Gobde

Att helt förbehållslöst hylla den information som nu läckt ut via Wikileaks som något sorts ”till allas bästa” kan nog ses som väl naivt.
Man kanske även ska ta sig en funderare på varför inte Wikileaks läcker något ur östkällor, Kinesiska, Ryska och Iranska källor, de källorna är inte svårare att ”hacka” än vad västliga är…

En annan sak som nog tål att tänka på är varför vinsterna i EU,s banker räknas som privata när dessa bankers förluster är offentliga, mina och dina…

Det regnar på Iberiska halvön.
Temperaturen denna morgon visar futtiga 13,3 grader, plusgrader…

Jag hade för avsikt att gå straffrundan/gubbrundan denna morgon, men regnet verkar sätta p för detta. Vi skjuter in oss på efterniddagen…

I afton äter vi musslor.

Var rädda om varandra
/egon

Det är morgon i spanska Andalusien.
Klockan har passerat 0600.
Morgontemperaturen visar +10 grader.
Rännilar nerför husbilsfönstren.
Becksvart och vått utanför.
Adventsstaken tänd i husbilsfönstret.
Morgonekot ”tuggar” Wikileaks nya avslöjanden.
Dagen bjuder på ca 35 nya våta millimetrar om väderspåmännen får rätt.
Paraplydag kan man påstå.
Pillren svalda.
Kaffet på gång.
Favorithustrun sover.

Var rädda om varandra
/egon

Det är just precis vad det är… morgon menar jag.

Jag har sedan någon timme tagit del av medias politiskt korrekt tillrättalagda avföring blandat med politisk klarsyn och en del förvirrat kommunisttugg.
Med andra ord en ganska ordinär morgon då jag skummar ett tiotal tidningar från den tillrättalagda sidan och som avslutning brukar jag titta vad som egentligen borde ha stått att läsa om journalisterna hade gjort det jobb som befolkningen har rätt att kräva.

Jag läser gärna vad Merith Wager skriver, Merith Wager är bloggare och INTE journalist men har en klarögd syn på delar av samhällets av och utveckling, hon har även en gedigen egen erfarenhet vad gäller asyl och migrationsfrågor från tiden som flyktingombudsman. Hon har ett underbart sätt att klargöra diverse ting rörande asyl och integration där hon ständigt påpekar att den inte är svart eller vit, den är svart och vit. Inte sällan får hon tillrättavisa opålästa eller skrämmande okunniga journalister.  En annan person som kan och vågar gå emot ”slasket” är journalisten Ulf Nilsson som brukar påpeka att journalistkåren borde göra sitt jobb utan att mörka.  Även journalisten som skriver en blogg under pseudonymen Julia Caesar brukar komma med en del klartänkt…

Tro nu inte att jag saknar koll på utomhustemperaturen hemma i Östra Gobdejaur för att jag velar omkring uti ”väla”, inte minst den mediala.

Det lär vara svinkallt bland Gobdetallarna just nu. Vaimat som ligger några mil från Östra Gobde hade denna morgon -31 grader.
På solkusten hade vi under gårdagen ca +20 grader… drygt.
Nu lovar man regn.

Snart kommer favorithustrun att göra mig sällskap vid morgonfikat, jag får då ett välkommet bollplank och hon får ”dagens dos” från den mediala världen.

Var rädda om varandra
/egon

Att äga en tjock plånbok kan framkalla både glädje och smärta.

Detta kunde jag läsa mig till då jag via internet studerade uppkomsten av ischiassmärtor. Där står att läsa att en av anledningarna till ischiassmärtor kan vara just ”tjock plånbok”. Detta låter visserligen som ett skämt men så är inte fallet. Man förklarar att personer som bär ”välfylld” plånbok i någon av bakfickorna ibland kan drabbas av just ischiaskänningar p.g.a att man får en felställning när man sitter ned.


Favorithustrun har ischiassmärtor där vi således har kunnat avföra tjock plånbok som orsaken.
Vidare har vi även kunnat avföra alla övriga tänkbara eller nyuppfunna anledningar till detta smärttillstånd. Jag har även kunnat läsa mig till att ischiassmärta hos en läkarutbildad är lika smärtsam som hos en patient…

Nåväl, nu har vi en dambekant i zonterapibranschen boende i en husbil här intill som gör ”hembesök” och behandlar favorithustrun utan att förändra tjockleken på plånboken.

