Gobde

Eller om det nu var sparade hjärtan och brustna kondomer.

Oavsett vilket så blir frågeställningen… Vad är det som får kontaktsökande tjejer som i detta fall fröknarna Wilen och Ardin att spara en begagnad kondom under ett par veckor. Nåväl, alla gillar förstås inte slit-och-släng, eller kan det vara så att det även finns av typen perenna…
Vidare så gör envisa rykten nu gällande att de aktuella damerna ska ha setts i en butik som saluför dildos, en utrustning som i kombination med kondom lär vara ganska säker.
Andra rykten hävdar att åklagaren Marianne Ny avser att pröva även detta… som rättsfall alltså.

Om sparivern kunde ha att göra med deras engagemang i olika feministklubbar, kristna socialdemokrater, djurrättsgrupperingar, trofèjakt eller bara Assanges dyra droppar har jag svårt att bedöma.

Då även jag och favorithustrun har varit unga en gång för länge sedan så dristade jag mig till att fråga om hon på den tiden det ”begav sig” av någon grumlig anledning brukat spara på dylika dyrbarheter… Det var en ljum kväll så det gjorde inte så värst mycket att jag blev tvungen att sitta utomhus någon extratimma.
Helt överspelat var det heller inte när jag åter fick tillträde till husbilen, för efter att ha stirrat på undertecknad en stund så säger hon, ”om du jämför mej med dom tomflaskorna så är du nog inte riktigt klok”.

Jag är inte mycket för att överklaga så vi gjorde kväll utan att utredningen nått vägs ände…

Var rädda om varann
/egon

24°

Jag brukar ibland fundera över hur det skulle vara om tillvaron skulle vara ännu bättre.

Men i sanningens namn så är det nog på detta viset att jag faktiskt brukar önska att tillvaron vore ett snäpp bättre, och då är det hälsoläget som brukar vara anledningen till ”tankespöket”, för är man inne i en värkperiod så är det lätt att molnen skymmer sikten mot ”goddagarna”.
Men så kommet en bättre period, ordningen är liksom återställd, man blir modig, stark, vacker, ung och näst intill oövervinnlig…

En bekant tillrättavisade mig en gång då jag hade en tung värkperiod och beklagade mig över att jag var inne i ett ”skov”. Sådana finns inte sa han, ”det heter att man har en hängande formtopp”…

Just nu verkar den hängande formtoppen synnerligen avlägsen om man bortser från ett skavsår på stortån efter en helt ”normal” tolvkilometers straffrunda. Jag måste liksom få detta sagt eftersom det kan finnas dagar då man inte vill gå tolv meter.

Husbilsgrannen satte kaffet i vrångstrupen då jag berättade att jag går de sex + sex kilometrarna till Porto de Mazarron en gång om dagen. Där misstänker jag en hängande formtopp, inte i Mazarron utan hos grannen.

Nu vankas en boulerunda på internationell nivå.

Var rädda om varann
/egon

Igår stegade en man fram till mej där jag stod vid Campingens pool för att föreviga favorithustruns vattengympa.
Han var engelsktalande holländare, välartikulerad och mustashprydd. Efter en kortare hälsningsfras frågade han "Do you want to play boule with us"?

Om det nu var på det viset att man bara av utanpåskriften kunde se att man är något av ett "proffs" vet jag inte men jag tackade ja till inbjudan.
Så kom det sig att jag blev en i ett internationellt boulegäng som sliter boulebanorna på Camping Los Delfinos.
Lagen består av tyskar, holländare, engelsmän, fransmän och så en Gobdebo...

Vårt lag förlorade båda rundorna... men hur tror ni det skulle ha mottagits om jag sopat banorna med mina nyfunna vänner, jag bara frågar. Lite hyfs kan man kosta på sig...

Nåväl, nu var det faktiskt så att den engelsktalande holländaren hade lagt märke till att jag tillsammans med favorithustrun tidigare stått vid banorna och kastat lystna blickar på spelet och då räknat ut att detta par säkert klarade av en lek med kulorna...
I eftermiddag ingår favorithustrun i ena laget.

