Det doftar köttsoppa!
Det doftar av ett köttsoppkok.
Min favorithustru har laddat en mindre veckoranson för "fotbollslaget" på Bergstigen 4 i Grebo.
Personligen så får jag förnimmelser från mitt gamla föräldrahem uppe i Norrbotten. Min far, han Hjalmar, startade ett köttsoppkok med några veckors intervall. Det var rejäla kok som räckte ngn vecka.
Det var inte det att min mor inte ville eller kunde laga köttsoppa, men just den rätten hade han ENSAMRÄTTEN på. Den var fet och smakrik och måste innehålla klimp.
Jag minns att den blev bara mustigare och mustigare för var gång den avnjöts.
Köttet var som regel benkött från älg eller visstren. Det är med sorg man idag tar del av styckarnas fasa för benkött.
Som regel skär man köttet från benen och gör färs av det mesta, nog får man msisstankar om att befolkningen blivit både tandlösa och "sanslösa".
Galna kosjukan var nog den som skrämde allt kött från benen.
Doften denna gång kommer från en "Norrlångträskälg"... och det är BENKÖTT!
Dagen soppgryta lär räcka även till de ordinarie "vårdarna" som dimper ner någon gång i morgon efter sin Italienvecka.
Nu hör jag att minstingen (Agnes) är på gång efter sin lunchvila. Ska göra min del i vårdavtalet...
I övermorgon vinkar vi farväl till fotbollslaget (spelarålder 2-18 år), sedan rullar vi sta...
Var rädda om varann, och benköttet...
/egon
Min favorithustru har laddat en mindre veckoranson för "fotbollslaget" på Bergstigen 4 i Grebo.
Personligen så får jag förnimmelser från mitt gamla föräldrahem uppe i Norrbotten. Min far, han Hjalmar, startade ett köttsoppkok med några veckors intervall. Det var rejäla kok som räckte ngn vecka.
Det var inte det att min mor inte ville eller kunde laga köttsoppa, men just den rätten hade han ENSAMRÄTTEN på. Den var fet och smakrik och måste innehålla klimp.
Jag minns att den blev bara mustigare och mustigare för var gång den avnjöts.
Köttet var som regel benkött från älg eller visstren. Det är med sorg man idag tar del av styckarnas fasa för benkött.
Som regel skär man köttet från benen och gör färs av det mesta, nog får man msisstankar om att befolkningen blivit både tandlösa och "sanslösa".
Galna kosjukan var nog den som skrämde allt kött från benen.
Doften denna gång kommer från en "Norrlångträskälg"... och det är BENKÖTT!
Dagen soppgryta lär räcka även till de ordinarie "vårdarna" som dimper ner någon gång i morgon efter sin Italienvecka.
Nu hör jag att minstingen (Agnes) är på gång efter sin lunchvila. Ska göra min del i vårdavtalet...
I övermorgon vinkar vi farväl till fotbollslaget (spelarålder 2-18 år), sedan rullar vi sta...
Var rädda om varann, och benköttet...
/egon
Det oundvikliga!
Gobdevögen 6/11-07 Bryggan 14/11-07 Gobdeliden 15/11-07 Gobdejaure 15/1-08 Gobdejaure 20/3-08
När vi rullade ut med vår husbil,"skalman" den femte oktober-08 så hade den första snön lagt ett tunt blött täcke över vårt älskade Ö Gobdejaur.
Ibland har jag tänkt att det nog var väl så tidigt att följa flyttfågelsträcken mot söder, men när jag backar bandet så känner jag att jag blir bekräftad.
Det helt oundvikliga var på väg att inträffa, VI VAR PÅ VÄG MOT VINTER.
Tro nu inte att jag avskyr vinter, å-nej, så är inte fallet. Men jag gillar växelbruk som man säger.
Jag skulle nog inte vilja vara utan isfisket då vårsolen belyser pimpelhålen och gör att livsandarna återvänder,
några snöskottarfria månader är jag också mottaglig för...
Om fyra dagar rullar vi vidare mot söder... men till målet är vägen lång.
Jag läste en bra slogan på husbilsklubbens hemsida.
KÖR INTE FORTARE ÄN DIN SKYDDSÄNGEL KAN FLYGA...
Var rädda om varann
/egon
När vi rullade ut med vår husbil,"skalman" den femte oktober-08 så hade den första snön lagt ett tunt blött täcke över vårt älskade Ö Gobdejaur.
Ibland har jag tänkt att det nog var väl så tidigt att följa flyttfågelsträcken mot söder, men när jag backar bandet så känner jag att jag blir bekräftad.
