Gobde

Uret har passerat 0600.
Järnspisvärmen är god.
Andra koppen kaffe har slunkit ner.
Gårdagens nybakta bullar har belagts med ”beröringsförbud” påstår favorithustrun.
Vädret är "gråkallt".
Temperaturen har övergått till plusgrader efter att ha legat ett par under minus på småtimmarna.
Några lätta snöflingor dalar ner mot marken, som om inte den kvarvarande snön skulle vara tillräcklig.

Det är ju numera väldigt ”inne” att tala om utanförskap… Jag säger bara ”välkommen titt Östra Gobde så kommer uttrycket utanförskap att förblekna och få en förnyad innebörd. Dessutom så finns nog en befogad misstanke om att många utanförskap är helt självvalda. Jag känner då till åtminstone ett.

Ett antal tidningar är ”skummade”, vissa av dessa politiskt korrekta, andra kan platsa inom epitetet skumma, åtminstone så visar det mediala samvete en rejäl rymlighet.
Förresten har ni tänkt på att vissa personer brukar när man ifrågasätter någontings riktighet säga att ”det har faktiskt stått i tidningen”. Så kan man ju också se på saken!

Nyhetsmedia behandlar denna morgon gubbsjuka, pedofili, pillesnoppar och friidrotten. Även en del om var Barack Hussein Obama påstår sig vara född. Likaså behandlas ett större bröllop i London…
På tal om han Obama så kan det väl inte vara så att han vill jävlas med arabvärlden för att bevisa att han inte är en av ”dom”, han heter ju faktiskt Hussein, detta för ju osökt tankarna till andra ”Hussar”, Hussein av Jordanien och Saddam Hussein m.fl.

Nu skriver den tyska tidningen Die Welt att man kan se att födelseattesten är uppdelad i flera olika bildlager… Och på webbplatsen The Market Ticker ges flera exempel på hur födelseattesten ska ha manipulerats, datum har ändrats. Experter som granskat den beskriver den som klumpigt sammanställd. Man antar att den skapats i något av datorprogrammen Adobe Illustrator eller Photoshop.
Till hans försvar så kan dock sägas att han ju är den enda som knappast kan veta var han är född. Han var ju så liten då…
Personligen så hävdar jag att hans beteende är typiskt Amerikanskt… ni vet det här med att vinna slaget men förlora kriget.

Nu ser jag fram mot en gemensam frukost och straffrunda mellan snöfläckarna.

Var rädda om varann
/egon

Grattis Kungen!

Igår hade vi beslutat att besöka civilisationen. Upplägget var klart…

Jag skulle köra snöskotern ca 600 meter längs gamla Gobdevägen, därifrån skulle vi vandra mellan snöfläckarna fram till ett vägkors där vår vän Mats i Raivoberg skulle möta upp med sin 4-hjulsdrivna  bil som skulle ta oss till Abborrbäcken där vi har en bil parkerad.
Vi skulle på återvägen ha två ryggsäckar och tre väskor med förnödenheter så snöskotern skulle bli en bra laståsna sista biten.Lätt som en plätt!

Allt fungerade och vi fick återse ”storstaden” Arvidsjaur där det mesta verkade vara sig likt. Ica och bensinhandlaren ville ha våra surt förvärvade slantar och vi ville ha hans varor. Dessutom fick jag håret klippt för en ringa peng. Snygging i obygd liksom…

Vi hade beslutat att på återvägen hämta vår post och sedan försöka köra en annan väg in till Östra Gobde, på så sätt skulle vi få bilen något närmare till. Snart ska vi ju kunna parkera på gårdsplanen som ”vanligt folk”. 
Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig, åtminstone inte under förfallsperioden, för redan efter några hundra meter in på ”vår” skogsväg var det stopp. Där hade en vägtrumma isat igen och bäcken gick över vägen.
Nu var bara till att ta samma väg tillbaka och ge sig på den väg vi körde ut… skam den som ger sig som det heter.
Efter en del baxande och bökande i snö och lera hade vi parkerat endast 700 meter från Östra Gobdes efterlängtade famn.
Nu ska vi bara vänta på att vårsolen ska smälta Östra Gobdejaurs is så att vi kan hämta en del godsaker från naturens skafferi.
Uret visar på 0500 och jag tänker göra favorithustrun sällskap i John Blunds rike.
Men först ska jag lägga på ett vedträ och ta en vandring mellan fönstren för att "läsa av" utsidan.
Egentligen så känns det mesta ganska bra om man bortser frän en värkande rygg.

