Minnen!

Abborrleken är över och lövsprickningen har startat.
Min far, avliden sedan tiotalet år hävdade alltid att när abborrleken är över och björkarna fått löv stora som musöron då kan man starta öringsfisket i inlandsområdena. Han visste vad han talade om, han försatt aldrig ett tillfälle att försöka ta ett fiskmål från någon av vattendragen i norrbotten.
Jag vill inte påstå att fisken alltid var av typen ädelfisk. Otaliga är de smågäddor som har halstrats på järnspisglöden i mitt föräldrahem, inget fick förfaras.
Vissa beteenden nedärvs med stor sannorlikhet. Att leva nära naturen och att UPPLEVA NATUREN på parkett tror jag är en av dessa.
När skolavslutningen var avklarad och man fått på sig "vettiga" kläder så var det tradition att man laddad med metmask och spö skulle smyga Västibäcken för att få en knippe foreller.
Vilka föräldrar skulle idag släppa iväg en tioåring att ensam gå längs en forellbäck under en försommarnatt, jag förmodar att dom är få.
Däremot så kan man misstänka att MÅNGA är de föräldrar som önskar att deras killar och tjejer valt att gå med metspöt längs en forellbäck i en försommarnatt...
Olika faller ödets lotter.
Idag ska vi cykla runt sjön, en lagom tur på ca sju kilometer.

Var rädda om varann och naturen
/egon

Lägesrapport från Gobde.

Vi börjar bli ganska trötta på en snö som vägrar ge upp.

Igår spred jag en hink aska på gamla Gobdevägen där mesta snön ligger.
Men eftersom SMHI hotar med värme så har vi en förhoppning om att kunna köra en fullastad King Cab fram till huset inom kort. Igår, torsdag den 22:a maj var snödjupet på vägen sådant att Kingen hängde på underredet, dj-a lappmögel som vi egentligen inte vill vara förutan.
Om någon vecka ska vi stalla in skotrarna... allt enligt SMHI.

Ö Gobdejaur har mestadels öppet vatten. Talgoxar och flugsnappare bygger i de flesta av holkarna, vi har ett tjugotal holkar för småfåglar. Knipholkarna verkar även att få hyresgäster i år. Fiskljusen bygger på sitt bo i en talltopp. Veden torkar och lövräfsan har hittat några snöfria platser.
Vi fick ca 50 abborrar i mjärdet.

Natten var kylig med -2 på morgonsidan, men en molnfri himmel över Ö Gobdejaur ger löften om en fin dag.
Kaffet är nykokt.

Var rädda om varann
/egon



Snömurklor och tjäderhönor!


Om det nu finns någon snömurkla vet jag inte, men hos oss i Ö Gobdejaur är den högst verklig.

Att jag väljer att kalla denna murkla för snömurkla beror på att vi igår lade märke till något brunt som stack upp genom snön. Det var en murkla. Ytterligare fyra stycken fanns där snökanten dragit sig tillbaka sedan något dygn.
Det verkade som om murklan hade avgett ngn form av  värme som bildat en igloo i blötsnön runt densamma.
En alldeles egen uppfattning om hur dessa kan ha bildats UNDER SNÖTÄCKET är att den extrema snömängden har bildat den temperaturmiljö som krävs för att starta processen.
En hortonom skulle kanske ha en hållbar teori...

Några tjäderhönor som känner sig väl förtrogna med vår gårdsplan intar sina måltider här.
Förra våren hade vi en grann höna som låg på sina sex ägg några meter från huset och nu finns misstanke om att de tre hönor som besöker oss är gammelmor med sina döttrar som återvänt.
Det är lätt att se ålderskillnaden på besökarna.

Naturen är en underbar bildskärm.

Var rädda om varann
/egon

Premiär !

Igår sjösatte vi båten.

Vi hade tagit ett beslut om att NU skulle årets första nätviske inträffa. Den centimetertjocka nattisen bröts lätt sönder vid bryggan. Utanför på vikens norra sida fanns en råk av öppet vatten som var isfri. I övrigt så låg is på stora delar av sjön.
Vår förhoppning är att resterande is inte ska få åldras med värdighet...

Vi lät nätet stå ute i fyra timmar, resultatet gav tre sikar, två som var väl lämpade för söndagslunchen samt en "STORSIK", den vägde ca 3,5 kilo.
Storsiken återfick sin frihet och simmar nu vidare i Ö Gobdejaur.

Då vi promenerar hem på skoterspåret så hör vi storlommen ropa längre västerut. Det mesta är nästan normalt.
Jag hör på väderleksrapporten att om något dygn så får vi skotta båten. Vägarna runt Siljansbygden måste plogas...