Det helt oundvikliga var på väg att inträffa, VI VAR PÅ VÄG MOT VINTER.
Tro nu inte att jag avskyr vinter, å-nej, så är inte fallet. Men jag gillar växelbruk som man säger.
Jag skulle nog inte vilja vara utan isfisket då vårsolen belyser pimpelhålen och gör att livsandarna återvänder,
några snöskottarfria månader är jag också mottaglig för...
Om fyra dagar rullar vi vidare mot söder... men till målet är vägen lång.
Jag läste en bra slogan på husbilsklubbens hemsida.
KÖR INTE FORTARE ÄN DIN SKYDDSÄNGEL KAN FLYGA...
Var rädda om varann
/egon
Trådlöst,inte rådlöst!
Utsikten är INTE från något kontorsfönster och skrivbordet är inte i någon cyberuppkopplad skyskrapa.
Det är från matbordet i vår husbil som fn står på en grön gräsmatta i utkanten av Grebo i Östergötland.
Om jag höjer blicken och kollar på omgivningarna så lyser naturen i alla de underbara färger som hösten har att erbjuda.
Men det mest otroliga är ju att jag kan sitta med min Laptop trådlöst uppkopplad och föra ett morgonsamtal med London och Norrlångträsk på samma gång. Strax innan pratade jag med en annan bekant som befann sig i sin husbil utanför Malaga. Där hade dom skitväder...
Och detta kan man göra oavsett i vilken buske man just för tillfället befinner sig i. Helt ofattbart...
Lika ofattbart är att en kvinnoröst uppmanar mej att "ta andra avfarten i rondellen" då vi kör med navigatorn inkopplad. Hur f-n vet kärringen var jag är...
Min favorithustru tycker att hon låter lite stressad, men vem skulle inte bli stressad med så många bilister att hålla reda på...
Sedan kommer "gör en LAGLIG u-sväng" eller"du är nu framme vid målet", ja dj-ar vilken klartänkt kvinna dom har stuvat in i den lilla burken. Hon vill inte heller att man ska få några böter för trafikförseelser...
Jag bara väntar på att hon ska säga" och nu är det dags att byta kallsingar"...
Var uppmärksam om ni börjar höra röster och var rädda om varann.
/egon
Hej,hej, hemskt mycke hej!
Man blir förvånad över att man har så många bekanta i en liten "håla" i det inre av Östergötland.
Hålan heter Grebo.
Idag då vi tog en entimmas-lunk ner till deras badplats som ligger strax utanför bebyggelsen så hälsade SAMTLIGA vi mötte. Jag tvekade lite angående vem av oss dom hejade på, var det min favorithustru dom hejade på, för många var gubbar, så ett tag var jag lite fundersam. Hade nog tänkt starta en mindre utfrågning då vi återkom till husbilen...
Nu slapp jag allt utrdningsarbete då våran Anna berättar att man har en överenskommelse i Grebo: HÄR HÄLSAR VI PÅ VARANN. Sådana påfund ska ju stå skyltat om på infarten, vilka förvecklingar kan inte denna vänliget ställa till, jag bara frågar...
Och jag som hann tänka, hur kan en skrynklig gam... o.s.v Nu inser jag att även befolkningen i "gnällbältet" har en del goda ideer. Hej här och hej där, gu så trevligt...
Ni ska veta att en fd Norrlångträskbo är bosatt bara ett par kilometer bort. Kanske går vi och bjuder in oss på en kopp ngn afton innan vi rullar vidare mot syd. Fundera på vem det kan vara...
Solen skiner och vi har ca femton grader varmt.
Var rädda om varann
/egon
Hålan heter Grebo.
Idag då vi tog en entimmas-lunk ner till deras badplats som ligger strax utanför bebyggelsen så hälsade SAMTLIGA vi mötte. Jag tvekade lite angående vem av oss dom hejade på, var det min favorithustru dom hejade på, för många var gubbar, så ett tag var jag lite fundersam. Hade nog tänkt starta en mindre utfrågning då vi återkom till husbilen...
Nu slapp jag allt utrdningsarbete då våran Anna berättar att man har en överenskommelse i Grebo: HÄR HÄLSAR VI PÅ VARANN. Sådana påfund ska ju stå skyltat om på infarten, vilka förvecklingar kan inte denna vänliget ställa till, jag bara frågar...
Och jag som hann tänka, hur kan en skrynklig gam... o.s.v Nu inser jag att även befolkningen i "gnällbältet" har en del goda ideer. Hej här och hej där, gu så trevligt...
Ni ska veta att en fd Norrlångträskbo är bosatt bara ett par kilometer bort. Kanske går vi och bjuder in oss på en kopp ngn afton innan vi rullar vidare mot syd. Fundera på vem det kan vara...
