Där det hela började!
Det var här det började...
Här har jag landat mina första fjällrödingar.
Här har jag levererat litervis med blod till hungriga myggor.
Här har vi fyllt våra hjortronhinkar.
Här har jag tillsammans med favorithustrun vandrat och paddlat kanot på fiskeäventyr.
Hit tog jag favorithustrun då jag ville bjuda på det bästa.
Nu kanske cirkeln är devis sluten.
Det var här vi paddlade kanot och tältade för 35 år sedan.
Nu har vi till fots uppsökt platser vi då besökte.
Ripriset var detsamma, fiskarna lika huggvilliga, stenarna lika hala, utsikten lika betagande och tältplatserna lika oupptagna.
Myggen var fler och myrmarkerna var betydligt jobbigare att passera.
På ngt besynnerligt vis så har vi nog åldrats en del.
Det är en stor myr mellan 35 och 70 år.
Då låg vi i ett fjälltält.
Nu ligger vi i en modern husbil när trötta kroppar kräver vila.
Jag vet inte om det var bättre förr...
Men helt säkert är att nyfångad smörstekt röding eller öring vid jokkens strand är minst lika god idag som den var för 35 år sedan.
Var rädda om varann
/egon
Vild och vacker!
Nu är det ju inte favorithustrun som avses med den beskrivningen utan Trollforsarna i Piteälven.
Favvon är mera åt hållet - Varjisån - lite mera sansad skönhet liksom.
Här om dagen gjorde vi ett besök vid nämnda forsar.
Anledningen var att favorithustruns systrar var på ett fyradagarsbesök i Moskosel och vi ville visa upp en bit av obygdens rena oförstörda skönhet.
Systrarna som bebor vårt grannland i öster kunde efter besöket konstatera att Sveriges obygd är fantastisk och att vi dessutom lätt kan klå dom i vad gäller antalet myggor.
Dessutom var ju vattnen i de "tusen sjöarnas land" mera stillsamma.
Fikapausen förlades sedan till en plats nära älven som var lätt påverkad av vind och höll åtminstone en del av de påflugna blodsugarna på avstånd.
Nästa vecka har vi ju midsommarveckan och då är avsikten att besöka en än vildare älv som är sprungen ur Sareks Nationalpark som även brukar kallas Europas sista vildmark.
Var rädda om Sverige och varann
/egon
Hemma igen efter 37 år!
För oherrans många år sedan togs stationsuret ner från Moskosels järnvägsstation.
Under den långa bortavaron har uret prytt en garagevägg i Moskosel.
För ett år sedan blev jag och favorithustrun ägare till den fastighet där uret hade sin hemvist.
Nu 37 år senare har undertecknad monterat ned och återbördat det åldrande uret till sin gamla husvägg. Jag kunde t.o.m. hitta igen de gamla skruvhålen i stationsväggen.
Jag tyckte mig faktiskt höra ett par konstiga suckar från uret då skruvarna ånyo satt i stationsväggen.
Nu kan inlandsbanans resenärer på nytt beskåda originalet...stationsklockan alltså.
Undertecknad hänger ju inte kvar på väggen...
Idag den 3 juni rullar sommarens första Inlandsbanetåg.
Åk inlandsbanan och var rädda om varann
/egon
Äntligen!
Vårfisket är igång.
Sedan en vecka har vi nu isfritt i Moskosel och Gobdejaur.
Myggfritt har vi ju haft sedan åtta månader tillbaka.
Ett antal nyrökta sikar är inte helt fel.
Även en "bautasik" ligger gravad i kylen.
Att undertecknads fiskeintresse är stort och livslångt har förmodligen framgått i mitt skrivande.
Drar mig osökt till minnes hur jag i skolåldern firade försomrarnas skolavslutningar.
Fort som attans hem från "blomstertidssången" i byns kapell, på med oömma kläder och ut till pappas metmaskland.
Därefter försedd med mask och spö genom skogen till en fin öringsbäck där timmarna snabbt rann iväg och blev till ljus försommarnatt.