Igår vårkrattade vi lite utanför köksfönstret, där var en snöfri plats. Som sagt det mesta är ganska normalt.

Ha en bra dag och var rädda om varann.

/egon

Varmkompost !

Under nattens tysta timmar visade temperaturen -6 grader.
Jag kollade några år bakåt och fann att den kyliga väderleken inte på något sätt är unik. Kanske någon grad kallare vilket måste bero på den globala uppvärmningen, eller...
Vi har upplevt detta flera år under de 12 år som jag kollat lite mer ingående, vad som är lite "outstanding" denna vår är snömängden.
Vi färdas fortfarande med skoter till den plats där vi parkerat bilen.

Igår inhandlade vi en varmkompost som ska lösa vårt hushållsavfallsproblem. Idag ska vi montera och påbörja förmultningsprosessen. SPÄNNANDE!
För att kolla om komposten är färdig kan man provså krassefrön på ett fat med kompost. Om krassen inte har grott på fem dygn, eller om den gror och därefter gulnar så är komposten inte mogen. VISSTE NI DETTA?

Vi är ju befriade från sophantering då vi har mer än fem kilometer till "allfarvägen".

Jag kollade sjön och isläget i morse, de öppna kanterna runt bryggan har nu FRUSIT TILL, det går framåt så att säga.

Var rädda om varann
/egon

Vita vidder gnistrande skare...!


Klockan åtta igårkväll så började stora vita flingor att dala mot marken.
I morse hade vi allting klätt i vitt igen. Några barfläckar hade vi ju blivit förärade med, men nu var dessa vita igen.
Temperaturen var minus tre grader.

Jag stod en stund på verandan och begrundade det faktum att TROTS ett rejält bakslag i vårens framsteg så sjöng fåglarna sina kärleksballader.
Lite grand så tyckte jag nog att det lät som när Titanic,s orkester spelade glada låtar medan vattnet strömmade in.
De nyrustade fågelholkarna kan nu fungera som en snöbivack till de små liven.

Om man ska se positivt på tillvaron så blev ju skoterföret bättre, och just nu så skiner en underbar "vintersol" över Ö Gobdejaur.
Morgonkaffet är klart och vi har eld i spisen.

Idag ska vi tillverka något vedträ för den nya snöperioden som bör inträffa någon gång i slutet på september eller början på oktober.
Snöskyffeln står vid bron...

Var rädda om varann
/egon

Sol och värme önskas!


Vi har fortfarande 30 - 60 centimeter snö på gamla Gobdevägen.
Vår vita trotjänare av märket Citroen har vi fortfarande parkerad en knapp kilometer bort. Nu längtar vi efter att få köra fram våra fordon till huset, vi är innerligt less på det vita.
King Caben har vi stallat in i Raivoberg, med överlast, Toyotan står hos "farbror" Bo-Gösta i Viståsen tillsammans med ett fullastat släp.
Det hela påminner lite grann om uppladdningen inför gulfkriget, styrkorna ligger runt om...

Men våra skotrar har vi framför verandan.

Jag talade med min bror igår, han är boende utanför Örnsköldsvik. Det börjar faktiskt bli lite grönt sa han.
Här ställer vi inte lika höga krav, vi nöjer oss med att tall och gran har gröna barr.
TALL LÅNGA BARR och GRAN KORTA om ni skulle vara lite osäkra.

Jag har avlyssnat 05, 06 och nu blir det 07-nyheterna. Hizbolla bråkar och Burma lider, pedofilerna blir fler, skolan har misslyckats, det ska bli kyligare, flugsnapparen slåss med talgoxen om en holk (det senare sa man inte på nyheterna).

Snart får jag sällskap vid frukostbordet av min favorithustru, kaffet är nykokt, det sprakar i spisen och blommar i köksfönstret, det är morgonsol. Ordningen är återställd...

Var rädda om varann
/egon

"Snapphanen" !

I morse vid frukosten så passerade en pingisboll utanför köksfönstret, FLUGSNAPPARHANEN hade kommit till Ö Gobdejaur.
Nu vet vi att om en vecka så kommer fru flugsnappare.

Något förvånad över snömängden var han nog. Jag tror nu inte att det var bomaterial den bar på, jag tror han bar på skidorna...

Göken brukar inte heller vara långt borta sedan svartvita flugsnapparen kommit.
Vi spanar och lyssnar.

Allt verkar funka i naturen även denna vår.

Lyssna och njut och var rädda om varann

/egon

Barmarkslängtan!

