Hjortronår!
Nu är det bekräftat, det blir ett hjortronår.
Idag gjorde jag tillsammans favorithustrun en "myrvandring", detta i avsikt att kolla om hjortronen hade "ställt till" som vi brukar säga.
Nu vet vi! Det blir ett synnerligen bra hjortronår. Vi hittade tuvor som innehöll femtitalet "hjortronbarn" Dom var pollinerade och hade "tagit ihop". Vi fyller hinkarna om någon månad.
Vi passade på att förgylla tillvaron med ett fång skvattram från en av Östra Gobdejaurs myrhål.
Skvattram doftar sommar i norr.
Hemmavid låg "storhugge" och solade sig på gaveln. Vi hann uppleva ytterligare två huggormar under dagen, en större nästan helsvart låg vid veden och en lillskit solade sig på stigen ner till sjön.
Huggarna är våra vänner...
Dagen bjuder på endast +14 grader och friska västliga vindar.
Det vankas VM-fotboll mellan Tyskland och England. Favvon är jätteintresserad...
Var rädda om varann
/egon
Midsommar!
Träning och match verkar inte sällan ligga på familjenivå.
Före matcherna har det intagits rejäla mängder av dopingmedel, inte sällan av egen tillverkning. Boxning ger hjärnskador och minnesluckor. Denna typ av ”hemmaboxning” har visat sig ge minnesluckor både före, under och efter matchen. Inte sällan går matchen mellan man och kvinna.
Detta är även en typ av ”boxning” då förloraren oftast har bättre minnesbilder av matchen än vinnaren… ”Vinnarens uppvaknande brukar ske under kontrollerade former oftast i gallerförsett rum. Förloraren får som regel uppsöka sjukvården för en mera expertmässig bedömning, därefter brukar inte sällan ett livslångt match och besöksförbud utdelas…
Jag och favorithustrun brukar inte slå på varann… inte ens då vi firar midsommar.
Tänk efter före och låt midsommarfirandet bli något man vill minnas…
Var rädda om varann
/egon
Napp i midsommartid!
I eftermiddags testade jag en av de mindre vattendragen i Gobdes närhet.
Myggsvärmarna gjorde att hela tilltaget mest var att likna vid blodgivarverksamhet i det fria.
Men skam den som ger sig...
Redan innan jag hunnit maska på hade en öring visat sig uti strömfåran. Försiktigt placerade jag agnet ute i strömmen, tio sekunder senare kunde jag landa en öring i portionsstorlek.
En timma och åtta firrar senare kunde jag nöjd vandra hemöver.
Det finns tillfällen då inte norra Sveriges mest elaka dj...a talibanmyggor förmår att bryta förtrollningen, det tillfället inträffade just då och där...
Vi har midsommarpyntat...
Det betyder att vi har fyllt en mindre plasthink med hundkex, röblära, nävor, lupiner och smörblommor.
Jag har hängt på båtmotorn och provkört vid bryggan.
"Stor-Hugge" låg hopringlad vid bron idag. Det finns en "stor och en lill-Hugge". När våra vänner från Alingsås var på besök så döpte dom våra gårdsormar...
Favorithustrun har lätt feber och halsont. Astman plågar henne... hon påstår att hon ska må bättre i morgon.
Jag har alltid kunnat lita på favvon.
Jag tänker koka henne en kopp te nu.
Var rädda om varann
/egon
Bland Gysingemyggor, mårdhundar och virriga kycklingar!
På fredagafton rullade vi ut från Grebo.
Navigatorn ställdes in på Gysinge. Att just Gysinge blev vårt resmål har nu inget att göra med längtan till just denna särdeles myggrika plats. Anledningen var nog att platsen låg intill vår färdväg och på ett lagomt kvällspass från Grebo.
Vi parkerade på en plan nära vattnet, ett säkert kort om man vill kolla sanningshalten i Gysinge, nedre Dalälvens berömda myggplåga. Man blev omedelbart och lätt övertygad då man visade nunan utanför husbilen. Det speciella med den s.k "översvämmningsmyggan" är att den blodsugande snabeln är det som är anfallsvapnet. Den sticker innan fossingarna landat på huden, den är även en pygme, d.v.s en liten rackare.