Ett antal nyfångade öringar och en uppesittande och orolig mamma blev oftast resultatet.
Pappa var ganska lugn då ju han hade stått för utbildningen.
Vi firade sällan skolavslutningarna med att bränna några bilar.
Dessutom var dom ju ganska få...
Nu ska undertecknad med favorithustru vittja näten.
Var rädda om varandra
/egon
Nytt badrum i vårens tid!
När man helrenoverar ett badrum är man synnerligen strängt upptagen.
Sysselsatt är ju bara förnamnet.
Jag om någon vet nu detta, åtminstone om man ska vara en sån där "kan själv".
Man liksom hamnar i en lång korridor där man i andra ändan ser ett nytt badrum, någon tid för annat än det som rör byggnationerna finns inte.
Att dessutom inte få gå på toan under två veckor är skitjobbigt.
Det tog två veckor att riva och bygga nytt.
Idag är det en fröjd att besöka vår urtjusiga sanitära inrättning.
Det har funnits stunder då vi funderat på att hädanefter förlägga morgonfikat till inrättningen, det mjukstängande toalocket kunde man ha som fikabord...
Tänk om man redan i tidig ålder varit medveten om att man var både snickare, rörmontör, elektriker, målare och designer...
Nu kommer säkert vän av ordning att ifrågasätta om inte favorithustrun även varit delaktig i tillkomsten av nya badrummet.
Svaret på detta är...JO!
Nåväl, nu råder onsdagmorgon i Moskosel.
Vi skriver den 15,e maj idag.
Temperaturen visar 3 plusgrader och nattens regn har övergått i gråmulen dag.
Favorithustrun sover ännu då uret visar 0630.
Man blir trött av att bada...
Husbilen är startklar och Pingsten står för dörren.
Meteorologerna lovar sommartemperaturer i denna obygd... då ryker sista snön och isen.
Vårfisket närmar sig...
Lövkrattan har fått nytt skaft...
Favvon har lämnat sängvärmen och föreslår en fika - i köket.
Var rädda om varann
/egon
Kattströ, vi som inte har katt!
”Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta”.
Idag var en sådan där dag då jag kom att tänka på ”devisen” att kanske borde jag ha förlagt dagen till snickarboa och täljt på en gubbe …
Förmodligen så hade jag då sluntit med kniven, det var en sådan dag idag.
I morse körde vi till metropolen Arvidsjaur för att fylla på förråden. Till mataffären för att underhålla rondören, apoteket för att underhålla hälsan och Comfort för att färdigställa ett pågående badrumsprojekt. Sedan vi fyllt kundvagnen och nått kassan tog turen slut. Hästhandlarplånboken låg kvar hemmavid. Ni ska veta att det är betydligt mera arbete med att återställa varorna än att plocka i vagnen…
Favorithustrun nämnde ngt om banken… men ganska snart så insåg hon att det skulle till en ganska obehaglig scen för att få loss pengar utan att kunna legitimera sig. Vi styrde åter de fem milen till ekonomins högborg, Moskosel.
Med plånboken i ett krampaktigt grepp styrde vi på nytt mot Arvidsjaur, nu i ett ymnigt snöfall. Denna gång var vi fullbunkrade och kunde göra oss oskuld i kassan. När vi sedan lämnade metropolen skramlade även diverse rördelar i en påse.
Väl hemma kunde vi så konstatera att vi glömt apoteket…
Efter att magen fått sitt så upplevdes vår tillvaro betydligt bekvämare – om jag nu inte kollat på köpnotan så kunde dagen åtminstone blivit halvbra. På köpnotan fanns en post som hette ”kattströ” och en summa på 105 kronor. Jag har inte skaffat katt och favorithustrun intygar under ett pressat förhör att inte hon heller har ngn undangömd katt.
Ett telefonsamtal med butiken klargjorde en del, man ville veta vilken kassa och kassörens ID så sa hon att det bara var att komma in och återfå pengarna. Hon sa även att det omöjligen kan bli en säck med kattströ mellan mellanmjölken och bryggkaffet om inte …
Katt eller kattströ har vi inte, men vinter har vi - ännu en tid.