Var rädda om varann
/egon

Men man slutar definitivt inte att förargas.
Ensamkommande s.k ”barn” vilka egentligen i själva verket är unga män från MENA-länderna erhåller väsentligt större omvårdnad än vad svenska åldringar någonsin erbjuds.

Att våra svenska åldringar ska ha betydligt lägre status än de i många fall oidentifierade personer som anländer till Sverige är inget annat än ett hån mot de som en gång byggde landet.

I Sverige kan man sära på ett gammalt par som levat samman som man och hustru i sextio år då man hävdar att man inte har ett lämpligt boende, eller att dom kan bli för krävande, man saknar personal o.s.v… Det är inte utan att man känner rysningar inför det som sker mot de äldre.

Men samtidigt kan man inhandla fastigheter och utföra näst intill lyxrenoveringar för att s.k ensamkommande ”barn” (inte sällan över 18 år) ska ha en skön och trivsam tillvaro. Runt dessa finns sedan en stab som ser till att deras tillvaro ska gå i servicens och trevnadens tecken. Inte sällan går det en omvårdare per s.k barn. Samtliga ska ha en ”god man” som kan företräda dem o.s.v. Att det i de flesta fall sedan visar sig att personen ifråga har levererat en rövarhistoria vid ankomsten tar man även till sitt hjärta.

När jag sedan ser att man avser att subventionera körkort för att underlätta integreringen så måste jag hålla mig i bordskanten…
Men samtidigt så blir jag lite ambivalent då jag erinrar mig att det är ju vi väljare som valt dessa i många fall tveksamma representanter som ska föra vår talan. Kan det vara så att vi har förts bakom ljuset av en eller annan anledning.
Att vi gjort en felbedömning råder det nog ingen tvekan om...


Var rädda om de gamla och varann
/egon

Det är nu morgon på en av Costa Blancas ödsligare platser . Platsen ligger nära Torre del Pirulilo som man kan sammanfatta med ett ord, ”bakom”.
Men vi är inte ensamma. Här står ytterligare ett antal husbilar som förirrat sig ner till medelhavets strand.. Här finns även en ”byggnad” som ska fungera som restaurang/bar. Byggnaden liknar mest ett sunkigare förråd, åtminstone på framsidan, baksidan var nästan ok.

Ägaren till denna Hiltonbyggnad kom med ett gratistips då han såg oss.
Han sa: om ni står där borta kommer Guardia Civil och kör bort er. Ni kan parkera här hos mej, jag har vatten och toa… Hygglig affärsman på min ära, kanske att vi borde ha köpt oss en drink trots allt. Otacksamma och nyktra … .

När vi sedan rullade vidare på slingriga, smala bergsvägar ångrade jag att man inte tog drinken i alla fall.
Nu tog vi sikte på Los Mandriles sydväst om Cartagena.

Dagen kom att gå i äventyrets tecken. På den smala, krokiga, slingriga bergskustvägen mellan Mazaron och Cartagena blev det tvärstopp på ”hög nivå”, berget hade rasat över vägen.  Svårigheten att vända var uppenbar, men samtidigt var det ju bara 5 kilometer att backa, brant lutning och hårnålskurvor, vi backade inte ända ner… Resor utan äventyr är allt bra slätstrukna!
Väl framme på Camping Los Mandriles så var det fullsatt, dessutom var casett-toan även den fullsatt, grädde på moset så att säga…

Klockan 1800 parkerade vi vid havet ett antal kilometer bortom Los Mandriles. Men tro nu inte att dagens ”övningar” var avslutade, Nä-nä för se där fanns en trasig restprodukt från något franskt ”tryffelsvin” som började gasta på sitt lands rotvälska om att svenska barbarer förstörde hans havsutsikt. Han visste icke vilka han stungit haver.
Gubbrackarn drog sin kos i gryningen, dessutom var han oduglig som bilförare…

