Nallen!
Det sågs nu som en skymf av profeten Muhammed...
Min hustru säger att jag nu inte får kommentera Detta då hon säger sig vara rädd för terrorister...
Och nu när vi har nyrenoverat...
Det är synd om nallebjörnarna...
Var rädda om varann.
/egon
Myggfritt!
Natten mot igår kunde vi här i Ö:a Gobdejaur notera minus 12 grader och denna natt noterade vi minus 22 grader.
Under gårdagen trotsade vi vädergudarna och gjorde en kylslagen skotertur till Ljusträsk som ligger ca en mil rakt norrut från vårt Ö:a Gobdejaur. Anledningen var att Laila utbildar sig i data, en utbildning som arrangerats av Nykterhetsrörelsens Bildningsförbund och har förlagts i Ljusträsks byastuga. Eleverna ligger i åldersspannet 65 till 75 år. Få är dom könsord som rungar i det klassrummet, det närmaste något ekivokt man kan komma är väl att alla använder musen, här avses DATORMUSEN !
Om resan hade gällt innevarande dag med 22 minus så hade vi fått "tänka till" en gång extra.
För er som undrar varför vi inte sätter oss i en förvärmd bil kan ju en förklaring vara på sin plats. Vi har sju kilometer till närmaste plogade bilväg!
På dagens agenda står ett kylslaget arbete, vi måste se över våra gäddsaxar ute på Ö:a Gobdejaur.
Turligt nog så vidtog vi en väl genomtänkt åtgärd igår eftermiddag, vi skottade snö över saxhålen.
Gissa om detta underlättar dagens saxkoll.
Dagen i övrigt går i ved och vattenbärarnas tecken.
Vidare kommer Laila att sitta med sina handarbeten och jag kommer att montera någon julbelysning.
Tre ekorrar har startat sin frukost vid fågelbordet. Det händer ibland att vi har sex-sju stycken som gnabbas runt fågelmaten.
Var rädda om varann
/egon
Läst och förstått!
Hörde idag en diskution mellan två bloggare där den unga tjejen hävdade att en blogg inte borde vara på mer än 300-350 tecken, även om som hon sa dom äldre kanske då inte alltid hängde med och greppade innebörden i texten. Hon hade "förstått" att den äldre generationen krävde mer text för att FÖRSTÅ andemeningen.
Mannen som själv var bloggare gick i svaromål och menade att han ansåg sig ha belägg för det motsatta då den unga publiken krävde längre textade utläggningar för att kompensera den brist på livserfarenhet som de
"äldre" ägde.
En längre text kunde även verka tröttande på de unga. Resultatet blev inte sällan att man inte orkade fram till poängen och andemeningen i texten ansåg han.
SLUT PÅ CITAT!
Klart jag blev lite ställd och ådrog mej ett extra streck i pannan, jag som har en fallenhet för längre utsvävningar i bloggandet. Efter detta så kanske jag får döpa om bloggen till min "blogg-krönika".
Med en blogg på 300-350 tecken så hinner jag bara halvvägs till utedasset och resten kan ni väl räkna ut,
åtminstonde dom unga...
Vi övriga som fortfarande tror att "mobillån" avser att låna en mobiltelefon eller att "använda musen" är ett datorbegrepp får nog läsa på till bloggslutet för att våga skriva under med "läst och förstått".
Var rädda om varann
/egon
En seg dag!
Gårdagen går att likna vid en njutbar resa med en överårig bil vars förare gått en rejält förkortad utbildning.
Dagen som började så bra att man i en njutbar morgonstund dristade sig att lyssna till TITANIC komponerad av James Horner. Hela cd,n slank ner utan tilltugg. Svalde sedan en halvtimma med andliga sånger.
Vi rådbråkade våra hjärnor med ett "lagomt" korsord innan vi tog sats inför dagens öringsmete.
Sedan stuvade vi en liten ryggsäck med falukorv och polarkaka, korven som hade ett pris i fyndklassen hade en benägenhet att fastna under gommen skulle det visa sig.
Varmt kaffe hade en viss lösande effekt, att rekommendera vid lågprisfyndad falukorv.
Apoteksbolaget gjorde ett fynd den dagen dom fångade mej, som reumatiker så värnar man om pillerbutiken, och denna morgon var inte annorlunda vad gäller det preventiva knaprandet...
Ett extra smärtstillande piller hade nog varit på sin plats denna dag skulle det visa sig.
Att röken från kaffeelden ville leka" följa john" och att en stövel fastnade i en ofrusen strandkant och att någon stadigare öring återtog sin frihet får väl ses som kalkylerad risk.
Men EN öring landades så småningom. Det tog ett par timmar och kroppen började uppleva sin trotsålder så vi körde åter till våra vänner Mats och Eina i Raivoberg,
Där fick vi god förplägnad och en skön vila innan vi startade sista milen över skogen till Ö:a Gobdejaur.
Vi lastade vattendunkar och en kilosöring på släden. Tack och hej!
Väl hemma så hade vi INGEN ÖRING!
Vår gamla kälke har bra lämmar men ett hål i plyfan längst bak och där hade den fulingen simmat ut. Nu var jag sur men beslutsam. Tankning och en returresa på ett skoterspår som trotsar det mesta.
