Gobde

Det är en myggfri och kylslagen morgon i Moskosel.

Det är nästan becksvart utanför fönstret.

Termometern på norra husväggen visar -15 grader.

Morgonkaffet är kokt och avsmakat.

Favorithustrun sover ännu då uret går mot 0745.

Dagen tar sin början.

Lisa Syrén underhåller i ”Ring så spelar vi”.

Jag ska gå en tur till snickarboa.

Sedan blir det en gemensam frukost med ”favvon” innan samvetspromenaden ska genomföras… jo se vissa dagar går man sin straffrunda för att balansera upp samvetet… och ner vikten.

Igår hade vi några gäster och idag finns det således all anledning att vandra en icke försumbar sträcka i motvind och med 25 cm snö runt fötterna … och slänga resterna från gårdagens måltid åt räven.

Om en dryg vecka befinner vi oss i Australien.

Det borde ju vara enklare att hålla vikten ”down under” då ju flott smälter i högre temperaturer. Dessutom har ju vår Australien-boende dotter inget emot att gå ngn mil om dagen och då i en takt som inte sammanfaller med ”äldre gentlemäns” fartideal.

Jag ser fram emot den vistelsen och draghjälpen!

Bevaka rondören och var rädda om varann

/egon

Det är förmiddag i Moskosel och uret går mot 1030.

Det är kylslaget, termometern visar på -16 grader.

Marken täcks av 15 cm snö och isarna ligger redan rejält tjocka, 25-30 cm ren kärnis.

Första skoterspåren kan ses uti markerna.

Här om dagen gjorde jag en tur till en sjö i närheten för att fresta lyckan på abborrfronten. Väl hemkommen till stugvärmen kunde jag konstatera att det skulle räcka till två kulinariska måltider för mej och favorithustrun.

Över sjön hade ett lodjur gjort en spårlöpa och vid strandkanten fanns några spår efter mink.

Vid sjön låg även en båt som på nåt sätt påminde om livet för många på äldre dar, ensam och bortglömd med ett nergånget skrov, underhållet har upphört och årorna som en gång i tiden gick som lärkvingar är borta. Hela farkosten är på väg in i glömskans värld…

Att läsa av naturen är minst lika spännande som att ta del av medias inte sällan starkt vinklade rapportering. Vem känner inte igen den smått klassiska monologen som avslutas med… ”Men snälla du, det har ju faktiskt stått i tidningen”.

Jag ska inta en lättare lunch innan dagens straffrunda påbörjas.

På tal om mat så bjöd favorithustrun igår på äkta gammeldags kåldolmar med lingonsylt. Vissa dagar är bättre än andra…

Var rädda om varann

/egon

Det är gråväder.

Det är grinigt.

Det är mörkt.

Det snöar.

Det är ”tjuvhalt”, tjuvhalt kallar vi tillståndet när en tunn snöhinna gömmer isfläckarna som i sin tur får vandraren på fall.

När inte himlen i mitten av november förmår att uppvisa en molnfri kupol så orkar heller inte utelampans automatik på garaget att släcka ner under dygnets ljusa timmar, nåja ljusa och ljusa, snarare grå.

Nåväl, jag gläds över ljuspunkten på garaget – det gör även Vattenfall.

Förresten så hade jag ett samtal med Vattenfall tidigare dag, detta med anledning av att jag fått ett erbjudande som kallas ”Mitt Pris”. Den sympatiska damen som tog emot mitt samtal var synnerligen vältalig och kunde utan tvekan svara på mina frågor ang det nya erbjudandet.

För att riktigt nå fram till pudelns kärna så bad jag den unga damen att låtsas att hon istället var en av mina anställda.

­-Tycker du att jag har ett bra avtal idag frågade jag?

Det blev tyst en stund och jag förstod varför… om hon svarade nej så hade ju Vattenfall erbjudit mig ett sämre avtal tidigare… om hon svarade ja så hjälpte hon ju inte Vattenfall att teckna ett för dem ännu bättre avtal.

Till sist så svarade den eftertänksamma damen.

 – Du har inget dåligt avtal…

Det snöar fortfarande – kan bli 15 cm nysnö.

Det blir till att skotta snö i morgon…

Var rädda om ryggen och varann

/egon

Vad jag vill ha sagt med detta är att när isarna har lagt och temperaturen är av det vänligare slaget så kan och ska man fiska.

Om ni nu tror att jag driver detta fiske in absurdum trots favorithustruns ihärdiga protester så vill jag bara säga, feltänk- tänk om...

Det var faktiskt mitt alldeles eget huskors som kom med det eminenta förslaget att vi denna dag skulle ge oss ut på obygdens frusna vattenspeglar för att införskaffa diverse simkunniga omega-3 varelser.

Nåja, för att vara mera exakt så sa hon på detta sätt. ”Eftersom det är farsdag idag så får du bestämma dagens underhållning”…

Och eftersom jag inte virkar och stickar så...

Vi landade på en mindre sjö i närheten av Östra Gobde.

Under ett par timmar med en blek vintersol som sällskap landade vi 15 matnyttiga abborrar.