Var rädda om varann
/egon

Det var inte utan ett visst mått av vemod som vi idag rullade ut från Camping Torre del Mar, bort från en hoper nya och gamla vänner.   
Resan har under dagen tagit oss tjugotalet mil uppför den spanska Medelhavskusten.  Denna kuststräcka är en kurvig skönhet. Här gäller att hålla tungan rätt i mun. Om man i hårnålskurvorna kollar mellan kullarna ner mot medelhavet så erbjuds man en hisnande upplevelse, en ögonfröjd som kan jämföras med att titta ner i en urringning som slutar vid naveln… om man nu har den läggningen vill säga…

Kan det möjligen ligga så till att vår herre ville pröva det spanska folket då han tilldelade dem denna bergiga och ogästvänliga kust. Och vilka bosättningar… osökt dyker misstanken upp att dessa högröstade sydlänningar kan ha förväxlats med lunnefågeln då den högste gjorde artbestämningen.  Det är som om jag skulle ha tilldelats en boplats på Skirvobranten hemma i Östra Gobde, hemska tanke…
Dessa boplatser kan eventuellt vara förklaringen till varför spanjorer är så högljudda. I dessa branter går man inte ofta över till grannen, man samtalar på distans vilket ju kräver röstresurser…

Det är kväll på Camping Roquetas.
En smått kulinarisk fiskmiddag efter husbilsfärden har gjort oss välmående och trötta. Innan vi lämnade Torre inhandlades ett kilo ”microfisk”, en 8-10 cm lång välsmakande ”siklöja” som jag sedan enligt konstens alla regler och en släng av microkirurgi har dissekerat till oigenkännlighet. Gott var bara förnamnet…

På vardera sidan om vår husbil står en bamsig Concorde… upplevelsen blir lite av ”en korv med bröd”, men det läar fint…

Favorithustrun har greppat en bok och intagit högerbädden bak i husbilen.
Temperaturen är +14,6 grader då uret går mot 2130.
Regnet tilltar…

Var rädda om varann
/egon

Lena Nyman är död.
Lena blev 66 år.

Hur många av oss ”vanliga” visste att denna folkkära skådespelerska låg ensam på ett sjukhem sedan ett par år. Inte många vill jag påstå.

Men hennes så kallade ”vänner” kände till fullo till detta men uteblev likväl från att besöka sin gamla vän och kollega. Hon fick vänta på slutet nästan helt ensam… Visst är detta besynnerligt.
Åtminstone kan man nog dra den slutsatsen när så många plötsligt efter hennes bortgång vill framträda och berätta om saknaden samt strö idel lovord om ”vännen” och kollegan.

Nu får vi hoppas att de ”goda vännerna” även har den goda smaken att be henne om ursäkt för detta då man talar vid hennes begravning.
Det kan ju trots allt dröja en tid innan ni ses igen…

Var rädda om varann
/egon

Charterturisten brukar klappa i händerna då flygplanet landat… När dylika ting inträffar brukar jag tänka att förare av luftfartyg nog är den i särklass enda yrkesgrupp förutom skådisar som får applåder då de utför sitt arbete.
Vidare har jag kunnat konstatera att ovan nämnda turist behärskar akrobatik näst intill fulländning, denna slutsats har jag dragit av de ganska plågsamma kroppsställningar som soldyrkarna under längre eller kortare stunder ses inta för att åstadkomma en jämn solbränna.

Personligen solar jag synnerligen sparsamt, så sparsamt att om ni hittar mig liggande på en filt ute i solen betyder det att jag förmodligen brutit benet och inväntar sjuktransport.

Favorithustrun däremot gillar lättklädda scener och strålar gärna ikapp med Costa del Sol – solen. Detta har resulterat i att hon har antagit en rejält brun nyans.
Däremot går undertecknads "solbränna" i en blåvit ton och bör lämpligen beskådas medelst solbrillor.
Det finns dagar då jag överväger att ta av långkallingarna…

Njut av solen och var rädda om varann
/egon