berömma hennes fina tomater, jag dristade mig även till att fråga om jag fick ta en bild av henne i arbete… hon svarade ”si senor” och gav undertecknad ett varmt leende. Nåväl vad annat kunde senoran göra då en stilig, reslig och välbyggd obygdens son visade detta ohämmade intresse som näst intill gränsade till en flirt.

Vi tackade senoran och gick vidare. Efter några meter ropade hon fast oss, dock inte för att beslagta kameran som var min första tanke utan för att få överräcka en påse underbara nyplockade tomater, tretton stycken till antalet.
När vi ledsnar på tomater kommer rundan att förläggas genom andra odlingar.
Variation är ju viktig…

Var rädda om varann.
/egon

Iran visar nu att man visst kan om man vill...

Mullorna har nu plockat fram sin allra medmänskligaste sida och beslutat att Sakineh slipper att stenas för den påstådda otroheten och den påstådda medhjälpen i mordet på sin man.
Men detta först efter starka påtryckningar från omvärden.
De rättsvårdande tillika rättrådiga och kvinnoföraktande mullorna har påverkats så till den milda grad att nu slipper Sakineh att stenas - hon ska hängas i en strypsnara tills livet flytt.
Vissa källor gör gällande att det har förekommit vissa påtryckningar före erkännandet...
Men faktum kvarstår,Sakineh har erkänt. Nå då så...
Nu var ju detta först efter 99 piskrapp.
Jag har hört att vissa erkänner redan efter ett 30-tal, tänk så olika det kan va.

Enligt den Iranska nyhetsbyrån FARS - (sug på namnet mina vänner) så beror omsvängningen på att man troligen inte har rätta faciliteterna, vilket lär betyda rätt stenstorlek.

En sak vet jag, om mullorna tog en sväng uppe i den Svenska obygden då vägomläggning pågår så skulle dom hitta en stenstorlek som mest påminner om kastvänliga kattskallar. Dessutom skulle man kunna känna på materialet vid varje punktering...
Skulle inte heller kännas helt fel att veta när mullorna i så fall passerade...

Till de intelligensbefriade grupperingar som förespråkar införandet av sharialagar i Sverige  vill jag bara säga - ni kommer att skapa stenbrist...

Akta er för mullor och var rädda om varann.

/egon

 

Detta var årets längsta natt, men det var även årets kortaste dag.
Enligt vissa kulturer så firar man att ljuset har vunnit över mörkret.

Här i Roquetas de Mar behåller fortfarande mörkret sitt grepp över ljuset ytterligare några timmar.
Morgonkaffet var kokt innan klockan visade 0600.
Yttertemperaturen +7,5 grader, stjärnklar och bläcksvart himmel.
Favorithustrun drar fortfarande lugna andetag bak i vänstra bädden.

Igår kväll fick vi julklappar…
Några knackningar på husbilens dörr, favvon öppnar och förklarar för en man med ett paket i famnen att ”vi ska inget ha”. Det tar en stund innan hon greppar att den som står vid dörren är ingen annan än just jultomten som vill överräcka ett paket från Camping Roquetas. Då paketet överräcktes så påminde ljudet om när dåtidens bryggarbil passerade…
Att vänta med paketöppningen till julafton utan att bekräfta innehållet hade förmodligen varit att utsätta tankeverksamheten för onödiga påfrestningar.

Vi har nu förärats två vinflaskor till julbordet och en skumpa till Nyårsaftonen.
Tack, tack goa tomten.

Jag fyller på koppen och inväntar frukostsällskap.
Var rädda om varann
/egon

Möjligen att nattens låga temperatur kan vara det närmaste vi kommer känslan av jul här i Roquetas, om man nu bortser från julmaten.


En 4-kiloslax har idag bytt ägare och dissekerats utanför husbilen, vidareförädlingen är i full gång.
Avskrädet hamnade i ”storgrytan” för att kokas in och så småningom ska denna anrättning avnjutas med ett glas vitt.
Ena filen är gravad, och andra bitar har förpassats till frysens arktiska klimat.
Ett rökt älghjärta ska plockas fram på julafton.
Några skivor juskinka a la Espana.
Gubbröra och en ”Skåne” står på önskelistan.
Mammas köttbullar är trillade och revbenspjällen är på gång.
Spanska köttfärsen är så grovmalen att oxen är mera misshandlad än mald…



Sedan blir det till att snurra igång en jul-cd, tindra med simmiga gubbögon, stoppa i sig julmaten, Skype-ringa till ungarna, gråta en skvätt, julotta på webben och så kan vi minnas julen 2011…

Önskar Er alla en bra jul där de glada minnena lever vidare.

Glöm inte släcka ljusen och var rädda om varann
/egon