Var rädda om varann
/egon
Snösmältning pågår!
Vi är där nu...
Där är den tid på året då obygden sprungit läck och när det inte längre är meningsfullt att skotta snö och fortfarande några veckor för tidigt att leta efter trädgårdskrattan.
Vägarna blir mer eller mindre ofarbara och djupt troende personer uppfinner nya svordomar.
Nätterna blir kalla och skaren inbjuder till milslånga upptäcksfärder.
70-åringar blir barnsligt förtjusta i att göra små bäckar av smältvatten.
Man lyssnar ihärdigt efter flyttfåglarnas röster.
Nallen vaknar.
Det finns hopp.
Var rädda om varann
/egon
En helt vanlig dag!
Det är lördag uti den snötyngda metropolen Moskosel.
Det är okristligt kallt.
I morse hade vi -22 grader på "deppometern", ingen vår i sikte liksom, om man nu inte går efter det datum som råder. Om så vore så hade vi nog en aning vår.
Men solen skiner från en azurblå himmel.
Vi har haft en nostalgimorgon.
Hetsa nu inte upp Er i tron att ni ska få ta del av några snaskigheter... vi har bara avnjutit "Da Capo" med Anders Eldeman och "Jag minns mitt 60-tal" på morgon-TV.
Det slår mig att värk i kroppen troligen har en del med nostalgi att göra.
Förmodligen ngt som grundlades på den gamla "goda" tiden då man hade mera krafter än förstånd.
Vi kör värme i husbilen.
Detta har vi gjort sedan några dagar tillbaka då vi hade ut denna på "vädring". Vi gjorde en liten 40-milatur till bl.a. Luleå och fukttestade.
På tal om fukttester så läste jag på en del och kunde då konstatera att dessa kan i vissa stycken vara lika säkra som en politikers handslag.
Idag ska vi tvätta ekipaget, dock inte utomhus utan i god väns bussgarage och goa golvvärmen.
Efter tvagningen så stänger vi av värmen i bilen till nästa gång det beger sig, gissningsvis till Pingst.
Jag har matat rådjur och ekorrar i morse.
Vi har även idkat en del "skitprat" denna morgon.
Toastolar och avlopp, golvbrunnar och vattenlås har varit ämnet för dagen,
Inom kort ska vi ju renovera toa och dusch.
Igår talade vi med en husbilsåkare som vi träffade på intill Jokkmokksvägen och bron över Piteälven. Paret kom från Nynäshamn och var på väg mot Ishotellet i Jukkasjärvi.
Har du en Sverigekarta undrade jag?
Han såg frågande ut så jag förklarade att det ju är varmare söderut...
Tur vi är olika.
Nu ska jag och favorithustrun ta en kopp innan vi går dagens straffrunda uti skoterspåren.
I eftermiddag ska vi spela ishockey... på TV ju...
Var rädda om varann
/egon
Det är lungt!
Så här när påsken snart är till ända kan jag konstatera att för undertecknad och favorithustru så har lugnet varit det dominerande inslaget.
I avsaknad av TV och försedd med bra skönlitterära verk så har påsken för oss varit en fridens högtid uti Östra Gobde,s fridfulla boning.
Inga besök om man bortser från en räv och några lavskrikor som gjort oss den äran.
Den enda mänskliga kontakten under påsken har bestått av en obygdsbo som besökte oss under nätläggningen och en scooterburen bekanting som i samband med att han sökte några renar stannade till vid elden och drack en kopp där vi för dagen tillredde vår lunch.
De få tillfällen som vi denna påsk har haft behov av att höja rösten har varit för att meddela varandra "stopp - vänta, nätet har fastnat i iskanten" eller under pimpelfiskets mera spännande faser i motvinden ställa frågan "hade du ett napp". Det brukar hos oss kallas för ganska lugnt...
Inget krasande ljud av äggskal har vi upplevt, förlåt oss för detta bästa äggproducenter.