Om jag har tur så ligger påsen en bit bort och otur , en mil bort tänkte jag...
Två mil och en timma senare bar jag in fisken till Laila.
En oas kan inte hägra mer för en ökenvandrare än dubbelsängen från Byske Möbler gjorde för mej i den stunden.
Surra packningen och var rädda om varann.
/egon
Dit det bär.
Laila som gillar att plocka bär tog honom på orden och en stund senare såg jag hennes ryggtavla i skogsbrynet, skidstavarna i ena handen och en snöskyffel i den andra. Jag insåg att Naturmorgon hade gjort ett synnerligen starkt intryck på henne då ju snödjupet ligger på ca 60 cm.
Nog för att hon vet var bären brukar finnas...
Förresten så kunde jag konstantera att hon hade glömt att ta med en bärplockare.
Jag kan även konstantera att Bjärehalvön och Ö:a Gobdejaur är två OLIKA VÄRLDAR med närapå olika språk.
När och om hon nu återvänderska vi övergå till isfiske efter öring. Det är motorisborren som är det aktuella vapnet när vi ska gå i närkamp med isen.
Tänk på att ett skidspår kan avslöja ett bra bärställe.
Var rädda om varann
/egon
Julpynt och kalldrag.
Idag har vi gjort en mellanlandning i Arvidsjaur och inhandlat lite julpynt i form av småtomtar, halmpryttlar, ljusstakar, de senare både för el och ved (tändsticka ni vet ), även lite annat pryttligt att glädjas åt i juletid.
Lite blockchoklad och en cd med julklassiker, here we go!
Julklassikern innehåller en skön samling artister, vi provkör ikväll: Carola, Crister Sjögren, Åsa Jinder, Sissel Kyrkjebö, Tommy Körberg m.fl
Vi hade precis startat från Träsket (norrlångträsk) då snöovädret mötte oss på sin resa från väster i riktning mot Finland. Det var ett rejält nederbördsområde som skapade en del problem med att hålla rutan snöfri.
Sedan vi bunkrat några dunkar bensin i Arvidsjaur till det facila priset av 12:29 per liter drar vi vidare i snöyran.
Innan vi kommer till slutmålet för bilresan som är beläget på Bo-Göstas gårdsplan i Viståsen så har det kommit ca tio centimeter nysnö. Nu har vi bara att lasta skoterkälkar och utöva en påklädningsseremoni innan vi drar de sista sju kilometrarna in i vildmarken och vårt Ö:a Gobdejaur.
Nu dj-ar känner jag ett "kalldrag" i hårbotten, skoterjackan hänger kvar i hallen i Träsket. Här blir det till att inprovisera. Lailas extrajacka är ju ett antal nummer för liten, men då jag stoppar in armarna och använder den som frontskydd så funkar det.
Släng er i väggen vädergudar för nu är vi här.
Nu vankas blodplättar av renblod och några hemlagade piroger, lite förtida julmusik och en skön kväll.
Sopa undan snön och håll rätt på skoterkläderna.
Var rädda om varann
/egon
Kabelgrävarna.
Allt som andra är i behov av i hemmen är även vi lika beroende av. Allt måste vi transportera på och med våra snöskotrar under denna tid.
Vi är betjänta av ett BRA och VÄLUNDERHÅLLET SKOTERSPÅR, inte något som påminner om en misslyckad plöjning.
Därför startar vi så snart vi bara kan med att trampa och preparera skoterspåret mellan vägen och fastigheten, en sträcka på sju kilometer. Vi kör dubbla bredder och drar en sladd ibland.
Under de senaste åren har en ryggskada föranlett att skoterdynan fått en frigolitförhöjning och spåret vårdats extra.
Men så HÄNDER DET. Någon yngre förmåga har blivit skoterägare, ägare till en KABELGRÄVARE. En maskin med enorm motorstyrka, en smalbandare med enorma kammar på mattan, en gastumme med svår kramp och i avsaknad av vanligt sunt skoterförstånd.
Resultatet av detta blir som regel att undertecknad inte vågar se en herrens tjänare i ögonen under överskådlig tid efter alla superlativ som förekommit i ord och tanke.
Uttrycket "kabelgrävare" fick jag mig till del för ca 25-30 år sedan då jag läste en artikel i en skotertidning. Artikeln hade den passande överskriften "Hur jag bantade med min kabelgrävare" och beskrev en fjällfisketur med en nyinköpt smalbandare av märket John Deere. Tilläggas bör att hans grävande inte påverkade någon utomstående på ett negativt sätt.
Artikeln var underbar läsning.
I morgon är det dags igen, då ska en del inköp transporteras .
"Gräv där du står", men akta skoterspåren...
Var rädda om varann
/egon
Gädda.
Esox Lucius har bitit i gräset, åtminstonde i agnet. Tre stycken har hamnat uppe på isen under de två senaste dagarna. Två av dessa gäddor var välmatade damer på ca 3-3,5 kilo och den tredje var en liten "skröla" på ca 6 hekto.
Skröla var det namn som vi använde uppe i mina norrnottniska hemtrakter. Vägde dom 3-7 hekto så var dom en "gäddskröla".
