Gobde

Nu ser vi ljuset - igen.
Men allramest så ser man detta i Kiruna där solen nu ligger över horisonten fr.o.m denna dag, och avser att så göra fram till den 15 juli.

Nu är det ju på detta viset att dessa som får se midnattssolen måste hålla sig vakna vid denna okristliga tidpunkt som kallas midnatt.
För oss övriga som använder Rapport som godnatt-saga är det bara att förlita oss på andrahandsuppgifter som påstår att solen lyser även under nattens tysta timmar.
Men samtidigt är det är ju så att när "nattvandraren" har kroknat så kan undertecknad berätta om morgonsolens strålar.

Så är även fallet denna kylslagna morgon i Moskosel när uret visar 0400 och termometern visar +0,6 grader.
Senare fram på dagen lovar man ett närmast tropiskt klimat med temperaturer på ca +6 grader - då ska jag stryka färg på ett verandaräcke iklädd skoteroverall.
Igår föll några vita flingor från skyn, underhållningsvärdet i detta är dock mera tveksamt.

Nu är det ju inte bara midnattssolen och de vita flingorna som underhåller obygdens befolkning, det gör ju även myggen.

Förresten, vem har sagt att tillvaron ska vara enkel...

Var rädda om varann
/egon
 

Igår mötte vi ett godståg utanför Moskosel.
Måste erkänna att undertecknad med favorithustru blev rejält överraskade då ett kaxigt järnmonster plötsligt dök upp där inlandsbanan gör en kurva norr om Moskosel.
Anledningen till att vi befann oss där var den dagliga straffrundan som tills vidare är förlagd längs inlandsbanans snöfria och torra banvall.
Här ska inte finnas någon som konkurrerar om "spåret" förrän då turisttrafiken kommer igång före midsommar - trodde vi...
Nåväl, som de civiliserade personer vi är så lämnade vi företräde.
Den undersökning som företogs vid hemkomsten visade att man nog har planer på att köra godstrafik på inlandsbanan i en inte alltför avlägsen framtid.

En annan större nyhet är att Boliden nu bedriver verksamhet som syftar till att öppna den sedan många år nedlagda Lavergruvan, detta då ny teknik visar att malmkroppen har samma dignitet som Aitikgruvan.  
Vidare så har vi mottagit handlingar som bekräftar att en större prospektering kommer påbörjas runt Östra Gobde.
Man talar även om en dröse vindsnurror.
Nu väntar vi bara på att man ska asfaltera obygdsvägen till Östra Gobde.
Det kanske "ljusnar" för oss som vägrar släppa taget...

Här i Moskosel har vi i.a.f asfalt fram till infarten vilket betyder att vi kan hålla husbilen i ett skick som inte vittnar om att den deltagit i en gyttjebrottarturnering.



Nu ska vi resa in till metropolen Arvidsjaur och fullgöra en del måsten...
I morgon ska vi fylla på kroppens behov av Omega 3 i form av sik som vi avser att hämta ur Östra Gobdejaurs djup.

Var rädda om varann
/egon

Om Sverige hade fått sträckningen öst-västlig så hade vi nog inte behövt trampa oss svettiga i obygdens kvarvarande snö för att besöka Östra Gobde.
Nu hade vi trots allt den smala lyckan att Sveaskog hade plogat sju kilometer av vägen, den sista kilometern fick vi dock göra rätt för oss och svettas rejält.
Snödjupet var på sina ställen 50 cm trots att vi aktuell dag skriver den 16 maj...

Osökt kom jag att tänka på medias beskrivning av de "papperslösa" asylsökande som upplever stora strapatser för att komma hit.
Men så här i efterhand kan jag glädjande nog konstatera att vi varken förlorade pass eller minne under våra snöiga strapatser.
Nåväl, inget nämns i.a.f om åldringarna i obygden som får slita ont för att komma åt sitt infrusna älgkött.
Jag skämtar, det finns ju helikoptrar...

Idag ligger ett grått regndis över Moskosel vilket är ganska tillfredsställande, jag menar det snöar ju inte...
Om krafterna, viljan och trädgårds-slangen räcker till ska jag kanske tvätta av husbilen denna dag.

Igår genomgick jag och favorithustrun en äktenskaplig test.
Vi monterade en kolgrill tillsammans...
Nu ska vi strax inta en gemensam frukost i god sämja.

Var rädda om varann
/egon

Under en kvällstur väster om Moskosel i lördags blev vi förunnade diverse minnesvärda naturupplevelser.
Eller vad sägs om en älg som med berått mod kastar sig i en till största delen isbelagd myrtjärn och simmar över till vår sida.
Vad som triggat igång älgens fartfyllda och kylslagna tokerier kan vi bara spekulera om, men en gissning bör nog bli att nalle har varit ute på jakt och skärrat denna vinterbadare. Om älgen gått till höger eller vänster så hade pälsen förblivit torr...
Färden fortsatte sedan mot kvällssolen framför vår bil i en aura av vattenstänk.
Favorithustrun kom sedan med den högst onödiga kommentaren, "varför har du inte kameran med när den behövs"...
En björnriven älg hittades i samma område här om dagen.
Vi avrundade "safarin" med en grupp vårspelande orrar som ju tillhör vår obygds signum.

Idag skriver vi den 14:e maj.
Temperaturen visar +2 grader.
6-nyheterna rullar på i radions P1.
Det snöar... igen.
Vi behöver verkligen ingen ny snö, kvarvarande snömängder räcker gott och väl.
Favorithustrun har ännu inte påbörjat dagen.
Morgonpressen skriver att de rödgröna är de överlägset största bidragstagarna...