Inte ens de gånger som nätfisket under den 70 centimeter tjocka isen har strulat har vi känt av någon form av ilska och näthat.
Jag finner dock att det åtgår betydligt fler värktabletter när en välanvänd lätt åldrad kropp ska utföra arbeten som är avsedda för en oförbrukad generation.
Nu avser jag att återgå till ryggläge och Inger Henricsons skönlitterära verk "Stannfåglarna", en norrländsk berättelse om armod, orättvisor och kampen för överlevnad i Västerbottens inland under 1800 och tidigt 1900-tal.
Favorithustrun har även hon greppat en bok.
Var rädda om varann
/egon
Gäddfiske!
Jag anser nog att vinterfiske efter gädda med redskapet gäddsax i falighetsgrad bör klassas som ett möte med elak björn eller åtminstone ogenomtänkta besök vid getingars boning.
Gärningar som ibland kan föranleda besök vid vårdinrättning.
Den slutsatsen drar jag av de gäddsaxar som finns på en anslagstavla i ett undersökningsrum på Vårdcentralen i Arvidsjaur, samtliga losstagna från diverse handflator med hjälp av skalpellförsedd läkarvetenskap.
Personligen så hade jag nog återtagit den lossade gäddsaxen.
Fisket måste ju gå vidare...
De senaste dygnen har undertecknad och favorithustru med lyckat resultat bedrivit detta spännande fiske under Östra Gobdejaurs istäckta yta.
Åtta saxar lyckades vi i söndags borra ut innan kylan och snålblåsten drev oss åter till Gobdes vedeldade boning.
Morgonen efter kunde jag bärga tre stycken vackra gäddor. Gäddrommen är saltad och fryst. Fisken filead och fördelad i en hög med benfritt och en hög för "gårdsfolke"...
Morgonen därpå visade termometern -26,2 grader och vi beslutade att tills vidare avsluta detta kylslagna näringssök, under avslutningsfasen landade vi en 4-kilos hongädda... en romstinn skönhet.
På dagarna när temperaturen endast var ett fåtal minusgrader bedrev vi pimpelfiske och åt lunch ute i det fria.
Vi har med andra ord varit på en vedeldad vintersemester...
Var rädda om varann
/egon
Eldvakten i Östra Gobde!
När jag denna morgon övergav sänghalmen så visade termometern här i Moskosel -26 grader.
Man blir milt uttryckt rätt så le på att kylan är så efterhängsen trots att solen strålar från en klarblå himmel.
Nåväl efter några få timmar så är det i.a.f bara -18 grader... inte kallare än i frysboxen.
Efter ytterligare ett par timmar så hettar det till rejält och mitt på dagen har vi endast -10 grader, då slänger vi huvudbonader och allt långärmat...
Avsikten var att denna dag skotra till Östra Gobde för att via järnspisen, murspisen och bastukaminen omvandla kyla till värme.
Inte ett flygfä som irriterade, termometern visade -12,6 inomhus vid ankomsten.
Nu dröjde det inte länge innan tre brasor spred en välsignad värme till den åldrande eldvakten.
I normalfallet är det ju vår Anders med familj som agerar slottsherre på Östra Gobde, men vi brukar gärna bistå med att förvärma lokaliteterna innan den arbetande generationen anländer.
Sedan ordnade vi ett vattenhål ute på isen, det som jag ibland kallat "vattenkranen" i Östra Gobde.
Yxmän göre sig icke besvär då isens tjocklek är ca 70 cm.
Nu fyllde vi ett antal dunkar med bastuvatten och dricksvatten.
Efter att ha fyllt på vedförrådet och sörplat i oss ett par koppar kaffe så styrde undertecknad med favorithustru mot civiliserade trakter, då visade rumstermometern +17 grader.
Nåja civiliserade kan ju vara att ta till i överkant men mot allmän väg då...
Till veckan ska vi fiska på denna underbart gudsförgätna plats.
Var rädda om varann
/egon
Kärt besök och kylslagen lunch!
När goda vänner kommer på besök så brukar man ju gå på restaurang...