Så många gäddskrölor som har serverats i mitt barndomshem.
I natt frös hålen till rejält, troligen fem centimeter nyis. Detta trots att natten inte var speciellt kall, ca -12 grader tror jag att vi hade, men det lustiga med denna årstid är att isen växer även om det är mot plushållet.
Jag tog upp saxarna i eftermiddags. Tro nu inte att jag har kastat in handduken, ånej. Men nu har vi en dag eller två som vi inte är på plats så vi får göra ett "brake" i fisket.
Man har utlovat behagliga fisketemperaturer fram emot helgen så nu får firrarna vara försiktiga med vad dom stoppar i mun, det gäller för firrarna att ha "tungan i rätt mun".
I afton har vi käkat lättsaltad gäddrom med finhackad lök på hembakat ljusugnsbröd. GOTT var bara förnamnet.
Jag hann faktiskt med att dra upp två fina matabborrar också i eftermiddags. Vad då fiskeintresserad...
Akta er för svaga isar och var rädda om varann
/egon
Arbetssökande åldringar!
Uttaladdet föranledde omgående ett antal åldrande pensionärer att transportera sig till arbetsförmedlingen i metropolen Arvidsjaur.
Någon a-kassa utgår dock inte till dessa ålderspensionärer, inte heller kan ersättning för vård av sjukt barn utgå , inte heller barnledighet eller moderskapspenning. Det sista sa han inte utan får ses som en information till de arbetssökande.
Däremot så kan kanske färdtjänst vara det transportmedel som är gångbart vid resa till inregistreringen eller annan arbetsrelaterad transport.
Nåväl, nu fanns inget arbete att tillgå. Om nu detta berodde på oginhet från personalen eller om man var överkvalifiserad eller bara överårig förtäljer inte historien.
Många av årstidens arbetstillfällen har ju ej ännu kommit igång, typ takskottning...
Hoppas att våra pensionärer är välbehållna hemma i stugorna igen.
Åtgärden gav nu arbetslöshetssiffrorna en knuff uppåt, alltid något...
Däremot så verkar kvicksilvret att få sig en knuff nedåt, det verkar att kyla på.
Var rädda om varann, och jobben
/egon
Kontaktsökande!
Jag hade strax innan haft ett samtal med min broder Kent och då var ju allt i ordning, inte ett brus eller någon annan eterstörning.
Om nu ett fel uppstått på sändarmasten i Kåbdalis så kommer det väl igång så småningom kan man anta, eller var det nu så här att felet var i vår egen riktantenn och det kommer INTE igång utan att jag gör en insats - fyra meter ovanför taknocken.
Vi har nämligen ingen kontakt med yttervärlden via mobil om vi inte är kopplade till en mobil riktantenn.
Vårt paradis Ö:a Gobdejaur ligger liksom lite "bakom".
Jag slog en signal via en extra mobiltelefon som altid hänger med, ja ni vet det där med säkerhet, hängslen och svångrem.
Jag hörde våra vänner i Raivoberg svara men dom kunde inte höra mej. SKIT, nu hade jag oroat dom i onödan. Dom är ju medvetna om att just denna mobil är den jag har med då jag är på ensamturer, OM OTUREN ÄR FRAMME...
Nu var jag tvungen att ta skotern och köra ner på sjön där jag vet att kontakt finns med mobil YTTERVÄRLD.
Jag hann inte stänga av skotern så ringer extramobilen. Jag hade rätt i min misstanke om att jag oroat dom.
Vännen Mats hade känt igen mobilnummret och måste kolla. TACK FÖR DET MATS!
Vi byter några ord och jag förklarar läget. Tack och hej!
Jag fryser då brådskan gjort att jag var bar om händerna. Saken blev inte bättre då jag efter att ha kört hundra meter fryser om huvudet och upptäcker att jag bara har PANNLAMPAN som toppeluva.
Två minuter senare var jag hemma och kan glädja Laila med att allt är ok och att TOPPELUVAN VAR EN PANNLAMPA.
Så var då hennes kväll räddad, en glad kvinna är en lycklig sådan.
Mobilkontakten återkom under kvällen!
Var rädda om varann
/egon
Spisvärme och utedass!
JAG har morgonrutiner, ja ni vet det där ned att göra allt i en viss ordning, som att ta ut askan från järnspisen, tända eld, brygga kaffe, morgonpissa, medecinera, starta radions P1, låsa upp en ytterdörr, släcka brolyset, kolla temperaturen o.s.v
Morgonkaffet, åtminstonde de första kopparna brukar jag oftast få dricka i filosofisk ensamhet, detta då min kära hustru brukar vilja stanna något längre i sängvärmen.
När järnspisvärmen har spritt sig under någon timma så händer det att jag får ett "återfall" av sänggående. Jag brukar nog inte ha några samvetsförebråelser då jag slumrar en extrastund igen, klockan är som regel inte mer än 0530-0600.
En halvtimme brukar vara lämpligt för sedan måste järnspisen få sitt igen.
Nu är Laila sugen på en kopp så vi sällskapar runt morgonfikat och inte minst korsordet.
