Man måste ha tillstånd om man vill ha stånd!
Torsdagar har man gatumarknad i Torre Del Mar.
Livet på en marknad i denna del av europa är ganska brokigt, en blandning av inhemska aktörer, afrikaner, asiater och ytterligare ett antal obestämbara nationaliteter. Här finns ficktjyvar och annat suspekt...
Här finns ALLT det som man förväntas finna på en marknad vad gäller varor. Frukt och grönt, blommor, kläder, porslin, husgeråd, verktyg, prydnadsvaror, skinn, godis, matvaror, kryddor, skor, leksaker och många andra mer eller mindre "nödiga" ting. Tänk så mycket man inte behöver...
Vi handlar oftast frukt och grönt då vi strosar runt mellan stånden. Idag blev det även en teleskopisk magnetpenna som är bra att plocka upp boulekloten med. Favorithustrun tittade på en framtida julduk.
Som vanligt så har den lokala polisen koll på marknadslivet. Denna gång fanns det en afrikansk invandrare som fick packa samman sina pryttlar, han saknade förmodligen det nödvändiga marknadstillståndet.
När favorithustrun tog upp något från lillryggsäken bak på min rygg så påpekade en annan marknadsbesökare att jag hade en "besökare" i säcken... Tack du okände!
Från marknaden gick vi till Mercandona och köpte middagsmat, carrekött för 3,90 euro/kilot.
Var rädda om varann
/egon
Tomtarna kommer!
Oavsett om eftermiddagstemperaturen visar på +27 grader så går vi mot jul.
Kunde här om dagen konstantera att affären Dunnes Store hade plockat fram julprylarna.
Favorithustrun drar sitt strå till stacken genom att tillverka tomtar. Hon skapar både tomtepojkar och tomteflickor. Könskvoteringen är ju viktig... Åtminstonde brukar den vara viktigare än kompetensen inom vissa sektorer. Nu tror jag inte att diskrimineringsombudsmannen kommer att lägga sig i min favorithustrus tomteindustri, dessutom så har hon ju förlagt tillverkningen utomlands...
Min delaktighet i tillverkningen brukar vara att tillverka knappar av renhorn. Tyvärr så blev råvaran kvarglömd i Sverige så nu står valet mellan att importera från Sverige eller avhorna en spansk get.
Var rädda om varann
/egon
Nu rycker det i fiskenerven!
Jag har fiskeutrustningen med även om denna hitintills bara varit en sorts svältförsäkring.
Men nu drar det ihop sig...
Under gårdagens motionsrunda som skedde per cykel gjorde vi ett stopp vid en pir en par kilometer uppför kusten, där stod en sportfiskare och nötte på sina redskap. Det var spinn som gällde. Han var engelsman och visste ALLT om fisket i Spanien. I tolv år hade han kämpat med dessa "primitiva" redskap längs den Andaluciska kusten.
Under den timma som jag tillsammans med favorithustrun gjorde honom sällskap hann jag med att genomföra en större utfrågning, den blev så ingående att en åklagare nog skulle beteckna den som en förundersökning i brottmål.
Man ska ha licens förklarade denna engelska fiskeentusiast. "Men om du bara är här tillfälligt så skit i licensen för ingen har kollat min under de tolv år jag bott här"...
Nu vet jag vad som gäller. Jag vet det mesta om krokar, linor, flöten, tyngder, räkor, maskar och F I S K A R. De flesta går att äta som han sa.
Vi sa hej till fiskaren och cyklade vidare på vår runda.
Till kvällen stod havskräftor på menyn... dessa dock inhandlade på Mercandona och kokta av vår husbilsgranne som har kunnandet om hur man tillreder dessa utomjordingar.
Det blev en kulinarisk tillställning.
Var rädda om varann
/egon
25 oktober, en helt vanlig dag på solkusten!
Igår blev det "full dag".
Vi startade vår morgonpromenad (den sk straffrundan) klockan nio. På med gympaskorna "modell äldre" och lillryggsäcken på ryggen.
