Kattströ, vi som inte har katt!
”Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta”.
Idag var en sådan där dag då jag kom att tänka på ”devisen” att kanske borde jag ha förlagt dagen till snickarboa och täljt på en gubbe …
Förmodligen så hade jag då sluntit med kniven, det var en sådan dag idag.
I morse körde vi till metropolen Arvidsjaur för att fylla på förråden. Till mataffären för att underhålla rondören, apoteket för att underhålla hälsan och Comfort för att färdigställa ett pågående badrumsprojekt. Sedan vi fyllt kundvagnen och nått kassan tog turen slut. Hästhandlarplånboken låg kvar hemmavid. Ni ska veta att det är betydligt mera arbete med att återställa varorna än att plocka i vagnen…
Favorithustrun nämnde ngt om banken… men ganska snart så insåg hon att det skulle till en ganska obehaglig scen för att få loss pengar utan att kunna legitimera sig. Vi styrde åter de fem milen till ekonomins högborg, Moskosel.
Med plånboken i ett krampaktigt grepp styrde vi på nytt mot Arvidsjaur, nu i ett ymnigt snöfall. Denna gång var vi fullbunkrade och kunde göra oss oskuld i kassan. När vi sedan lämnade metropolen skramlade även diverse rördelar i en påse.
Väl hemma kunde vi så konstatera att vi glömt apoteket…
Efter att magen fått sitt så upplevdes vår tillvaro betydligt bekvämare – om jag nu inte kollat på köpnotan så kunde dagen åtminstone blivit halvbra. På köpnotan fanns en post som hette ”kattströ” och en summa på 105 kronor. Jag har inte skaffat katt och favorithustrun intygar under ett pressat förhör att inte hon heller har ngn undangömd katt.
Ett telefonsamtal med butiken klargjorde en del, man ville veta vilken kassa och kassörens ID så sa hon att det bara var att komma in och återfå pengarna. Hon sa även att det omöjligen kan bli en säck med kattströ mellan mellanmjölken och bryggkaffet om inte …
Katt eller kattströ har vi inte, men vinter har vi - ännu en tid.
Var rädda om varann
/egon
Minnet är bra men kort? Varje gång jag går ut ur dörren så ska jag komma ihåg plånbok, telefoner (två) glasögon och dörrnycklar. Under ett par dagar så skulle jag också komma ihåg bilnycklar och hur bra gick det? Nästan varje gång :-)
Ibland är Murphy överallt.
"Minns i November den ljuva September ..." Vi sällar oss oxå till våryran som här består av att yrvaket knalla omkring i nya köket o inte hitta prylar som vi trodde vi hade hemma som fanns i husbilsköket eller kanske finns i nya hyttan nere i Roquetas de Mar. Med andra ord en mycket ovanlig säsong går oss till mötes o vi tvingas lära nytt vilket gör hjärnan gott!
Det där med minnet är faktiskt en sak för sig, men det konstiga är att det fungerar alldeles utmärkt när det skall komas ihåg vad man glömt. Varför är det så? Det är nog den där Myphy som Inger så glatt yttrade. Var nog tur att du inte jobbade i snickarboa idag! Ha en god snösmältning och lev väl 3 M