Solen skiner och vi har ca femton grader varmt.
Var rädda om varann
/egon
Campingliv på lugna gatan!
Det är lugna gatan här på Nejlikevägen i södra Stockholm.
Inte för att jag hade väntat mig så mycket annat då ju området bebos av ganska "normala" innevånare. Några norrlandsindianer bor ju också här, vilket troligen har en lugnande effekt på stressade Stockholmare.
Det är tidig morgon och den enda bil som jag kunnat höra var nog tidningsbilen.
Vi står parkerade längst upp på gatstumpen. Normalt så brukar STÖRRE fordon kunna vända här, men nu vete gudarna om man inte får ta till lite vassa uttryck för en vilsegången Gobdejaure-bo har parkerat sin husbil på snodden.
Stockholm är trångt och trevligt som det heter.
Igår kom en lastbil med AGA skrivet längs sidan. Och eftersom man ska vara trevlig mot sina medmänniskor så hejade jag och frågade "hur er leget". Han var ingen trevlig typ , eller så hade han fullt upp med att backa ut från området. Hur som helst så fick jag "onda ögat".
Det är mycket vi norrlänningar måste lära oss.
Utsikten är det inget fel på. Ett äppelträd med stora härliga äpplen utanför husbilsfönstret, en något udda syn för en som mest kollat in Östra Gobdejaures tallhedar.
Nu verkar det som om min favorithustru tänke kasta av sig täcket och få igång kaffet.
I morgon har vi tänkt att återlämna "snodden" och rulla vidare.
Var vänlig i trafiken och var rädda om varann.
/egon
Nu är det hjul igen!
Och så kom då snön.
Det var redan i lördags som kung Bore slog till. Först bjöd han på minus sju grader under nattens tysta timmar, sedan tog han beslutet att bjuda på lite snö.
Redan på fredag hade vi kört upp husbilen på plan mark, packad och klar för avfärd. Väderleksprognosen var av den arten att vi inte ville stå i ett motlut när vi väl avsåg att "rulla sta".
Vid lunchtid hade vi låst dörrarna och minerat området, allt kändes tillräckligt tryggt för att våga ge sig ut på det Europeiska vägnätet.
Det mesta jag kunnat se av den europeiska bilismen har jag sett i Gobdes närhet, oftast har det varit "germanska" bildårar som kallar sig för testförare. Nog fan kör dom så testarna ryker alltid...
De resor vi gjort till Spanien och Italien har väl inte fått oss att direkt ändra uppfattning om dessa europeiska bilförare.
Nåväl, vi har nu beslutat att ge dom en match på hemmaplan så vi drar mot syd med vår husbil.
Hur tokigt det än kan låta så gladdes vi över busvädret, dels så kändes det liksom mera legitimt att åka iväg när det var vintervitt, dels så slapp vi att skita ner bilen längs grusvägen som nu var snötäckt.
När dessa rader sätts på pränt har vi "landat" i Herrängen söder om Stockholm. Något "raka spåret" hit har det inte varit. Vi har övernattat i Svensbyn - Gammelstan -och Örnsköldsvik.
När vi i morse slog upp våra ljusblå i Flärke (Ö-vik) så kunde vi njuta av tre rådjur som betade sin frukost nära husbilen.
Vi har även under hitresan kunnat konstantera att viltet far illa i bilismens tidevarv, en räv, en grävling och en mink har vi sett överkörda.
Men det kanske bättrar sig nu när Volvo drar åt svångremmen...
Jo, en sak till: vår bil är JÄTTEBRA, DEN LÅG FÖRST I ALLA KÖER...
Temperaturen var i morse minus 3 grader och gräset var frostvitt.
Var rädda om varann
/egon
Det var redan i lördags som kung Bore slog till. Först bjöd han på minus sju grader under nattens tysta timmar, sedan tog han beslutet att bjuda på lite snö.
Redan på fredag hade vi kört upp husbilen på plan mark, packad och klar för avfärd. Väderleksprognosen var av den arten att vi inte ville stå i ett motlut när vi väl avsåg att "rulla sta".
Vid lunchtid hade vi låst dörrarna och minerat området, allt kändes tillräckligt tryggt för att våga ge sig ut på det Europeiska vägnätet.
Det mesta jag kunnat se av den europeiska bilismen har jag sett i Gobdes närhet, oftast har det varit "germanska" bildårar som kallar sig för testförare. Nog fan kör dom så testarna ryker alltid...
De resor vi gjort till Spanien och Italien har väl inte fått oss att direkt ändra uppfattning om dessa europeiska bilförare.