Målet var att gå upp till varuhusen Eroski och Dunnes Store som ligger tre och en halv kilometer inåt land. Favorithustrun preparerade sig med ett par astmapreparat, vi var klara för att attakera stigningarna. Det låter som om stigningen är jättestor men så är det nu inte, vi är bara två vandrande "renoveringsobjekt".
Under promenaden togs ett beslut, jag behövde nya gå-skor... NU.
Det blev både nya gå-skor och lite annat smått och gott för in och utsidan innan vi vandrade mot en efterlängtad husbilslunch. Klockan hade hunnit bli 1230 och vi var ganska trötta. Det blev sju kilometer på vägen och nästan lika många inne på butikerna.
Lunchen blev som vanligt ENKEL.Middagen mer kulinarisk, den bestod av regnbågslax från fiskodlingen i Raivoberg nära Gobde, till detta blomkål, morötter och tomat. Innan vi satte oss till bords hade vi beslutat att endast ta vatten till maten... nu blev det vin ändå. Maten var ju så nyttig... Idag ska vi cykla...
Ha en bra dag, köp bra skor och var rädda om varann.
/egon
Tankar från Andalucien!
Vi startar upp dagen genom att äta en lättare frukost, sedan en snabbdusch. Då brukar klockan ha hunnit fram emot åtta och jag behöver en "brake" från datoranvändandet som varat ett par timmar. Jag har avlyssnat NORRBOTTENSNYTT och MORGONEKOT. Jag har läst avisor och mailat. Jag har tankeröstat och förkastat partier i en strid ström.
JAG ÄR NU SMÅTT SINNESFÖRVIRRAD EFTER ATT HA INSUPIT ALL DENNA MENTALA PÅVERKAN.
Nu går vi morgonens straffrunda, den varar i regel 1-2 timmar. Den brukar fungera som en positiv hjärntvätt efter de negativa vibbar som sköljt över en.
När jag läst PiteTidningen, Norra Västerbotten och Norrbottens Kuriren vet jag att den mesta diseln i regionen är slangad, extraljusen har bytt ägare och ett antal personer har gått emot en dörr och ådragit sig vissa missfärgningar i nunan.
Ute på stranden tar vi kurs mot norr och Velez-Malaga. Strandpromenaden är oftast välbesökt av vardagsmotionärer under morgontimmarna. Är man lätt nedstämd då man startat så lovar jag att det inte tar lång stund innan man har rehabiliterats. Jag säger bara "STILSTUDIER" i all ära. Långa kliv, korta kliv, marschtakt, armsvängning, stavgångare, tänjningar och fjärtar. Man kan se atleter,otränade, övertränade, överviktiga och viktiga. En rejält överviktig dam försökte sig på en sorts joggning, hela hennes lekamen kom i någon sorts resonanssvängning. Ett tag verkade det som om jag skulle vara tvungen att sätta in en tackling för att hejda rörelsen, men det kom en städmaskin och fixade det hela.
Nu har vi avslutat lunchen och kan sikta in oss på eftermiddagskaffet. Det är "fullt upp" som man säger. Ikväll ska vi äta havskräftor och ta ett glas vitt. Detta tillsammans med goda vänner och Medelhavets ljumma vindar.
Temperaturen är snart +25 grader. Favorithustrun ligger ute i solen och blir missfärgad. Själv lever jag ett liv på skuggsidan, studerar mina vita ben och tänker på dom maligna varningarna...
Var rädda om varann
/egon
Änglar och änglatrumpeter!
Om det finns änglar vet jag inte men änglatrumpeter finns det här.
Under en promenad här om dagen hittade vi detta praktexemplar längs vår promenadväg.
Vi passerade senare ett ruckel som står hundra meter ovanför stranden. I denna misärens boning har en yngre tysk man bott under några år. Denna medmänniska var svårt nedgången p.g.a missbruk. Han sågs dagligen sitta och tigga utanför en bazar inne i Torre del Mar. Jag har som princip att ALDRIG ge pengar till tiggare, men till julen förra året kunde jag inte stå emot, jag gav en peng till denna människospillra.
Nu var byggnaden utbränd och han syns inte längre till på "sin" tiggarplats. Det talas allmänt om att han kanske blivit en ängel. Troligen en bättre tillvaro i hans fall...
