Hej va vi går!

Eller som det brukar heta "hej va det går", men nu var det vi och inte det som gick.
Favorithustrun och undertecknad,  långt och länge...
Efter frukosten travade vi runt i blindo, vi hittade Långsjön och Fruängens C och allt däremellan.
Återbördade till Nejlikevägen i Herrängen så kom resterande delar av den nära "kretsen" på att nu var läge för ett besök i Stockholms Gamla stad. 
 
På med gåskorna och en ny vända till Fruängens C och tunnelbanan som tog oss till Hötorget. 
Nu skulle här slitas skosulor igen...
Loppis på Hötorget där allt utom just hö var till salu. Sedan Vi betat av dessa månglare så styrde vi kosan mot Gamla stan.
Jag fick en känsla av att ett turistande folk från världens alla hörn just nu var komma till Stockholms äldsta stadsdel, Gamla stan.
 
En sammanfattning av upplevelsen i dessa gränder bleve nog, snålblåst och överbefolkat...
Ringa penningförbrukning och en icke ringa värk i Gå-apparaten får även plats i beskrivningen.
Tunnelbanan tog oss åter till Fruängens C.
Ett nytt inslag i upplevelseindustrin var det utbredda tiggeriet. Åter på tunnelbanestation så kom ytterligare ett inslag som inte finns i Moskosel... tiggare gick runt med tryckta blad som placerades på sätena.
Där stod att man såg positivt på ett övertagande av kvarvarande tillgångar...
 
Hemma igen så tillreddes en regnbågslax från den lappländska obygden.
Nu ska det bli skönt att inom ett dygn få placera ändalyckten i en snålt tilltagen stol på China Air som lovar att leverera oss till en större flygplats i Australien. Kommunister kan man välan lita på...?
Väl där så avser vi att gå långa och svettiga promenader... igen.
 
Var rädda om varann
/egon

Idag den 29 november 2014!

 

Det är en myggfri och kylslagen morgon i Moskosel.

Det är nästan becksvart utanför fönstret.

Termometern på norra husväggen visar -15 grader.

Morgonkaffet är kokt och avsmakat.

Favorithustrun sover ännu då uret går mot 0745.

Dagen tar sin början.

Lisa Syrén underhåller i ”Ring så spelar vi”.

Jag ska gå en tur till snickarboa.

Sedan blir det en gemensam frukost med ”favvon” innan samvetspromenaden ska genomföras… jo se vissa dagar går man sin straffrunda för att balansera upp samvetet… och ner vikten.

Igår hade vi några gäster och idag finns det således all anledning att vandra en icke försumbar sträcka i motvind och med 25 cm snö runt fötterna … och slänga resterna från gårdagens måltid åt räven.

 

Om en dryg vecka befinner vi oss i Australien.

Det borde ju vara enklare att hålla vikten ”down under” då ju flott smälter i högre temperaturer. Dessutom har ju vår Australien-boende dotter inget emot att gå ngn mil om dagen och då i en takt som inte sammanfaller med ”äldre gentlemäns” fartideal.

Jag ser fram emot den vistelsen och draghjälpen!

 

Bevaka rondören och var rädda om varann

/egon

 

 


Moskosel idag!

Det är förmiddag i Moskosel och uret går mot 1030.

Det är kylslaget, termometern visar på -16 grader.

Marken täcks av 15 cm snö och isarna ligger redan rejält tjocka, 25-30 cm ren kärnis.

Första skoterspåren kan ses uti markerna.

 

Här om dagen gjorde jag en tur till en sjö i närheten för att fresta lyckan på abborrfronten. Väl hemkommen till stugvärmen kunde jag konstatera att det skulle räcka till två kulinariska måltider för mej och favorithustrun.

Över sjön hade ett lodjur gjort en spårlöpa och vid strandkanten fanns några spår efter mink.

Vid sjön låg även en båt som på nåt sätt påminde om livet för många på äldre dar, ensam och bortglömd med ett nergånget skrov, underhållet har upphört och årorna som en gång i tiden gick som lärkvingar är borta. Hela farkosten är på väg in i glömskans värld…

 

Att läsa av naturen är minst lika spännande som att ta del av medias inte sällan starkt vinklade rapportering. Vem känner inte igen den smått klassiska monologen som avslutas med… ”Men snälla du, det har ju faktiskt stått i tidningen”.