Nu har livsandarna återvänt med full styrka och man står inför nästa utmaning, NÖDEN HAR INGEN LAG, jag måste till UTEDASSET. Yttertemperaturen är -20 och man tar således ingen morgonläsning med. Besöket blir kort, fan vet om det inte hänt att man delat upp besöket i två kortisar vid nåt tillfälle.
Hur korta blev inte besöken före frigolitsitsens tid?
Kortaste besöket inträffade en vårmorgon när skaren NÄSTAN bar, det var en morgon när magen var i "olag" och BRÅTTOM bara var förnamnet. Skaren brast osh det gick åt h-vete tio meter från dassdörren.
Idag är skoterspåret hårdfruset och dassbesöket blir värdigt.
Var rädda om varann
/egon
Tidsfördriv!
JUST NU! 
-14 GRADER och KLAR VINTERHIMMEL.
Har ni någon gång funderat över vad det är som gör att de flesta människor kan sitta och glo in i dansande lågor i timmar, det kan vara en kaffeeld, en öppenspis eller genom glasluckorna i en braskasett. Att människan i alla tider har fasinerats av detta fenomen är känt.
Det kanske är föregångaren till rörliga bilder..., inte vet jag.
Ett annat fenomen som man kan stirra på under dagens ljusa timmar är ju fågelbordet och alla dess gäster.
Ett är då säkert, att vi "gubbs" som har fågelmatningen som ett vinternöje lägger förmodligen mera tid till att stirra genom fönsterrutan än på tv-rutan.
Det är minsann inte några tillrättalagda digitala synvillor då man har blicken på fågelbordet, den bistra verkligheten visas ALLTID i realtid. Vi har som ständiga matgäster: domherrar, bofinkar, talgoxar, titor, större hackspett, lavskrikor och minst fyra ekorrar. Även ett antal mindre välkommna nötskrikor dyker upp då och då, och i morse kom en duvhök på en terror-runda. Sådana herrar brukar, åtminstonde i svunnen tid, orsaka en del vapenskrammel. Ni vet, "kriget mot terrorismen".
LAVSKRIKAN, denna oskygga fågel lägger sina ägg i ett välisolerat, och välgömt bo under mars månad. Inte sällan så ruvas de 4-5 äggen i 20-30 graders kyla.
Det är ganska vanligt att det kan ligga någon död unge kvar i boet sedan häckningen är över. Den ungen har då svultit ihjäl därför att lavskrikan inte vill avslöja var boet är beläget om det finns nötskrikor eller kråkfåglar i närheten. Dom vägrar att mata tills kusten är klar..., då kan det ibland vara för sent för någon av ungarna. VILKEN FÅGEL!
Nu ska jag koka en kopp kaffe och lägga in ett vedträ i järnspisen.
Efter kaffet ska jag trampa upp ett skoterspår på norra sidan Ö:a Gobdejaur. Samtidigt passar jag på att titta till en mårdfälla. Det har hänt att mården gjort någon tur ända fram till fågelbordet.
I morgon ska jag kolla isarna.
Var rädda om varann och ta på extra sockar
/egon
Vinterbadaren!
När man har kommit in på Gamla Gobdevägen öster om sjöändan, precis innan man når fram till skogskanten, där kommer en mindre kallkällbäck som mestadels har öppet rinnande vatten hela vintern.
Bäcken har några kallkällområden som avinningsort. Dessa små kallkällströmmar rinner sedan ihop och är huvudådran där den passerar under G:a Gobgevägen, 300 meter längre västerut rinner den ut i Ö:a Gobdejaurs östra ända.
Det är ingen mäktig ström, men den har ett underbart dricksvatten.
Idag stannade jag till där bäcken går under vägen. Där jag sitter på snöskotern med kameran i hand för att få en vacker vinterbild med öppet rinnande vatten så kommer en strömstare dansande och knixande längs bäcken. Ibland gör den en tur under vattnet och hämtar någon vattenlarv, uppe stund och så ett nytt vinterbad igen.
Jag lyckades inte fånga den på bild, det fick räcka med att den gjorde mej glad.
Strömstaren som heter "cinclus cinclus" är en lustig individ. Den lille tuffingen tar all sin föda under vatten. Den finns aldrig vid ett förorenat vatten. Den påminner delvis om en stare men har ett vitt skjortbröst, och den verkar inte heller bli våt av sina undervattensexpeditioner.
En strömstare vid ett strömdrag går aldrig att missa.
Jag fick i alla fall en vacker snötyngd vinterbäcksbild denna dag då temperaturen var sju minusgrader och himlen var molnfri.
Väl hemma i Ö:a Gobdejaur så bjöd Laila på nygräddad "lingonlimpa" och nykokt kaffe.
Var rädda om varann, och NATUREN
/egon
Det kyler på!
Himlen över Ö:a Gobdejaur har fått den där speciella ljusgrönrosa färgen som skvallrar om en förestående bister vinternatt. Kvicksilvret kan nog smyga iväg ner emot 20-25 minusgrader kommande natt. Jag tar mej en kortpromenad i skoterspåret för att få höra snöknarret , ni vet, åtminstonde ni från köldbältet, det som man bara kan få lyssna till om man går i riktigt kall snö.
