Gobde

Stenkast...

Även om befolkningen uti våra obygder är duktiga på att kasta sten så får nog det norrländska epitetet "ett stenkast" förlängas en del.

Men det är ett stenkast till "Shamanen" i Arvidsjaur.

Och ett ännu längre stenkast till specialist-Shamanen i Piteå.

Detta blev jag varse igår då jag hade ett besök på lassarettet i Piteå. Jag valde asfaltstråket och då blev det 34 mil t.o.r

...ett långkast liksom.

Efter hemkomsten till Moskosel parkerade jag husbilen hos goda vännen och jägarkolegan i Raivoberg och fick då ihop ytterligare ett 7-milakast.

Resan till världsmetropolen Piteå föranleddes av en remiss från den lätt svensktalande "shamanen" i Arvidsjaur. Jag har kommit fram till att dessa shamaner har så fullspäckat program att dom blir förvirrade och glömska. Min shaman kom dock ihåg det viktigaste, nämligen att berätta vad som var fel på gubben.

Visserligen så glömde han i brevet att berätta hur de efterfrågade värdena såg ut, men detta kan vi ta upp under regndansen efter älgjakten.

Det är inte alla obygdsmetropoler som har inhyrda shamaner.

Det resterar 72 timmar till älgjakten.

Var rädda om varann

/egon

Jag är gift med en invandrare.
Jag brukar kalla henne favorithustrun.
Det är allt bra exotiskt ska ni veta att vara gift med en kvinna från "främmande" land. Dessutom har hon massor att berätta om hur hennes bakgrund sett ut.
Jag känner även till hennes rätta ålder...

Hon är krigsbarn, en av dessa där ensamkommande från ett då svårt sargat land.
Jag har föreslagit att hon retroaktivt ska kräva samma "fulldaltarservice" som gäller för de unga män som i en jämn ström "svenskar till sig" idag.
Hon vägrar blankt trots att hon ju måste räknas till en av de ensamkommande på riktigt.
-Jag är nog för gammal idag, det skulle jag ha gjort för 70 år sedan.
-Men tänk vilka fina boende med en aldeles egen vårdstab försöker jag...
-Tokfan blir svaret.
Hon säger sig förstå att hon förmodligen skulle få en avsevärt bättre samhällsservice på ett dylikt boende men tycker samtidigt att det känns jobbigt att ikläda sig rollen som "ankarbarn" då ju hennes ålder får anses som ansenlig och de flesta av hennes anhöriga förmultnat och näppeligen kan räknas som anhöriginvandrare.
Jag påminner henne om den gamla ryska damen "moster Aina från Ukraina" som fick bli barn på nytt i Sverige.
-Tokfan...
Till råga på allt så hävdar favorithustrun att hon är finska trots sina 70 år i Sverige.
När jag menar att hon kanske trots allt är svenska nu så tittar hon på mig som om vore jag en utomjording.
Jag föreslår att hon ska tänka över det där med nationaliteten och undrar om hon kan förklara hur det då kan komma sig att vissa invandrare blir svenskar genast dom fått sitt första försörjningsstöd?
-Enkelt svarar favorithustrun, jag fick inget försörjningsstöd.
-Men så småningom kanske jag kan få låna en gåstol tillägger hon.

Det är liksom lite olika...

Var rädda om varann
/egon

I morgon börjar björnjakten i Norrbottens län.
Undertecknad har dragit ur loppet på 30-06,an, fyllt fickorna med nervlugnande medel samt ryggsäcken med blöjor, det senare rekommenderas inför eventuella björnmöten.
En mindre "säckfylla" med pansarbrytande ammunition har även lastats.
Dessutom har jag blivit lärd att aldrig lämna fordonet då dylika beteenden kan innebära livsfara.
Om jag mot förmodan skulle lämna fordonet så rekommenderar jag nallarna att beväpna sig, polera huggtänderna, vråla upp sig och kränga på kevlarvästen, den tjocka modellen.
För varje uppäten jägare lär det i år tilldelas en extra licensbjörn.

Av de 312 som ska fällas före den 15 oktober ska 90 stycken ha mött sin baneman någonstans uti vår Norrbottniska obygd.

Respektera det vilda och var rädda om varann
/egon
  

Nationalismen är nu på väg att få fäste på Tynningö i Stockholms skärgård.
Den ska bultas fast i berget!
Detta då Lena nu i och med sin 50-årsdag blivit med flaggstång.
I och med att det inom kort kommer att vaja en flagga i Lena och Ingvars skärgårdsparadis blir det enklare att redan från färjeläget beskriva var huset ligger.

-Ser ni flaggan?
-Ja.
-Där bor vi kan man då säga.
...och vill man inte ha besökare får man väl hala flaggan.