 

Jag ska inta en lättare lunch innan dagens straffrunda påbörjas.

På tal om mat så bjöd favorithustrun igår på äkta gammeldags kåldolmar med lingonsylt. Vissa dagar är bättre än andra…

 

Var rädda om varann

/egon

 

 

 

 


Jag och Vattenfall!

Det är gråväder.

Det är grinigt.

Det är mörkt.

Det snöar.

Det är ”tjuvhalt”, tjuvhalt kallar vi tillståndet när en tunn snöhinna gömmer isfläckarna som i sin tur får vandraren på fall.

När inte himlen i mitten av november förmår att uppvisa en molnfri kupol så orkar heller inte utelampans automatik på garaget att släcka ner under dygnets ljusa timmar, nåja ljusa och ljusa, snarare grå.

Nåväl, jag gläds över ljuspunkten på garaget – det gör även Vattenfall.

 

Förresten så hade jag ett samtal med Vattenfall tidigare dag, detta med anledning av att jag fått ett erbjudande som kallas ”Mitt Pris”. Den sympatiska damen som tog emot mitt samtal var synnerligen vältalig och kunde utan tvekan svara på mina frågor ang det nya erbjudandet.

För att riktigt nå fram till pudelns kärna så bad jag den unga damen att låtsas att hon istället var en av mina anställda.

­-Tycker du att jag har ett bra avtal idag frågade jag?

Det blev tyst en stund och jag förstod varför… om hon svarade nej så hade ju Vattenfall erbjudit mig ett sämre avtal tidigare… om hon svarade ja så hjälpte hon ju inte Vattenfall att teckna ett för dem ännu bättre avtal.

Till sist så svarade den eftertänksamma damen.

 – Du har inget dåligt avtal…

 

Det snöar fortfarande – kan bli 15 cm nysnö.

Det blir till att skotta snö i morgon…

 

Var rädda om ryggen och varann

/egon

 

 


Obygdens tidsfördriv!

Vad jag vill ha sagt med detta är att när isarna har lagt och temperaturen är av det vänligare slaget så kan och ska man fiska.

Om ni nu tror att jag driver detta fiske in absurdum trots favorithustruns ihärdiga protester så vill jag bara säga, feltänk- tänk om...

Det var faktiskt mitt alldeles eget huskors som kom med det eminenta förslaget att vi denna dag skulle ge oss ut på obygdens frusna vattenspeglar för att införskaffa diverse simkunniga omega-3 varelser.

Nåja, för att vara mera exakt så sa hon på detta sätt. ”Eftersom det är farsdag idag så får du bestämma dagens underhållning”…

Och eftersom jag inte virkar och stickar så...

 

Vi landade på en mindre sjö i närheten av Östra Gobde.

Under ett par timmar med en blek vintersol som sällskap landade vi 15 matnyttiga abborrar.

I skrivandets stund har dessa firrar genomgått nödiga åtgärder för att platsa i näringskedjan.

Kaffet är uppdrucket.

Temperaturen visar +2 grader.

 

Till sist: Anna Kindberg-Batra erkänner att ibland uttrycker man sig dumt…

Misstänker att hon menar den gången hon sa att ”Stockholmare är intelligentare än lantisar”.

 

Var rädda om lantisarna och varann

/egon

 

 


Det hade funnits en lösning!

För ett antal år sedan drabbades Torsten av alltför närgångna hackspettar.

Torsten var då boende i en grannby där han hade sitt hus.

Av ngn anledning fick vår fridlysta och fredade ”större hackspett” för sig att perforera hans fastighet med större och mindre hål.

Till allt elände så hör ju alla ”spettar” till statens vilt och får ej tagas av daga. I sin förtvivlan gjorde sig då Torsten en tur in till polisstationen i centralorten och framlade sina problem.

Den gamle och kloke polismannen som mycket väl visste vem Torsten var svarade då, -men Torsten, nog vet väl du hur man i alla tider har löst sådana problem…

Torsten blev ganska snart av med sina ”hackers”.