Nåväl, vi har nu beslutat att ge dom en match på hemmaplan så vi drar mot syd med vår husbil.
Hur tokigt det än kan låta så gladdes vi över busvädret, dels så kändes det liksom mera legitimt att åka iväg när det var vintervitt, dels så slapp vi att skita ner bilen längs grusvägen som nu var snötäckt.
När dessa rader sätts på pränt har vi "landat" i Herrängen söder om Stockholm. Något "raka spåret" hit har det inte varit. Vi har övernattat i Svensbyn - Gammelstan -och Örnsköldsvik.
När vi i morse slog upp våra ljusblå i Flärke (Ö-vik) så kunde vi njuta av tre rådjur som betade sin frukost nära husbilen.
Vi har även under hitresan kunnat konstantera att viltet far illa i bilismens tidevarv, en räv, en grävling och en mink har vi sett överkörda.
Men det kanske bättrar sig nu när Volvo drar åt svångremmen...
Jo, en sak till: vår bil är JÄTTEBRA, DEN LÅG FÖRST I ALLA KÖER...
Temperaturen var i morse minus 3 grader och gräset var frostvitt.
Var rädda om varann
/egon
En helt vanlig dag!
Ganska vågat.
Jag menar att påstå att detta ska bli en helt vanlig dag här i Östra Gobdejaur. Har jag otur så kan jag ju ha brutit benen, fallit ner från taket eller ha blivit riven av en björn före kvällen.
Oavsett om dagen blir vanlig eller ovanlig så stod jag i lodrät ställning 0500. En ganska normal "kommaigångtid" för mej. Min favorithustru har bara ett öga på glänt före sjunyheterna... ibland inget.
Morgonrutinen är att dra igång några koppar kaffe, tända eld i vår gamla järnspis som har nummer 725 och lär vara en speciell Husqarna- modell som domänverket satte in lite varstans "uppi lanne". Den är stor och avger en skön värme när nordan drar runt bland husen.
Ute visar temperaturen på plus två grader och det faller ett kallt lättare regn, kanske litet inslag av snö...
Snart får jag svaret på om våra nyinköpta sensorlampor till ytterbelysningarna släcks när det ljusnar, det är premiärnatt så att säga.
Idag ska vi mest bara "vara", kanske lite elinstallationer kommer på tapeten då jag har en nylagd jordkabel som inte är inkopplad.
Jag har laddat bastukaminen så det lär nog bli en saunatvagning före kvällen.
Sedan måste vi ju hämta posten nere i civilisationen, benämningen står för Rättsel och är nio kilometer bort. Vi hämtar bara ett par gånger per vecka. Slit och släp för jämnan...
Till sist så har vi en ungbjörn som är som ett barn, den använder ett älgskinn från min rävåtel som "snuttefilt", den tar den med ett tiotal meter var natt efter att ha tuggat en stund. Jag tar den tillbaka...
Var rädda om varann
/egon
Jag menar att påstå att detta ska bli en helt vanlig dag här i Östra Gobdejaur. Har jag otur så kan jag ju ha brutit benen, fallit ner från taket eller ha blivit riven av en björn före kvällen.
Oavsett om dagen blir vanlig eller ovanlig så stod jag i lodrät ställning 0500. En ganska normal "kommaigångtid" för mej. Min favorithustru har bara ett öga på glänt före sjunyheterna... ibland inget.
Morgonrutinen är att dra igång några koppar kaffe, tända eld i vår gamla järnspis som har nummer 725 och lär vara en speciell Husqarna- modell som domänverket satte in lite varstans "uppi lanne". Den är stor och avger en skön värme när nordan drar runt bland husen.
Ute visar temperaturen på plus två grader och det faller ett kallt lättare regn, kanske litet inslag av snö...
Snart får jag svaret på om våra nyinköpta sensorlampor till ytterbelysningarna släcks när det ljusnar, det är premiärnatt så att säga.
Idag ska vi mest bara "vara", kanske lite elinstallationer kommer på tapeten då jag har en nylagd jordkabel som inte är inkopplad.
Jag har laddat bastukaminen så det lär nog bli en saunatvagning före kvällen.
Sedan måste vi ju hämta posten nere i civilisationen, benämningen står för Rättsel och är nio kilometer bort. Vi hämtar bara ett par gånger per vecka. Slit och släp för jämnan...
Till sist så har vi en ungbjörn som är som ett barn, den använder ett älgskinn från min rävåtel som "snuttefilt", den tar den med ett tiotal meter var natt efter att ha tuggat en stund. Jag tar den tillbaka...
Var rädda om varann
/egon