Vanliga myggor brukar ju vandra omkring på blodsbanken en stund före tankningen, så icke denna fuling...
Då vi morgonen efter rullade vidare upp mot norr kunde vi konstantera att vi nog hade minst ett tjugotal fripassagerare som bedrev viss terrorverksamhet.
Nästa stopp för nattvila blev i Flärke norr om Ö-vik. Där blev vi bjudna på ett vänligt bemötande, god förplägnad och ett TV- bröllop som höll kunglig standard.
Tidigt i morse startade vi så de sista 40 milen mot Östra Gobdejaur.
Nu fick jag för första gången äntligen se en livs levande mårdhund som kom lufsande ut på vägen framför husbilen.
Strax därefter fick jag testa bromsarna för att släppa fram en andfamilj som tagit sikte på en bäck på andra sidan den livsfarliga asfaltremsan.
Innan vi var hemma hos våra "egna" myggor i Östra Gobde hade vi även hunnit uppleva en kull järpkycklingar som likt bruna pingisbollar virrade omkring på den tack och lov glest trafikerade inlandsvägen.
Regnet öser ner och favorithustrun har flunscha-symtom. I vanliga fall kryper inte favvon under en varm pläd med fleesejacka och toppeluva, där har ni läget på hemmaplan.
Jag fixar en kopp te.
Det regnar!
Gräset tarvar en rejäl snaggning när torkvädret kommer åter.
Var rädda om varann
/egon
Grebo, fredag!
Det faller ett lätt regn över Östergötland, ett sådant där husbils-insomningsregn. Temperaturen visar ca +15 grader. 4-åriga Agnes har vaknat, övriga är i John Blunds mjuka värld.
I afton eller i morgon i ottan ska vi navigera mot norr. Egentligen hade vi nog räknat med att göra diverse mindre turer till någon bekanting under bortavaron, men som vanligt så blev ”kollodriften” lite av en heltidssyssla. Inte på något sätt en obekväm sådan men likväl ett behov att finnas till hands. Och på kvällarna har ju de ordinarie ”vårdarna” fordrat en viss tillsyn… eller vise versa.
Mera lättskötta ungar är nog svårt att uppbringa. Men trots denna positiva upplevelse så har jag tillsammans med favorithustrun beslutat att inte skaffa fler egna barn. Detta får gälla tills vidare…
Det påstås ju enligt bibeln att hon Sara var fyllda nittio, detta skulle ju betyda att favorithustrun med sina sjuttio skulle vara rena ungdomen om än något ”välhängd”. Men som sagt, beslutet gäller tills vidare…
Att resrutten denna gång går på ett rejält säkerhetsavstånd till myrstacken Stockholm är ju denna helg ganska självklart. Tänk er själva, OM vi skulle bli hejdade och inbjudna till att övervara bröllopet… Alltför riskfyllt, vi tar en västligare rutt!
Nu ska jag kolla på var man har det rätta priset på gasol. (priset på en compositfl PK10 kan variera mellan 240:- till 600:-) Så de kan va!!!
Var rädda om varann
/egon
I Grebo!
Solen skiner över ett sommargrönt ”kollo”, eller åtminstone över något som kan jämställas med ett mindre kollo.
Hos Anna & Gunnar på Bergstigen 4 i Grebo sjuder det av liv från tidig morgon till sena nattkröken, sju ungdomar mellan 4 år och körkort. Storungarna är ju lite av nattsuddare och kliver upp mitt på dagen medan småttingarna uppvisar en mera frukostsocial sida. Förutom ”Grebosarna” så är Stockholmsbarna (Karl & Vera) inhysta på lägret. Men sämjan är god, så god att man stundom undrar om det möjligen kan finnas något dolt fel…
Nä-nä, icke så, här vilar inga fel. Möjligen en viss respekt för min favorithustru som ju är ”lägervakt” med finskt påbrå, men en snäll sådan…
Kan bara konstatera att i en viss ålder måste föräldrar jobba, slit och släp – dyrtider…
I morgon ska 12-åriga Vera bussas hem till Stockholm. Sedan ska hon fortsätta att ”semestra”, nu tillsammans med bästisen, de ska dra till öriket Gotland med bästisens föräldrar. Sedan på fredag kommer Lena & Ingvar från Stockholm och hämtar Karl.
