Det är lungt!
Så här när påsken snart är till ända kan jag konstatera att för undertecknad och favorithustru så har lugnet varit det dominerande inslaget.
I avsaknad av TV och försedd med bra skönlitterära verk så har påsken för oss varit en fridens högtid uti Östra Gobde,s fridfulla boning.
Inga besök om man bortser från en räv och några lavskrikor som gjort oss den äran.
Den enda mänskliga kontakten under påsken har bestått av en obygdsbo som besökte oss under nätläggningen och en scooterburen bekanting som i samband med att han sökte några renar stannade till vid elden och drack en kopp där vi för dagen tillredde vår lunch.
De få tillfällen som vi denna påsk har haft behov av att höja rösten har varit för att meddela varandra "stopp - vänta, nätet har fastnat i iskanten" eller under pimpelfiskets mera spännande faser i motvinden ställa frågan "hade du ett napp". Det brukar hos oss kallas för ganska lugnt...
Inget krasande ljud av äggskal har vi upplevt, förlåt oss för detta bästa äggproducenter.
Inte ens de gånger som nätfisket under den 70 centimeter tjocka isen har strulat har vi känt av någon form av ilska och näthat.
Jag finner dock att det åtgår betydligt fler värktabletter när en välanvänd lätt åldrad kropp ska utföra arbeten som är avsedda för en oförbrukad generation.
Nu avser jag att återgå till ryggläge och Inger Henricsons skönlitterära verk "Stannfåglarna", en norrländsk berättelse om armod, orättvisor och kampen för överlevnad i Västerbottens inland under 1800 och tidigt 1900-tal.
Favorithustrun har även hon greppat en bok.
Var rädda om varann
/egon
Gäddfiske!
Jag anser nog att vinterfiske efter gädda med redskapet gäddsax i falighetsgrad bör klassas som ett möte med elak björn eller åtminstone ogenomtänkta besök vid getingars boning.
Gärningar som ibland kan föranleda besök vid vårdinrättning.
Den slutsatsen drar jag av de gäddsaxar som finns på en anslagstavla i ett undersökningsrum på Vårdcentralen i Arvidsjaur, samtliga losstagna från diverse handflator med hjälp av skalpellförsedd läkarvetenskap.
Personligen så hade jag nog återtagit den lossade gäddsaxen.
Fisket måste ju gå vidare...
De senaste dygnen har undertecknad och favorithustru med lyckat resultat bedrivit detta spännande fiske under Östra Gobdejaurs istäckta yta.
Åtta saxar lyckades vi i söndags borra ut innan kylan och snålblåsten drev oss åter till Gobdes vedeldade boning.
Morgonen efter kunde jag bärga tre stycken vackra gäddor. Gäddrommen är saltad och fryst. Fisken filead och fördelad i en hög med benfritt och en hög för "gårdsfolke"...
Morgonen därpå visade termometern -26,2 grader och vi beslutade att tills vidare avsluta detta kylslagna näringssök, under avslutningsfasen landade vi en 4-kilos hongädda... en romstinn skönhet.
På dagarna när temperaturen endast var ett fåtal minusgrader bedrev vi pimpelfiske och åt lunch ute i det fria.
Vi har med andra ord varit på en vedeldad vintersemester...
Var rädda om varann
/egon
Eldvakten i Östra Gobde!
När jag denna morgon övergav sänghalmen så visade termometern här i Moskosel -26 grader.
Man blir milt uttryckt rätt så le på att kylan är så efterhängsen trots att solen strålar från en klarblå himmel.
Nåväl efter några få timmar så är det i.a.f bara -18 grader... inte kallare än i frysboxen.
Efter ytterligare ett par timmar så hettar det till rejält och mitt på dagen har vi endast -10 grader, då slänger vi huvudbonader och allt långärmat...
Avsikten var att denna dag skotra till Östra Gobde för att via järnspisen, murspisen och bastukaminen omvandla kyla till värme.
Inte ett flygfä som irriterade, termometern visade -12,6 inomhus vid ankomsten.
Nu dröjde det inte länge innan tre brasor spred en välsignad värme till den åldrande eldvakten.