 

Nu har en kvinna i Pajala drabbats av samma problem. Hackspettattackerna har pågått i ca 10 år!!

2012 vände sig då kvinnan till Länsstyrelsen som är den instans som kan bevilja skyddsjakt på statens vilt. Efter en tid var så problemet löst…

 

Allt skulle nu ha kunnat vara frid och fröjd om bara Länsstyrelsen i Norrbotten följt de regler som finns i 11§ ang förebyggand och ersättning av skador som uppkommit genom attacker av statens vilt.

Länsstyrelsen avslog begäran om ersättning och meddelade samtidigt att beslutet inte går att överklaga.

 

Den husägande kvinnan har nu anmält fallet till DO.

 

Så här i efterhand kan man ju undra om inte fallet kommit i en annan dager om husägaren hade sagt att hackspetten hackade på hennes ren…

Och till tjänstemännen på Länsstyrelsen vill jag bara säga ”dra ner mössan det kommer en hackspett.

 

Tänk efter före och var rädda om varandra

/egon

 


Det välmenta grattandet!

 

Det börjar i regel med dopet…

 

Det mysigt när krabaten fyller 1, 5 eller 10 år. Grattis vännen!

Vid 14 års ålder så kan man gratta den unga individen till att ha deltagit i konfirmationen.

Du har nu begåvats med en alldeles egen måttligt tummad psalmbok som du ska vara rädd om, jag menar att du ska bläddra försiktigt om du vid ngt tillfälle skulle råka hitta på denna smått unika och minnesvärda bok i det inte alltför ofta städade tonårsslagfältet.

 

Vid 15 års ålder kan man gratta till att denna unga individ får köra moppen även i dagsljus. Tidigare gällde att färden skulle företas i mörker och helst med släckta ljus, nu drar föräldrarna en lättnadens suck.  Dessa kan nu slippa sin medverkan till brott, skippa skygglapparna och köpa den företagsamme en hjälm. En vettig gåva från en tidigare smått obegåvad förälder.

Den bakåtvända kepsen och tandställningen läggs nu på hyllan.

Första burkarna ”Norrlands Guld” har inhandlats via bulvan.

Grattis vännen – du är nu straffmyndig.

 

Grattis till körkortet och kanske första ”rishögen” är nästa steg på livslinjen. Du får nu bli full på krogen och vet även hur du enklast ska ta dig hem – du är ju bilägare. Du får nu rösta med all din livserfarenhet - på Fi, röda eller gröna Khmerer eller varför inte på ngn annan världsfrånvänd konstellation. Du kan nu även börja fundera på innebörden av ordet arbete och hur man får sin dagliga matranson genom egna insatser.

Det ryktas om att det är enklare att skaffa arbete om man har körkortet i behåll.

Värnplikten brukar inte sällan betyda frisedel p.g.a. … någonting.

Nu har du fyllt 21 och kvalat in till affärer i buteljmiljö – livet leker.

Oavsett om du blivit gift eller på annat sätt straffad så rullar åren på.

Det grattas hejvilt.

 

Plötsligt så påstår ens partner att man ska fylla år, och nu är det 60 eller kanske 70 som gäller. Efter att ha tänkt igenom det ofrånkomliga så kommer man fram till att den resterande fjärdedelen av jordelivet ter sig ganska ambivalent – åtminstone vad gäller grattandet. Man är inte helt på det klara med om det är positivt att ha färre år kvar.

Mycket har nu blitt annorlunda, nattetid ränner man till pissmojen – övrig tid letar man förlagda saker.

När man talar om det ”äkta ståndet” så avser man äktenskapet och inget annat.

Välmenta grattande individer kommer med en bukett och stortrivs med konstaterandet att du snart är vid vägs ände – så det kan vara…

 

Nåväl, i morse då termometern visade på -11 grader i obygdsmetropolen Moskosel så beslutade vi att göra det som vi med ålderns rätt kan göra när vi behagar – vi tog en fisketur. Dagens enda 3-kilos firre är nu rensad och jag ska göra favorithustrun sällskap i läshörnan. Grattis igen …till firren.

 

Var rädda om varandra.

/egon

 

 

 

 


Tisdag uti obygden!

Vi skriver den 2 juli i detta nådens år 2014.Det är sommar...

