Nederbörd !
Under ett antal vintrar har vi (jag och min hustru Laila) vistats i Thailand. Utlandsboendet har för vår del upplevts som en hälsokur då jag har besvär från en reumatisk sjukdom sedan många år. Bortavarons längd har varierat från en månad för att senaste utlandsvintern 2005-06 vara i sex månader.
Det har ju under senaste dagarna snöat hejdlöst i stora delar av norrland, och då med ett snöfallscentrum som legat i trakten av vårt Gobdejaur, Snödjupet kom att uppmätas till 71 centimeter innan snöfallet dragit vidare mot Finland. Det vete gudarna om man idag skulle förvånas om man mötte någon ren som kånkar på en snöskyffel...
Men med en thailandsupplevelse i ganska färskt minne så känns snömängden lite blaha-blaha...
Vi fick under senaste Thailandsvistelsen uppleva en för oss ny innebörd i ordet nederbörd, dock att den gången kom den i smält form.
En afton i månadsskiftet oktober-november grenslade vi vår Honda-mc för att söka upp ett matställe några kilometer från vårt hus i Ponaret söder om Hua Hin. Ponaret är ett område som är ganska låglänt och bebos till 99% av thaiare.
Vid 18-tiden hade vi bänkat oss i en enkel vägglös lokal med halmtak och påbörjat måltiden, denna kväll tillsammans med våra vänner Börje och Birgitta. Åskblixtar misshandlade himlavalvet synnerligen intensivt och regnet började ösa ned. Efter ett tag så stod inte halmtaket emot utan ett gäng thaiare började placera ut hinkar lite varstans.
När vattnet började söka sig in över golvet tog vi beslutet att nu försöker vi köra hem. Herreminje vad vatten som kom från skyn. Väl nere vid stora vägen så satte jag ner fötterna från fotsteget och då var vattennivån upp till anklarna, detta bara på någon timma.
Väl hemma så var vi snart torrklädda igen och kunde titta ut på ett för oss helt overkligt senario.
Vid midnatt så kollade vi läget utanför vår solveranda och jag minns att jag gjorde ett konstanterande, att så här mycket vatten kan inte komma utan att vi dränks. Man hade svårt att se lamporna i regnet.
Vi gick till sängs, så gjorde även våra nattgäster Börje och Birgitta.
Nästa minnesbild var att någon bankade på dörren och bad oss öppna. Vi gjorde så, och den bild som då mötte oss var chockartad. Vattnet forsade fram och var nu meterdjupt framför verandan. Båda våra motorcyklar stod nu under ett lerblandat meterdjupt forsande vatten.
Vi beslutar genast att försöka rädda våra Honda-mc upp på en höjd intill. Jag gick omkull i skitvattnet som var strömt och nådde upp till midjan. Jag fick cykeln över benen och drack SKITVATTEN.
Vi kom så småningom upp på högre mark.
Dagen grydde med ett totalt kaos utanför, vi var tack och lov en av de få husen som inte hade vatten långt upp på väggarna. Hos oss lagrades många tv-apparater och datorer som i annat fall stått under vatten.
Vi levde med stearinljus som belysning, all el var utslagen, vi levde varmt och fuktigt utan AIR CONDITION.
Börje och Birgitta väntade i tre dagar med att försöka ta sig hem till Khao Tao, och då var översvämmningen fortfarande svår i Ponaretområdet.
Det jag beskrivit var en "regnskur" som lär ha varit på ca 800 mm.
Vägen trafikerades med båtar, och många var de nya fina, tyvärr oförsäkrade fordon som ofrivilligt gick i simskolan.
Några veckor senare så fanns inte många tecken på vad som hade skett.
I morgon ska vi skotta snö emot ytterväggarna här i Ö:a Gobdejaur.
Var rädda om varann
/egon
Kommentarer
Trackback