I normalfallet är det ju vår Anders med familj som agerar slottsherre på Östra Gobde, men vi brukar gärna bistå med att förvärma lokaliteterna innan den arbetande generationen anländer.
Sedan ordnade vi ett vattenhål ute på isen, det som jag ibland kallat "vattenkranen" i Östra Gobde.
Yxmän göre sig icke besvär då isens tjocklek är ca 70 cm.
Nu fyllde vi ett antal dunkar med bastuvatten och dricksvatten.
Efter att ha fyllt på vedförrådet och sörplat i oss ett par koppar kaffe så styrde undertecknad med favorithustru mot civiliserade trakter, då visade rumstermometern +17 grader.
Nåja civiliserade kan ju vara att ta till i överkant men mot allmän väg då...
Till veckan ska vi fiska på denna underbart gudsförgätna plats.
Var rädda om varann
/egon
Kärt besök och kylslagen lunch!
När goda vänner kommer på besök så brukar man ju gå på restaurang...
Denna gång så var det goda och efterlängtade vännerna Börje och Birgitta nerifrån kusttrakterna som gjorde oss den äran under ett par dygn.
Vi tog då beslutet att äta ute...
Och har man sina bopålar i Moskosel så får man ta den restaurang som erbjuds om man vill äta ute som det så vackert heter.
Att "äta ute" i denna metropol brukar vara synonymt med att man äter just ute d.v.s utomhus på lämplig plats.
Vi beslutade att kombinera utelunchen med en fiskerunda på en sjö i närområdet.
Lunchen intogs i en snödriva intill strandkanten.
Menyn var stekt färskt renkött tillagat över öppen eld, till denna kulinariska måltid intogs mjukkakor och kaffe.
Innan lunchen hade damerna dragit var sin firre, Birgitta landade en grann laxöring medan favorithustrun Laila fick nöja sig med en ganska blygsam abborre.
Då ju temperaturen var lätt kylslagen med ca -10 grader mitt på dagen så blev inte lunchen någon långdragen historia.När väl elden falnat så låg uppbrottet nära...
Avsikten var att ytterligare idag göra en tur ut på isvidderna men då morgonens temperatur visade -26 grader så satsade vi på långfrukost och att påminna varandra om minnen från svunna dar ,de man nu kan minnas med stigande ålder...
Våra vänner kunde gott ha fått bli kvar ytterligare en tid.
Var rädda om varann
/egon
Så kom då vintern tillbaka!
När dom rinnande gubbögonen mötte denna dags gryning så hade den måttligt efterlängtade vintern återvänt till obygdsmetropolen Moskosel.
Vi skriver idag fredagsmorgonen den första mars.
I skrivandets stund råder ymnigt snöfall och en temperatur på -9 grader.
Ca 10 nya vita centimetrar har vi förärats denna natt och mera utlovas.
Sällan har väl visan med textraden "än så är det långt till vår innan rönn i blomning står" kännts mera anpassad till det rådande väderläget.
De senaste dagarnas milda väderlek kan invagga en "lätt" åldrad skogstamejfan och obygdsbo i den falska förhoppningen att våren snart är här. Men idag känns den bara så avlägsen... jag vet ju att om tre månader så har vi endast någon "gammelsnöhög" som krampaktigt gömmer sig i skuggan - men ändå, tre månader känns lika avlägset som en rysk 5-årsplan eller ett svenskt politikerlöfte.
Jag ska idag muntra upp mig med att lusläsa en offert på badrum som inkom denna morgon.
En snabbkoll gav vid handen att här ska bli ett tufft avvägande mellan å ena sidan ett helt nytt toa/bad och å andra sidan ett grovt rån...
Det lutar nog mot både rån och bad i.a.f.
Det mediala "fynden" talar sig varma om det bedrägliga med hästkött i maten trots att det har angetts som nöt i varudeklarationen. Jag instämmer med att detta är just bedrägligt. Vidare så anser jag att det kanske varit ett klipp att ange häst som just häst, häst är ju ett underbart kött.
Kan man ha åsnor i kanslihuset så kan man väl ha häst i maten...
Ska nu bistå favorithustrun med gardinsupphängning.
Var rädda om varann
/egon
30 maj - 1 juni 2012.