Gobde

Hon kallas Carmen men hon heter förmodligen Carmencita.
Carmen är förmodligen den som har sista ordet här på Camping Torre Del Mar. Inte för att Carmen har ett överlägset kunnande, men hon har en överlägsen ålder.
Carmen börjar att närma sig den ålder då man talar om "sista förbrukningsdag", Carmen kan vara var som helst mellan 65 och 85 år.
En äldre spansk "senora"  har ofta ett utseende som lätt förvillar vid åldersbestämmning.
Carmen har en något framåtlutad lätt hasande gång, hennes blick är fixerad i fjärran och hon verkar ständigt vara på väg att uttrycka något.
Varhelst man stöter på Carmen så frågar hon (tror vi) om vi bor på hennes camping.  Hon öser på i sina underbara utläggningar, vi hummar och nickar trots att vi fattar NOLL
Carmens ansikte som nog kan ha varit ganska bilskönt i en svunnen tid, pryds numer av ett par tjockbottnade glasögon som nog kan bidra till  hennes osäkerhet om vem som är vem och vem som bor var.
Carmen talar bara spanska, och detta gör hon i en jämn ström.
Carmen lever förmodligen i den fasta förvissningen att alla som beträder Andaluciens mark behärskar det spanska tungomålet.
Att förvecklingarna står som "spön i backen" är ju en självklarhet.
I morse skulle jag byta till en bättre plats på vår camping, det hela resulterade i att jag blev inbokad på en viss plats för säsongen 2009-2010...!
Men Carmen är lika underbar i alla fall.
Hur som helst så stortrivs vi på Camping Torre Del Mar, det tror vi att Carmen också gör...

Var rädda om varann
/egon

Man slås av hur vår STORA värld har krympt genom modern teknik.

Man kan sitta i sin husbil 520 mil hemmifrån och ha direktuppkoppling till vänner, nära och kära. Man kan ha ögonkontakt genom webb-kameran.
Vi har i vår husbil "herr Skalman" en "hot spot"-uppkoppling. D.v.s att vi fångar signalerna från en byggnad i vår närhet. Detta tar vi genom att vi har en laptop med WLAN och en liten extraantenn som ökar styrkan på inkommande signaler.
Den trådlösa internetuppkopplingen är avgiftsfri , antennen (en pinne 20 cm) kostar däremot 50 euro.  Uppkopplingen är helt LAGLIG. Den erbjuds av campingägaren. Man kan kanske säga att man indirekt har lagt detta på campingavgiften.
Vi har ett litet elskåp bakom bilen där vi kopplat 220-volten. Där har vi även ett antennkabeluttag med F-kontakt till vår tv, vi kan se 14 kabelkanaler.

I de 280 euro per månad vi betalar för platsen ingår även tömning av gråvattentank, tömning av toatank, sophämtning,vattenpåfyllning, duschutrymmen, toautrymmen, disk och tvättmaskinsanvändning och kabel-tv.

I övrigt så har vi ju våra mobiltelefoner som nått en ålder då inte ens den fåfängaste tjuv skulle vilja bli ägare till dessa. Vi har varsin kommunikationsradio med hyfsad räckvidd och "panikknapp", OM vi tappar bort varann i främmande land...
Vi lyssnar på Norrbottensradion via Laptop,en. Idag ska vi kolla utförsåkning via kabel-tv.
Vi är liksom BORTA MEN LITE HEMMA kan man säga.
Snart ska vi låsa upp våra cyklar och göra en "burn out" i asfalten. Vi ska cykla till ett litet samhälle en bit uppåt kusten och kolla in var vi har ett LIDL-varuhus.
Solen skiner in genom fönstren och påkallar dammtorkning. Sängkläderna hänger ute på vädring.

Vi har svårt att hinna med...
Var rädda om varann
/ egon

Det har stormat - rejält.

Stormen är nu inte helt färsk utan inträffade för en dryg vecka sedan. Vi hade precis kommit ner till Spanska kusten och en ort som heter El Pins. Vi var ganska trötta efter äventyr uppe i Pyreneerna så vi valde första bästa plats som erbjöd camping/ställplats. Stället var ruffigt, vädret var ruffigt, och ägaren utgjorde inget undantag.
Jag förklarade att jag ville besiktiga platsen innan jag beslutade mej. Efter en koll så erbjöd jag mej att betala halva priset, 22 euro blev utan protester 11 euro inkl el, vatten mm

Ovädret som dragit in från Marocko medförde skyfallsliknande regn. När SKALMAN väl var parkerad så var vägarna sjöar och bilen gungade betänkligt i stormen trots sina 3,5 ton + olaglig övervikt.
Vi gungades till sömns.
Jag väcktes av att en bil från Guardia Civil vrålade i en högtalare, tungomålet var spanska så jag fattade - noll.
Eftersom jag är en av dessa som gärna vill ha "hängslen och svångrem" så hade jag innan vi kojade plockat fram stövlar och kollat att utfarten var fri om vädret blev sämre...
Jag sökte mig till en inföding som talade lite engelska, han kunde förklara uppståndelsen. Man förväntade sig ännu hårdare väder.
Alla som kunde skulle lämna platsen snarast. Innan min svarte vän uttalat sista meningen så morrade motorn igång och vi rullade ut i 30 cm vatten. Jag promenerade tillbaka och betalade campingvärden det jag tyckte han var "värd".
Förresten så luktade han så mycket rök så jag undrar om inte han brann...

När dagsljuset återkom kunde jag konstantera att Marockos röda sand hade målat bilen ljusbrun-röd-randig. Senare fick jag veta att detta är inte helt ovanligt vid liknande stormar.
Förtält var raserade och plastmöbler hade bytt gräsmattor. Våra prylar var dock oskadda.

Nu ställde vi in navigatorn på en mindre stad som heter Peniscola norr om Barcelona. Here we go again!

Det är nu måndagmorgon i Torre Del Mar, temperaturen klockan 0800 visar på + 13 grader och vi kan förvänta oss en ljuvligt varm dag vid medelhavet.
Min favorithustru har efter morgonfikat gått till sängs igen, denna gång med Herman Lindkvist...

Idag ska vi söka en biltvätt, för stora bilar, typ SKALMAN...

Var rädda om varann
/egon