Gobde

För ganska många år sedan fanns en Australiensisk TV-serie som hette "floden blev mitt liv".
När vi nu i omgångar har levat "flodliv" i husbåten på Hawkesbury River så har det varit som att vara en av deltagarna i serien.
Livet på och omkring floden är unikt i många stycken. 
Här finns orginal som vigt sitt liv åt floden, här finns pendlare som lever all sin icke arbetande tid i en farkost på floden. Här finns de som i huvudsak tar sin näring från floden och de som servar boende längs floden.
Här finns lyxfarkoster och flytand likkistor.
Här finns kärlek och dramatik.


I många fall så har boende längs floden ingen bilväg utan allt sker med båt. Redan några kilometer uppför floden så blir stränderna bergiga och otillgängliga, att dra fram en väg har nog tett sig ogörligt, men el verkar att finnas i såväl pörten och lyxigare boningar.
Vi har under tre dagar färdats med båt längs floden, vi har upplevt underbart fiske och vyer som får ögon att tåras. Jag har haft hjärtklappning då stora "flatheads" gått förlorade p.g.a för svag lina.
Vi har ätit goda middagar och druckit goda viner.
Vår dotters svärmor har lärt mig spela poker så nu ser jag framtiden an med tillförsikt.
Sara och Dwayne i husbåtens "gourmetkök" har sett till att inte midjemåttet har krympt.


Jag har lärt mig att Australiensarna är ett översvallande vänligt folk, allt vänligar ju längre från de stora städerna man kommer. Man är talträngda, man pratar fort och man har ett språk som "nästan" liknar engelska.
Sverige finns knappast i en Australiensares föreställningsvärld.
Man dricker massor med öl och lite te ibland.

Idag har vi måndag och valborgsmässoafton, på lördag startar hemresan mot Sverige via Singapore och London för att på söndag trampa svensk mark igen.
Det är med delade känslor som vi återvänder från våran dotter och hennes käraste här i Australien. Det är aldrig enkelt att längta till flera platser samtidigt...

Favorithustrun gör sin morgontoalett och detta bör betyda att vi strax ska ut för dagens straffrunda.

Var rädda om varann
/egon





Grattis kungen !

Igår var det "The Anzac day" här i Australien.
Jag vet inte om det finns någon svensk översättning som är passande men skulle nog gå att påstå att det var krigsveteranernas dag.
Det är en stor dag här, en dag då man försöker dra sig till minnes allt helvete som krigsivrare kan framkalla med sina måttligt skarpa hjärnor.
Under dagen såg jag flertalet åldringar som hade en del slagsida p.g.a de utmärkelser de dekorerats med och som dessa säkerligen även hade gjort sig förtjänta av ute på slagfälten.
Att bara ha turen att få återvända hem i ena eller andra skicket borde ju vara nog för medalj.

Dagens agenda var en långtur upp till Katoomba som är ett mindre samhälle uppe i Blue Montains. Där skulle vi äta en god bit mat och titta på de tre systrarna.
"The three sisters" är en unik formation som tidens tand har skapat.
Systrarna var nog helt ok, men vädret var ...kallt och storm, +11 grader och ett par hundra sekundmeter... nästan.
Jag lekte faktiskt med tanken att det kunde vara någon avdankad och förmodligen avliden krigshetsare som beställt vädret...
Jag var bara klädd i T-shirt och vindjacka och fick frysa som en kinesisk nakenhund, och detta utspelade sig i det tropiska Australien.
Nåväl, bergen var fina och maten var god, men jag frös ohyggligt.


Idag har vi straffats med ca 11 kilometer till fots längs stranden mot norr.
I morgon kör vi upp till husbåten för några dagars flodluft.
Då vi återvänder från husbåten och Hawkesbury River är vi framme på sista veckan "down under". På lördag startar vi hemresan.
Det känns lite "gruvsamt" att avskedet är så nära...

Var rädda om varann
/egon

Straffrundorna är tillbaka.