Denna gång så var det goda och efterlängtade vännerna Börje och Birgitta nerifrån kusttrakterna som gjorde oss den äran under ett par dygn.
Vi tog då beslutet att äta ute...
Och har man sina bopålar i Moskosel så får man ta den restaurang som erbjuds om man vill äta ute som det så vackert heter.
Att "äta ute" i denna metropol brukar vara synonymt med att man äter just ute d.v.s utomhus på lämplig plats.
Vi beslutade att kombinera utelunchen med en fiskerunda på en sjö i närområdet.
Lunchen intogs i en snödriva intill strandkanten.
Menyn var stekt färskt renkött tillagat över öppen eld, till denna kulinariska måltid intogs mjukkakor och kaffe.
Innan lunchen hade damerna dragit var sin firre, Birgitta landade en grann laxöring medan favorithustrun Laila fick nöja sig med en ganska blygsam abborre.
Då ju temperaturen var lätt kylslagen med ca -10 grader mitt på dagen så blev inte lunchen någon långdragen historia.När väl elden falnat så låg uppbrottet nära...
Avsikten var att ytterligare idag göra en tur ut på isvidderna men då morgonens temperatur visade -26 grader så satsade vi på långfrukost och att påminna varandra om minnen från svunna dar ,de man nu kan minnas med stigande ålder...
Våra vänner kunde gott ha fått bli kvar ytterligare en tid.
Var rädda om varann
/egon
Så kom då vintern tillbaka!
När dom rinnande gubbögonen mötte denna dags gryning så hade den måttligt efterlängtade vintern återvänt till obygdsmetropolen Moskosel.
Vi skriver idag fredagsmorgonen den första mars.
I skrivandets stund råder ymnigt snöfall och en temperatur på -9 grader.
Ca 10 nya vita centimetrar har vi förärats denna natt och mera utlovas.
Sällan har väl visan med textraden "än så är det långt till vår innan rönn i blomning står" kännts mera anpassad till det rådande väderläget.
De senaste dagarnas milda väderlek kan invagga en "lätt" åldrad skogstamejfan och obygdsbo i den falska förhoppningen att våren snart är här. Men idag känns den bara så avlägsen... jag vet ju att om tre månader så har vi endast någon "gammelsnöhög" som krampaktigt gömmer sig i skuggan - men ändå, tre månader känns lika avlägset som en rysk 5-årsplan eller ett svenskt politikerlöfte.
Jag ska idag muntra upp mig med att lusläsa en offert på badrum som inkom denna morgon.
En snabbkoll gav vid handen att här ska bli ett tufft avvägande mellan å ena sidan ett helt nytt toa/bad och å andra sidan ett grovt rån...
Det lutar nog mot både rån och bad i.a.f.
Det mediala "fynden" talar sig varma om det bedrägliga med hästkött i maten trots att det har angetts som nöt i varudeklarationen. Jag instämmer med att detta är just bedrägligt. Vidare så anser jag att det kanske varit ett klipp att ange häst som just häst, häst är ju ett underbart kött.
Kan man ha åsnor i kanslihuset så kan man väl ha häst i maten...
Ska nu bistå favorithustrun med gardinsupphängning.
Var rädda om varann
/egon
30 maj - 1 juni 2012.Utan anabol påverkan!
Ibland visar sig favorithustrun från sin allra bästa sida och vid dylika tillfällen verkar foderanskaffningen vara ytterst enkel, eller om det är på det viset att hon kan några knep som jag missat under min drygt 60-åriga "fångafiskenutbildning".
Så var i.a.f. fallet här om dagen då vi gjorde nedslag på en mindre sjö i närområdet och i 8-gradig kyla och tilltagande snålblåst bedrev pimpelfiske efter i första hand öring.
Det blev ingen s.k "långbänk" innan hon landat en redigt grann abborrgrabb.
Jag ökar nu stegen och fiskeintensiteten mellan borrhålen, då ropar favvon "den jag nu har på går knappast upp genom hålet".
