Återkomsten!
Rubriken låter som om det gäller en varelse från yttre rymden som gör en förnyad visit, men riktigt så häftigt löpsedelsnytt är det nu inte.
Det är nu bara jag och min favorithustru Laila som återvänt till vårt Ö:a Gobdejaur efter att ha varit på drift i 46 dagar. Tänk så mycket man hinner med på en och en halv månad.
Vi har hunnit med att planera avflyttningen från vårt Norrlångträskhem, den plats där vi tillbringat en tredjedel av vårt liv.
Vi har bilat 250 mil tor till södra delen av vårt land. Besökt våran Lena med familj i Herrängen, Stockholm där jag kastade mig över ett litet renoveringsprojekt av deras broräcken.
Vidare till Grebo, Linköping och våran Anna med familj. Där gällde det nog mest att slappa och ladda inför nästa etapp.
Nästa etapp var en flygresa till Alghero på Sardinien och där sammanstråla med våran Sara som hade en liten semester från sitt jobb i London. Vädret på Sardinien gjorde en helomvändning samma dag vi anlände till ön, det blev 17 grader varmt efter att ha legat nära nollan någon dag tidigare. Väderlyckan höll i sig under hela vistelsen.
När vi väl landat på Skavsta flygplats så var det på gnället att vi fick sova i bilen. Vi hittade inte vår biljett som skulle bevilja oss utträde från långtidsparkeringen. Efter en genomgång av resegodset som hade fått en ambitiös knarkspanande tullare att verka bortkommen så kunde vi visa upp en biljett. Vi var fria!
Det var uttröttande "åldringar" som anlände Stockholm då klockan visade på 0030. Säng ljuva säng!
Hälsoläget hade nu fått sig en rejäl törn och smärtstillande medel upplevdes nu som en gudagåva.
Nästa dag gick resan mot norr. Efter en mellanlandning i Träsket har vi nu tagit vårt snötyngda Ö Gobdejaur i besittning.
Nu ska vi bara lägga tungan tillrätta efter att under en tid till stor del ha talat italiensk-katalanska, ett språk som vi varken kunde tala eller ens förstå.
Kanske lösningen hade varit att som en italiensk dam sa, "lägg till en ändelse på varje italienskt ord så blir det engelska".
Nu ska vi äta stekt Gobdejaursik med kokt potatis. Inget vin till maten...
Var rädda om varann
/egon
Kattfan!
Efter jul så hade materialet svällt så taket blev svårplacerat, påfyllningen blev besvärlig vilket gjorde att småfåglarna fick hitta födan på annat håll.
Några problem att sköta födointaget i detta "tropiska" klimat har nu inte de små liven trots att fågelmatningen är satt ur spel.
Men igår tog jag mig samman och justerade till fågelbordet, jag fyllde på med solrosfrön och strax så var några talgoxar och provsmakade.
I morse så var dom på matsök redan i ottan. Som "vän av ordning" så kändes detta som en mindre räddningsaktion som hade lyckats.
Ordningen var återställd.
Efter frukost så bänkade jag mig deras panoramafönster i stora rummet, jag kände mig ovanligt tillfreds med tillvaron.
Grannens katt kommer på en loj promenad , det är lite sördårdsidyll över det hela.
Då far fan i kattskrället och vips så nyper hon en av MINA talgoxar. På gräsmattan leker hon "röda khmererna" med fågelstackarn, det är bara vattentortyr som fattas.
Då öppnar jag verandadörren och berättar för skrället att jag är en helt vanlig SKJUTGALEN norrlänning som har ett skjutfinger som genom åren har ändat tillvaron för dylika kattkräk.
Kattfan fattar noll!
Jag tror kattfan log emot mej, jag hade nog inte rätta gnällbältesdialekten...
En timma senare så ligger samma katt framför uteplatsen och bevakar några torra grästuvor.
Blicken har fixerats på ena tuvan och efter några ställningssteg så kommer språnget. Resultatet var denna gång en råtta som får genomgå "khmerproseduren".
Jag hade bra nog lust att förklara för skrället att nu var hon inne på rätt väg, men jag tror kattskrället är efterblivet så det fick bero.
Egentligen så är jag kattvän.
Var rädda om varann
/egon
Måndag!
Allting har sin tid. En tid av tidiga morgnar med barn som ska matas och klädas, kö till morgonduschar, motorvärmaren i bilarna, dagmammor o.s.v
Idag blir man svettig bara av att vara åskådare, eller åtminstonde endast lätt delaktig.
Den tiden är för oss förbi, men upp kliver man i alla fall, och detta i en timma som av husets tonåringar nog mest går att jämställa med en svårbehandlad mental åkomma.