Kanske inte precis en sådan där ljum sommarkväll med en midnattssol som målar tall-topparna i gula nyanser, myggorna dansande över myrens skvattram och storlommen hesa trumpetande nere på viken, så som dessa kvällar vanligen brukar skildras i diverse litterära verk – men sommar är det hur som helst, Moskoselsommar.

Det faller nu ett stilla regn över obygdsmetropolen.

 

Har ni kanske tänkt tanken att vi sedan ngn vecka färdas mot mörkret igen. Sommaren är minsann kort… Den som myntade den välkända frasen ”underbart är kort” kanske kom från denna landsända… Nåväl han kanske anspelade på ngt i erotikens värld... vem vet.

Personligen så anser jag nog att en klar höstdag med hög luft smäller något högre än en svettig sommardag, dessutom så är det ju liksom mera legalt att ha på långkallingarna då.

 

Vi har till dags dato hunnit med fyra resor i husbil denna vår/sommar. Första turen gick till mina hemtrakter och mitt föräldrahem som är belägna ett 20-tal mil norröver.

 

Nästa resa startade vi den 10 juni, den gick till fjälls – fiske var prio ett. Avsikten var att återkomma till Moskosel efter midsommarhelgen men ett minst sagt otjänligt väder med snö och minusgrader gjorde att vi åkte hem innan midsommar.

Om man ska uttrycka ngt positivt så skulle det vara att fisket trots allt var bra.

Sitoälvsöring som ska ner i fisksoppan.

 

Men skam den som ger sig… efter diverse överläggningar på familjenivå så rullade vi iväg till Slagnäsforsens Camping dagen före modsommarafton. När vi kojade på kvällen så lade sig snöflingor på den genomskinliga takluckan… På midsommaraftonens morgon så kunde vi konstatera att det var snöblandat regn och man lovade som mest +8 grader… och kallare mot kvällen. Vi beslutade att fira midsommarafton hemmavid… grannarna bjöd sedan på en underbar middag.

 

Dagen därpå beslutade vi att ge oss i kast med vårt östra grannland – Finland. Vi gjorde en tur på ca 260 mil i detta vackra land. Vi ”patrullerade” Rysk-Finska gränsen för att kolla att ”Putte” höll sig på rätt sida.

Enligt vad vi hörde så var han upptagen med diverse taskspeleri hos faster Aina i Ukraina. Det blev åtta bra dagar då vi bl.a. hälsade på hos favorithustruns finska systrar.

Idag har jag tvättat bort alla de finska insekter som åkte husbil till Moskosel.

 

Timman är sen och jag avser att krypa ner hos favorithustrun som har lagt undan boken och mörklagt sin sida av sängen.

 

Var rädda om Sverige och varann.

/egon

 

 


Det är hälsosamt och stärkande i fjällen!

Det är nu gått ca 50 år sedan jag började utforska vår underbart spännande och ganska lynniga fjällvärld.

 

Före körkortets tid så fanns det alltid ngn äldre upplaga av de så kallade fjäll-fiskeentusiasterna som såg till att man fick följa med på turen.

På den tiden så spelade det mindre roll hur ens nattlogi var beskaffat, det kunde vara under en presenning eller många gånger under en risig gran. De gånger man kunde ta in i en öde torvkåta så upplevde man ett visst mått av lyx.

På den tiden var undertecknad inte ägare till ngt fjälltält – jag var stolt ägare till ett 4-manstält med stålrörsstativ, vikten var 13 kg. Inte nog med att tältet var en mansbörda, man skulle ju ha med diverse skaffning och fiskredskap.

 

På tal om fiskeredskap så kan jag berätta om min första kastspörulle – den hette Rekord 1300, en ljusgrön skapelse som kunde skapa dubbel underhållning, den kunde inte bara användas till att veva in en firre, den kunde bygga diverse fågelbon som det tog timmar att reda upp. Misstänker att det var vid sådana tillfällen som de mest exklusiva förbannelserna uppfanns.