Var rädda om varann
/egon

Det finska partiet Sannfinnländarna har tilldelats de tre tyngsta posterna till riksdagen, bl.a ordförandeskapet i Försvarsutskottet och Utrikesutskottet. Dessutom kommer man att leda Förvaltningsutskottet.
Detta betyder att man kommer att ha ansvaret för migrationsfrågorna i Finland.

Till skillnad från det hysteriska politiska klimatet i Sverige då Sverigedemokraterna gjorde sitt inträde i riksdagen förra året så verkar inte finska politiker ha några som helst problem med Sannfinländarna.

Uppdragen utfördes i enlighet med valresultatet oavsett vad svensk media och för den delen vissa svenska politiker tycker.

Men som vanligt så kunde en svensk nyhetsuppläsare denna morgon inte skilja på att vara kritisk och att vara fientlig, hon beskrev Sannfinnländarna som fientliga…  
Till nyhetsuppläsaren vill jag bara säga
Du skämmer ut Sverige mer än nödvändigt, det är ju vårt närmaste grannland du beskriver i så nedvärderande ordalag.

Var rädda om era grannar och varann
/egon

Med ålderns rätt kommer ju minnena, och inte sällan då från ens barndom.
Hur många kommer inte ihåg första kärleken, första cykeln, första kastspöet, första bilen, första utlandssemestern o.s.v

Själv drar jag mig till minnes hur jag en vårnatt som 13-åring nedlade mina första två tjädertuppar på ett ”tjädervin” några kilometer från mitt föräldrahem i Norrbotten.
Hur jag ensam med en lånad dubbelbössa av Husqarna-modell vandrade mellan snöfläckarna de fyra kilometrarna upp till en liten timmerkoja intill en myrkant. Där eldade jag och inväntade morgontimmarna och att tjäderspelet skulle starta.
Min far som var en skogens man och en duktig jägare hade berättat hur han gick till väga på dylika äventyr.
Tjädertuppen slår sitt spel genom att först klucka en serie näbb/strupljud och därefter ”sisa”, under ”sisningen” är tuppen döv och blind, då ska man göra framryckningen. På den tiden för dryga femtio år sedan var ju skogen vissa år full av ”gråfågel” och många var grytorna innehållande olovligt tagna fåglar som puttrade i Norrlands inland.
Jag lovar att den vårnatten var det en stolt 13-åring som i morgontimmarna vandrade hemåt släpandes på två bamsetjädertuppar.
Min mor som inte hade kännedom om mitt tilltag utbrast då jag stolt visade upp köttbördan ”du kommer att hamna i fängelse”. Min far sa något i stil med ”granna tuppar, ta ner dom i källaren”…'
Det var då det…

Det är nu tidig morgon i Östra Gobde och ett antal orrar spelar nere på viken. Jag nöjer mig numera med att lyssna och njuta.
Fyller på koppen då klockan har passerat 0530.
Solen belyser nu Gobdetallarna och berget på andra sidan sjön.
Temperaturen är -4 grader.
Det sprakar från björkveden i järnspisen.
Köksklockan tickar på.
Snart får jag sällskap av favorithustrun och då kan vi minnas tillsammans.

Minns och var rädda om varann
/egon

Egentligen är ju det mesta sig likt, frånsett att värmen kommit lite tidigt och därmed har våren i den lappländska obygden blivit något tidigare.
Att våren även ställer till diverse problem åtminstone för oss som är beroende av att kunna färdas med snöskoter till allmän väg är ju inte heller helt ovanligt.
Och ibland så kan det jävlas lite extra som här om dagen då vi fastnade vid stranden med fullastad kälke, detta för att jag beslutat att förkorta vägen genom att gena över gårdsviken. Vi blev tvungna att koppla loss och lasta om, jag fick svinga yxan för att tillverka en hävstång. Men loss kom vi!
Detta var den sista mat och bränsleleveransen inför förfallsperioden då det mesta varken bär eller brister.