Sedan landar hon en annu större abborrgrabb som trots avsaknad av steroider har en välbyggd kropp.
I den stunden slår det mej att om nämnda firrar fångats i ett grannland så hade jag nog velat utföra en dopingtest. Dom såg misstänkt välpumpade ut... överdimissionerade som överarmsmuskeln på en bekant skilöperdame.
Nåväl jag hade inget napp denna gång men kunde trösta mig med att jag vann föregående "lopp", då med en fin öring... så de så.
Dagarna fram till dess att vårsolen spöat skiten ur "gamsnön" går ohyggligt sakta, men en ljuspunkt i tillvaron är att ljuset har återvänt till obygden och i skrivandets stund har vi fem (5) plusgrader.
Meteorologen lovar -20 till helgen... det är en tråkig f-n det där.
Han måste väl gå att byta ut eller utvisa.
Jag är inne i en period av skrivartorka, ett flertal vänner i Spanien och Sverige har haft vänligheten att tillskriva mej/oss men jag har tyvärr dragit lite länge på ett svarsmail. Jag ska bättra mej!
Kanske efter några fina utedagar med en därpå följande otjänlig väderlek att det hela "sprättar" igång... man måste ju tro.
Ibland får jag för mig att jag ska skriva om tillståndet i nationen som det brukar heta, men jag har svårt att hålla jämn takt med tillståndets svängningar. När tankarna har malt färdigt ikring ett elände så har ett nytt sett dagens ljus. Man är av allt att döma för långsam.
Favvon har kaffe och macka på gång - det lär ska bli hästkött och skinka som pålägg.
Hästköttet lägger vi under skinkan...
Var rädda om varann och kör försiktigt där ute.
/egon
Nappat och klart!
Idag gjorde jag årets första fiske.
Det blev en kylig, solig men givande tillställning.
Undertecknad med favorithustru startade dagen med en kortare biltur för att sedan parkera bilen några kilometer bort och övergå till fotvandring.
Först ett par kilometer längs en mindre väg och sedan längs ett skoterspår.
Så småningom landade vi på en mindre sjö.
Det hela skulle föreställa en rekognoseringstur för att se om någon faft modet och entusiasmen att trotsa kylan och blöta en rev.
Inte ett borrat hål vad vi kunde se, men ngn hade lagt ett skoterspår över sjön.
Vi tog nu ett beslut att återvända hem och sedan skulle jag återvända med isborr och pimpelspö.
Favvon stannade hemma.
Om inte annat så skulle jag få dagens dos av välbehövlig motion och en frostnupen nästipp.
Termometern visade nästan -15 grader. Lite i kallaste laget... men nu är man ju bara sån...
Dessutom skulle jag ytterligare ett par gånger få en pratstund med några renar som utfodrades nära vägen.
Värkande axlar gjorde att jag var nöjd efter att ha borrat ett (1) hål. Snö på isen, sedan 5 cm is, 30 cm vatten och som avslutning 50 cm is innan borren hamnade uti fiskarnas boning.
Spänningen var nu oliiidlig som det brukar heta.
Efter 45 minuter så kom första hugget och jag kunde landa en grann öring. Egentligen var jag rätt så frusen efter att ha svettats en del, men va f-n det var ju så spännande.
Trots allt så insåg jag efter ytterligare en halvtimma att nu var det dags att traska hemöver, då högg en ännu större som i skrivandets stund ligger i frysen.
Behöver jag säga att risken för återfall får anses som överhängande.
Förresten, kan ni gissa vad vi åt till middag?
Var rädda om varann
/egon
Jokkmokks Marknad får klara sig utan oss!
I morse visade termometern -30 grader då första javakoppen intogs.
Sedan kollade jag hur temperaturläget var i Jokkmokk där vintermarknaden pågår som bäst. Det hela kan sammanfattas: myggfritt, trängselfritt och svinkallt, -30 även där.
Jag misstänker att djupt urringningade dekoltage och aftonklänningar dagen till ära har utbytts mot skoteroverall och vargskinnspäls. Om EU får bestämma så blir det ju en skriande brist på vargskinnspälsar framgent...