Vi har morgon i Andalucien. Klockan visar 0615, det blåser friskt och yttertemperaturen visar på 19,2 plusgrader. Man lovar några regnstänk under förmiddagen. Jag misstänker att dessa regnstänk kommer att sammanfalla med vårt besök på torsdagsmarknaden.
Var rädda om varann
/egon
Byxlöst område!
I morse grenslade vi cyklarna och tog sikte på en husvagnsförsäljare som har sin verksamhet en knapp mil söderut i riktning mot Malaga. Anledningen var att försöka införskaffa en extra mittstång till vårt Fiamma-husbilstält. Allt gick enligt planerna och om en vecka kommer dom att ha en dylik hemma för leverans.
Efter att ha avslutat affärerna tog vi nya tag och styrde åter mot Torre del Mar. När vi kommit några kilometer så iakttog vi några cyklande turister som kom nerifrån havet efter en mindre väg.
Det tog inte lång stund att räkna ut att dom kom från vårt håll via någon sorts genväg. Vi svängde av och passerade pumpaodlingar, paprikaodlingar, palmer, bambudungar, åsnor och bönder.
Efter någon kilometer dök det upp en campinginfart, där fanns även en skylt som hade som motiv ett par shorts med ett rött kryss över...
Porten öppnades och vi svarade med att hålla munnen öppen av förvåning. Som de ickenaturister vi är valde vi att behålla byxan på och nöta vidare på cykelsadeln. Detta var altså ingen genväg, snarare en sorts "naturstig".
Nu valde vi den väg vi hade cyklat under morgonen och som var godkänd för byxburna norrlänningar. En halvtimma senare hade våra tomma magar hittat hem till husbilen och kylskåpet.
Håll i byxorna och var rädda om varann.
/egon
Positivt tänkande!
Jag tog del av en berättelse som kom från en kyrkans man.
Han påstod sig vara gift med ett födgeni...
Hans unga hustru kom sprudlande glad in genom dörren och kunde berätta att hon på hemväg från jobbet tjänat 1200 kronor... nu kunde hon köpa dom där skorna som hon hade drömt om. På frågan hur hon tjänat dessa pengar blev svaret: "Då jag passerade Älvsborgsbron hade man satt upp en fartkontroll och trots att jag körde något fortare än vad som var tillåtet så KLARADE JAG MEJ". Hon fortsatte "om jag hade vågat köra ytterligare något fortare så hade det även räckt till en handväska".
Hennes make hade i det ögonblicket fungerat utmärkt som "fågelholk".
Temperaturen gångna natt var 18,6 grader som kallast. Nattsömnen blev som den blev... nu tror jag inte att den oroliga sömnen berodde på temperaturen inomhus, snarare på den kulinariskt läckra fisksoppa som avnjöts under tre sena timmar.
Denna kulinariska begivenhet skedde utomhus under den stjärnklara Andalusiska himlen.
Nu ska jag läsa några avisor, fylla på koppen och längta efter sällskap från favorithustrun.
Var rädda om varann
/egon
Att hitta rätta lunken!
Det gäller liksom att hitta den "rätta spanska lunken"...
Jag misstänker att våra vänner i trakten av Östra Gobde är på älgjakt. Jag försöker att om möjligt låta bli att tänka älgjaktstankar, på så sätt slipper jag det där lilla "längtansstynget". Förresten så kan jag skåda en stadig tjur från min position...
Gasolpriset vid byte av en 11-kilostub hade blivit BILLIGARE sedan förra året, då kostade en tub 12,30 euro, i år bara 9 euro. Under hundringen altså, måste en tub i sverige kosta nära 500 kronor?
Favorithustrun ligger i solstolen och väntar på att jag ska fixa lunchen.
Var rädda om varann
/egon
Det blev 527 st...!
Igår rullade vi de sista femtiotvå milen (Benidorm-Torre Del Mar). Igår var även sista dagen, (åtminstonde på ett tag) som jag/vi kunde råskälla på Tekla och Tom. Tekla är "kärringen" i Magellan-navigatorn och Tom hänger med i TomTom,en. Inte nog med att vi ibland har starkt avvikande åsikter med dessa tekniska underverk, dom har olika åsikter inbördes...