Under mer än två veckor har motionsrundorna som jag brukar kalla våra straffrundor mestadels inskränkts till att gälla diverse inköp eller liknande mindre ansträngande sysslor. Detta har berott på en högst obehövd halsåkomma, ett virus som stundtals har varit mer än plågsamt.
Kan enklast beskrivas med att saliven varit för "grovmalen" för att sväljas...
Det är över nu, till och med den efterhängsna hostan håller på att tappa "formen".
Nu svettas man av värmen och inte av en hängande formtopp.
Alvedonlagret har dock starkt reducerats...

Våran Saras bröllop har avklarats, en underbart vacker tillställning.
En resa i vin och ostlandskapet har genomförts.
Vi har sett vilda känguruer och påkörda opossum.
Vi har seglat i arkipelagen och upplevt möten med delfiner.
Husbåtsliv under några dagar... dit återvänder vi efter helgen.
Vi har kokat en fisksoppa som blev en "flerdagars".

Igår följde vi Sara in till jobbet som bedrivs i en "glashöjdare" i Chatswood, egentligen var hon ledig men måste in och övervara ett möte med någon storchef från Japan eller om det var Hong Kong.


Efter detta besökte vi IKEA i Sidney. Detta nya IKEA lär vara en av de större anläggningarna i världen, helt nyöppnat också.
Där kunde man läsa på en skylt, "lämna gärna in barnen i Småland"...
Vi åt svenska köttbullar med potatismos och lingonsylt. (en svensk flagga var faststucken i en köttbulle)
Lingonsylten tyckte jag nog hade en smak av obygd och hembygd.

Väl hemma igen så beslutade vi att ta en kombinerad strand och bushvandring.
Vi följde strandens klippvindlingar mot söder, ibland fick vi krypa under vegetationen.
Ödlemötena blev många, även jättespindlar ville visa upp sig.
Fy attan vilket fint land Australien är...


Var rädda om varann
/egon

En ny dag har grytt i Dee Why på världens största ö, tillika värdens minsta kontinent.

Jag som normalt är uppe först för att välkommna övriga familjemedlemmar sov denna morgon när uret visade 0600 och familjens ekonomiska stöttepelare var klara för att åka till jobbet. 
Jag skyller detta på att jag under nattens tysta timmar har idkat en lika ovälkommet som plågsamt hostande i  timslånga intervaller. (hemma i obygden kallar vi åkomman för "javla hostan")
När så den onödiga slängen av okänt halsvirus som varit synnerligen efterhängset under en tid nu börjat ebba ut så kommer rethostan som en högst onödig eftersläng.
Allt tyder på att denna åkomma endast angriper personer av manskön då det endast är undertecknad och Saras make Dwayne som drabbats. 

Jag använder termen "nattens tysta timmar" som nog inte kan vara mer fel denna natt, om inte jag har kraxat på så har ett ihållande skyfall brakat in på verandan.
Rapporter talar om lokala översvämmningar i området.

Nåväl, nu är man "upphostad" och redo inför dagen...

Regnet har upphört, solen skiner och vi har +24 i skuggan.
Verandadörren står öppen och vi akompanjeras av det Australienska fågellivet.

Favorithustrun som brukar "dega" någon extratimma varje morgon är redan igång med ett bullbak, avsikten är att det ska bli äkta svenska kanelbullar att avnjutas för samtliga som inte har diabetes som hon så vänligt påpekar.
"Så vaknade man och så var den dagen förstörd" som en känd ståuppare sa...
Okej, kanske inte helt då...

Historien bakom ortnamnet DEE WHY lär komma från att en lantmätare för ett par hundra år sedan kämpade med en karta över området då han plötsligt avled, på kartskissen hade han ett antal stora D nedtecknade. Ingen kunde förstå innebörden och frågan var "D why". Därav namnet DEE WHY.

En annan historia som kan tarva en förklaring är varför Canberra med sina 300000 invånare blev huvudstad och inte de betydligt större städerna Sidney (3,5 milj) eller Melburne (2,5 milj). Det berättas att det rådde osämja om vilken som skulle räknas som Australiens huvudstad, man kunde inte enas och beslutade då att uppföra en stad mitt emellan dessa, det blev Canberra.

Favorithustrun kollar plåten i ugnen och nu lär jag visst ska få smaka i alla fall...