Till Jokkmokk åker vi inte!
Inlandsbanan är plogad och marknadstågen rullar mot Jokkmokk.
I måndags stannade inlandsbanetåget till här i Moskosel för att på rallarfiket utfodra ca 85 resenärer, det mesta var "långvägafolke" japaner och dylikt...
Dessa skulle efter att ha nått destinationen i Jokkmokk bussas till Kåbdalis för inkvartering under marknadsdagarna.
Om målet med resan är att förutom Jokkmokks marknad få se en grymt kall och stjärnklar polarhimmel så har man prickat rätt.
En god vän berättade att här om året då han besökte marknaden så var temperaturen ca 25 minus och en fyndig marknadsgycklare hade då plockat fram en gammeldags vedeldad kopparvärmare i bautaklass som han värmde rejält spetsad glögg i. Försäljningsframgångarna stod som spön i backen i det ståndet...
Hur det var med försäljningen av frusen renkorv känner inte vittnet till.
I år visas ju en hoper nya husbilar på marknaden.
En bra vintertest vill jag lova.
Glöm inte att man måste vara extra ömsint med husbilarnas plastdetaljer i sträng kyla.
En vedeldad skogshuggarkoja på hjul kan vara en fullpoängare.
Dessutom kan man ha huggkubben inomhus intill kaminen.
Nu måste jag utfodra två och fyrbenta vid fågelbordet.
Till sist måste jag berätta att jag normalt på dagarna brukar släcka ytterbelysningen på garaget, men nu är det så dj...a kallt att energilampan vägrar återtända.
Var rädda om örsnibbarna och varann
/egon
Igår tog jag sparken till Moskosel Petrol !
Förra gången det skedde var när jag var i 12-årsåldern och då hette inte macken Moskosel Petrol.
Detta var för ca 55 år sedan...
Den gången var det på intet sätt ngn omogen handling p.g.a ungdomligt oförstånd, lika lite som det denna gång var en "övermogen" handling framkallad av åldrandets påverkan.
Det verkade bara så lämpligt, motionsbefrämjande och miljövänligt att lasta två dunkar på sparken och ila de två kilometrarna till vår egen aktieägande "petrol station".
Snöslungan hade suckat för tom tank och dunkarna var tomma.
För 55 år sedan var det nog motorsågen som tarvade bränsle.
Då var vägen till bränslefaten hos handlarn sex kilometer tor, men jag tror att benen var något mera pistongdrivna på den tiden.
Det snöar ymnigt i skrivandets stund och man lovar ytterligare ca 20 cm till de 20 som föll igår.
Det skottas tak lite här och där. Det kollas även snöbrottsförsäkringar ute i stugorna.
Obygden får sitt - som vanligt...
Vågar man kanske erkänna att man är ganska "mätt" på det vackra vita...
I morgon ska vi göra Arvidsjaur eftersom favorithustrun har behov av en hårfrisörska.
Då får sparken vila...
Själv ska jag strax byta nät och återgå till fiskegarnen och nätslingorna.
Var rädda om varann
/egon
Olika nät...!
De flesta timmarna numera är förlagda i anslutning till nätet.
Lite knapptryckningar och mycket tråcklande.
Om jag startar nättillverkningen 0600 och ligger i med en dåres okuvliga beslutsamhet till sena timmen så kan jag nog se fram emot att få ihop till en enklare stödutfodring om man utnyttjar en lågprismarknad.
Men va f-n spelar det för roll då man om några månader kan se fram emot fiskhinkar fyllda med nyfångade läckerheter.
Vidare så är ju yttertemperaturen av det slaget att nättillverkning, snickarboa, boklig förkovran, promenader på skoterspår och diverse tv-tittande verkar vara det mest gångbara.
I morse visade Celsius -21 grader. Den där Celsius verkar vara en tjurskalle...
Just nu verkar vi kunna göra rätt för namnet hantverksfolk, favorithustrun bedriver även hon en typ av "maskning" som har med garn att göra. Vi kommer att kunna klä oss rejält varmt då näten ska ut i sjön så småningom.