Födelsedagsfestligheterna är nu överståndna och i morgon avser vi att rulla hemöver mot den lappländska metropolen Moskosel, vi har en del "måsten" som belastar tillvaron även för oss två åldrande fritidsförvaltare.
Det är dock för mig en gåta hur man i sina "krafts dagar" hann med...

Jag kan konstatera att det är inget större fel på "nordens Venedig" som Stockholm lite skrytsamt brukar benämnas, men det är heller intet större fel på vägstumpen som tar oss hem till obygden. 
Vi kan ju ses på Skypen när andan faller på. 

Förresten man får väl ha en svensk flagga, ännu...?

Var rädda om varann
/egon 

Vi är gamla, javisst.
...men för gamla, knappast
Jag anser mig vara en ganska berest person, ständigt nyfiken på vad som finns bakom nästa kulle.
Jag har dessutom ett lokalsinne som får kompasser och brevduvor att rodna av avund.

Jag hör till dessa där som besitter en blandning av sunt förnuft, akademiskt tänkande och bondaktigt beteende.
Jag har kört husbil i 11 länder och personbil/mc i ytterligare några till.
Jag har råkat ut för vägrån bakom Pyreneerna.
Jag har träffat hyggliga fransoser. Dom finns...
Jag har t.o.m mött fransoser som känt till att färjorna från Calais går till ett land som heter England.
Jag har mött husbilsåkande som varit i behov av både glasögon och personliga assistenter, men tyvärr saknat båda hjälpmedlen.
Även dessa gravt vilsekommna chaffisar och överåriga husbilsåkande har mot alla odds till sist hittat till slutmålet.
Jag måste  de facto erkänna att om jag hade satt en slant på dessa vilsekommna och hur resan skulle avlöpa så hade jag förlorat...
Undertecknad med favorithustru är således i gott sällskap där ute på vägarna.

De bästa minnena är nog från de gånger jag kört vilse i Sydeuropa, då har vi fått se de riktigt fina platserna...
Man odlar dessutom många smått galna minnen under dessa långresor.
Och att komma ihåg det omöjliga tar numera bara lite längre tid... men närminnet är kvar om jag nu minns rätt.

Jag drar mig till minnes en natt då vi mörkerparkerat i någon liten stad och morgonen därpå vaknade bland stånden på en marknadsplats. Vi fick skjuta på frukosten... Detta hände i Frankrike.
Vid ett tillfälle fick vi fly från en spansk camping då vattnet steg ohejdat när stormar svepte in.
Vi dinerade på en Portugisisk restaurang där servetterna var en köksrulle på bordet men anrättningen en kulinarisk höjdare.
En morgon i Portugal då vi skulle rulla vidare så blandade jag samman mina piller och tog två insomningstabletter. Vilket elände då jag helt plötsligt inte kunde hålla mig vaken efter att ha sovit en hel natt.
Vi har hamnat på gator som är anpassade till minifordon.
Har blivit fast i Pyreneerna vid snöoväder i oktober.
Har sett stormar ödelägga franska skogar.
Upplevt gormande tyskar och sinnessvaga italianos.
Vid ett tillfälle behövdes det sex bemannade bilar från Guardis Civil för att pungslå en åldring från obygden...

Om hälsan räcker till ska jag tillsammans med favorithustrun fylla på upplevelseförrådet i vinter.

I skrivandets stund står vi med husbilen parkerade i Stockholm.
En Stockholmstur kan ju vara bra som "uppvärmning" inför de riktigt stora metropolerna. Då känns Stockholm som en förort...

Upplev vidare och var rädda om varann
/egon

Har Ni tänkt på hur skattebetalande medborgare straffas när regeringen vaskar fram en underkvalifiserad generaldirektör som nu skedde i fallet med den fullkommligt intelligensbefriade Kristina Lugnet.
När nu "stöldräden" har avslöjats så väntar straffet... på de svenska skattebetalarna.
Först har vi blivit av med de försnillade pengarna och nu ska vi under tre år betala ut dubbla generaldirektörslöner då man nu tillsatt en tillförordnad sådan. Förhoppningsvis har man bättre koll på nykommlingen...
Förresten, vem har väl glömt DO Katri Linna som fick sparken efter att ha visat sig vara grovt oskicklig i sin yrkesroll. Nu uppbär hon en  lön på 89.000:- i månaden under fyra år... även här rör det sig om mina och dina slantar.
All bestraffning som sker mot statligt tillsatta tillgreppsbenägna generaldirektörer och andra som inte har de kvalifikationer som krävs tas från din och min kassalåda.

För några dagar sedan hade tjänstemän inom försvaret struntat i att begära in offerter som lagen föreskriver.
Avslöjandet gav höga böter...
Straffet utmäts nu i form av att skattebetalarna ska betala några miljoner i böter till staten.
Listan på skojerierna kan göras lika lång som skrämmande.

