Blanda och ge!

28.600... så många personer bor det i den spanska staden Crevillente.
Jag har lärt mig att av dessa så är ca 16% invandrade från andra länder, företrädesvis från Marocko, men även en del "latinos" och ett antal från diverse engelska kolonier.
Det är en brokig blandning...
Dessutom finns här åtminstone två personer från Sverige...jag och favorithustrun.
 
Staden är nog mest känd för sin textilindustri med inriktning på mattor. Man har berättat att här fanns tidigare 60 mattfabriker, idag finns bara sex av dessa kvar.
Avsikten är att diverse mattor till våren ska få medfölja till en annan mindre metropol med namnet Moskosel, fynda-fynda ni vet...
Nåväl, tills vidare håller vi oss "på mattan" vad gäller investeringar i just mattor. Vi måste ju kunna röra oss i husbilen utan att vi påminner om yrkesgruppen mattläggare.
Vädret påminner nu mest om en prostatapåverkad pansjonist, varje natt skvätter det några återhållna droppar
för att på dagtid inta normalstandard med si-så-där 20-24 grader och en ganska klar himmel.
 
Det är tidig morgon på Camping Las Palmeras som ligger i omedelbar anslutning till Crevillente. Det är lördag och sista sommardagen innan vi ställer om klockan till vintertid.
Lite dystert kanske när vintermörkret anfaller... men egentligen så kan vi ju först nu se fram emot en ny sommar igen...eller hur.
Till Er som undrar vad vi gör här så kanske detta tarvar en förklaring... inget!
Om man nu med inget menar att vi promenerar, vistas i solen, eller skuggan, vi shoppar- och då mest med ögonen, umgås med några utrikiska vänner, vi matbotaniserar en hel del, vi boular och bara är...
Mest så rör sig nog tankarna runt portion och motion.
Målet är att försöka behålla den "ursnygga" kropp man fått sig tilldelad...
Kaffet är urdrucket.
Favvon har gått till duschen.
Vi laddar för en längre promenad.
 
Var rädda om varann
/egon
 
 
 
 
 

Det är liksom olika!

Frankrike är ett underbart land.
Där huserar underbara fransoser och veritabla skitstövlar.
Jag har under mina resor mött ett stort antal av dessa skitstövlar som bär all världens lidande på sina axlar och ser ut som om maten vore på väg upp. Otrevliga typer som jag nog kunde tänka mig att lura ut på "svagisen" som en lättare titträttavisning.
Idag var det så dags igen då vi skulle fylla disel i närheten av Colmar.
Tankstället hade ingen tanka-betala-i-kassan-pump. Kreditkort var vad som där gällde ute vid pumpen.
Problemet var bara att jag är ingen hejare på franska och klickade man på engelsk info så valde den franska språket med en dåres envishet.
Jag tågade in och visade hela kortleken av VISA-MASTERCARD-AMERICANEXPRESS samtidigt som jag förklarade att jag fattade noll vad gällde handhavandet.
Den i personalen som jag talade med pekade på "kortleken" och talade flytande franska en lång stund samtidigt som ansiktet var bortvänt. Efter ett tag så stängde jag nog munnen... Inte ett förbannade ord förstod jag av vad den synnerligen dryge och skitnödige fransosen sa.
Jag försökte att locka med en i personalen ut till pumparna för att på plats hjälpa till men fick blankt nej.
Tänk er cenariot att en fransos kommer in på en bensinstation i Arvidsjaur och begär hjälp med tankningen.
Vad tror ni händer? Jo, man lägger på storsmilet och fixar full tank och kanske att man bjuder på lunch också. Okey, lunchen var kanske överkurs.
Det kallas för normalbeteende hos oss uti obygden.
Hos vissa "trikolortyper" är ett dylikt beteende att likna vid en skam för nationen.
Jag var dj.....t svårflörtad då jag rattade ut från stationen.
På nästa ställe var personalen så tillmötesgående att jag var tvungen fråga om dom härstammade från Moskosel.
Det är liksom olika...
Vi har parkerat på flodstranden i Tournon sur Rhone. När uret visar 2100 visar termometern +17,5 grader.
Idag övergav jag långkallingarna, ett synnerligen vågat tilltag...
 
Tala franska och var rädda om varann
/egon
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Moskosel 230 mil norrut!

Vi knatar på mot söder.
Ibland ser vi fågelsträck som drar i samma riktning.
Då brukar jag vinka så dom förstår att vi är bekanta med "läget" i norr.
Då skiter dom på husbilstaket, ett svarsmail liksom...
Nåväl, däruppe förskonas dom ju av alla de fartdårar som hastar mot "liemannen".
Trots denna dårskap så sker nästan inga olyckor på de hårt trafikerade Europavägarna .
Igår blev vi dock åsyna vittne till hur en "tradare" våldfört sig på en biltransportbil utaför Hannofer och förvandlat lasten som bestod av småbilar till färgglada "klusterbomber" som spreds i alla riktningar och var nog efter detta helt osäljbara på bilrean.
Hur det hela avlöpte för kombattanterna är obekant, men för oss blev det en 3-timmarspaus och fyra extramil på Tysklands vackra småvägar.
 