Dom uttalar nu aldrig detta, men...
Dom har sportlov denna vecka så vi käkar en frukost som vi kallar lunch.
Igår var vi till Åtvidaberg med några av barnen som gillar att åka skridskor. Vissa var ena hejare på isen medan någon påminde om "Bambi på blankis". Konstfruset såklart, temperaturen steg ju till nio plusgrader igår.
Min hustru och jag tog då en promenad till deras gamla fina kyrka och kollade in gravarna, Tänk så mycket gravarna kan berätta om en bygd.
Har ni någon gång tänkt tanken på att tiden som man ska leva är så kort jämfört med den tid man ska vara död...
Död vid en ålder av femti år men har legat där i tvåhundrafemtio!
Idag hade vi tänkt oss att handla lite smått och gott att ta med på resan till Sardinien.
En rapport från Alghero sa att i morse hade man -2 grader, HÄFTIGT LÅNGKALSONGVÄDER.
Vissa brukar tycka att ha långkalsingar på under resan till Bangkok är lite udda, nu kanske jag slipper dom gliringarna.
Nu ska vi bo uppe i bergen och där kanske det är ännu kallare... Jag smyger med lite skoterkläder i alla fall, hängslen och svångrem som man säger.
Normalt är det ca 15 plusgrader på Sardinien denna tid på året, påstår dom i alla fall.
Laila har kokat kaffe!
Var rädda om varann
/egon
Östergötland i februari!
Det är grönt på vissa lägdor från höstsådden, det påminner om en vårdag i maj på vår hemmahorisont.
På ett ställe hade två rådjur vågat sig fram för att provsmaka några späda strån nära vägen.
Att sverige kan te sig så annorlunda bara en dagstur med bil i sydlig riktning. Så orättvist , eller kanske är detta en typ av rättvisa. Om sverige hade samma natur överallt så fanns det väl ingen vits med att bese andra platser för att få nya synintryck.
Tänk på alla desa skillnader i språket. Rättvisa är ju att en ötgöte inte pratar en bred norrlandsdialekt, om så vore fallet skulle ju de flesta tro att det handlade om en genomhederlig norrlänning med båda fötterna i djupsnön.
Nåja, om rätt ska vara rätt så är nog "gnällbältets" medborgare väl så genomhederliga som vi norrlänningar, lite gnälligare bara. Och ingen disel smugglar dom heller...
När vi kom fram till Annas och Gunnars hus så var förstås ingen hemma. Dom kämpar förmodligen på Saab Aerotech eller vad det nu kan heta, allt för att vi ska få iväg lite JAS till Thailand så att vi kan semestra tryggt därborta. Får man nåt som ramlar i huvet på en så ska det ju vara svensktillverkat.
Nu börjar här ramla in skolbarn, herreminje så många dom verkar vara...
Jag drar mig till minnes att jag i julas hade svårt att räkna in dom om dom inte stod stilla en stund...
Själv ska jag dra mig in i en läshörna och kämpa vidare på en bok av den kinesiska författarinnan Jung Chang "Vilda svanar". Tre döttrar av Kina - författarinnan, hennes mor och mormor.
En läsning som berör.
Var rädda om varann
/egon
Som en svartjobbare!
Nästan inget betalt, och vi ska inte tala om de arbetstider som gäller. Inget fack som stöttar en. Nåväl i morgon avslutar jag mitt åtagande för då monterar jag de sista "stöttorna" till nya broräcket.
En viss skillnad på mej och polacken är att jag endast får mat och husrum i ersättning för mitt arbete, jag slipper visserligen att vara hänvisad till en lagerlokal när jag ska vila inför nästa arbetspass.
Jag får ha tjejer på rummet!
Jag brukar även föreslå någon maträtt som jag gillar extra mycket, det fixar kockan. Visserligen så hade jag den turen att jag fick med min hustru som kocka.
Min kocka brukar komma ut och hålla i då jag sågar någon extra besvärluig bräda.
Jag säger bara det - "polacker, ta med kockan".
Igår var vi utomlands. Egentligen så var vi bara till Skärholmen men för en skogsindian från norr så var nog upplevelsen att likna med ett besök i ett mångkulturellt samhälle utanför våra gränser.
Där hörde man alla språk, det svenska stod jag för.
Då jag kommenterade mina synintryck fick jag svaret att så här är det inte överallt i Stockholm...
Om någon dag ska vi dra vidare till Linköping och kolla om dom har någon ledig skruvdragare i den familjen, man vet aldrig, dom kanske har en skruv lös.