Då var fisketurerna långa och tröttande, idag så är dessa turer endast en bråkdel så långa men dubbelt så tröttande. Åldern har delvis tagit ut sin rätt som det brukar heta…

 

Den senaste veckan har vi haft vår husbil parkerad vid Sitoälven (Sitoätno) där stigen till Laidaure/Aktse startar. Därifrån kan man efter dryga milen till fots åka båt till fjällhemmanet Aktse där Wille och Sigurd Länta tidigare levde sina liv, dessa personer är nu sedan många år borta och idag så heter Aktses härskare Lennart Länta, även han har idag blivit en ”äldre man”.

 

Under denna fjälltur hann vi med att stanna en natt hos Harry Skarin i Tjåmotis – Harry har nu nått den hedervärda åldern av 83 år, men trots sin ålder så har han glimten i ögat och en obruten livsvilja. Till denna nestor medförde jag en båtmotor som var i stort behov av handpåläggning, jag vet att detta fixar Harry…

 

Vi har denna gång fiskat i Tjaktjajaure och utloppet från Sitoälven. Varje dag har vi gått långa turer för att bärga ett antal firrar, 6-12 km vandrande varje dag. Både jag och favorithustrun blev rejält slitna, men vad gör man inte för att få landa röding och öring i kilosklass…

 

Man behöver ju inte bära på ngn bärs då man har kallt klart fjällvatten att skölja ner en och annan Alvedon med.

Det var myggfritt och temperaturen kröp mot nollan nattetid.

En riktig säng i husbilen är en gudagåva när kroppens alla delar skriker i protest… men vi kommer säkerligen att göra fler turer oavsett denna omilda behandling.

 

Var rädda om varann

/egon

 


Om ni har vägarna förbi Moskosel så gör inte det - åk inte förbi!

Stoppa upp och se er omkring.

 

Ni kan fylla på diesel eller bensin här i Moskosel.

Vi har även en Camping på Moskoselets strand, Moskosel Camping – kanske en av Lapplands vackraste campingar.

På campingen kan ni köpa fiskekort, hyra båt eller bara äta en fisk. Campingvärden lär vara en mästare på att röka fisk.

Eller varför inte besöka Rallarmuseet som ligger 200 meter bortom undertecknad, där finns tillgång till en fika eller en utmärkt måltid för den som känner ”kurret” i magen. Där finns även en ovärderlig tillbakablick, en komplett utställning över den försvunna rallarepoken.

Ni kan också ta en tur med Inlandsbanan från/till Moskosel.

 

Om ni börjar få hemlängtan så kanske vi kan ordna likartad sysselsättning här… klippa gräs, betala räkningar, rensa grusgångar, rensa i ngn rabatt eller städa ett förråd. Kan ju ibland hjälpa mot hemlängtan…

 

Myggen har kommit.

Hägg och rönn står i blom.

Sista hopskottade snöhögen drar sina sista suckar.

 

Det växer nu massor med gräs på Linkovägen i Moskosel, måste gå ngn timma med klipparen.

 

Men först ska jag ha en lugn stund på verandan med favorithustrun som fortfarande har täcket upp till näsan. Jag får väl slamra en del med diverse frukostattiraljer – det brukar hjälpa.

 

För en vecka sedan så genomgick favorithustrun en starroperation, den blev förmodligen ganska lyckad. Dagen efter tittade hon på mig och konstaterade att jag nog har åldrats en del…

Hon ska snart operera  andra ögat…

 

Igår besökte vi en fiskesjö i trakten, fisket gick bra och nationalismen flödade. Hade ibland funderingar på att fästa en svensk flagga i spötoppen.

Till veckan ska vi ta husbilen bort till ”Sveriges sista vildmark” och porten till Sarek. Där avser vi att fira midsommar, landa storöringar och slåss med myggor stora som mjölkpallar.

 

Ha en bra Pingst och var rädda om varann

/egon


Moskosel i vårens tid!

Jag sprider nu mina tankar igen efter en längre "bloggvila"!

 

De ynka snöfläckar som nu finns kvar för en både tynande och tinande tillvaro. Det var inte många eftersläntrare som visade sig idag då jag gjorde sällskap med min gode vän som vissa dagar kör postturen till ett antal ”enstakaställen” upp efter Piteälven.

