Gobde

På fredagafton rullade vi ut från Grebo.
Navigatorn ställdes in på Gysinge. Att just Gysinge blev vårt resmål har nu inget att göra med längtan till just denna särdeles myggrika plats. Anledningen var nog att platsen låg intill vår färdväg och på ett lagomt kvällspass från Grebo.
Vi parkerade på en plan nära vattnet, ett säkert kort om man vill kolla sanningshalten i Gysinge, nedre Dalälvens berömda myggplåga. Man blev omedelbart och lätt övertygad då man visade nunan utanför husbilen. Det speciella med den s.k "översvämmningsmyggan" är att den blodsugande snabeln är det som är anfallsvapnet. Den sticker innan fossingarna landat på huden, den är även en pygme, d.v.s en liten rackare.
Vanliga myggor brukar ju vandra omkring på blodsbanken en stund före tankningen, så icke denna fuling...

Då vi morgonen efter rullade vidare upp mot norr kunde vi konstantera att vi nog hade minst ett tjugotal fripassagerare som bedrev viss terrorverksamhet.

Nästa stopp för nattvila blev i Flärke norr om Ö-vik. Där blev vi bjudna på  ett vänligt bemötande, god förplägnad och ett TV- bröllop som höll kunglig standard.

Tidigt i morse startade vi så de sista 40 milen mot Östra Gobdejaur.
Nu fick jag för första gången äntligen se en livs levande mårdhund som kom lufsande ut på vägen framför husbilen.







Strax därefter fick jag testa bromsarna för att släppa fram en andfamilj som tagit sikte på en bäck på andra sidan den livsfarliga asfaltremsan.
Innan vi var hemma  hos våra "egna" myggor i Östra Gobde hade vi även hunnit uppleva en kull järpkycklingar som likt bruna pingisbollar virrade omkring på den tack och lov glest trafikerade inlandsvägen.

Regnet öser ner och favorithustrun har flunscha-symtom. I vanliga fall kryper inte favvon under en varm pläd med fleesejacka och toppeluva,  där har ni läget på hemmaplan.
Jag fixar en kopp te.
Det regnar!
Gräset tarvar en rejäl snaggning när torkvädret kommer åter.

Var rädda om varann
/egon