Dagen innan var vi nära att få ett ofrivilligt ”kallbad” med skoter och allt, detta beroende på att stormen hade bildat en s.k ”vindvak” i ett stenigt sund, något som vi upptäckte i elfte timmen så att säga, men även detta gick ju vägen…
Oavsett den olägenhet som snösmältningen medför så älskar jag att se fjolårssnön omvandlas till smält form och rinna ut i bäckarna, att höra snön smälta, nej ingen felskrivning… man kan faktiskt höra snön smälta.
Här om dagen så frågade min favorithustru då vi befann oss ute på Östra Gobdejaurs is om jag kunde höra snösmältningen, detta kunde jag trots min nedsatta hörsel.
När den våta snön ”sätter sig” så bildas ett ”frasande” ljud.

Det är vårmorgon i Östra Gobde.
Uret visar 0630.
Temperaturen nollgradig.
Orrarna spelar ute på isen.
Kaffet är nykokt.
Bastukaminen laddad och klar.
Favorithustrun ligger kvar i bädden.
Även hon har en värkande kropp denna morgon.

Ligistgäng eldar upp bilar och skrämmer polisen.
Man bombar med vit fosfor i Afghanistan.
Nato testar nya vapensystem i Libyen.
Man skulle önska att alla länder hade sin egen olja…
Det mesta känns liksom igen.

Ät ägg och var rädda om varann
Glad Påsk
/egon

Söndagen den 17 april borde vara en väckarklocka för Finlands broderland Sverige.

Den respektfullhet de finska partiledarna visar och uttrycker gentemot varandra kan få en tvivlare att ånyo fatta tro till politikens företrädare. Ingen smutskastning, ingen falskhet, inga onda ord vid intervjuerna, man visar helt enkelt respekt för sina motståndare. Något som är näst intill obefintligt i Sverige. Finlands statsminister säger ”Man måste lyssna på folket” samtidigt som hon vill gratulera till Sannfinländarnas framgångar i valet.
Sannfinnländarnas ledare Timo Soini säger ”Vi måste högakta folkets vilja och skapa en bra regeringsgrund”.
Vad säger man då i Sverige? Jo nyhetsuppläsaren säger: ”Det främlingsfientliga partiet Sannfinnländarna har rönt stora framgångar i det finländska valet. Hon kunde inte hålla sig för att tillägga att det skulle vara ett främlingsfientligt parti… Sverige förnekar sig inte!
Att vara kritisk är inte detsamma som att vara fientlig.

I Sverige intervjuar man Håkan Juholt och därmed bekräftas den svenska inställningen då han säger att ”det är oroande att Sannfinnländarnas parti har rönt sådana framgångar”. Han kallar dem bl.a populister och glömmer därmed att det är ju för fan FINSKA FOLKET SOM HAR VALT de som dom har förtroende för. Skulle det kanske vara oroande att folket har en vilja?
Kan ni tänka er att Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt personligen skulle gratulera Jimmy Åkesson till hans framgångar i valet...?

Vad bevisar då detta?
Jo, att finland har en annan syn än Sverige på vad man kallar demokrati. Vidare så visar detta att Finland inte längre sneglar bort mot Sverige då man ska fatta sina beslut. Den tiden är sedan länge förbi.

Visa respekt och var rädda om varann
/egon

I morse infann sig den där ”ordning-och-reda-känslan”, ett slags välbefinnande då bitarna liksom fallit på plats.
Kliver upp i ottan, klockan har precis passerat 0530. Det är en sådan där typisk vårmorgon då vårljuset blir lite blåaktigt. Jag går en runda mellan fönstren för att läsa av naturen, tar en vända ut på verandan och lyssnar på orrarnas spel vid sjökanten.
Just nu frodas kärleken i Östra Gobde, även på ”orrnivå”. Termometern visar på -3 grader.

Tänder i järnspisen, på med kaffet, kollar internet för att få dagens dos av eländes-elände.
Favorithustrun vistas fortfarande i drömmarnas värld. Jag har lovat att påkalla hennes uppmärksamhet sedan jag tänt en brasa i bastun.
Jag ska göra en skotertur ner till vägen för att få den post som lagrats under en tid. Jag ger mig av direkt efter bastun för att inte föret ska bli allt för otjänligt. Favorithustrun stannar hemma…

Det har nu blivit eftermiddag i obygden.
Postturen gick bra trots att en vägtrumma under skogsbilvägen var igenfrusen och vattnet strömmade över vägen. Det var till att öppna spjället lite extra för att undvika ett kallbad. Om några dagar tror jag problemen hopar sig på den sträckan.

Vi har borrat några hål ute på Östra Gobdejaur. Resultatet blev fyra små firrar som nu har hamnat som agn på fyra gäddsaxar nere på viken. Istjockleken håller ”långtradarklass”, den är ca 65 cm.