Var rädda om varann
/egon
Vi är här nu!
I går blev en resdag.
Sedan "rörkrökar-Helge" gjort sitt och "trikar-Ove" gjort sitt kom vi iväg. Det är underbart med människor som får saker gjorda...
Klockan tio på morgonen hade dom monterat in elpatronen och kopplat om kablaget, vi hade intagit frukost,
dammat av reskläderna och backat ut bilen, hej va det gick!
Vi parkerade i Stockholm 2050 igårkväll.
Inga terrorister som försökte att hejda oss, endast en gammal Golf som vid ett tillfälle försökte att få en tätposition genom att om möjligt klämma sig in mellan framhjul och motor på vår lätt distignerade Cittra, allt för att ligga i täten.
Nåväl, inte en skråma även om han hade den avsikten.
Vi morse klev upp halv sju, men sedan dom vuxna åkt för att bärga hem kapitalet och barnen för att få sin tidiga intellektuella status tillgodosedd så kröp vi ner i bädden.
VI SOV TILL HALV ELVA!
Detta har inte hänt på trettio år, inte ens vid stora tidsomställningar.
Visst är det bra med avgaser!
Nu ska vi ta en promenad till Fruängens Centrum.
Var rädda om varann
/egon
Patron ur!
Denna dag var avsedd att vara en resedag.
Avsikten var att vi skulle starta resan till Stockholm-Linköping-Skavsta Airport-Sardinien nu idag på morgonen.
Bilen packades igår, den var så in i h-te beredd att jag var tvungen att ta ur nyckeln. PPP - pass, pengar, pilett, allt stod på startlinjen.
En sista koll på värmen i pannrummet innan vi "törnar in".
Visst fräste det ovanligt mycket om cirkulationspumpen. Då jag drar på termostaten till elpatronerna så utlöser en säkring på elcentralen. Nu dj-ar har någon "skitit i det blå skåpet". Misstanken lyser som ett stoppljus, DET HAR FÖRMODLIGEN GÅTT EN ELPATRON.
Har du tagit fram köttet som skulle med frågar jag hustrun Laila, jaså inte, bra, för det lär hinna surna innan vi kommer iväg. Jag lovar att om det varit flugsnapparsäsong så hade dom ett perfekt boställe i Lailas nuna.
Jag "gissar mig till" en förklaring av läget. Jag ringer till Malte som är lite elektrist mellan öronen. Han kommer och vi kollar läget och blåser ytterligare några säkringar. Slutsatsen blir trasig elpatron.
Efter en "skitnatt" så ringer jag till elektriker OVE som precis passerar några hundra meter från huset.
Han säger "kommer om två minuter, jag är nästan vid din dörr"! Man kanske skulle knäppa sina händer fler gånger och prata med den där som alla hört talas om men ingen har sett.
Han konstanterar att en patron har lagt av och kopplar om pannan till 6 kw. Jag beställer en elpatron...
Här blir det till att göra "patron ur".
Ringer slutmålet och ber att dom håller igen på mängden mat i kvällens anrättning, jag förklarar att dom blir ganska få vid matbordet p.g.a nattens "patrona non grata".
Vi intar en alldeles vanlig frukost klockan 0745.
Gör patron ur och var rädda om varann
/egon
Snö!
Spårlöpan efter skotern blir nu ca tjugo centimeter djup, hyggligt före altså.
Jag var åstad och investerade i en ny snösläde i plast, ni vet en sån som glider mer än lätt. Tanken med det köpet var nu inte bara att hålla markplanet snöfritt, nej tanken var nu i första hand att lättare få snötyngderna från taken i Gobdejaur.
Om inte vår herre fixar en rejäl "trettondagsblida" så blir det till att skotta tak.
Nog hade vi en rejäl blida i anslutning till nyårshelgen men den blev bara till hälften tillräcklig på Gobdejaurs horisont, baksidan på huset skjutsade av, och framsidan skjutsade av till hälften.
Nu är läget som sistlidna vinter då verandataket fick utstå 120 centimeter isblandad snö. Då var det skottning som gällde.
Om inte vi placerat ut fem extrastöttor för vintern så hade vi fått skotta verandataket på en" lägre nivå", men då hade vi ju inte heller behövt att sopa verandabron...
Igår provkörde jag vår skönhetsopererade King Cab.
Detta betyder att den har genomlevt två intensiva veckor på mitt egna mek-lassarett. Massor med ny plåt gör att den känner sig som ny, och någon anledning att förklara det faktiska läget för Kingen tycker inte jag det finns någon anledning till.
Var rädda om ryggarna, och varann
/egon
