Gobde

Igår kväll deltog jag och favorithustrun i notdragning.

Platsen var Abraur, en sjö fyra mil väster om Moskosel.

Abraur kan nog lättast beskrivas som en vacker plats, en stor sjö med något ”enstakaställe”.

Där bor 82-åriga Ellen som är ägare till noten. Ellen är änka sedan 20-talet år men har valt att bo kvar uti obygden. Då man står på hennes gårdsplan och ser ut över denna vackra sjö så förstår man hennes val.

Denna underbart sprudlande dam deltar i notdragningen, dock att hon numera fungerar som kommentator och fiskrensare.

Jag skulle inte kunna leva utan fisket säger hon och då tänker hon inte bara på den uråldriga notdragningen utan även på de dagar då hon får en medhjälpare så hon kan ”ro drag” eller pimpelfiska.

Ellen hör till skaran ”obygdens starka kvinnor”.

Nåväl, lagom till notdragningen så vräkte regnet ner men fisken är ju liksom van med vatten.

Efter någon blöt timma så var notvarpet som mäter hundra meter inne vid land och vi kunde se fångsten. Mycket bra.

Nöjda kunde rensningen starta i ett hällande regn.

Men vad gjorde det, det är sådant man får ta om man ska ha trevligt vid Abraurs strand…

Senare på kvällen kunde vi avnjuta nystekt och nykokt sellak med tunnbröd och mjölk.

Det blev en kväll att bevara i minnesbanken.

Var rädda om varann

/egon

Jag har hamnat i ett sorts förlamande bakvatten.

Jag saknar mer eller mindre förmågan att formulera mig i skrift, eller åtminstone att formulera mig på ett sätt som känns enkelt och bra.

Förhoppningsvis är nu åkomman av övergående art.

Om jag hade varit en skrivmaskinshamrande yrkesskrivare” hade jag förmodligen nu fått byta ut papperskorgen mot en container.

Jag får tills vidare skylla på att vi här uppe i obygden har för somrigt, för mycket mygg, för regnigt eller möjligen att sommaren snart övergår i höst, eller kanske är det bara så att ”Gobdegubben” nått fram till livets höst...

Men oavsett vilket så måste ju gräset klippas… det blir nog idag.

Senare idag ska jag tillsammans med favorithustrun gå på en längre straffrunda i Moskosels omgivningar, allt för att om möjligt hålla gubbkroppen i ett någorlunda skick. Sedan får det bli ett korsord, detta å ”huvudets vägnar” som man säger.

Vidare så har jag plockat fram ett par resväskor som håller på att fyllas inför en förestående Australienresa. Där ”down under” finns ju sedan tre veckor ett barnbarn som vi vill klämma på.

Omega3-intaget är påtagligt.

Vad jag vill säga är att fisket går bra och ohälsan är under kontroll.

Det verkar dessutom att bli ett bra hjortronår.

Var rädda om varann

/egon