Det här med bil...!

Idag stallar vi in en bil.
Det gäller vår gamla trotjänare, Cittran. Vi ställer den på vinterförvaring i ett garage i närheten.
Först ska den genomgå en tvagning och ett däcksbyte. Den blir nästan "mänsklig", först ska du duscha innan den lägger dej...
Förmodligen så längtar den till vinterns "sommarlov", den är nog i behov av viss vila efter 35000 mil eller 350000 kilometer, bara välj det som verkar trivsammast att avläsa... 
Det är vad vi i Citrornkretsar kallar "medelålders". De flesta har nog flyttat in på hemmet efter den långpromenaden.

Alltså blir nästa bil en Toyota...???

Förvirrande? Inte på "en fläck"...
Jo, se när våran Sara var hem och hämtade sin 1991 års Toyota Corolla 1,6 med 19000 mil på mätaren så sa jag att om gammel-Toyotan håller ihop och går klanderfritt under den långtur som hon planerade i Europa, då blir vår nästa bil en Toyota.
Toyotan rullade genom sverige - norge - danmark - tyskland - holland - belgien - england - frankrike - italien och slutligen till SARDINIEN.  NO PROBLEM!
Jo en punka i Norge...

Man skulle ju kunna köpa en riktigt billig Toyota och sedan fortsätta att köra Citroen, allt för "värdigheten" liksom.
Nåväl det blir ju inte aktuellt än på mycket länge eftersom det är lång tid mellan "medelålders" och "äldre".

Ni hänger väl med i resonemanget...
Om ni gör det så kommer ni att ha många mil kvar...

Nu ska samtliga invånare i Ö Gobdejaur inta sin frukost.
Var rädda om varann.
/egon

Björntoalett på rallybanan!

Fjorton (14) högar med björnskit, prcis så många har nalle lastat ur sig på den plats jag har föresatt mig att duellera med honom.
Den rackarn visar föga respekt för undertecknad. Då det blev en vindkantring så tog jag ett beslut om att sitta på en annan plats. Men först hem och inta lite föda. Under den tiden hade nalle passat på och SKITA nära på exakt på den plats där jag suttit innan. Vilken fräckhet...

I morse var vi på plats i mörkret, nu var sekonderna med inför duellen. Vi blev något överraskade då en obekant bil dök upp långt inne på vårt jaktområde innan det var riktigt ljust.
Att den personen inte hade rent mjöl i påsen visade han genom att snabbvända bilen och rita startspår i grusvägen, borta var han med en fart som hade gjort en rallykung grön av avund.

I morgon tar vi nya nappatag med nallen.
Människans bästa vän ska få ge honom en utskällning, om vi hittar rätt på honom vill säga...
En vacker dag ska vi skrämma inkräkrarna, detta gäller både bilburna och pälsklädda.

Stormen sliter löven från Gobdejaur-björkarna.

Tänk på vittringen och var rädda om varann.
/egon

Båt upp!

Idag ska det ske.
Idag drar vi upp båten. Egentligen hade vi tänkt oss en  fiskedag till innan beslutet om uppläggning, men när vi nu har avlyssnat helgens kommande busväder så hade vi ingen beslutsångest.
At dra upp båten är varje säsong så slutgiltigt, SOMMAREN är definitivt över och hösten är NÄSTAN över. Om jag nu inte har helt fel så kommer det att bli rejält kalla nätter efter ett sådant här "höstsprång". Dom gamla sa alltid " nu river dom lös kall-lufta".
Dom gamla hade aldrig fel, det vet ju jag som nu är gammal... och aldrig har fel.

Igår bytte jag bort min favorithustru, eller inte direkt bytte, bara renoverade. För 700 kronor fick jag en nygammal favorit med kort hår och ljusa slingor. Såna "brudar" det finns. Jag hade placerat bilen tätt intill salongen så ingen skulle börja vissla efter henne...
Och vem skulle vilja bli av med en bra kartläsare när vi nu ska "göra Europa" i vinter?

Var rädda om varann
/egon







Gener!

I morse så omslöts jag av sängvärmen fram till halv åtta.

Detta var i mitt fall en synnerligen unik händelse då jag vanligtvis går upp vid femtiden. Absolut inte senare än sexnyheterna. (förmodligen de enda "sexnyheter" man traktar efter...)

Att vi är så olika vad gäller att komma ur sängen på morgonen måste väl vara något i generna. Jag vet att min far som var född 1904 och gick bort i en ålder av nittiotre år ansåg att dagen var devis "förstörd" om man inte kom upp på morgonen.
Han satte på kaffepannan vid fyratiden och fyllde på fågelmat. Förresten så var nog fågelbordet den underhållning som han satte i främsta rummet, åtminstonde på äldre dar. Tv-tittandet var nog mera av en sömntablett för honom.