Det regnar i Ö Gobde.
Jättebra, det tär på snötäcket som fortfarande ligger tjockt och vitt. Det börjar nu mer och mer likna 40-70 cm grovsalt.
Nu är vi trötta på årets vita avdelning, barmark tack!

I morse då jag steg ut på verandan såg jag en stolt tjäderhöna som spatserade framför bron.
Den drog sig bort emot timmerstugan där den hittade lite ätbart under tallarna.
Jag gissar att den intog sin frukost efter att ha träffat killarna på spelplatsen tidigare under morgontimmarna.

Åsynen av denna skogens skönhet värmer i hjärtat.

Föregående sommar hade en tjäderhöna sitt rede med sex vackert prickiga ägg intill timmerstugan under en liten enrisbuske, kanske var det densamma...
Var gång man passerade så tittade hon bort som om hon ville säga, " jag är upptagen". Men aldrig att hon lämnade de små innanför skalen bara för att gårdsfolket passerade.
Ännu dröjer det några veckor innan hon ligger på årets ägg.

Kanske att hon var trygg nära folk och hus, inga rävar som vågade sig fram.
Korpar och ekorrar brukar även vara svåra på att ge sig på de reden som kommer i deras väg. Maturens hårda lag.
När regnet gett sig ska vi skotra till bilen och transportera hem två hurtsar som vi hämtade igår.

När vi hämtade dessa hann vi möta två fyrhjulingar som kärde längs skogsvägen som nu är plogad delvis.
Av allt att döma så kommer vi allt oftare framöver att träffa på dessa som normalt aldrig går ut i markerna på ställen som tidigare varit ett lugnets hemvist, man har blivit motoriserad mellan benen vilket i vissa fall betyder att man blir näst intill odödlig.
MEN DETTA GÄLLER LÅNGT IFRÅN ALLA ÄGARE TILL FYRHJULINGAR

Respektera natur och vilt och var rädda om varann
/egon

Små problem!

Då vi kom till vår hemmahamn som numer är en vägkant i korsningen, Skirvo till höger och Gobdeberget till vänster så var vår alldeles privata parkering LEDIG.
Detta kan delvis bero på att vi är de enda som färdas just här. Och någon egentlig parkeringsficka är nu inte detta utan har i dagarna tillkommit genom att en större maskin har gett snön en extratryckare med skopan.

Det är tidig onsdagmorgon, klockan är fem. Orrspelet hör vi i gårdsviken, en trogen spelplats.
Det tog oss två timmar och tjugo minuter att köra från vårt fd hem i "Träsket" till Ö Gobdejaur. Nåja nästan till Ö Gobdejaur. Vi har en liten kilometer att vandra på ett skoterspår.

Visst har vi skoter, men vi valde att lämna dessa kvar vid huset utifall att någon av dessa som inte skiljer på ditt och mitt skulle testköra den nyplogade skogsvägen och frestelsen skulle bli för stor.

Tempen var ju nere runt fryspunkten under natten så  det är nog bärighet i skaren...
Efter några meter så var det till att tömma stövlarna, hej va det går.
Halvvägs så kommer vi på att skoternyckeln ligger kvar i bilen. Laila som är näst intill "viktlös" vänder åter.
Sammantaget så gick det ganska bra, tre stöveltömmningar så var vi där.

Vi kokar en kopp innan vi återvänder för omlastning till skoterkälke. Tre rejäla lass så var kombin tömd så när som på en högtryckstvätt.
Nu i morse hämtade jag tvätten medan skaren bar en del. Lite överraskad blev jag då jag fyndade två krukväxter i bilen som vi glömt kvar. Dom mådde gott och jag fick överraska min favorithustru med en blomma, EN DUBBEL.

Idag har vi målat tak och väggar i KLÄDGARDEROBS-alltiallorummet som ska bli VIT-VITT-VITT. Jo se det är så trångt och mörkt, det var...innan målandet, mörkt altså...

Vi hade tänkt att köra över sjön i eftermiddags, men se vi fann för gott att ändra oss. Vattnet på isen stod över stövelskaftet vid bryggan och översta isen bar inte att gå på, (25-30 cm) mellanvatten. Nej inte någon risk att isarna inte bär, men vi kör fast.
På den oplogade vägen så är nu snödjupet 70 cm och i skuggan mot skogen ca 90 cm.
Vattnet i kallkällbäcken har ökat rejält.

Ni som läste mitt mail får se detta som en liten upprepning i vissa stycken...

Var rädda om varann
/egon



RSS 2.0