I natt gör haren långa trajer. Orrarna gräver ner sig i lössnön och ekorren kryper in i sina gamla bon och myser sig igenom vinternatten.
Vid något enstaka tillfälle har det hänt att jag med skoter har kört över orrar som har legat kvar i sin nattbivack. Jag har studerat resultatet och det visar sig att dom klarar denna traumatiska upplevelse alldeles utmärkt. Dom kommer upp med en hiskelig fart. Flykten precis i "takeoffen" brukar vara med en lätt feaktigt rodertrimning , men när väl rodren har stabiliserats så verkar allt funka.
Klä er varmt och var rädda om varann.
/egon
Nederbörd !
Under ett antal vintrar har vi (jag och min hustru Laila) vistats i Thailand. Utlandsboendet har för vår del upplevts som en hälsokur då jag har besvär från en reumatisk sjukdom sedan många år. Bortavarons längd har varierat från en månad för att senaste utlandsvintern 2005-06 vara i sex månader.
Det har ju under senaste dagarna snöat hejdlöst i stora delar av norrland, och då med ett snöfallscentrum som legat i trakten av vårt Gobdejaur, Snödjupet kom att uppmätas till 71 centimeter innan snöfallet dragit vidare mot Finland. Det vete gudarna om man idag skulle förvånas om man mötte någon ren som kånkar på en snöskyffel...
Men med en thailandsupplevelse i ganska färskt minne så känns snömängden lite blaha-blaha...
Vi fick under senaste Thailandsvistelsen uppleva en för oss ny innebörd i ordet nederbörd, dock att den gången kom den i smält form.
En afton i månadsskiftet oktober-november grenslade vi vår Honda-mc för att söka upp ett matställe några kilometer från vårt hus i Ponaret söder om Hua Hin. Ponaret är ett område som är ganska låglänt och bebos till 99% av thaiare.
Vid 18-tiden hade vi bänkat oss i en enkel vägglös lokal med halmtak och påbörjat måltiden, denna kväll tillsammans med våra vänner Börje och Birgitta. Åskblixtar misshandlade himlavalvet synnerligen intensivt och regnet började ösa ned. Efter ett tag så stod inte halmtaket emot utan ett gäng thaiare började placera ut hinkar lite varstans.
När vattnet började söka sig in över golvet tog vi beslutet att nu försöker vi köra hem. Herreminje vad vatten som kom från skyn. Väl nere vid stora vägen så satte jag ner fötterna från fotsteget och då var vattennivån upp till anklarna, detta bara på någon timma.
Väl hemma så var vi snart torrklädda igen och kunde titta ut på ett för oss helt overkligt senario.
Vid midnatt så kollade vi läget utanför vår solveranda och jag minns att jag gjorde ett konstanterande, att så här mycket vatten kan inte komma utan att vi dränks. Man hade svårt att se lamporna i regnet.
Vi gick till sängs, så gjorde även våra nattgäster Börje och Birgitta.
Nästa minnesbild var att någon bankade på dörren och bad oss öppna. Vi gjorde så, och den bild som då mötte oss var chockartad. Vattnet forsade fram och var nu meterdjupt framför verandan. Båda våra motorcyklar stod nu under ett lerblandat meterdjupt forsande vatten.
Vi beslutar genast att försöka rädda våra Honda-mc upp på en höjd intill. Jag gick omkull i skitvattnet som var strömt och nådde upp till midjan. Jag fick cykeln över benen och drack SKITVATTEN.
Vi kom så småningom upp på högre mark.
Dagen grydde med ett totalt kaos utanför, vi var tack och lov en av de få husen som inte hade vatten långt upp på väggarna. Hos oss lagrades många tv-apparater och datorer som i annat fall stått under vatten.
Vi levde med stearinljus som belysning, all el var utslagen, vi levde varmt och fuktigt utan AIR CONDITION.
Börje och Birgitta väntade i tre dagar med att försöka ta sig hem till Khao Tao, och då var översvämmningen fortfarande svår i Ponaretområdet.
Det jag beskrivit var en "regnskur" som lär ha varit på ca 800 mm.
Vägen trafikerades med båtar, och många var de nya fina, tyvärr oförsäkrade fordon som ofrivilligt gick i simskolan.
Några veckor senare så fanns inte många tecken på vad som hade skett.
I morgon ska vi skotta snö emot ytterväggarna här i Ö:a Gobdejaur.
Var rädda om varann
/egon
Sommartankar och abborrmete!
Snön lyser vit på taken. Så plötsligt blev vintern intensivt påträngande på bara några få dagar. Grenar som hukar under tyngden av all denna snö. Och INTE ETT MYGG!
Det var inga svårigheter att drömma sig bort till ett abborrgrund eller en abborrvik idag. Kanske att detta fick lite extra styrfart då man gick igenom en del sommarbilder som borde ha fått genomgå en gallring för länge sedan.
Ni vet det där som man så ofta ska "göra sen". Men det är väl som thailändaren säger om man frågar "när då" Svaret blir "tomollow" som är den thailaändska vinklingen av tomorrow och för dom betyder det EN ANNAN DAG och kan ju vara om en månad.