Föregående natt låg vi vid havet i Heiligenhafen och fick känna på stormvindar och regn. Detta resulterade i att vi blev strömlösa under efternatten, men då vi tidigare på dagen hade fyllt båda gasolflaskorna i Burg så upplevdes inte strömbortfallet som ngt "stort".
Igår landade vi med husbilen i tyska Göttingen som ligger i Niedersachsen.
Yttertemperaturen igår visade förföriska +17 grader.
Webbkameran i Arvidsjaur visar samtidigt snölandskap.
Medeltemperaturen i lapplandsmetropolen Moskosel var gångna dygnet -2,4 grader.
 
Uret visar 0530 och favorithustrun vänder sig i bädden bak i bilen. Det brukar liksom vara en markering att det är väl tidigt att gå upp.
Jag sätter på kaffet.
Idag rullar vi mot franska gränsen.
 
Var rädda om varann
/egon
 
 

Minusgrader i Östergötland!

.
Den gångna natten fick även "sörlänningarna" en släng av nattfrosten.
När jag klockan 0500 gjorde den obligatoriska temperaturkollen  så visade den på -1 grad på Bergstigen i Grebo.
Efter ngn timma så var de flesta längs gatstumpen sysselsatta med isskrapan, åtminstone den arbetsföra och bilåkande befolkningen. 
På ngt sätt påminner årstidens växlingar som ens ålder, helt plötsligt så är man där. Det känns lite bistert, man kyls ner, man blir både skrapad och hyvlad... Influensasprutorna blir högaktuella och de bruna hudfläckarna blir fler till antalet.
Man har liksom insett vartåt det bär...
Om en timma kommer familjens ekonomiska stöttepelare hem och ska då utfodras med fisksoppa, denna egentillverkade kulinariska brygd brukar inte behöva skämmas för sig. Förmodligen så inte heller denna gång. Ett glas vitt till soppan är nog inte heller en felsatsning...
Nu ska undertecknad överge husbilen för att ansluta till favorithustrun och ansvara för provsmakningen.
 
På tal om alkohol så har vi nu införskaffat en alkotest då ju de "fyllaktiga" fransmännen har som krav att om du stoppas i en poliskontroll så ska du kunna uppvisa innehav ev en dylik tingest.
Om man godtar berusning bara man innehar denna tingest känner inte "vittnet" till...
 
Var rädda om varann
/egon
 
 
.
 

Packat och klart!

Höstregnen är förb....t ihållande.
Vattendragen går överfulla.
Första snön föll i torsdags och detta brukar ju stämma till eftertanke...
Det skvätter från en blygrå himmel var dag, ibland mer och ibland - ytterligare lite till...
Grundvattennivån torde vara en våt dröm för slagrutefolk och brunnsborrare.
Hur mycket det regnar får sedan ett antal dagar vara en uppskattning då våran regnmätare har blivit entledigad för att inte frysa sönder om temperaturen "knäpper till" någon natt.
I morse hade vi uppehållsväder, ordningen är nu återställd - det regnar igen.
 
Husbilen står stuvad och "maxrustad" för en långresa.
Att det mesta finns med framgår med största möjliga klarhet då favorithustrun titt som tätt ber mej hämta diverse attiraljer från just husbilen...
Favvon bär ut och jag bär in.
En välsignelse med den nya bilen är att vi slipper hålla stenkoll på var vågkontrollstationerna finns. I förra bilen var det efter att ha fullstuvat densamma mera regel än undantag att vi körde med överlast. I denna bil har vi efter att ha maxstuvat ytterligare 3-400 kilo till en övre gräns.
Instrumenten är i "trim", navigatorn är uppdaterad, ACSI-kort och brobizz förnyade.
Passen är giltiga och "våra alldeles egna".
Dom säljer vi eller bränner utifall att vi söker asyl någonstans... vi får väl se.
Har kollat lite på vilka förmåner som erbjuds i andra länder - men det verkar bli Sverige igen.
Då ska vi båda passa på och justera våran höga ålder.
Sverige är liksom "fantastiskt"....
 
Vi håller koll på flyttfåglarna...
Några vänner i husbil vid Spansk-Franska gränsen påstod att man ska ha amfibiefordon och flytvästar, vad dom nu kan mena med detta...
Småfåglarna har inför avresan förärats ett nytt fågelbord som ska servas av god vän och granne.
Samvetet har därmed dövats och de små liven ser inte undertecknad som en svikare.
 
Var rädda om Sverige och varann
/egon
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0