Nostalgiska återblickar!
Man borde nog inte titta bakåt...
Jag tänker då på svunna tider, nostalgi och längtan till hembygd.
Jag tänker på oförglömliga minnen, udda upplevelser, och intressen som genom åren odlats uti den norrländska obygden och dess snörika vidder. Om jakten, fisket, kaffeeldarna och den storslagna naturen, om tystnaden i tillvaron, då när man liksom kan ”höra” tystnaden…
Jag drar mig till minnes ett tillfälle då vi hade nattgäster i Östra Gobde, detta var före det att vi drog fram el till denna obygdens pärla. När nattens tysta timmar så kom så väckte den gästande damen sin man och ville att han skulle tända några ljus så hon kunde sova. ”Det är för mörkt och tyst som hon sa”.
Inget kylskåp som knäpper eller surrar, ingen vattenkran som droppar, inga element som jobbar utan bara tystnad... det är olika som man säger.
Det var då det…
När jag nu går igenom diverse bilder så kan jag känna suget efter det tysta, men även längtan till knastret från Husqvarna-järnspisen eller lommen som trumpetar nere på sjön.
Förra vintern var en av de kallare… då valde vi att vara hemma i obygden. Tilläggas bör att det inte var saknaden av köld som gjorde att vi drog hemöver efter bara två månader i Sydeuropa… det bara blev så då en äkta gammeldags hemlängtan knackade på.
På julafton hade vi -37 grader.
I mitten på februari drog jag de första öringarna ur skogstjärnens djup.
Första dagarna i mars drog vi nät under isen.
Intressena varvades med kylslagna straffrundor och diverse tillverkning av fiskenät.
Nåväl, nu är vi här och trampar runt i den spanska myllan.
Platsen är Roquetas de mar i regionen Andalusien.
Nattens temperatur var av det vänligare slaget, +14,6 grader.
I skrivandets stund har vi ca 20 plusgrader.
Nu ska vi äta middag... kattmat som en god vän sa eller åtminstone sådant som även katten gillar… små löjor ur Medelhavets djup.
Minns och var rädda om varandra
/egon
Exakt den tystnaden som "skrämmer iT generationerna" ska vi värna o vara otrooligt måna om, då inget jämförbart kan upplevas, nämligen då "trumhinnernas vibrationer avstannar". Har man tidigare upplevt det vill man gärna återuppleva det :-) Samtidigt gillar vi att "Carpe Diem" då världsdelarna numera är så lättåtkomliga;-)
Lugn Egon !
Det mesta av Dina nostalgiska återblickar finns kvar när Du kommer åter till Moskosel. Säkert är någon lite sjö isbelagd ännu. Du kan njuta tystnade
i Östra Gobde vid tjänligt väglag. Lommen finns kvar och järnspisen lika så, allt utan den värsta kylan. Det som man inte kan göra något åt, är våra åldrande kroppar som kan lägga lite band på upp-levelserna, men man kan glömma den korta stunder !
