Gobde

Julen är avklarad och inom några dagar har vi så lagt ett bättre begagnat 2013 till handlingarna.

Undrar just hur många ggr man ska använda det gamla invanda 2013 när man daterar… brukar ju vara ganska efterhängset i början på året.

Jag lyssnar till ”Ring så spelar vi” i skrivandets stund. Man talar en del om det förestående nyåret och vilka mer eller mindre ohållbara löften som ska avges.

Undertecknad kommer att avge löftet att i fortsättningen vara precis så bra som jag är – och alltid har varit – med alla de fel och brister som man har med i bagaget.

Klockan går mot 0830 och vädergudarna ler mot oss, även om leendet stundom verkar påtvingat eller påklistrat. Mörka moln och diverse vindstötar gör sig påminda...

När Lisa Syrén gjort sitt avser vi att slita på skosulorna längs stränderna i spanska Roquetas. Den dagliga straffrundan som alltid företas i sällskap med favorithustrun ska bli rejält lång har vi beslutat. Tilltagande rondör och ett förfall av normalgraden får väl ses som en av anledningarna…

I eftermiddag avser vi så att bjuda ett par goda vänner på middag bestående av död älg förvandlad till kulinarisk gryta. Lite grönfoder och en flaska rött i Gran Reserva-klass kommer även att finnas till hands.

Gott slut och var rädda om och varandra

/egon

Idag skriver vi den 23:e december eller dan-före-dan som vissa föredrar att kalla det hela.

I morgon inträffar så en av vårt kära fosterlands största och mest traditionsbundna högtider.

Hörde faktiskt i morse via webben från gamla Sverige att det är i särklass den högtid som kommer etta, sedan kommer nog midsommar.

Midsommar ligger dock etta vad gäller flesta myggorna, de där som oftast håller sig till den röda drycken.

På tal om drycker så läser jag att en dam i ett av partierna med vänsterskor båda fötterna föreslår att vi ska skippa julsnapsen och dricka must till julsillen.  Nja, kanske vissa borde anamma detta… Åtminstone bör nog detta gälla den del av befolkningen som redan före julsnapsen verkar förvirrade.

Själv så avser jag att placera ett ställ med ”svenska nubbar” på julbordet och min förhoppning är att åtgången ska bli bättre än vid förra ”brakfesten” då samma ställ hamnade på bordet. Den gången var det midsommarafton 2013 och husbilen stod parkerad vid Sitoälven där denna rinner ut från Sarek.

När midsommardagen grydde den gången kunde jag konstatera att nio av de tio nubbarna hade blitt kvar. Där rådde minsann ingen förvirring…

Men skam den som ger sig, i morgon tar vi nya tag… sedan räknar jag om igen igenom nubbestället medan ni hemmavid går till julottan. Tyvärr så har vi nog hamnat i ”dåligt sällskap” om vi inom överskådlig tid ska få förnya nubbestället.

Nubbestället lär vid detta laget vara en av Europas mest beresta. Detta inhandlades i tyska Burg 2012 och ska nu utsättas för ett andra förintelseförsök på julbordet i Spanska Roquetas ca 700 mil senare.

Spänningen är olidlig som en programledare med påtaglig rondör brukade uttrycka sig.

Nu kanske vän av ordning undrar om vi inte avser att äta något… Gissa om vi gör! Vi har för avsikt att i möjligaste mån försöka skapa de dofter och den stämning som är ett måste på julbordet, detta så gott det går med spanska ingredienser och rassel i palmerna.

Det som till äventyrs skulle saknas inom traditionens ramar kommer dock undertecknad att i görligaste mån framkalla via diverse musikaliska arrangemang och djupsinnigt nostalgiska minnen ifrån barndomens dagar.

Julkramar till er alla oavsett vem ni är eller var ni är, om ni svingar yxan i Norrlands skogar eller går omkring med ökensand i sandalerna.

God Jul!

Var rädda om varann

/egon

Jag försöker att inhämta information från en handfull tidningar och SR under den timma som favorithustrun bygger upp sin startsträcka inför en ny dag.

På så sätt är jag näst intill ”allvetande” när vi samlas runt en husbilsfrukost.

Jag läser som regel Norrbotten Kuriren, Corren, Pite-Tidningen, Aftonbladet och finanstidningen Realtid. Jag lyssnar på vädret 0555 och första morgonekot 0600 i radions P1.

Igår när jag skummade Östgötska Corren såg jag att Linköpingspolisen bad om hjälp med att utreda var ett rådjur hörde hemma. Det var nu inte vilket rådjur som helst utan ett normalstort sådan i brons med en vikt på ca 90 kilo.

Man hade hittat rådjursstatyn på en bakgård i Linköping. Polismannens gissning var att statyn inte kunde ha transporterats så långt med den vikten.

Det kan visserligen finnas fler än ett sådant som är gjutet i brons i full storlek, men jag är inte övertygad om att mer än ett har stulits någonstans. Det rådjur som jag känner till stals för ca 20-25 år sedan från stadshotellet i Skellefteå och vad jag vet har det aldrig återfunnits… förrän nu, kanske.

Jag hade ju sett statyn vid otaliga tillfällen och tycker mig nu ha sett en gammal bekant…

Nåväl tipset ligger nu hos Polisen.

Nu avser jag att rulla upp husbilsgardinerna och se vad spanska Crevillente har att erbjuda denna dag.

Dessutom verkar favorithustrun att vara på ingående.

Håll efter buset och var rädda om varann.

/egon