Det är hälsosamt och stärkande i fjällen!
Det är nu gått ca 50 år sedan jag började utforska vår underbart spännande och ganska lynniga fjällvärld.
Före körkortets tid så fanns det alltid ngn äldre upplaga av de så kallade fjäll-fiskeentusiasterna som såg till att man fick följa med på turen.
På den tiden så spelade det mindre roll hur ens nattlogi var beskaffat, det kunde vara under en presenning eller många gånger under en risig gran. De gånger man kunde ta in i en öde torvkåta så upplevde man ett visst mått av lyx.
På den tiden var undertecknad inte ägare till ngt fjälltält – jag var stolt ägare till ett 4-manstält med stålrörsstativ, vikten var 13 kg. Inte nog med att tältet var en mansbörda, man skulle ju ha med diverse skaffning och fiskredskap.
På tal om fiskeredskap så kan jag berätta om min första kastspörulle – den hette Rekord 1300, en ljusgrön skapelse som kunde skapa dubbel underhållning, den kunde inte bara användas till att veva in en firre, den kunde bygga diverse fågelbon som det tog timmar att reda upp. Misstänker att det var vid sådana tillfällen som de mest exklusiva förbannelserna uppfanns.
Då var fisketurerna långa och tröttande, idag så är dessa turer endast en bråkdel så långa men dubbelt så tröttande. Åldern har delvis tagit ut sin rätt som det brukar heta…
Den senaste veckan har vi haft vår husbil parkerad vid Sitoälven (Sitoätno) där stigen till Laidaure/Aktse startar. Därifrån kan man efter dryga milen till fots åka båt till fjällhemmanet Aktse där Wille och Sigurd Länta tidigare levde sina liv, dessa personer är nu sedan många år borta och idag så heter Aktses härskare Lennart Länta, även han har idag blivit en ”äldre man”.
Under denna fjälltur hann vi med att stanna en natt hos Harry Skarin i Tjåmotis – Harry har nu nått den hedervärda åldern av 83 år, men trots sin ålder så har han glimten i ögat och en obruten livsvilja. Till denna nestor medförde jag en båtmotor som var i stort behov av handpåläggning, jag vet att detta fixar Harry…
Vi har denna gång fiskat i Tjaktjajaure och utloppet från Sitoälven. Varje dag har vi gått långa turer för att bärga ett antal firrar, 6-12 km vandrande varje dag. Både jag och favorithustrun blev rejält slitna, men vad gör man inte för att få landa röding och öring i kilosklass…
Man behöver ju inte bära på ngn bärs då man har kallt klart fjällvatten att skölja ner en och annan Alvedon med.
Det var myggfritt och temperaturen kröp mot nollan nattetid.
En riktig säng i husbilen är en gudagåva när kroppens alla delar skriker i protest… men vi kommer säkerligen att göra fler turer oavsett denna omilda behandling.
Var rädda om varann
/egon
Om ni har vägarna förbi Moskosel så gör inte det - åk inte förbi!
Stoppa upp och se er omkring.
Ni kan fylla på diesel eller bensin här i Moskosel.
Vi har även en Camping på Moskoselets strand, Moskosel Camping – kanske en av Lapplands vackraste campingar.
På campingen kan ni köpa fiskekort, hyra båt eller bara äta en fisk. Campingvärden lär vara en mästare på att röka fisk.
Eller varför inte besöka Rallarmuseet som ligger 200 meter bortom undertecknad, där finns tillgång till en fika eller en utmärkt måltid för den som känner ”kurret” i magen. Där finns även en ovärderlig tillbakablick, en komplett utställning över den försvunna rallarepoken.
Ni kan också ta en tur med Inlandsbanan från/till Moskosel.
Om ni börjar få hemlängtan så kanske vi kan ordna likartad sysselsättning här… klippa gräs, betala räkningar, rensa grusgångar, rensa i ngn rabatt eller städa ett förråd. Kan ju ibland hjälpa mot hemlängtan…
Myggen har kommit.
Hägg och rönn står i blom.
Sista hopskottade snöhögen drar sina sista suckar.
Det växer nu massor med gräs på Linkovägen i Moskosel, måste gå ngn timma med klipparen.
Men först ska jag ha en lugn stund på verandan med favorithustrun som fortfarande har täcket upp till näsan. Jag får väl slamra en del med diverse frukostattiraljer – det brukar hjälpa.
För en vecka sedan så genomgick favorithustrun en starroperation, den blev förmodligen ganska lyckad. Dagen efter tittade hon på mig och konstaterade att jag nog har åldrats en del…
Hon ska snart operera andra ögat…
Igår besökte vi en fiskesjö i trakten, fisket gick bra och nationalismen flödade. Hade ibland funderingar på att fästa en svensk flagga i spötoppen.
Till veckan ska vi ta husbilen bort till ”Sveriges sista vildmark” och porten till Sarek. Där avser vi att fira midsommar, landa storöringar och slåss med myggor stora som mjölkpallar.
Ha en bra Pingst och var rädda om varann
/egon
