Gobde

Det går mot vår...sakta.

Igår hämtade vi hem däcken till King Caben, blev en långtur på nio timmar. Snart ska vi rulla ut garadedomkraften och skifta däck.
Detta har inget med dubbförbud att göra, nej åldern har krävt sin tribut. När dessa väl ligger på bilen så ska jag provköra - 10 meter fram och lika långt back, mellan två drivor. Om ytterligare tre veckor kan jag nog göra en "burn-out" på gamla Gobdevägen.
Första turen brukar vara ett evinnerligt jukkande, fyrhjulsdriften i och full fart frammåt, stopp efter tio meter, vi tar om det igen...
Efter sjuhundra meter brukar det värsta vara över, då är vi framme vid den nyare gobdevägen som töar snabbare, hej va det går!
Cittran har vi parkerad endast fyra kilometer bort. Där finns nu en plogad skogsbilväg p.g.a ett avverkningsuppdrag, detta tackar vi för, plogningen alltså.

Klockan går mot 0700 och solen lyser ner mellan gobdetallarna.
Temperaturen visar på -1,8 grader.
Det sprakar gott från järnspisen i köket.
Jag har kokat 8 koppar kaffe, hälften har jag fyllt i en termos som ska bli färdknäpp på morgonens skar-vandring.
Jag har matat småfåglarna och testat skarföret.
Jag har tagit mina medikamenter.
Jag har förnyat en 5-veckors lottorad.
Jag gör in koll in i sovrummet för att utröna hur långt bort en gemensam frukost kan vara. Favvon har ändrat sovställning så det närmar sig...

I eftermiddag hade vi nog för avsikt att måla några golvlister, men då man lovar busväder framöver så väntar vi med innejobben.

Ser att Cecilia Malmström fått igenom ett förslag i EU-parlamentet om att kalla illegala invandrare för irreguljära invandrere. Stordåden duggar tätt...

Var rädda om varann
/egon

Nu spar vi på skoterbränslet...

Jag är värkbruten och jag beklagar mig.
Men mitt i denna självömkan så måste jag konstatera att jag spar på skoterbränslet, jag spar på bränsle till isborr och motorsåg. 
Försöker att även spara på favorithustrun, hon ska ju räcka länge... hon är ju fortfarand bara i övre medelåldern, runt de sjuttio. Hon kan då inte ha fyllt sjuttio ännu för de järpbröst som då ska avnjutas ligger fortfarande i frysen...

Det svåra brukar ju vara att se något positivt då man har en värkperiod. Man får då gå ut i bränsleförrådet och lyfta på bensindunkarna. Man kan då konstatera att tankningen räcker fram till det att vägen blir framkommlig.
Ett positivt lyft som kanske kan framkalla något lite positivt på tankesidan, säger bara kanske!
Våran Lynx har p.g.a värken många vilodagar denna vår.

"Tänk bort värken" sa en gång en förståsigpåare som förmodligen INTE hade helt klara tankar vid det tillfället.  Förmodligen saknade han både insikt och värk...

Att vandra på skaren går väl an om mesta "onda" sitter ovan midjan.
Alltså vandrar vi!
Vi har inte mött några björnspår eller björnar under våra skarvandringar. Igår meddelade man att en björn slagit en älg en bit bort, ja någonstans håller dom ju till.
Vi har fortfarande vinter, MASSOR MED VINTER. Att försöka tänka bort vintern går inte heller så bra, man får helt enkelt vänta ut den.
Jag har strött lite aska på snödrivorna för att skynda på snösmältningen, samma har jag gjort vid bryggan och på potatislandet.

Favorithustrun målar i ena sovrummet.
Jag ska nu ta en värktablett, lägga in ett vedträ i spisen, skruva loss en väggkontakt och koka mera kaffe.

Var rädda om varann
/egon

Vintern är som värken, den vill inte släppa taget. Men trots allt så kan vi konstantera att vi gjort vissa framsteg, åtminstone vad gäller vinterns tillbakagång.
Våran röda fina postlåda var osynlig fram till påsk då barnbarnen Ville & Ida gjorde en grävande insats. Efter den insatsen såg man locket, NU SER MAN HELA LÅDAN.

När vi igår under vår vandring på skaren tog en paus nedanför Skirvos klippbranter, då kom en räv trippande. Vi skrämde även en grupp älgar i en myrkant när vi tittade till en saltsten. Vi såg ganska många strörenar, men inte ett spår efter våra yrvakna nallar.
Kanske att dom tagit sovmorgon...


I Skirvoområdet ligger vårt närmsta berg med ett gammelskogsområde som frekvent innehåller träd med en ålder över 250 år. Domänverket (numera Sveaskog) har tidigare gjort diverse försök att få skövla detta oskattbara urskogsområde, men tack och lov har man då stött på "patrull" som gjort att skogen idag är fredad. Men om aktiekursen faller så vet man aldrig...
Idag ska vi korsa sjön och vandra i området söder om Östra Gobdejaur.

