Gobde

Vi är gamla, javisst.
...men för gamla, knappast
Jag anser mig vara en ganska berest person, ständigt nyfiken på vad som finns bakom nästa kulle.
Jag har dessutom ett lokalsinne som får kompasser och brevduvor att rodna av avund.

Jag hör till dessa där som besitter en blandning av sunt förnuft, akademiskt tänkande och bondaktigt beteende.
Jag har kört husbil i 11 länder och personbil/mc i ytterligare några till.
Jag har råkat ut för vägrån bakom Pyreneerna.
Jag har träffat hyggliga fransoser. Dom finns...
Jag har t.o.m mött fransoser som känt till att färjorna från Calais går till ett land som heter England.
Jag har mött husbilsåkande som varit i behov av både glasögon och personliga assistenter, men tyvärr saknat båda hjälpmedlen.
Även dessa gravt vilsekommna chaffisar och överåriga husbilsåkande har mot alla odds till sist hittat till slutmålet.
Jag måste  de facto erkänna att om jag hade satt en slant på dessa vilsekommna och hur resan skulle avlöpa så hade jag förlorat...
Undertecknad med favorithustru är således i gott sällskap där ute på vägarna.

De bästa minnena är nog från de gånger jag kört vilse i Sydeuropa, då har vi fått se de riktigt fina platserna...
Man odlar dessutom många smått galna minnen under dessa långresor.
Och att komma ihåg det omöjliga tar numera bara lite längre tid... men närminnet är kvar om jag nu minns rätt.

Jag drar mig till minnes en natt då vi mörkerparkerat i någon liten stad och morgonen därpå vaknade bland stånden på en marknadsplats. Vi fick skjuta på frukosten... Detta hände i Frankrike.
Vid ett tillfälle fick vi fly från en spansk camping då vattnet steg ohejdat när stormar svepte in.
Vi dinerade på en Portugisisk restaurang där servetterna var en köksrulle på bordet men anrättningen en kulinarisk höjdare.
En morgon i Portugal då vi skulle rulla vidare så blandade jag samman mina piller och tog två insomningstabletter. Vilket elände då jag helt plötsligt inte kunde hålla mig vaken efter att ha sovit en hel natt.
Vi har hamnat på gator som är anpassade till minifordon.
Har blivit fast i Pyreneerna vid snöoväder i oktober.
Har sett stormar ödelägga franska skogar.
Upplevt gormande tyskar och sinnessvaga italianos.
Vid ett tillfälle behövdes det sex bemannade bilar från Guardis Civil för att pungslå en åldring från obygden...

Om hälsan räcker till ska jag tillsammans med favorithustrun fylla på upplevelseförrådet i vinter.

I skrivandets stund står vi med husbilen parkerade i Stockholm.
En Stockholmstur kan ju vara bra som "uppvärmning" inför de riktigt stora metropolerna. Då känns Stockholm som en förort...

Upplev vidare och var rädda om varann
/egon