Favorithustrun har gräddat våfflor…
Jag har tagit fram en 4-kilos regnbågslax från frysen. I morgon är den tinad och ska då dissekeras för att senare tillfredsställa husets läckergommar.
Våra vänner i Raivoberg har idag handlat diverse förnödenheter för vår räkning. Dessa ska jag skotra efter i morgon innan dagsmejan satt in.

/Ännu en ny dag har grytt i Östra Gobde.
Morgonen gav två granna gäddor som ska dissekeras tillsammans med laxen. Favorithustrun tillreder nu ”fiskekaker a la Gobde”, dessa består av stavmixad benfri gädda, gäddlever och abborr-rom.
En läckerhet - jag lovar!

Var rädda om varann
/egon

I gårkväll parkerade vi husbilen endast 10 kilometer från tystnaden och stillheten i Östra Gobde. Närmare än så kommer man nämligen inte utan snöskoter…

Efter att ha tagit en kopp ”Java” tillsammans med goda vännerna Mats & Eina i Raivoberg,  intog vi bädden i vår alldeles nya och fruktansvärt leriga husbil.
I morse lastade vi utrustning och förnödenheter på skotrarna, mera kaffe och avfärd… Föret var bra så färden blev rena söndagsturen. Vännen Mats lastade min favorithustru bak på sin skoter och gjorde oss sällskap över skog och myrar.
Östra Gobde har haft en ”snöfattig” vinter. Allt under 70 cm snödjup räknas som ”snöbrist”. De senaste vintrarna har ju varit mer än snörika så denna får väl ses som en kompensation för dessa.
Eld i murspis och järnspis.
Vattenhålet på sjön är ordnat.
Vattendunkar och bastubehållare är fyllda.
En älgköttsoppa (räcka-hela-veckan-typ) är tillredd.

Nu kommer motgångarna.
Tv, n vägrar starta.
Även mobiltelefonsignalen är för svag trots extraantenn.
Jag tar mobilen och skotrar ut till mitten av Östra Gobdejaur för att kunna ringa Canal Digitals support. Telefonnumret ligger hemma… en tur hem igen. Jag ringer och killen på supporten säger ”ta ut och sätt in kortet och berätta vad som händer”.
Jag förklarar att jag sitter på en snöskoter mitt på en sjö i Lappland. Han säger då ”var har du tv, n”. Nu var det nära att jag svarade ”på kälken”…
Killen var en trevlig prick sedan jag väl informerat honom om norrlänningens vedermödor.
Hur som helst så är Tv, n fortfarande lika fridfullt tyst.

Dags att sköta eldvakten…
I morgon tar vi nya tag…
Det faller ett snöblandat regn då det är dags att inta dubbelsängen efter sju månader i husbilens enkelbädd.

Var rädda om varann
/egon

Det är söndagsmorgon i Västernorrland, närmare bestämt några mil norr om Örnsköldsvik.
Igår rullade vi från Stockholm mot norr, mot kyla och snö.

Erkännas ska att det inte känns helt bekvämt att konfronteras med kylan igen. 
Om nu detta har med åldern att göra eller är man bara påverkad av alla goda vänner som brukar säga ”varför ska du upp till det där köldhålet?” har jag svårt att avgöra. 

Men, nu är det ju faktiskt på det viset att man är liksom en del av denna nedfrusna landsända, och då får man ju ”inte backa ur” då kylan biter i skinnet.
Detta skulle dessutom innebära att myten om den stenhårda norrlänningen kunde bli en aning skamfilat.
Dessutom så har nog Östra Gobde saknat oss en del.
Och fisken är dyr att köpa över disk… Jag har kollat!
Klockan har passerat 0700.
Favorithustrun sover sött i vänsterbädden.
Temperaturen visar -3 på utsidan.
Vi har nu blivit en dag äldre.

Var rädda om varann
/egon

Det fanns en tid då man krattade löv om våren, ni vet den där perioden som brukar avslöja vad som ”gömts i snö”. En av dessa gömda ting brukar vara just fjolårslöv.
Normalsvensken brukar när tiden är mogen fatta en kratta och samla ihop dessa, antingen till komposten eller till bränning.