Då har snart allt återgått till det normala, två studentmössor har hittat ägare, mellanungarna har firat skolavslutning och påbörjat en efterlängtad sommarledighet, de yngsta leker vidare…
Och snart så vankas det välbehövd semester för den arbetande delen av familjen, för slit & släpfolket.
Till helgen övertar husfolket sin fasta och "rörliga" egendom och vi rullar mot norr, mot myggen, de privata tankarna vid hemmets härd, våra vida skogar och tystnaden i Östra Gobdejaur. Oavsett hur gott det har känts att få vara här så ska det bli skönt att trampa omkring i kända marker igen.
Det är tidig morgon och solen har lagt ut en ljusslinga över husbilen och villataken i Grebo. Dagen kommer att bjuda på riktigt varmt väder misstänker jag.
Favorithustrun är kvar i sköna sängen då klockan går mot 0600.
Men det är dags nu…
Var rädda om varann
/egon
På väg!
Sedan igår har vi cykelförbud bak på husbilen.
Cyckelstället är numera strängt upptaget av en Carry-All Box som ska bidra till att vi kan köra med ännu mera överlast och på så sätt bidra till statskassan genom att få erlägga en ansenlig summa surt förvärvade slantar i böter för detta brottsliga förfarande.
Inte nog med att man kan lasta mer och böta mer. Spänningen blir numera... mera.
Nu är det ju faktiskt på det viset att det finns en automatisk lastbegränsning bak på stället. MAX 50 KG står det.
Otaliga är dessa som har lastat lite väl mycket och fått se lasten släpa efter bilen och som bonus erhållit några extra titthål i karossen. Illa, illa!
Egentligen så spelar det ingen roll om man har en bil med ett häftigt stort garage om man trots detta bara får lasta upp till 3,5 ton.
Vår högst älskade och ärade husbil har lastutrymmen av den typ som jag vanvördigt brukar kalla "brevinkast". men lik för.....t hade vi ju ett par hundra kilo överlast på hemresan från Portugal i våras.
Den trevliga äldre polismannen som skötte kontrollvägningen blev så påverkad av min berättelse om hur vi levde i en modern misär att han efter att ha torkat sina tårar lät oss slippa spöstraff och bot.
Det är tidig husbilsmorgon i skrivandets stund, vi har tillbringat natten utanför Piteå. Temperaturen var på småtimmarna nära nollan. Men myggen var på plats...
Hemma i Östra Gobdejaur har myggorna ännu vintervila, men dom lär komma...
Favorithustrun har gått in för en pratstund med barnbarnen. Själv ska jag plocka ihop lite duschattiraljer och följa efter...
Nu rullar vi vidare mot Flärke utanför Örnsköldsvik där vi ska besöka min bror.
Var rädda om varann
/egon
Det ryker och regnar i Östra Gobdejaur!
Häromdagen saltade vi in den fisk som vi avsåg att stoppa i rökkåtan.
I morse var den precis lagom salt för att rökas och oturligt nog så regnar det... Men nu så eldas det i kåtan, regn eller inte regn så måste fisken in i rökens inferno… nu på momangen! Jag vill inte påstå att det är speciellt munter syssla i hällande regn då man ju måste vistas en hel del med arrangemangen utomhus.
Alved ska klyvas, enriset ska hackas, sedan elda, elda, elda… Hålla koll och hoppas på ett bra resultat. Två rökningar blir aldrig likadana. Lika spännande varje gång… lite av att hållas på "halster" tills man sett och avsmakat anrättningen.
Visste ni att om man lägger några sockerbitar intill fisken under rökningen så får man en extra vackert brun färg på anrättningen.
Favorithustrun delar sin tid mellan symaskinen och fiskrökeriservice från verandanivå. Här dränker vi bara en person åt gången.
Eftersom man nu är dyngsur av hällregnet så är det nog lika bra att tvätta av husbilen, den är ju liksom en själv, blötlagd och klar…
Temperaturen visar +9 grader och vattenmusiken spelar på verandataket.
Det går mot lunch, nyrökt sik med en sallad...
Var rädda om varann
/egon