Var rädda om varann
/egon

Hawkesbury river är en underbar plats om man bortser från att där finns en art som heter Australian Bass, denna bitska rackare går alldeles utmärkt att fånga på diverse fiskbitar eller räkor.
Som den inbitne fiskare man är så landade jag sex stycken dylika "fiskligister".
Efter att firre nummer ett hade släppt taget om delar av min lekamen och insett att jag var ett väl så stort byte visste jag exakt hur man skulle handskas med dessa "rovdjur". Nummer två landades med viss försiktighet tillika viss bandagering...


Nåväl nu är det inte enbart en blodig kamp med elaka fiskar som bedrevs under vistelsen på husbåten som Saras svärföräldrar upplåter åt oss när helst vi känner att vi vill andas Australiensk flodluft. Vackra vyer och god mat var även inslag som erbjöds i överflöd.
Bl.a bjöds vi på "crumpet", en god brödskiva som man inte får förväxla med en tvättsvamp, förmodligen så kan denna gå att använda vid biltvätt även om vi nu valde att inmundiga densamma.
En annan smaksensation är "vegemite", en skokrämsliknande smet som tillverkats av maltextrakt.
Antingen så älskar man denna obestämbara smaksensation, eller så hatar man den, här har undertecknad och favorithustru definitivt uppdelats i två läger...



Vi är nu åter i Dee Why och studerar den Australienska kontinentens innevånare. Vi åker en del buss och har då kommit till den slutsatsen att man har en väl utvecklad "hyfsinstinkt", vilket betyder att man erbjuder sin plats om en svensk "urinnevånare" stiger ombord, hur man däremot gör med de egna urinnevånarna är dock obekant. 
Nu ser vi bara fram emot vistelsen vid "Peppers Anchorage" som ligger några timmars bilresa från Dee Why. Peppers Anchorage är den plats där vi ska "bröllopa" till helgen då våran Sara ska ingå äktenskap med sin Dwayne.
På fredag startar det hela med att vi transporteras runt i vindistriktet nära "Peppers", sedan på lördagmorgon går vi ombord på en större segelbåt med skeppare och besättning som ska förnöja oss under förmiddagen. 
Innan lördagen är till ända ska jag ha hållit mitt tal till brudparet och de unga tu ska ha knutit "hymnens band" som det heter. Mer än spännande vill jag lova.
Nu har jag en önskan, jag vill bli fri från en envisare halsåkomma som jag ådragit mig sedan vi kom till Australien.

Var rädda om varann
/egon

Igår mötte jag en annan "åldring"...

Detta skedde då vi på morgonen besökte en marknad som sålde mat och grönt med giftfritt som ledstjärna.
Där fanns allt som Australienska landsbygden hade att erbjuda i form av giftfritt uppfött och odlat, men där fanns även något enstaka avvikande och "udda" inslag.
En svensk tjej hade ett stånd som bl.a sålde ostkrokar från OLW och Leksandsbröd. Hennes produkter kunde då definitivt inte klassas som varken giftfria eller nyttiga, möjligen välsmakande.
Priset på "krokarna" var sådant att dom borde sålts per krok...

Som vanligt så kunde inte undertecknad undlåta sig att utreda av vilken anledning en svensk ung kvinnlig förmåga hade hamnat i det tillståndet, eller i det ståndet om man så vill.
Det visade sig att hon tillsammans med en väninna drev en cateringfirma i Sidney och då tydligen hittat några pkt ostkrokar eller hur hon nu förklarade det hela... ja,ja det är liksom olika...
Helt lottlösa kom vi nu inte hem från marknaden. Vi hade investerat i getost, matbröd, en (1) svensk kanelbulle, en ostkrok ( okej påse då) och 20 rosor som jag förärade favorithustrun.

Nu kommer vi till den andra åldringen, eller snarare de andra åldringarna. 
Den ena, den med flaket var från 1921 men var fortfarande "still going strong". Den andra som skötte kommersen var den nuvarande ägaren och var något yngre...tror jag, men bara något.
Jag hann dessutom med att språka med den förra ägaren av bilen, en talträngd och trevlig farmare som gärna hade velat språka ytterligare någon vecka...
Vad gjorde då dessa rymlingar från hemmet där?  Jo se, ägaren till det lätt ålderstigna fordonet hade lastat honung på flaket, han var biodlare.

Australien är onekligen ett ganska spännande land...

Var rädda om varann
/egon