Klockan går mot 0800. Temperaturen visar -2 grader och frukosten är avklarad.
Favvon drar just nu på sig nödig vandrarutrustning.

Tillägga bör kanske att vi hitintills ännu inte fått någon post i lådan, men den funkar ju bra om någon förbipasserande vill lämna ett meddelande.
Dessutom ser det ju ganska så civiliserat ut att ha en postlåda...

Var rädda om varann
/egon

                        
Skaren är "still going strong".
Igår morse vandrade vi någon mil på kanske världens "bredaste väg" - skaren i Östra Gobdejaurs omgivningar.
När snötäcket frusit till och man vågar sätta foten på snön utan risk att sjunka ner så "långt man är kluven" då inträder en sorts total frihet, man kan vandra i alla riktningar, man kan besöka snåriga partier vilka man normalt rundar med snöskoter. Man går genvägar...

Att nyfiket vandra omkring och "läsa" av nattens djurliv uppfyller mig med en sorts känsla av att vara på samma nivå som djuren. Dom berättar ju via sina spår vad dom sysslat med.

Ripan................ Räven.................Tjädern...........Räv på ripjakt.......Storälgen.

Klockan har passerat 0600 och snart får jag sällskap av favorithustrun. Då äter vi frukost och avhandlar dagens agenda. Jag misstänker att som nummer ett blir att vandra ute i naturen så länge skarföret är intakt.

Hade planerat att kapa lite "nästavintersved" med motorsågen, MEN då jag har några leder som inte är alltför vänligt sinnade så får detta anstå...tills vidare. Om inte annat så lär ju arbetslösheten vara hög...kanske.

Ser att det gamla miljöskägget Birger Schlaug i en ledare i Katrineholmskuriren hävdar att arbetskraftsbristen på grund av 40-talisternas pensionsavgångar är en myt som omhuldas av riksdagspolitiker och massmedia. Detta trots av att hälften av "köttberget" redan pensionerats...
Således skulle ju alliansens starka argument för att tillåta den ohejdade och onödiga "arbetskraftsinvandringen" falla...
Misstänker att dom som har tillgång till Riksdagens urtedningstjänst sitter på en del sanningar...

Nu ska jag stoppa ett vedträ i spisen. Förresten så var nog vedspisen nummer ett av de saker som på ett revolutionerande sätt fört utvecklingen frammåt, frigolitringen på utedasset som nummer två...

Var rädda om varann
/egon

 

I en skog vi är på vandring...
Den gångna natten var kall, -8 grader. Dagen innan hade vi en hel hoper av varma grader.
Nu har vi SKARFÖRE. Att få vandra på skaren ger en känsla av frihet. Inga störande motorljud, inte ens knarr under skosulorna.
Om man ska nämna något negativt om skarföret så får det bli att man inte kan "läsa av" djurlivet via spårstämplarna, man får läsa av med öronen...
Orrarna spelade ute på isen vid 5-tiden i morse, detta om något är ju en bekräftelse om att vi har fått vår i denna del av vårt avlånga land.

Tillsammans med favorithustrun startade jag dagen med att promenera ner till gårdsviken och bryggan, där strödde vi ut aska på snön för att påskynda våren.
Vi fortsatte promenaden västerut på Östra Gobdejaurs norra sida. Så småningom lämnade vi sjöstranden och tog sikte på "gamla vägen", inte för att vi hade behov an någon väg, skaren var vår väg i alla riktningar. 

Konstanterar att jag måste utföra service på knipholkarna. En av holkarna hade av någon anledning trillat ner...   I den holken fann jag 11 okläckta knipägg förra våren. Vilken tragedi som avbrutit föryngringen av knipor får förbli gissningar. Men en sak vet vi, naturen kan vara grym mot sina invånare...


Var rädda om naturen, djuren och varann
/egon

Även i morse var undertecknad "uppe med tuppen".

Här gestaltas "tuppen" av en järpe som under ett par dagar kärlekskrankt spatserat mellan husen.                        
På utedasset får som regel dörren stå öppen då vi saknar grannar och utomståendes intresse för övrigt är synnerligen begränsat, skitsvagt kan man säga.
Igår kom vår järpvän och kollade läget i dass-dörrhålet. Lite rassel med toarullen så var han nöjd och spatserade vidare, han fortsatte till huggkubben i vedbodan där han satte sig och intresserat studerade yxan. Undrar vad han tänkte...