Vad gäller Kristina Lugnets grovt ansvarslösa handlande med andras pengar så känns det inte som någon direkt felsatsning att rota vidare i hennes tidigare förehavanden i Haparanda... 

Kan det möjligen vara så att dylika bedrägliga beteenden odlas redan i ungdomsförbunden, som i de senaste fallen på SSU-nivå. Den tanken slår mej då jag ser att SSU i Norrbotten har lurat till sig miljonbelopp från Landstinget genom ett systematiskt skojeri med bidragsfakturor. 
Detta har nu spillt över på SSU,s lokalavd i lilla Piteå, här har den politiska ungdomsföreningen systematiskt erhållit stora belopp från kommunen för kurser som varit direkt påhittade.
"Det ska böjas i tid" som det heter...

Akta Er för buset och var rädda om varann
/egon

Till att börja med vill jag påpeka att den sellak vi här avser på intet sätt har med  någon känd skådespelare att göra. 
Långt därifrån, våran sellak har betydligt högre dignitet än så.
Dessutom misstänker jag att våran sellak skänker välbefinnande och stillar hungern för betydligt fler än vad dess skådespelarnamne förmår att göra.
Våran sellak är en liten silverglänsande laxfisk som lever i ett antal insjöar i dessa trakter, den är liten, vanlitgtvis 8-15 cm och har sin lekperiod på senhösten.
Det lär finnas en föreställning om att denna fisk är en egen art men så är nu inte fallet. Ursprungligen härstammar den från en liten dvärgartad blåsik som finns i Hornavan och därifrån har spridit sig till ett antal sjöar uti obygden.
När man fångat en dylik krabat så kan man genom att titta på huvudet bestämma om det är en siklöja eller en blåsik/sellak, sellaken har överbett och siklöjan har underbett.

Nåväl, här om dagen blev undertecknad med favorithustru erbjudna att medfölja en god vän för att dra not efter denna kulinariska läckerhet i en insjö några mil från där vi har våra bopålar.
Innan kvällen var till ända hade vi dragit notvarpet, landat fisken, rensat densamma samt avnjutit en panna kokt och en panna stekt. I övrigt bestod anrättningen av kokta potäter och tunnbröd från Loböle. 
Som dryck till anrättningen åtnjöt vi "ortens" egna drycker, vatten och mjölk.


Kvällen bjöd på ljumma lappländska vindar med ett minimum av mygg.
När sedan den efterhängsna solen beströk horisonten så tackade vi för oss och återvände till den ständigt pulserande metropolen Moskosel.
Kan man annat säga än att stundom så mår man oförskämt bra...

Var rädda om varann
/egon

Här uppe i obygden har vi vårt eget lilla OS.
Detta tillgår så att vinnaren måste vara först framme vid hjortronmyren för att bärga årets skörd...
De tävlandes internationella inslag är numera betydande, det är thaiare, vietkong, kineser, ukrainare, ryssar, polacker och även någon svensk "skogstamejfan" som deltar i fajten.

Morgonens första myrmedalj hade tyvärr "vunnits" av deltagare från öststaterna. Ni kanske undrar hur jag kan veta detta? Jo se man måste räkna mängden cigarettfimpar...
Att dom vunnit den fajten berodde på att myren låg i närheten av en skogsbilväg.

Nu tog vi nya tag samtidigt som jag och favorithustrun enades om att nästa "lopp" skulle gå till en myr som mig veterligen varken storrökare eller snedögda tidigare hittat. Vi enades även om att helt avbryta årets hjortrontävling om någon småväxt individ i rishatt hittat till vår avlägset undanskymda oas.
Det skulle visa sig att enda tecknen på att någon hittat till myren var ett par färska älgspår.
Några timmar senare kunde vi trötta vandra mot bilen kånkandes på ca 12 kilo blöt-mogna hjortron.
2012 blev ett bra hjortronår som härmed kan läggas till handlingarna.

Nu kan vi påbörja träningen inför "hallonblåbärlingonloppet".

Var rädda om varann
/egon

Jag motionerar på tok för lite...
Och man behöver inte vara någon Einstein för att göra denna revolutionerande upptäckt.
Dessutom så vägrar jag att ställa mig på en våg då ju detta skulle bli ett kvitto på "misären".

Åtminstone någon gång per dag brukar jag påtala oföretagsamheten vad gäller de straffrundor som jag tillsammans med favorithustrun brukar företa.
Vid dessa löftesrika tillfällen lovar jag som oftast att "i morgon då..."
Men "imorgon är en annan dag" som det heter i visan.
Det påstås ju att OMEGA 3 ska förbättra minnet... jag tvivlar.