Hon varvar även sina sockstickningsarbeten med att klippa loss några gammla nät-telnar som jag framledes ska införliva i nätproduktionen.
Om ca fem månader så har vi snöfritt.
Lite väl tidigt att kolla om det finns bränsle i gräsklipparen...
Det drar ihop sig till dagens straffrunda.
Var rädda om varann
/egon
Oljekällan i Moskosel!
Tänk er att få vakna i permafrostens förlovade land och kunna konstatera att termometern visar endast -1 grader, och dessutom kunna konstatera att detta inte berodde på att apparaturen har gett upp. Detta var det glädjerus som vi fick uppleva igår morse. Men säg den lycka som varar… nu har ett dygn förflutit och samma apparatur visar -17 grader.
Två dygn tillbaka visade samma apparatur -28 grader.
Temperaturhöjningen var av allt att döma en beställning från vår alldeles egna aktieägda Moskosel Petrol tankstation. Där var igår ett tvåårsjubileum, två år med egen oljekälla. Tänk Er att slippa köra 10 mil fram och åter för att fylla tanken.
Nåväl igår skulle det firas, drivmedelsleverantören bjöd på pitabröd fyllda med renskav, vänliga drycker och glada tillrop, allt detta gratis och franko. Bara att gå in i kåtan och förse sig – ingen dålig lunch vill jag lova.
Så fick vi den dagen att gå ihop som man säger.
På afton bjöd så goda vänner på middag så nu ligger vi ju rejält på plus.
Jag har i skrivandets stund tagit del av morgonens politiskt korrekta media och kan därmed konstatera att det är tur att lögnen finns, för tänk om allt man läste vore sanning…
Var rädda om varann
/egon
Än så är det långt till vår!
Om den lappländska vintern inte ska bli för betungande så krävs att man hittar en lämplig syssla som får dagarna att gå.
Med temperaturer som pendlar mellan -20 till -25 grader så blir man ju lite begränsad i sina sysslor.
Det är den temperaturen vi nu sedan en tid har att brottas med. Väderspåmännen påstår dag efter dag att vi har temperature mellan -8 till -12 grader vilket är fablernas värld. Det är alltför vanligt att man ligger 10 grader fel i prognoserna. När dom denna dag påstår att Moskosel har -11 grader så kollar jag och ser då att vi har -25...
Så det kan va.
Jag funderar nu på att flytta termometrarna till ngn plats som bättre stämmer överens med SMHI,s prognoser.
För att återgå till sysselsättningarna så har jag återupptagit monteringen av fiskenät, eller att "bo" nät som vi brukar säga.
Jag har ganska många nät i skiftande tillstånd, alla har hål vilket ju nät ska ha, men att många av hålen håller hajklass känns inte alls bra.
Jag har nu investerat i nya "slingor" och ska klippa loss de gamla nätens telnar och bo fast nya garn. Detta är ett pillerjobb som inte brukar vara gjort i "en handvändning" som det heter.
Det var en besökare som sa "men är inte det där väldigt svårt...? Svaret blir att egentligen är det ganska lätt - det svåra är att lära sig...
Man ska i.a.f inte vara trött och hungrig drar jag mig till minnes, det är nu ca 27 år sedan jag utförde denna syssla. Den gången tillverkade jag fem färdiga fiskenät under en vinter.
Även då hade jag statlig lön om än från en annan kassa.
Det är allt bra enkelt att köpa färdiga fiskegarn...
Jaq längtar nu efter dagstemperaturer som kan uppfattas som mera människovänliga.
Jag längtar efter isfisket, lunchen i det fria och kaffeeld.
Men detta måste nog sägas, tillsammans med favorithustrun tar jag trots den otjänliga temperaturen en gårunda varje dag, idag blev det i.a.f ca 30 minuter.
Nu ska jag kolla om färgen på våra renoverade och nymålade sparkstöttingar har torkat.
Dom blev "dalablåa".
Var rädda om varann
/egon