För något år sedan hade vi ett annat järp-par som ihärdigt kurtiserade på vår delvis snöfria gårdsplan.
Senare på försommaren såg favorithustrun något som rörde sig i ljungen intill klädstrecket, och se nu ville dom visa upp resultatet av kurtiserandet. Där var ett tiotal kycklingar som kvittrade medan mamman uppflugen på en tuva kollade att allt var ok...
Vilken familjelycka.

I morse tog vi den dagliga motionsrundan skoterspåren...
På södra sidan Östra Gobdejaur ville inte spåret längre bära oss "halvtungviktare", men vi kämpade oss vidare fram till ett spår som jag visste leder ut på isen. Det var med svetten lackande som vi nådde isen på södra sidan sjön. 
Vi beslutade att gena över sjön. Nu börjar de rktiga problemen...
Isen är av dålig kvalite detta år. Den består av tre lager is med vatten emellan.  Första ruttna islagret hade mer eller mindre "gett upp"...   
Väl kommna till mitten av sjön så varken bar eller brast översta isen, ganska omgående hade mina bättre begagnade renoveringsobjekt till stövlar fyllts med isvatten. Jag tog sikte på en liten holme intill där vi har våra nät men blev snart tvungen att avbryta färden, den blev väl kall och obekväm.
Favorithustrun klafsade efter som sig bör...

Mobiltelefonen, vilken uppfinning...
Femton minuter senare fick vi skotertransport till Östra Gobdes "torrsockslager".

Några timmar senare skotrade vi torrskodda ut till näten. No problem...
Fyra sikar ger en bra måltid i morgon.

Koltrasten är här!
Bofinken är här!
Sädesärlan kom till Raivoberg i morse!
Det är vår i Östra Gobde!

Var rädda om varan och håll Er på torra land.
/egon

Snart får vi besök av koltrasten och kan se vårens fåglar som sträcker mot fjälltrakterna.
Renar som vandrar mot sommarbeten.
Spår efter yrvakna nallar.
Skarföre.
Då detta inträffar har våren kommit till Östra Gobde.

Men riktigt där är vi inte ännu, termometerrn visar -14 grader denna morgon då klockan är 0540. När den tingesten börjar visa PLUS i en tidig morgontimma, då är vi där, då har våren kommit till oss och till Östra Gobde.
Vi har fortfarande över meterdjup snö...

Dagen verkar bli solig, Gobdetallarna har börjat lysa ljusgrön-gula nere vid sjön.
Vi förväntar oss några plusgrader under dagen!

Det är dags att tugga i sig lite apoteksvaror.
Värken har varit efterhängsen en tid...
I morgon ska vi till metropolen Arvidsjaur för att träffa "farbror doktorn". Vi ska prata om cellgifter, levervärden, reumatism, diabetes och högt blodtryck. Om detta gör någon skillnad? Kanske... Nää, tror inte det!
Nja, kanske förresten, dom har en benägenhet att skrämmas så man lever ÄNNU lite sundare. Om detta nu går...
Ibland kan denna yrkeskår ha en positiv inverkan på all vår skörlevnad.
Oavsett vilket så får vi se en del nya ansikten och kan komplettera en del varor samtidigt...

Favorithustrun sover ännu.
Jag ska fylla på koppen med den svarta sörjan som kallas kaffe.

Måste skriva ett par brev till utrikes ort, till goda vänner i södra Tyskland och engelska Cornwall. OM FOLK ÄNDÅ KUNDE VÅRT VÄRLDSSPRÅK...

Idag ska vi promenera i hårdfrusna skoterspår.
Var rädda om varann
/egon

Varningarna duggar tätt vad gäller olika djur som har förirrat sig in på vägarna.
Kanske vore det på sin plats att varna för tjädertuppar med "vårkänslor" som förirrat sig in på skoterspåret.

När jag tillsammans med favorithustrun kom körande med Lynxe,n längs Gamla Gobdevägen igår eftermiddag såg jag något stort svart en bit bort, något som mest liknade en bränd stubbe stod i spåret...
Strax innan jag var framme vid "brända stubben" så startade stubben. EN GAMMELTUPP ANFALLER!
Den borde ha tagit till vingarna i motsatt riktning, men så icke denna gång. Han gav min axel en rejäl sving och sedan fick favorithustrun en vingsnärt i ansiktet.

Vill man ha naturen in på knuten så kan man få räkna med någon "tjäder i hatten" då och då...
Den kärlekskranka tuppen satte sig en bit bort på spåret och vi skotrade vidare hem till Östra Gobdejaur.
Vi ville ju inte störa uppladdningen inför vårens tjäderspel... men nog var tuppen ute i god tid denna gång.
Om en månad kommer vi att kunna njuta av vår kompis stolta spel.

Idag skriver vi den första APRIL, trots detta så var händelsen inget aprilskämt!

Igår hade vi tre plusgrader... nästan lappländsk sommar alltså.

Var rädda om varann
/egon