Nåväl, nu är det väl inte så att jag enbart sitter och sliter byxbaken, jag klipper gräs och byter verandaräcken och utför diverse djuplodande tankeverksamhet utimellan.
Dessutom har jag ju de senaste dagarna färdigställt bergvärmen... tänk er själva att handborra några hundra meter ner i Moskosels berggrund och sedan ta 230 kg värmepump under vänster arm och verktygslådan i handen för att slutligen montera underverket i källaren...
Som tur var dök det lägligt upp en grävmaskin och diverse arbetssugna rörkrökare och elektrikare just då.

Jag underhåller goda vänner ibland.
Den gångna helgen hade vi husbilsvänner på visit.
Tack säger jag och favvon till Lasse och Yvonne samt Börje och Birgitta för att vi fick rå om er några dagar. Dessutom så fick ju myggorna lite variation i kosten...


Det är lördagsmorgon i Moskosel.
Ring så spelar vi pågår i bakgrunden.
När favorithustrun behagar ansluta till frukostbordet ska jag föreslå en längre fotvandring.
Det lovar jag...

Var rädda om varann
/egon

Äldre personer som äter fisk, och då framför allt fet sådan och på så sätt får i sig Omega3 presterar bättre än jämnåriga som inte får i sig dessa fetter.
Den intellektuella förmågan är hos dessa personer förhöjd.
Minnet och språkförmågan är det som bl.a har undersökts.
Detta har nu bekräftats vid en studie i Uppsala.

Tänk om jag inte ätit all denna fisk...!

Var rädda om varann.
/egon

Öring, harr, röding, lax, sik, sellak, abborre m.fl fiskarter hör till de firrar som inte sällan smörjer undertecknads läckergom.
Men pinfärsk torsk från "nabolandet" Norge hör däremot inte till min och förmodligen inte heller till de flesta andra obygdsbors fiskstapelföda.
Nu har jag tillsammans med favorithustrun två dagar i rad kunnat smörja gommen med dylika läckerheter, och detta utan att ens blöta kroken. Men med goda grannar som i sin tur har goda norska grannar så är dylika kulinariska upplevelser ingen omöjlighet.
Färsk smörstekt torsk kan framkalla beteenden som närmast är att likna vid religiös fanatism eller  kanske någon form av erotisk höjdpunkt... man liksom stönar av vällust.
Rökt abborre är i jämförelse då liksom bara en "halvkönis"...

Idag har favorithustrun köpt 2,3 meter bordsduk till köket.
Min spontana reaktion var, snyggt...
Favvons reaktion var, "det matchar inte köksgardinerna, jag ska byta gardiner".
Jag håller andan för bakom bordet syns nu ett vitt element. Som tur är har jag en favorithustru som är en sansad livskamrat...

Var rädda om varann
/egon

Vi har nu en äkta gammeldags myggsommar.
Ni vet en sån där som brukar driva folk inomhus och till vansinne.
Personligen så klarar jag dock med ett påtagligt mått av självbehärskning av en längre tids vistelse ute på naturens egen "blodgivarcentral" utan att få varken sammanbrott eller superklåda utlöst av dessa tjuvtankande otyg.
Men trivsamt är det definitivt inte...

Dagen till ära stod diverse snickeriarbeten på agendan.
Sedan en tid har jag kastat "snickarlystna" blickar på ställningen till postlådorna som alltmer har intagit bilden av övermoget förfall, tidens tand hade så att säga tuggat klart på trävirket.
Under dagens snickarprocedur som var förlagd utomhus hade jag sällskap av favorithustrun under ca 25 cekunder och av blodsugarna i tre timmar.
Men det är över nu, snickarn har fullgjort sitt åtagande och postlådorna har fått sitt nybygge...alla tre.
Ställningen blev rödmålad, hälften falurött och hälften ARh+, jag drar slutsatsen att färgen kommer att sitta kvar under avsevärd tid då ju blod är svårt att avlägsna.

Efter avslutat snickrande gick jag till sängs med Cajsa-Stina Åkerström. Nåja, åtminstonde med hennes litterära femetta "Du och jag farsan". En i stora stycken utlämnande bok som berör. Man upplever faktiskt lite av att man "tjuvläser" någon annans högst privata skriveri...

På tal om myggsommar så är det betydligt enklare denna sommar att frammana en liten "längtansunge" till en kall höstdag, med snålblåst och snödrev, till spårsnö, älgjakt och storoxen...
Men trots denna olägenhet som myggeländet består oss med så måste man ha klart för sig att här i den norrländska obygden har vi nio myggfria månader då vi skottar snö...
En stor del av den tiden kan vi dessutom gå på vatten.

Vi har nu en myggrik morgon i obygden.
Idag ska vi göra ett nedslag i metropolen Arvidsjaur för att fylla på föråden.
Det regnar inte.

Var rädda om varann
/egon