Att följa med på dessa turer skulle förmodligen i längden ha en synnerligen negativ inverkan på rörligheten. I Lill-Varjis bjöd en bekant på kaffe och korvmacka vid en eld på stranden, och komna till Iggejaur blev vi inbjudna på morsdagstårta av en 78-årig dam. Innan vi avslutat tårtan så ringer postförarens hustru och meddelar att våfflor och hjortronsylt står framdukat…

Man borde nog cykla postrundan vissa dagar, 10 mil i omslagsföre vore något att bjuda rondören på…

 

Nåväl, efter att ha fått uppleva ett par dagar med näst intill tropisk värme så har nu nordanvinden styrt ner isvindar över oss, det drar kallt uti obygden denna dag. Vi hade nollgradigt den gångna natten och ynka +8 idag… man får liksom glädjas för det lilla. Några snöflingor bjöd idag på en rejält förkortad julstämning.

Ett mått på ”kylslagenheten” är att jag vissa nätter måste köra golvvärmen i husbilen för att undvika att frostautomatiken tappar vattnet ur varmvattenberedaren då temperaturen går mot nollan.

 

Det vankas husbilsåkande i veckan.

Vi ska ”göra” Norrbottens kuststäder med ett nedslag på Sunderby Sjukhus. Jag hade tänkt agera fältlassarett och konvalescenthem med husbilen då ju favorithustrun ska genomgå en operation. Första tanken var att den operationen fixar vi själva, men då jourhavande kirurg meddelar att allt är kostnadsfritt så va fan - och vem vill ta jobbet av en arbetstrånande kirurg som redan har investerat i en onödig utbildning, och det där med att operera ögon är ju lite känsligt har jag hört.

Bashar al-Assad i Syrien är ju ögonläkare, man måste ju lita på läkarkåren…

 

Tills vidare så står snöslungan framför gräsklipparen.

 

Var rädda om varann.

/egon

 


Det är bara att gilla läget!

 

Även väderläget.

Igår vaknade vi till dryga 25 minusgrader.

I morse vaknade vi till 20 cm nysnö.

I morgon har jag ofrivilligt för avsikt att vakna med värk i min ”unga” kropp.

Med andra ord så har den lappländska vintern full koll på undertecknad, på tillvaron och på almanackan.

Vi ska inte bli på minsta sätt förvånade om vi efter detta har massor av vinter kvar på vår nordliga horisont.

20 minusgrader är långt ifrån ovanligt under april månad.

Det är nog lika vedertaget som att vi har mygg under den period då sparken fungerar som trädgårdsmöbel.

 

Igår kollade jag runt på nya sommardäck till personbilen. De nu fungerande och synnerligen obekväma lågprofildäcken har gjort sitt, greppet liknar mest ett handslag från en oseriös bilhandlare.

Det krävs nya grepp…

 

Kroppen värker.

Idag den 21 mars känns det som om det mesta som kan lindra reumatisk värk är välkommet… men jag vet att när det är som jobbigast i kroppkakan så kan det ju bara bli bättre.

Aktier i Kronans Droghandel kanske vore nåt...?

En fin fiskedag på någon av traktens sjöar brukar muntra upp tillvaron.

Favorithustruns glada tillrop är ett välkommet inslag...

 

Var rädda om varandra

/egon

 


Händer i Moskosel!

Två veckor har nu gått sedan vi landade hemmavid i obygdsmetropolen Moskosel.

Jag brukar tänka att om alla visste hur bra det är att bo i Moskosel så kanske inte det vore så bra längre. Jag menar att om alla skulle vilja bo just här så var det ju kanske egalt om man bodde där eftersom det skulle bli ganska rörigt här…

Med detta vill jag ha sagt att det är en höjdare att vara hemma igen.

Det blev 4,5 månader på resa denna gång.

 

Visst var det trevligt med Spaniens varma klimat och inte minst alla dessa plagg som man slapp att bylta på sig för att utan obehag kunna fördriva tiden i en solstol.

Solstolen är nu utbytt – mot en pimpelskrylla.

En pimpelskrylla är för den icke namnkunnige en plastlåda med frigolitsits som man har som stol, redskapsbärare och fiskhink då man idkar pimpelfiske, en syssla som går ut på att man fånigt stirrar ned i ett uppborrat hål på någon sjö.

