Gobde

Nu spar vi på skoterbränslet...

Jag är värkbruten och jag beklagar mig.
Men mitt i denna självömkan så måste jag konstatera att jag spar på skoterbränslet, jag spar på bränsle till isborr och motorsåg. 
Försöker att även spara på favorithustrun, hon ska ju räcka länge... hon är ju fortfarand bara i övre medelåldern, runt de sjuttio. Hon kan då inte ha fyllt sjuttio ännu för de järpbröst som då ska avnjutas ligger fortfarande i frysen...

Det svåra brukar ju vara att se något positivt då man har en värkperiod. Man får då gå ut i bränsleförrådet och lyfta på bensindunkarna. Man kan då konstatera att tankningen räcker fram till det att vägen blir framkommlig.
Ett positivt lyft som kanske kan framkalla något lite positivt på tankesidan, säger bara kanske!
Våran Lynx har p.g.a värken många vilodagar denna vår.

"Tänk bort värken" sa en gång en förståsigpåare som förmodligen INTE hade helt klara tankar vid det tillfället.  Förmodligen saknade han både insikt och värk...

Att vandra på skaren går väl an om mesta "onda" sitter ovan midjan.
Alltså vandrar vi!
Vi har inte mött några björnspår eller björnar under våra skarvandringar. Igår meddelade man att en björn slagit en älg en bit bort, ja någonstans håller dom ju till.
Vi har fortfarande vinter, MASSOR MED VINTER. Att försöka tänka bort vintern går inte heller så bra, man får helt enkelt vänta ut den.
Jag har strött lite aska på snödrivorna för att skynda på snösmältningen, samma har jag gjort vid bryggan och på potatislandet.

Favorithustrun målar i ena sovrummet.
Jag ska nu ta en värktablett, lägga in ett vedträ i spisen, skruva loss en väggkontakt och koka mera kaffe.

Var rädda om varann
/egon