Nåväl, själv så upplever jag en oro i kroppen om jag inte kommer mig på fötter i en tidig timma, dessutom så har jag ju fått NYHETERNA från världens alla hörn före de flesta.

Att sängen var extra trivsam denna morgon berodde nog mest på att jag hade beslutat att fälla en björn morgonen innan. Alltså fanns jag på en plats i Gobdeskogen vid 0400, i kolsvarta natten.

Om nu vän av ordning undrar varför man sitter där när man inte ser ett skvatt så beror det på att jag hade beslutat att vara på en viss plats FÖRE det att nalle startade sin frukost. Sedan skulle vi duellera när ljuset kom..., men den fegisen backade ur...
Jag var i alla fall på plats före en tjäderhöna, den fick leva och inta sina Gobdefrukostar även i fortsättningen.

På tal om morgonpigga så har våran Sara väldigt lätt att komma igång i en tidig timma...

Var rädda om varann och skyll på generna.
/egon

Vi är där nu!

Egentligen så var det ganska nyligen som jag gjorde reflektionen att man fortfarande hade "ungdomen" i behåll.
Inte hälsan, nej den har gm åren varit som en "måndagsbil", mycket verkstad...
Det var förmodligen då man av olika anledningar vistades tillsammans med någon "äldre".
Den personen hade förmodligen nått en aktningsvärd ålder på uppemot sextio år, en ålder som egentligen var SVINDLANDE HÖG sett med dåtidens ögon.
Det kan inte vara så länge sedan... likafullt är vi där nu. Vi till och med rusar mot sjuttio, vi har några fler krämpor och lite mer livserfarenhet.
Förmodligen blir vi ju lite mer rädda om varann förmodar jag, kanske lite mer eftertänksamma.

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången" som det heter i visan. Det där Något är väl vad vi har att fundera över på äldre dar.
Det kanske man borde ha funderat över i yngre dar, men man hade ju så mycket som var "viktigare" då...

När ungarna börjar planera sina 50-årsfirande, då vet man. Man har så att säga fått åldern bekräftad...

Krama varandra och var rädda om varann.
/egon

Ved, björnspår och tekniska under!

Varvattenberedaren har tappat ur vattnet under natten.

I Gobdehuset har vi ingen varmvattenberedare, men vi har en varmvattenbehållare i bastun. Den beredare jag avser är den i husbilen. När temperaturen kryper ner mot nollan så finns en automatik som tappar beredaren på vatten, direkt ut på marken.
Jag hade ingen värme på inatt..., tomt vare här!

En beredare är DYR men vattnet är BILLIGT. Någon  med viss berömvärd tankeförmåga har "tänkt till". Troligen efter att massor med olyckliga husbilsägare har fått frostsprängning i beredaren.
När man sedan slår till huvudströmmen så fylls den på igen, AUTOMATISKT. Vi som har ett lite enkelt intellekt blir smått yra i bollen...

Idag fyllde vi tredje pallen med björkved.
Det känns jättefint att ha stökat undan lite av nästa års " vedande". Om vi sedan låter Vattenfall sköta "eldandet" i några månader så räcker ju veden ganska länge, låt oss se...om vi drar av vad veden skulle kostat om den eldades under den tid som Vattenfall håller i eldandet så blir det en kostnad på...........skit samma men nåt måste ju veden vara värd.
Den "vals" som elbolagen drar när dom debiterar kan väl få heta ELDARVALSEN.

I afton såg jag björnspår på "snodden" bakom Skirvo.
När jag sedan kom åter till Östra Gobdejaur så bjöd min favorithustru på en macka med lagomt saltad sikrom och ett glas italienskt rödvin från Pugliadistriktet.
Att man kan må...

Kolla elbolagens debitering och var rädda om varann
/egon

Säsongsavslutning!

Dagens fiske.
I morse vaknade vi till höstsol som sniffade på talltopparna runt Gobdejaur.
Den lovade en fin höstdag. När vi väl hade petat i oss lite frukost så beslutade vi att pröva fiskelyckan under några timmar. Det skulle förmodligen bli höstens sista fiskafänge.
Då vi allaredan hade stallat in vår eminenta  4-hästars racer för säsongen så dröjde det till strax efter nio innan vi kom ut på sjön. Vattnet låg som en jättespegel, inte en krusning. Skogen skiftade i de underbaraste färger, hösten är kanske trots allt den finaste årstiden. Ni vet... hög klar luft och myggfritt.

Näten la vi på södra sidan. 