"Sväng till höger vid vägskälet" kan det låta, att man sedan hamnar i en nybyggd rondell med utgångar som mest påminner om en urtavla kan ju försvåra en del...
Att fönsterhissen på förarsidan är ur funktion kan vara en av anledningarna till att Tekla fortfarande är bilburen.
Nåväl, vi kom vi sågs vi firade! Vi blev välkommnade av svenska husbilsvänner, middag i det fria med ett glas rött. Kvällen bjöd på en temperatur på 20-25 grader, mina långkallingar åkte av...
Våra vänner var redan brunbrända av Costa Del sol-solen. Den egna "solbrännan" kan få en fiskmås att verka brunfärgad...
Morgonkaffet är nykokt. Favorithustrun är på gång...
Klockan visar på 0730 och temperaturen är +17,8 grader.
Var rädda om varann
/egon
Vi är här nu!
Att vi är här råder nog ingen tvekan om. Palmer som vajar, människor som har mist kläderna och en temperatur på +25 grader. Även vägmätaren i husbilen som ökat med 420 mil talar om att vi är långt från Östra Gobdejaur där rapporter berättar att man har ca 20 cm snö.
Vi har genomgående valt mindre vägar trots de "problem" som detta kan medföra, men vi slipper några tusenlappar i vägtull, vi får MASSOR med upplevelser och ser vyer där orden inte räcker till.
Igår gjorde vi den sista etappen mot den "riktiga värmen". Vi rullade från en plats i södra Frankrike som heter Millau, ner till medelhavet, förbi Perpignan och längs kusten in i Spanien. Vi navigerade oss till en plats vid bukten "Golf of Roses" och staden Figueres. Figueres ligger strax norr om Barcelona. Där landade vi på en camping intill havet som kunde erbjuda WiFi uppkoppling för vår dator. Jag har ju inte kunnat använda datorn sedan vi övernattade i Limhamn, abstinensen var påtaglig... Nu blev det lite fel, jag använder den för att skriva men kan inte KOMMA UT PÅ INTERNET.
Inga incidenter har inträffat under de sexton dagar som resan hitintills pågått. Småsaker som att tränga sig före i franska städer där gatorna inte är bredare än husbilen hör till vardagsmat. Öronproppar är bra att ha när dom tutar på en... Att man ibland måste ta ett par varv i rondellerna för att bestämma en riktning är även det ett sorts "normaltillstånd".
Nu är morgonkaffet kokt, favorithustrun sover och en kraftig vind ruskar i husbilen med jämna mellanrum. Temperaturen var +16 grader klockan 0600. Dagen blir svettig...
Under förmiddagen ska vi rulla vidare mot söder. Om några dagar avser vi att ha tillryggalagt ca 80 mil till och då befinna oss i Torr del Mar på Costa Del Sol. HEJ VA DET GÅR!!!
Skaffa öronproppar,kramas och var rädda om varann
/egon
Man vänjer sig!
Igårkväll passerade jag Essingeleden,då slog det mej att nog fan finns bålgetingarna även på Essingeleden.
Dom svärmade som bara den runt husbilen. På ett ställe hade en ilsken en stuckit en stor svart i häcken. Den lille hade blivit en halv meter kortare, köerna en halv mil längre och polisen hade fått ett av de uppdrag dom MÖJLIGEN kan klara.
Nåväl,nu fick man ju se ett sånt där "blåljusspel" som är lite sällsynt i Östa Gobdejaur. Festligt... nja, kanske inte.
Så småningom kom vi från köerna och kunde gira av mot Herrängen.
Man vänjer sig...Har man inte vant sig efter Stockholm så har man troligen vant sig efter sydeuropas större städer. Dom flesta stora städer ute i Europa får ju Stockholm att degraderas till "förstad".
Vad vi däremot verkar att kunna tävla med i lilla Sverige är "buset". Det verkar ju som om de flesta av europas ljusskygga individer har fått sin fristad hos OSS... Det är nästan så man förstår dom, ska man planera något så vill man ju inte bli störd.
Min favorithustru vill ha sitt morgonkaffe.
Var rädda om varann
/egon