Hur behandlingen har ”tagit” får vi veta då vi slitit gåskorna vid dagens straffrunda.

Var rädda om varandra
/egon

Varje lördagsmorgon sedan jag kom upp i ”mogen” ålder har jag lyssnat till några av mina favoritprogram i radio.
Naturmorgon på P1 med Elin Lemel och Lasse Wiren eller Da Capo med Anders Eldeman på P4. Tyvärr så sänds ju dessa program vid samma tid med början klockan 0603. Denna morgon blev det Da Capo som tog hem segern. Elin skulle prata insekter…
En av förutsättningarna för att kunna uppleva dessa högtidsstunder är att man äger en dator, åtminstone när man står parkerad på Costa Del Sol i Spanska Andalusien. En annan är att man är morgonmänniska, vilket man ju är…
Just nu spelas Glenn Miller från 1941, innan den spelades ”Månsken över Ångermanälven”, mycket godis nu…

Uret visar 0640.
Kaffet är nykokt.
Temperaturen utanför husbilen är +12,6 grader.

Om en kvart drar ”Ring så spelar vi” igång. Då drar jag även igång favorithustrun, förresten tror jag nog att favvon ”halvlyssnar” redan nu då någon gammal goding spelas. Hon är ju själv en gammal goding…

I morgon klockan 0603 ska jag lyssna på ”Andliga sånger” i P1 med Katarina Josephsson. Ni vet de där ”Blott en dag”, ”Ovan där”, ”You raise me up” m.fl
Då är det fest igen...

Var rädda om varandra
/egon

Sista kvällen innan vi kastade loss förtöjningarna och rullade iväg från Ria Formosa i Portugallien dukade vi till en festmåltid a’la husbil. På menyn stod paellapannestekta revbenspjäll som slaktaren i Cabanas hade tillhandahållit mot en högst rimlig ersättning.  D.v.s att stekandet svarade Laila och Inga-Lill för. Måltiden blev en höjdare, en minnesvärd kulinarisk upplevelse. Drycken till anrättningen bestod av ett nytt rödvin som vi förmådde att ”sörpla” i oss utan allt för stort motstånd.

Morgonen efter var det hällande regn, kramkalas och avresa.

Vi tog sikte på Vila Real och ”propanmannen”, han som klarar att fylla alla typer av gasflaskor. Efter gasolen knappade vi in gränsövergången till Spanien och motorvägen mot Sevilla.
Strax innan vi kom till motorvägen hamnade vi mitt i en frontalkrock mellan två personbilar. En obehaglig upplevelse som förmodligen inte slutade väl för de inblandade.


Idag har vi ”knytkalasat”.
Nu tillsammans med ”Torresvenskarna”, ett par Ålänningar fanns även med vid långbordet. Vi hade dukat på en av Camping Torres husbilplatser. Alla hade med sig lite smågott, drickbart och matnyttigt. Rätterna blev många, solen och gästerna sken ikapp. Något fel på trivselfaktorn var det definitivt inte.

Nu har vi ”sovtid” och favorithustrun har parkerat boken och läsglasögonen. Strax ska jag ta parkeringen vid sidan av henne.

Var rädda om varandra
/egon

Jag fick syn på den i en mindre butik i Tavira.
Eftersom jag ytterst sällan ”slipsar” upp mej så får väl denna ses som den ultimata snaran…
Det finns ju åtminstone ett tillfälle per år då den platsar.
Den platsar även i granen.
Eftersom vi har gemensam ekonomi så har jag härmed fått en halv slips av favorithustrun.

Var rädda om varandra
/egon

Först läser jag den gripande relationsdokumentären av Alex Schulman där han i boken ”Skynda att älska” gör en total utvikning av sitt känslomässiga förhållande till pappa Allan.

Efter detta klämmer jag in ”Hypnotisören”, en psykologisk kriminalroman av Lars Kepler. Nu finns ju ingen Lars Kepler utan är en pseudonym för Coelho och Alexander Ahndoril. Nästan 600 sidor där vissa känsliga läsare bör varnas för att fastna i bokens ”dunkla drifter”. En raffinerad smått hårresande läsning som gör att man kollar dörrlåsen en extra gång.

