Saknaden!
Vi har sålt vårt hem!
Att det ska vara så emotionellt känslosamt att avyttra en fastighet hade vi ingen aning om. Man avslutar en epok, en era där så många ting har haft en central roll i tillvaron. Där barnen har engagerat och aktiverat.
Där företagarens våndor och glädjeämnen har skapats under tjugotalet år.
Där har varit byggande och planerande.
Där otaliga husdjur har passerat. Det har varit hästar, kalvar, får, höns, hundar, katter, kaniner, råttor, marsvin och även någon stillsammare art, typ vandrande pinne.
Där har varit slåtter och älgjakt.
Där sjukdomar har drabbat, sorger efter bortgångna nära och kära har genomlidits.
Längtan efter ungar som lämnat hemmet.
Men allting har sin tid, även att bo och bebo. Det påstås att bryta upp från något invant är att utvecklas och växa som människa.
Men vi drar inte till en annan galax, så vi får väl förmoda att inte våra vänner tappar minnet och helt glömmer oss även om vi finns på annan ort.
Vi misstänker att våra barn kanske räknar med att få rå om oss något oftare nu när vi får färre saker att ansvara för.
Kanske är det så att när man har klarat av barndomen, ungdomen, och medelåldern och ser början på ålderdomen då är det kanske dags för en sorts frigörelse från vissa ansvar.
Det kanske kan sägas att man har "gjort sitt". Om man nu inte räknar ALLT som man planerar att göra i fortsättningen.
Planera vidare och var rädda om varann
/egon
Avskärmad!
Vi är ägare till en Nissan King Cab, en fyrhjulsdriven disel som registreras som lätt lastbil.
Den blir lättare för vart år som går. Under de snart elva åren så har den lättat några kilon. De kilona bör motsvara den rostiga plåt som ramlat av.
I höstas så hade både bilen och vi som åskådare fått nog. Vi tog ner den till vårt "andraställe" i Norrlångträsk och in på vår lilla industrilokal för en ansiktslyftning.
Där genomgår den för tillfället en större operation. Den ståtar nu skärmlös och upphöjd. Den får nya skärmar och nya ekonomiplåtar lite här-och-där. Delvis ny lack har vi också lovat den.
När den sedan vaknar upp på IVA så kommer den att undra, "vem är jag"?
Till våren ska den få följa hem till Ö:a Gobdejaur igen, jag tror den blir glad då.
I morgon så ska jag själv genomgå en liten renovering av "tandgården". I julas så sa det pang halvvägs genom en knäck och en halv kindtand ligger nu på fönsterposten som ett hån till den som faller för ett antal nykokta knäck.
Arvidsjaur tar hand om den tandlöses kapital denna gång.
Sedan drar vi åter till vårt Ö:a Gobdejaur. Släpet med vår andraskoter hänger med.
Tugga varsamt och håll efter rosten
/egon
Grinigt väder!
Vädret var i grinigaste laget, vindarna nåtot för byiga och snöflingorna lite väl vassa, men vi kände ett sorts midvintertrots som till sist övervann den bekväma inomhuskänslan.
Det blev matlagning i det fria. Vi har en eldplats på v:a sidan av sjön som ligger i lä under en brant backe. Tyvärr så var vindgudarna inte på sitt vänligaste humör utan såg till att vi hade svårt att vakta stekpannan utan att vara garvad rökdykare.
Men vi lyckades till sist peta i oss lite uppstekt lever från en av höstens älgkalvar, lite stekt lök och lite nudlar med en husmansmacka till. Vi hade med en öl till maten men den var i kyligaste laget för att platsa som måltidsdricka, så den fick anstå.
Snart så hade vi en kopp kaffe på kok och det hela var i hamn.
Fisket var si så där, några napp och blåfrusna händer. Man kan nog med fog misstänka att vi norrlänningar har genomgått ett svårare trauma vid något tillfälle som skapat detta ute i naturen-äta-behov.
Betänk att allt detta är på frivillig basis, inte klokt, eller...
På hemvägen körde vi till en plats i närheten av Skirvo och gillrade upp en mårdfälla. Även dom ska ju ha sin omvårdnad om dom ska ge något fångstresuntat.
På nyårsafton gick en mård i fällan.
Det var inte heller fel att åtnjuta lite go spisvärme sedan vi kommit åter till Ö:a Gobdejaur.
Tänk att LJUSET är på väg tillbaka, dagarna blir längre. Något att se fram emot.
Var rädda om varann
/egon
Den grå vardagen!
Igår promenerade vi oss svettiga längs ett av våra skoterspår.
Idag körde vi hem några vedbitar som vi hade liggande på skogen.
I morgon ska vi kvista upp en gran som stormen fällt.
Det verkar som om man måste ta itu med någonting som nästan kan liknas vid visst arbete för att gå i takt med de grå vardagar som ju obönhörligen kommer efter allt helgfirande. Att gå på lågvarv med huvudsysslan bestående av brosopning, vedbärning och fågenmatning längre än till slutet på nyårshelgen börjar kännas depressivt förslöande.
Jag vill nu inte påstå att skillnaden mellan vardag och helg är speciellt märkbar på vår horisont i Ö:a Gobdejaur, men Jul och Nyår har trots allt en extrabock i kanten.
Nu när det mesta av jul och nyårsmaten har antingen uppätits, kastats eller fått ny "märkning" så känns det på något sätt som att återställa ordningen då man får en stekt fisk med kokt potatis. Idag blev det en Gobdejaur-gädda. Den tog vi från frysen!
Kan vi nu även komma till med någon fiskedag ute på isen så har vi uppnått en form av rätt fördelning mellan sött och salt.
Starta mjukt och var rädda om varann
/egon
Ekorren åter!
För ett par veckor sedan hade vi 8-10 ekorrar som ständigt besökte vår fågelutfordring, men vips så hade samtliga dragit till skogs.
Nåväl det är nu inte särskilt långt till skogs då vi bor långt ute i klorofyllen, men hur som helst, borta var samtliga efter en vecka.
Idag vet jag vad som jagade iväg de små marodörerna. En större marodör!
Han ligger nu på verandan och väntar på avpälsning, samtidigt som min hustru Laila väntar på sin mårdpäls och Ö:a Gobdejaur har en äggtjuv mindre.
Det sitter en ekorre på fågelbordet.
GOD FORTSÄTTNING PÅ NYA ÅRET.
/egon