Diverse spasmer i den hand som håller i pimpelspöet kan sedan eventuellt framkalla en ”huggreflex” hos ngn firre och göra att därpå följande fiskehistoria blir mera trovärdig.

Träning kan ju enkelt ske hemmavid, bara att borra ett hål i en av alla dessa snödrivor, en av nackdelarna blir då att i stekpannan fräser då troligen falukorv…

 

Nu ska undertecknad förbättra en del av fiskeutrustningen… detta efter att ha förlorat två STORA fiskar då linan brustit. Ny lina i superkvalitet har igår inhandlats i Arvidsjaur.

Jaja, jag vet att det inte sällan hade blivit billigare att köpa fisken över disk… men va fan.

 

Nu ska jag inta en frukost med favorithustrun.

 

Var rädda om varann

/egon

 

 

 


Vi har kört in fotsteget!

 

Vi har nu navigerat ut oss från spanska och franska territorier…

Första mellanlandningen blev Vinaros. Där finns ett förbenat svinkallt duschrum ska ni veta…

Men man ska ju liksom vakna till innan man ger sig i kast med diverse dåligt utbildade trafikanter.

 

Nästa anhalt var tänkt att bli Les Pedres/Capmany nära den Spansk-franska gränsen men en rejäl portion hemlängtan och perfekt väder gjorde att vi rullade hela vägen upp till Tournon Sur Rhone söder om Lyon.  

Om man ska framföra ngn kritik så skulle detta vara att man numera inte tar Visa/Master Card i betalstationerna, och att man inte blir upplyst om detta förrän man står inne i ”fållan”. I det läget har man ett antal franska motståndsmän som har som fritidssyssla att hänga på signalhornet… en synnerligen irriterande syssla.

Det hjälpte föga att jag förklarade att vi hemma i gamla mångkulturella Sverige var vana vid positiv särbehandling av diverse udda existenser…

Det var bara att fly mot nästa betalstation.

 

Vi har nu parkerat i den Tyska staden Freiburg Im Bresgau.

 

 Vi rullar vidare mot vårens ljusa nätter… mot snålblåst, skarsnö och pimpelhål.

 

Var rädda om varann

/egon

 


Varför är det så?

I skrivandets stund råder s.k. lunchtimmen.
Klockan har passerat 1230 och nyhetsmedia pladdrar på från den smarta mobilen.
Det är varmt i Crevillente idag - +23 grader och vindstilla.
Favorithustrun har fläkt ut sig i solen.
 
Tillsammans tog vi morgonens gårunda.
Jag var välklädd, långkallingarna hänger allt med...
Det blev ca 6 kilometer längs Crevillentes trottoarer och trånga gränder.
Vi passade på att "shoppa loss" på en av stadens Supermercado, Mercadona var namnet för dagen... andra dagar kan dessa dagligvarubutiker heta Dia eller Hiper-ber eller Consum.
 
Maten är billig i Spanien...
Vi inhandlade idag revbenspjäll för 31 sek/kilot.
Färsk kyckling 17 sek/kilot.
Mjölk 5 sek/litern.
12 normalstora ägg 8 sek.
Tomater 7 sek/kilot.
Lök 5 sek/kilot.
Vin av god kvalité för 27 sek/butelj. (Gran Reserva)
Måste det vara så?
Vän av ordning menar nu inte att Spanien har för låga priser... nänä.
 
Nåväl snart är vi ju hemma i obygdsmetropolen Moskosel och kan då bila de 5 milen in till Arvidsjaurs Supermercado  för att bunkra diverse förnödenheter. 
Ett aldrig sinande jakt och fiskeintresse gör dock att det kommer att dröja länge än innan vi har uppnått negativ ekonomisk obalans vad avser foderanskaffningen ...
Så de så!
 
Jag ser att man på äldreboenden i Boden serverar vin till festliga måltider, eller en snaps också för den delen om nu ngn skulle känna det suget, dock inte till sådana som är kända för att missbruka.
Man måste liksom kvala in.
Man får nog bereda sig på en torr vecka innan man ska in på hemmet...
 
Jo en sak till...
Just nu har långkallingarna tråkigt i skåpet bak i husbilen.
 
Var rädda om varandra
/egon
 

Om

Min profilbild

Egon

RSS 2.0