Var rädda om varann
/egon

På 60 och 70-talet hade Moskosel ca 600 individer.
Då var bygden i högsta grad en levande obygd, här fanns då det mesta...
På den tiden gick Moskoselsbussen fullastad.
Idag så finns ingen Moskoselsbuss, ingen affär, ingen flottning, inget sågverk och kanske ingen framtidstro.
Men vi har inlandsbanan osh ett rallarmuseum.


Moskosel är idag en spillra av sitt forna jag, en avfolkningsbygd som lever på minnen från fornstora dar.
Vi är idag 234 personer sedan jag och favorithustrun "vänt" på avfolkningstrenden.
Linkovägen 7 i Moskosel har fått en ny postlåda, en blå.

Postgången har vi kvar, därtill kanske Sveriges bästa...
Det där med att postgången funkar har jag full koll på, eller vad sägs om att jag och favorithustrun åkte med postköraren då vi skulle hämta hem personbilen från vintervistet några mil bort.
Jag säger bara, försök lifta med "postis" i ex Södertälje... utan att hota med vapen.

Vägar har vi fortfarande, även om vissa är knappt farbara. 
Det borde finnas en skylt där det står "husbilar göra sig icke besvär".
Egentligen borde inga andra fordon heller befara dessa kostigar under förfallsperioden. 

En distriktssköterska kommer till Moskosel en gång i veckan för att besiktiga sina "fornlämmningar".
Jag gillar henne, hon var den första som kallade mig "farbror".

Jag ska fylla på koppen och lyssna på Da Capo på radions P4.
På P1 pågår Naturmorgon vilket gör mig en aning ambivalent då även detta är ett program som jag gärna avlyssnar.

Det snöar ymnigt i skrivandets stund...

Var rädda om varann.
/egon

Tårfyllt avsked i Sidney.
Resan har nu pågått lördag - söndag - måndag - tisdag.

Mellan Sidney och Singapore hade jag som bänkkamrat i flygstolen intill en kinestjej som var ytterst lättplacerad. Hon var ca 1,4 meter lång och asiatiskt slimmad, lättstuvad om man hade ngt minimalt utrymme ledigt.
Sedan kom prövningarna i form av en överdimensionerad Australiensare. Han kom ombord i Singapore.
Han var överfylld alla vägar och krävde en och en halv sittplats.
Till hans fördel kan nämnas att han bad om ursäkt för sin grävmaskins-storlek direkt som han kom till sin plats.
Nattens timmar var sk "klämtid", natten pågick i 13,5 timmar...

London - Arlanda var ok.
Hämtning på Arlanda.
Senare på afton hämtning till Grebo/Linköping.
Igårmorse transport till Mantorp och husbilen.
Lastning, vattenfyllning, matinköp och avfärd.
Vi rullar iväg mot norr och snön.
Norr om Gävle var vi båda slutkörda och halvblinda av trötthet.
0400 i morse åt vi frukost innan ny avfärd.


I skrivandets stund har vi parkerat intill Ångermanälven på Höga Kusten för intagande av en husbilslunch.


Målet är en plats mellan Örnsköldsvik och Umeå där vi ska ta nattläger.
Vädret är underbart, lite kyligt dock.

Rapporter hemmifrån obygden berättar att vi hemmavid hade ca 60 cm snö innan det i lördags kom en ny vit överraskning i form av 35 cm nysnö.
Ett gammalt ordstäv var att nysnön krävs för att ta bort "gamsnön".

Man kan konstatera att Sverige är fantastiskt.
I morgonkväll har vi nått obygden.

Var rädda om varann
/egon

Vi närmar oss slutet.
Inte nu så att vi ser bakändan på ett händelserikt liv utan vad jag menar är att vi om ca 48 timmar ska gå ombord på Qantas flygande "dinosaurie" som ska återbörda oss till Europa och London.
Så småningom ska sedan ett "miniplan" ta oss till Arlanda och Sverige.
Då är vi nästan hemma... bara 150 mil kvar.

Det är åtta månader sedan vi kunde inandas den äkta norrländska luften, klia myggbetten, se blötmyrarna och de frostnupan gammeltallarna. Inom kort kan vi njuta av obygdens vilda tungomål.
Jovars, vi längtar allt en del.
Inte minst till att få se vårt hus som vi inhandlat "osett" under vår bortavaro.
Obygdens söner och döttrar är allt bra besynnerliga, eller vad annat kan man dra för slutsats av ovan beskrivna husköparbeteende...


Idag har vi vandrat i en regnskog.
En ganska spännande vandring på min ära. Att se all denna otroliga växtlighet var ju spännande i sig, men mest spännande var nog alla de spindelnät som försöäkte bromsa vår framfart.
Trots det oomtvistliga mod jag besitter så valde jag att skicka favorithustrun som förtrupp med en meterlång käpp för att rensa "spindelväven". Som "kameraman" har man ju ett visst ansvar...
Vid slutet av vandringsleden fanns en anslagstavla som berättade om några olika trädtyper, i hålrummet under skyddsglaset hade en bautaspindel tagit posto.
Jag kan ana ett visst mostånd hos mänskligheten vad gäller att lyfta på det glaset.
Ödlorna längs gångstigen var många och raska...

Solen skiner från en klarblå himmel och den Australienska "vintern" bjuder på +22 grader.

Var rädda om varann och vidrör inga spindlar
/egon