Direkt efter att jag avslutat ett ”elände” så fortsatte jag med ”Klockan 1031 på morgonen i Khao Lak”, en synnerligen smärtsam läsning om hur Pigge Werkelin förlorade sin hustru Ulrika och sönerna Max och Charlie i tsunamin.
Nu sitter jag och väntar på den Portugisiska gryningen. Jag känner mig ”sorgsen” samtidigt som jag konstaterar att livet är grymt och ganska orättvist, åtminstone mot vissa…
... att man ska ha sådan dragning till böcker om tragedier och elände.

Favorithustrun vänder sig i sängen när klockan har blivit en kvart i sju.
Snart gör hon mig sällskap med kaffet. Då brukar det mesta kännas positivt.
Vi ska planera resan upp mot Spanien inom något dygn.
Det utlovas en varm dag.

Var rädda om varandra
/egon

Campisimo Ria Formosa.
Några mil västerut ligger Sagres, sedan kommer ett större ”vattendrag” som heter Oceano Atlantico. Om man paddlat över den pölen så bör man behärska det engelska språket…

”Flyttfåglarna” är många på Algarvekusten. Ni vet alla dessa som drar mot söder då nordan sveper ner från ishavet. Engelsmän, fransoser, holländare, tyskar, danskar, svenskar, finnar, norrmän, ålänningar och skåningar…

Jag misstänker att jag och favorithustrun hör till de som har längsta flyttvägen. Nästan alla vi möter är trevliga… Undantagen finns ju. Mötte här om dagen en som tydligen parkerat för nära intill en tysk ”fågel”. Han kände sig påhoppad av tysken.  Han ansåg att ”en tysk är ok, två är en grupp och tre en arme”…
Ja-ja, alla tycker vi olika.

Igår gick vi på ”lokal”. Vi åt och drack på restaurang ”Papapronta”. Inrättningen är belägen ca 100 meter från vår husbil.  Detta innebär att man måste ha ”lagt in” rejält om man inte hittar hem. Prisbilden var den rätta och maten av god kvalitet och i tillräcklig mängd.  Om man ska framföra några negativa synpunkter på inrättningen så skulle detta vara lokalen som mest påminner om ett förhörsrum i de gamla öststaterna. Kala smutsgråblå väggar med den akustik som man oftast hittar i en gångtunnel.

Pronta himself hade ett antal rätter att välja på, något med kyckling, biff, stekt fläsklägg, vitfisk, stekt potatis och pommes.  Jag föreslog en mix av utbudet men ingen potatis, ”Pronta” sa ok. Herregu vilken måltid som serverades… Två stora öl och en flaska rött till maten, konjagare efterpå… Mätta och belåtna kunde vi så småningom gonatta våra vänner och ta sikte på husbilen.

Morgontemperaturen är +7,8 grader.
Klockan är 0630.
Favorithustrun rör på sig i bädden.
Idag ska vi ta tåget in till Tavira för diverse foderanskaffning.

Var rädda om varandra
/egon

Vi tog tåget till Tavira.  Vi löste biljetter på tåget, 4,20 euro t o r. Har man en cykel så får den åka med, helt gratis.
Ett diseldrivet rälsburet åbäke som färdas mellan Lagos och Vila Real De Santo Antonio, fram och åter i all oändlighet. Ett stålmonster som skulle kunnat heta Algarve Express!

Klockan 1003 var avgångstiden.
Klockan blev 1013 innan vi rullade igång. Åbäket gör bara ett stop under resan till Tavira, detta är i Porto Nova. Några minuter senare är vi framme.
Precis utanför stationen i Tavira ligger Lidl. Foderanskaffning var ju resans huvudsyfte. Vännerna Tommy och Inga-Lill hade tagit sina elcyklar och mötte upp vid butiken. Tommy hade kopplat på cykelkärran för att rymma inköpen.
Kommer ni ihåg ”för gammalt” hur det lät när bryggarbilen passerade obygden. Då behövs alltså ingen beskrivning av klirrljudet då de startade hemfärden med cykelkärran lastad…

Vi var nu tomhänta och hade bara att invänta stålmonstret som skulle återföra oss till Cabanas/Conceicao, avgång klockan 1213. Inget är som ”väntans tider”, vi hann peta i oss en kaffe intill stationen. Vi var beredda då monstret rullade in, men då ingen reste sig för att gå ombord så var vi tvungna att kolla tidtabellen på nytt. Allt stämmer, monstret kommer till Tavira 1213 men avgår dock ej vidare. Nya djuplodande forskningar i tidtabellen, 1308 blir nya tiden. Dubbelkoll i en glasglugg och vi är nu övertygade om att vi ska få återse vårt rullande hem.