I skrivandets stund har dessa firrar genomgått nödiga åtgärder för att platsa i näringskedjan.

Kaffet är uppdrucket.

Temperaturen visar +2 grader.

Till sist: Anna Kindberg-Batra erkänner att ibland uttrycker man sig dumt…

Misstänker att hon menar den gången hon sa att ”Stockholmare är intelligentare än lantisar”.

Var rädda om lantisarna och varann

/egon

För ett antal år sedan drabbades Torsten av alltför närgångna hackspettar.

Torsten var då boende i en grannby där han hade sitt hus.

Av ngn anledning fick vår fridlysta och fredade ”större hackspett” för sig att perforera hans fastighet med större och mindre hål.

Till allt elände så hör ju alla ”spettar” till statens vilt och får ej tagas av daga. I sin förtvivlan gjorde sig då Torsten en tur in till polisstationen i centralorten och framlade sina problem.

Den gamle och kloke polismannen som mycket väl visste vem Torsten var svarade då, -men Torsten, nog vet väl du hur man i alla tider har löst sådana problem…

Torsten blev ganska snart av med sina ”hackers”.

Nu har en kvinna i Pajala drabbats av samma problem. Hackspettattackerna har pågått i ca 10 år!!

2012 vände sig då kvinnan till Länsstyrelsen som är den instans som kan bevilja skyddsjakt på statens vilt. Efter en tid var så problemet löst…

Allt skulle nu ha kunnat vara frid och fröjd om bara Länsstyrelsen i Norrbotten följt de regler som finns i 11§ ang förebyggand och ersättning av skador som uppkommit genom attacker av statens vilt.

Länsstyrelsen avslog begäran om ersättning och meddelade samtidigt att beslutet inte går att överklaga.

Den husägande kvinnan har nu anmält fallet till DO.

Så här i efterhand kan man ju undra om inte fallet kommit i en annan dager om husägaren hade sagt att hackspetten hackade på hennes ren…

Och till tjänstemännen på Länsstyrelsen vill jag bara säga ”dra ner mössan det kommer en hackspett.

Tänk efter före och var rädda om varandra

/egon

Det börjar i regel med dopet…

Det mysigt när krabaten fyller 1, 5 eller 10 år. Grattis vännen!

Vid 14 års ålder så kan man gratta den unga individen till att ha deltagit i konfirmationen.

Du har nu begåvats med en alldeles egen måttligt tummad psalmbok som du ska vara rädd om, jag menar att du ska bläddra försiktigt om du vid ngt tillfälle skulle råka hitta på denna smått unika och minnesvärda bok i det inte alltför ofta städade tonårsslagfältet.

Vid 15 års ålder kan man gratta till att denna unga individ får köra moppen även i dagsljus. Tidigare gällde att färden skulle företas i mörker och helst med släckta ljus, nu drar föräldrarna en lättnadens suck.  Dessa kan nu slippa sin medverkan till brott, skippa skygglapparna och köpa den företagsamme en hjälm. En vettig gåva från en tidigare smått obegåvad förälder.

Den bakåtvända kepsen och tandställningen läggs nu på hyllan.

Första burkarna ”Norrlands Guld” har inhandlats via bulvan.

Grattis vännen – du är nu straffmyndig.

Grattis till körkortet och kanske första ”rishögen” är nästa steg på livslinjen. Du får nu bli full på krogen och vet även hur du enklast ska ta dig hem – du är ju bilägare. Du får nu rösta med all din livserfarenhet - på Fi, röda eller gröna Khmerer eller varför inte på ngn annan världsfrånvänd konstellation. Du kan nu även börja fundera på innebörden av ordet arbete och hur man får sin dagliga matranson genom egna insatser.

Det ryktas om att det är enklare att skaffa arbete om man har körkortet i behåll.

Värnplikten brukar inte sällan betyda frisedel p.g.a. … någonting.

Nu har du fyllt 21 och kvalat in till affärer i buteljmiljö – livet leker.

Oavsett om du blivit gift eller på annat sätt straffad så rullar åren på.

Det grattas hejvilt.

Plötsligt så påstår ens partner att man ska fylla år, och nu är det 60 eller kanske 70 som gäller. Efter att ha tänkt igenom det ofrånkomliga så kommer man fram till att den resterande fjärdedelen av jordelivet ter sig ganska ambivalent – åtminstone vad gäller grattandet. Man är inte helt på det klara med om det är positivt att ha färre år kvar.

Mycket har nu blitt annorlunda, nattetid ränner man till pissmojen – övrig tid letar man förlagda saker.

När man talar om det ”äkta ståndet” så avser man äktenskapet och inget annat.

Välmenta grattande individer kommer med en bukett och stortrivs med konstaterandet att du snart är vid vägs ände – så det kan vara…

Nåväl, i morse då termometern visade på -11 grader i obygdsmetropolen Moskosel så beslutade vi att göra det som vi med ålderns rätt kan göra när vi behagar – vi tog en fisketur. Dagens enda 3-kilos firre är nu rensad och jag ska göra favorithustrun sällskap i läshörnan. Grattis igen …till firren.

Var rädda om varandra.

/egon