Tillbaka till abborrviken! Vi hade ett antal fina metarkvällar i sommar. Speciellt den vecka som barnbarnen Villiam (Ville) och Ida var på sommarvisit och deras mamma Anette och pappa Anders drog hem pengar till familjen. Då var det ju inte mer än rätt och riktigt att barnen drog hem/upp maten, och detta gjorde dom ju med bravur. Många var de abborrar som krokades i vår vik, allt från små tusenbröder till en hink med fin
matabborre. Vi blev också av med något riktigt bra gäddrag under dessa metarkvällar.På ett speciellt ställe ett femtital meter från bryggan hade ett större gäng matabborrar kvällsträff. Jag vill minnas att den maskade kroken hade svårt att hinna sträcka upp reven innan en firre var krokad. Herreminje att jag fick en övning i snabbpåmaskning. Det var ständigt en abborre i luften, det påminde en del om tomhylsorna från en Ak4 vid automateld.
Har ni sett abbormetaransiktet hos en sex och åttaåring när det nappar som bäst? Dessa ansikten bidrar till att man kan åldras med en sorts fiskefrid i själen. Visst låg vi ett antal gånger ganska nära att få uppleva hur det känns att vara abborre och bli ofrivilligt krokad, och nog satt kroken på något konstigt ställe ibland, men detta bjussar vi på.
Metet drog ofta ut på tiden, men vad jag minns så avslutade vi trots allt lite för tidigt enligt vissa deltagare.
Ett löfte om ett nytt försök nästa dag var nog stående.
Sedan hade vi ju "slakten" kvar. och för att jag och min hustru Laila skulle få känna oss riktigt delaktiga så brukar vi få ställa upp som fiskrensare. Det gjordes abborrar till rökeriet, och abborrar som flåddes och skulle i stekpannan och även några som korparna skulle slåss om bakom dass. Fiskrenset bar vi också bort till korparnas frukost.
Efter rökningen som brukade gå av stapeln något dygn senare så frös vi in de abborrar som skulle hem till Svensbyn och utfordringen av föräldrarna.
Imorgon är den dag som ligger en dag närmare nästa sommars abborrmete.
Var rädda om varann
/egon
Det snöar....igen!
Med detta kan man ju avse att det ånyo kommer snö eller att man blir igensnöad. Nej, det avser inte insnöad som ju kan ha en ganska negativ klang.
S N Ö ! Visste ni att samerna har över 100 ord för snö eller snörelaterade begrepp, detsamma gäller för inuiterna. Till dessa kan man nog lägga till ett antal snörelaterade begrepp såsom "lappmögel" eller som i morse när man nosade ut genom ytterdörren och sa "dj-a snö". Uttrycket lappmögel hörde jag första gången uttalas av en man på Solla herrgård utanför Linköping. Fem centimeter blötsnö hade fallit, och man fick då veta varifrån snön och en själv härstammade. Sedan bjöd han på rådjursjakt , Tack Lars!
Ovanstående uttryck lär nog inte ingå i de ord som man hittar i encyklopedin.
Det snöar ymnigt i skrivandets stund. Jag kan inte dra mig till minnes att sådana snömängder har fallit i början på november. Mängder med snö kan ju komma vid denna tid utan att det därför bör ses som något extraordinärt, men som läget på snöfronten är just nu har jag svårt att hitta i minnesbanken. Rapporter från Gobdejaurtrakten säger att när pågående snöfall är över så kan vi mäta 80-90 cm TUNG SNÖ.
Avsikten var att köra upp till vårt andra hem i Ö:a Gobdejaur denna dag , men snöfallet gjorde att vi skjuter upp resan en dag. Det är trots allt sju kilometer i obanad terräng med skoter. Snöskyffeln fårallt göra oss sällskap bak i skoterpulkan.
Förresten så använder jag uttrycket VÅRT andra hem, men det är nu de`fakto så att vi har gett bort fastigheten.
Men vi har tillåtelse att bebo fastigheten fram till att vi inte längre mäktar med det arbete som det innebär att bo i ödemarken. Vi har också full rätt att kosta på fastigheten obegränsat... de ni!
I normala fall så brukar vi köra var sin skoter från stora vägen upp till Ö:a Gobdejaur. Men lailas gamla kära Lynx fick inte plats på släpet. Den verkade inte speciellt ledsen för att den måste vila ytterligare en tid, gammal och trörr ni vet... , lite åt ägarhållet!
Gäddfisket sket sig! Med sådana snömängder på isen så vill nog ingen som inte när på en självmordstanke ge sig ut. Den relativt tunna höstisen har nu pressats ner av snötyngderna och bärigheten blir ju däefter. Nu får vi dyka ner i frysen efter sommarens OMEGA 3, den infrusna sommarsiken eller eventuellt någon öring.
Gäddan är ju en "magerfisk" med en fetthalt på endast 21% så gädd-omegan kan vi glömma.
Det är ju FARS DAG idag, det kanske vi skulle fira med stekt strömming.
JO, det stämmer , vi älskar fisk i alla dess former.
Var rädda om varann
/egon
Vinterfiske efter gädda!