Så är nu inte längre fallet för den ”moderna” trädgårds-svensken.
Krattepoken är nämligen på utdöende och detta eminenta redskap används numer oftast till att jaga upp grannens katt i någon gammeltall, ett tilltag som inte direkt främjar grannsämjan.
Idag är det ”lövblås” som gäller, en djävulsmaskin som totalt befriar användarna till tvångssamtal med grannar över staket och tomtgränser.

Jag träffade en ”blåsare” här om dagen, ”Fina grejor, du slipper blåsor i händerna” sa jag. Svaret blev en tom frågande blick, han hade inte ännu kommit på hur man läser på läpparna.
Till hösten när maskinparken tystnat ska jag berätta om mina vätskefyllda blåsor... 

I landets södra delar väntar man inom kort på gräsklipparnas musik…
och i norr tankar man ännu sina översnöfordon.

Fatta krattan och var rädda om varann.
/egon

I Arvidsjaur har man startat ett ”flumcenter”.  (Verddeviessu heter centret) och ska förhindra diskriminering av samer. Man begär nu 485,000 kronor av regeringen för att förhindra den påstådda diskrimineringen samt ”sådant” som samiska byggnader utsätts för. Måste erkänna att jag med spänning ser fram emot att få en rapport om hur pengarna framledes ska användas…

Själv överväger jag att tillskriva regeringen och begära x antal kronor på grund av den psykiska påverkan som favorithustrun under snart 35 år har utsatt mig för då hon ständigt hävdar att jag inte lyssnar…
Redan i dagsläget kan jag avslöja att delar av summan kommer att gå till diverse skyddsutrustning för förhindrande av störande ljud…
Om nu vår ibland ganska ”flummiga” regering har vänligheten att översända denna ganska så försumbara summa så har jag beslutat att inköpa en motsvarande utrustning till min högt värderade favorithustru.

… mera tokerier, men nu på den internationella arenan.
Så det kan bli… rebellerna i Libyen har konstaterats ha inslag av Talibaner, och just nu så stödjer vi dessa till fullo.
Dessutom verkar det som om de riktigt stora ”despoterna och fridstörarna”, Nordkorea och Iran verkar ha fått någon sorts dispens av världssamfundet.
Eller har dom bara sin i sina källor?
Från Irak och Libyen meddelas dock att tillgången på olja är synnerligen god... om än att en del "bråk och strul" har konstaterats på senare år, detta framför allt i umgänget med stora och oljekrävande nationer.
Det där med olja är "raffinerat".

Vad gäller de pågående "upproren" mot diverse "stora" ledare, nu senast mot Moammar Gadaffi så är jag benägen att lägga min röst på att han är en av galningarna. Forskningen visar ju att världens genom tiderna stora ledare har till nästan 100% varit just galningar.

Var rädda om varann
/egon

Nya husbilen alltså…

Vi beställde den i slutet på september 2010.
Allt gick som på räls, inga eftermonteringar i Sverige. Alla beställningar var fabriksmonterade på fabriken i tyska Kehl. Snyggt jobbat!
Lite vemodigt var det allt då man skulle överlämna den gamla husbilen, en trotjänare som inte svikit oss vid något tillfälle, och som vi bara den gångna vintersäsongen bebott i ca sju månader. På tre år har den varit vår bostad i ca 20 månader. Ganska hög utnyttjandegrad så att säga…
Nervigt var bara förnamnet då man tog in ”gamlingen” för genomgång, maskinkontroll, diverse tester, fuktkontroll mm
När detta var avklarat kom säljaren stegande i vår riktning, jag hade då hållit andan så länge att det var ett gränsfall om jag skulle behöva akut andningshjälp. När han sedan sa de förlösande orden ”det där såg bra ut, den var välskött” så vågade jag andas igen. Förmodligen så var favorithustruns reaktion densamma.
Gårdagen ägnade vi sedan åt att återstuva de prylar som vi lastat ur gamlingen, vi kan nu båda konstatera att vi hade många-många saker med på resan. Trots att nybilen är större och har bättre lastkapacitet så hade vi problem att rymma allt…

Idag skriver vi fredag den 1:a april.
Vår avsikt är att så småningom rulla vidare mot norr, men det dröjer en tid.
Först ska vi återställa ordningen genom att kurera oss efter en mag/kräk/huvudvärkssjuka som drabbade oss igår. Favorithustrun är fortfarande utslagen…
Samtliga på Bergstigen 4 i Grebo önskar att hälsoläget vore ett aprilskämt, men så är inte fallet, tyvärr…

Var rädda om varann
/egon