Gobde

Under gårdagen tog jag beslutet att försöka landa några lunchöringar.

Jag vandrade till en bäck som rinner mellan ett par sjöar i närområdet. Utrustningen var lättburen, ett spö, några maskar, slokhatten på skulten och kniven i bältet. Myggoljan fick bli hemmavid vilket skulle visa sig vara ett ganska ”kännbart” misstag. De små inande marodörerna var många och blodtörstiga. Det är plågsamt att vara blodgivare i obygden…
Den terräng som vattnet rinner igenom är svårtillgänglig. Dessutom kallas området för björnlandet, detta p.g.a av att man ofta har björnar inne i området.
Men det lär knappast finnas några björnar som vill vara i närheten av en vilt svärande och svårt myggplågad vilde med vattenfyllda stövlar och en metrev som hänger i snårskogen några meter över marknivån.

Samtidigt är det ju på det viset att om det nu skulle vara helt ”enkelt” att dra sig en öring ur en svåråtkomlig och otillgänglig skogsbäck så skulle ju halva Sverige befinna sig där. Jag vill med ganska stor säkerhet påstå att jag är den enda tvåbenta varelsen som har det något tilltufsade förståndet att ”ge sig på” den bäcken.

Några timmar senare kunde jag dock rensa och salta två öringar som ska förgylla lunchen nästkommande dag.

Var rädda om varann
/egon