Allt sedan barnsben har isfisket efter gädda varit en syssla som har legat mej varmt om hjärtat.
Jag skulle nog vilja påstå att det var något som man fick med modersmjölken, för inte hade man många år på nacken då man fick följa med pappa Hjalmar ut på höstisarna. Gissa om man fick frysa ibland under dessa turer. Vi gick till Mattistjärn, Abborrträsk, Grundträsk, Bjuråträsk, Nottjärn, Ormtjärn och ytterligare några till .
I regel så hade man gått sig varm under transportsträckan som ibland var sex - sju kilometer.
Så småningom blev snötäcket för tungtrampat och då blev det som regel ett uppehåll på isfisket fram till att vårisarna lockade och ljuset börjat återvända.
Pappa var en hejare på att traska i högt tempo, oftast svagt nynnandes på någon gammal slagdänga. Men på den tiden var nog benen mina av fjäderstål så det var inga problem att hänga med. Idag så har tyvärr det inbyggda fjäderstålet tappat en del av spänsten, och så lär det ju vara för de flesta av oss.
MEN intresset för detta fiske har inte avtagit för det, ånej !
Väl framme vid sjöstranden gällde att testa isens hållbarhet, många gånger var det ett veritabelt vågspel att våga sig ut. Pappa sa alltid att då inte yxeggen gör hål i första hugget så bär höstisen. Vårisar däremot var grymt förrädiska. Det var vindvakar och strömställen som gjorde att min mor nog fick vandra mellan fönstren och oroligt vrida sina händer under de timmar som vi var borta.
När väl saxarna agnats och lagts tillrätta i hålen så brukar vi tända en kaffeeld, det var gott om tjärustubbar som var lämpliga att elda med. Nu fick vi värme i kroppen och något varmt i magen. Kaffe till pappa och choklad till mej. Ibland metade vi upp några abborrar under de timmar som vi var på isen runt saxarna. Om gäddan var på hugget så hände det inte så sällan att vi hade ett par stycken med hem. Lake fick vi ibland, men dom gick som regel på saxen sedan det blivit helmörkt.
I regel så pågick fisket ett fåtal timmar, den årstiden är ju dagarna korta och ofta är det bara en grådager som kallas dagsljus.
Hemma igen vid två-halvtre på dagen och då hade det som regel börjat mörkna.
Dagen därpå var oftast lättare att komma upp och igång, förväntningarna var ju stora. Det var alltid bra om inte natten varit alltför kall. Men om kvicksilvret kröp ner emot tjugofem minus så frös hålen igen och ibland så högg man av någon gäddrev och fick en skopa ovett av pappa, detta speciellt om han redan hunnit konstantera att en gädda eller möjligen en lake gått fast. Jag vill lova att jag högg med tungan rätt i mun . Det var inte många gånger vi gick tomhänta hem.
Än idag, och nu har man passerat de sextio så upplever man samma spänning när isen lagt och man får pröva på att släppa ner en gäddsax under isen. Jag har berättat om de gäddor och lakar som vi fångade, MEN förra hösten då isen lagt, jag tror att jag satte ut saxarna den tjugonionde oktober så högg en fisk under det att jag sakta lät saxen sjunka emot botten, DEN GÅNGEN VAR DET EN RIKTIGT GRANN ABBORRE.
Det var på gårdsviken i Gåbdejaur. Då hade vi blankis som var ca 12 cm tjock.
Om två dagar ska jag ut med saxarna, då skriver vi den tolfte november.
Var rädda om varann
/egon
Oväder!
Det finns ett gammalt talesätt, att den dagen snöfallet har lagt snö ända intill tallstammarna då har vintern kommit för att stanna.
När vi lämnade Gobdejaur igår så la jag märke till just nämnda tillstånd.
Igårkväll började det att dala någon lätt snöflinga, sedan har det fortsatt att snöa hela den gångna natten, och enligt prognosmakarna på SMHI så lär det fortsätta. Snödjupet har vuxit med ca 1 cm per timma, d.v.s att vi har fått en dm under natten.
Temperaturen ligger och snurrar runt noll-strecket.
Jag har sedan 0530 lyssnat med åtminstonde ett öra på nyhetssändningarna och det verkar som om vi har ett extremt oväder på gång. Varningar har gått utt till flertalet länder bl.a England, Holland, Danmark, Tyskland, Sverige (södra delen) m.fl. Man tror att översvämmningar ska drabba flera kuster. Höga vattenstånd och orkanvindar. Vi nöjer oss med snö och blåst.
Idag har vi på agendan att tvätta av en bil, göra ett besök i metropolen Byske för diverse ärenden samt hälsa på våra vänner Börje och Birgitta.
Vi har sedan för avsikt att röja bort lite snö hemmavid, och om det finns några krafter kvar ska jag skifta oljan i vår "storskoter" LYNX 5900 och lasta båda skotrarna på släpvagnen. Lite batteriladdning blir nog aktuellt.
Vi har tänkt att dra upp dom till Viståsen-Gobdejaur för att ha dom på startlinjen så att säga.
Nu ska jag ta en kopp morgonkaffe med min favorithustru.
Var rädda om varann
/egon
Spårsnö och fågelmat.