Tiden räcker till en lunchpizza hundratalet meter bort på ett ”minihak”. 3,50 euro stycket + 0,4 euro för vattnet. Pizzakocken tar efter beställningen en kompisrökarpaus ute på trottoaren. Jag påpekar att vi ska med ett Portugisiskt stålmonster inom 45 minuter… Undrar om inte han svalde fimpen. Allt gick så rasande fort att inom 10 minuter hade vi två pizzor på bordet. Jag passade på att betala pizzorna under väntetiden, kassatjejen var just ifärd med att stapla fyllda glassbägare och i hastigheten slog hon omkull dessa varvid ett antal gick isär. Förmodligen så räknas vi idag till deras mindre önskvärda kunder…
Pizzan var en smakfylld upplevelse.

Var rädda om varann och dubbelkolla ibland…
/egon

Det är tidig morgon på Algarvekusten.
Temperaturen visar +14 grader utanför husbilen.
Dagen blir varm, +25-27 grader och molnfritt.
Vi har tänkt oss att promenera en del idag, det ska bli svettigt.

Klockan går mot sex.
På tal om sex… vad sägs om denna skylt som vi fann på Cabanas strandpromenad.
Lågprisland är väl den slutsats man kan dra… eller?


Kaffet är nykokt.
Snart får jag frukostsällskap av favorithustrun.


Var rädda om varandra
/egon

Camping Ria Formosa! Cabanas! Algarve! Portugal!

Igår morse då vi gnuggat sömnen ur ögonen var det en storslagen syn som välkomnade oss. En uppgående sol över vattnet i Bergaem De Monte da Rocha. En bergsjö belägen uppe i Portugalliska bergen ca 150 km från där vi nu har landat… 6150 kilometer från tallheden i Östra Gobdejaur.
Fram med kameran… klick, klick.

Som vanligt så ska man ju sammanställa dagens läkemedelsintag, så även denna dag. Även om medikamenterna är ganska begränsade till antalet så kan man ju missa på ett eller annat sätt. Idag var den dagen som skulle bli historisk vad gäller ”senilintag” av piller. Levaxinet, sedan ett piller för trycket och ett för benskörhet. Benskörhet lär man få av cellgifterna som intas en gång i veckan.
PROBLEMET var bara att jag har tillgång till en insomningstablett att ta ”vid behov”. Natten var avklarad och någon insomning var synnerligen avlägsen, Lik förbannat lyckades jag att blanda ihop en ”tryckare” med en ”zombie”. Under tiden som vi inväntade våra husbilsgrannars uppstigning löste vi korsord… Jag är fruktansvärt trött meddelade jag min favorithustru. ”Det borde du ju inte vara” blev svaret. Då hade inte ännu slanten trillat ner som man brukar säga. ”Jag behöver vila en stund”…

Nu var inte frågeställningen hur man skulle lyckas somna utan hur man skulle undvika att somna. Då dj… ar insåg jag misstaget, jag hade tagit fel piller. Någon annan förklaring stod inte att finna.
Goda vännerna Tommy & Inga-Lill som stod intill oss kom med förslaget att vi målar en stor röd punkt bak på deras bil så jag har något att sikta på… Nu kör vi…
Favorithustrun erbjöd sig att agera väckare, vi tog ett beslut att jag INTE skulle ha solglasögon då ju favvon hade svårigheter att se om jag hade ögonen öppna eller stängda under resan mellan bergen och Cabanas, ”femton husbilsmil kan man ju klara med ledsyn” var min kommentar…

Klockan 1100 i förmiddags tjudrade vi ”Skalman” med en elkabel på Camping Ria Formosa nära staden Tavira. Lite lunch och sedan vila för ett trött huvud… Vilken lycka!
Tänk på att förvara vissa medikamenter oåtkomligt för barn och gamla.

Var rädda om varandra
/egon