Idag när vi körde ner från Gobdejaur så hade snödjupet blivit så pass att det fanns underredsdetaljer på personbilen som lämnade ett streck i snön här och var.
Vi har två fordon, även en lätt lastbil med av typ 4-wheel driwe. Den tog vi nu de sju kilometrarna ner till vägen, detta för att ha då vi återvänder efter någon dag.
Jag misstänker att snödjupet kan ha nått 20-40 cm efter det utlovade snöfallet, allt enligt SMHI. Det kan också vara skotrarna som gäller då vi kommer åter.
Innan vi for så fyllde vi på solrosfrö i fågelborden, jag spikade även upp en större talgklump som extragodis till de små liven. Det gäller ju att småfåglarna har bra tillgång till foder när kvicksilvret kryper ner till 15-20 grader.
I förrgårnatt hade vi -17.
Jag satte en stopp för luckan till rävfällan så att mickel kan vara "trygg" mens vi är på vift. Mink och mårdfällor är däremot av typen som kan stå uppgillrade utan tillsyn.
Det var många spårstämplar i nysnön på nervägen, orrarna har börjat att inta sina måltider i gårdsbjörkarna, och i förrgår hade vi ett lodjur som tassade runt knuten.DET ÄR EN HÄRLIG TID.
Var rädda om varann
/egon
Bortom allfarvägen.
Sju kilometer ner till vägen, ingen plogning, inget rinnande vatten, men elektrisiteten den har vi. Den är trots allt inte gammal i gården för det är bara två månader sedan Vattenfall sade: "varde ljus" och när väl den formeln blev uttalad så blev vi av med en mindre förmögenhet, eller hur man nu väljer att se på saken.
Det känns förunderligt var kväll då man inte längre behöver trotsa vädrets makter på den kombinerade elverksstoppar-pissarrundan.
För att riktigt få känna makten att styra kvällsavslutet med en strömbrytare på väggen innan man tassar till sängen så har jag nu slutat med kvällspissningen bakom bodhörnet.
Detta har nu resulterat i att jag ett antal kvällar legat vaken och hållt mej fram till midnatt, bara för att riktigt få uppleva omställningen att slippa ge sig ut i kylan. Resultatet har blivit magknip i blåstrakten...men va fan, vad gör man inte för att få upplevelsen så stark som möjligt. VI HAR JU LAGT UT 100.000 SVENSKA KRONOR.
Ofta brukar ju tiden räknas före och efter kristus, för oss lite mer jordnära så gäller ju före och efter älgjakten, och nu har tillkommit tiden före och efter elens intåg i Gobdejaur.
Helt problemfri var inte inkopplingen. En morgon i slutet på augusti så kom fyra bilfordon längs gamla Gobdevägen, herreminje detta var ju en månadsranson i fordonstrafik, det kan t.o.m ha varit en tvåmånaders på senhösten eller en sexmånaders under snöperioden. Det är vad vi kallar högtrafik...
Första bilen var en pickup från Vattenfall, nästa var en minipickup från grävarfirman, nästa var en lastbil med en grävmaskin på flaket och sist kom en lastbil från Vattenfall med transformatorbyggnad, transformator och kaberrullar. Jag räknade fordonen och tänkte, fan , det här blir dyrt!
Ok tänke jag, det får kosta, vi får ju massor för slantarna. Nu kände jag mig tvungen att gå fram och presentera mig, inte för att dom hade så många att välja på bland de boende. Efter hejandet så säger den jag bedömde vara basen, Inga problem, nu kör vi igång. Det skulle snart visa sig att vissa problem trots all skulle finnas. När man efter några timmar rullat ut en 50 kvadrats matarkabel vilken med all säkerhet hade dimisiuonerats för att förse ett mindre samhälle med ström så skulle det visa sig att det saknades åtta (8) meter fram till husväggen. De läten som kom ut ur den förmodade basen kan nog bara skrivas i eldskrift!
Han studerade en av sina kolegor synnerligen intensivt under ett antal sekunder, allt medan vedrbörande som troligen var kabelansvarig försökte att räkna fram kubikfoten på en av mina tallar. " VI FÅR SKARVA" . Uttalandet lät som något i stil med: " VI FÅR AMPUTERA".
Efter detta så dröjde inte länge tills dess Vattenfall uttalade de magiska orden, VARDE LJUS och så var V:a Gobdejaur elektrifierat.
Det har nu gått över två månader sedan den dagen och vi har kommit in i något som mera liknar ett normaltillstånd, d.v.s att musarmen har läkt... Jo, så här var det. Första månaden var allt så spännande att vi hela kvällar satt och nötte på en stömbrytare, av-på-av-på-av-på, detta med ett fånigt lyckoflin över hela ansiktet. Resultatet blev den kända åkomman "musarm".
Det har blivit kallare nu, jag ska sätta i motorvärmaren.
Efter det så ska vi koka en kopp, det blir i vår nyinköpta elkaffebryggare av märket KRUP. Den kostade 649 kronor på järnhandeln i Arvidsjaur. Den är unik för det är den första elbryggaren i V.a Gobdejaur. Detta räknat från tiden efter kristus.
/ha de