Fem timmar senare tog vi in näten. Två "bautasikar" ska gå till gravning, de resterande ska fördelas mellan fiskeröken och frysen. Vi fick ca 20 fiskar varav två höll 4-kilosklass.
Massor med OMEGA-3...

Undereftermiddagen  idkade vi lite vedtillverkning. Veden lagrar vi på pallar eftersom vedboden börjar vara välfylld.
Ett par golvlister blev även monterade.

Kvällen kommer vi att fördriva med en del sktiftväxling med husbilsåkande 40-talister som är på rullning mot ett varmare sydeuropa. Igår lastade vi våra cyklar bak på husbilen... det drar ihop sig så att säga. Cyklar måste man ha, då verkar man vara den sportiga typen liksom. Jag skojar bara... vi cyklar som bara den ska ni veta. Det är väl inte för inte som man är så "tunn" att man snart måste ha drivankare om man går ut när det blåser.

Var rädda om varann, köp cykel och ät Omega-3.
/egon





En rökare - på bordet!


Jag gissar att de flesta omedelbart kommer att tänka på en brakskit eller en tobaksmissbrukare, ånej ingetdera denna gång.
Jag har bara rökt en del av fångsten från senaste fiskafänget.
Vi har nämligen en beställning från våra avkommor i Stockholm och Linköping (Grebo) som lyder: ni har väl rökt sik med er när ni kommer?
Vi har denna gång både sik och abborre som ingått i "böcklingstadiet". Vi ska ju vara vårdare - barnvakter - tuktare mm under en vecka i oktober då den ordinarie" vaktstyrkan" är på besök hos Berlosconi i Italien. Det är väl inte helt säkert att det blir hos just den gubbrackarn, men till Italien ska Gunnar och Anna ställa kosan - utan barn denna gång.
Det är väl inte  säkert att barnen står att känna igen när dom återkommer från utlandsvistelsen. Vad jag vill ha sagt är ju att BARNEN VAR JU VÄLARTADE NÄR FÖRÄLDRARNA ÅKTE.
Nu ska vi LÄRA DOM ATT ÄTA FISK SOM "RÖKSKADATS" I ÖSTRA GOBDEJAUR.

Det ska bli en lärorik vecka - mest för oss gamlingar, något att ta med på en 800-milatur i europa under vintern. 
Fiskätarna är Agnes 2 år, Ivar 5 år, Edvin 14 år, Henrik 14 år, Anton 17 år och Alfred 17 år.
Det ska bli trevligt.

Till sist vill jag berätta om en av husbilsägarna som är ansluten till husbilsklubben. Han lånade ut sin husbil till dottern. Som en välartad dotter så tankade hon efter lånet, disel-full tank....i VATTENTANKEN.
Pappan lär vara knappt kontaktbar...

Det är "tanken" som räknas.
Var rädda om varann
/egon

Lingon och abborrfiske!


Lingon har vi kvar så det räcker även denna vinter, men varför inte rafsa ihop en hink att ge bort till en vän.
Det var så vi tänkte...
Oavsett "lagerstatus" i lingonförrådet så gav vi oss på ett lingonställe. Klar höstluft och sprakande höstfärger är ju trots allt en lisa för den åldrande själen.

Jag överlät plockandet åt min favorithustru under tiden som jag kastade ut reven i en abborrtjärn intill.

Efter tjugo minuter så återgick jag till plockningen. Jag hade då lyckats att bärga en STOR- ABBORRE som skulle rädda proteinintaget under ngn vecka.

Jag har eld i spisen och i vattenvärmaren. En ny dag har grytt över Östra Gobdejaur.

Var rädda om varann.
/egon

Höstfiske!


Igår hade vi en fiskedag.

Natten hade bjudit på ett par minusgrader och när morgondimman väl lättat så styrde vi stegen ner till båten.
Vi hade plockat med oss några nät. De flesta av våra nät börjar nu bli ganska bedagade och välanvända. Maskstorleken har gm åren "förstorats" och många är nu uppemot metern i diameter, men fiskarna kan ju simma lite på sidan om de allra största hålen... det är i alla fall vår förhoppning.
Halv elva hade vi garnen i sjön.

Dagen i övrigt hade min favorithustru Laila vikt till att köra några tvättmaskiner, detta för att snart så sätter kylan stopp för vår utomhustvättmaskin. Även vår vattenpump måste snart tömmas på vatten.
Själv så monterade jag de sista taklisterna i sommarens bygge.

Klockan fem på eftermiddagen så bärgade vi våra garn. Fångsten blev ett tjugotal sikar och fem granna abborrar.
Vi sköljde och saltade för rökning. Två sikar stektes omgående för en sen middag.
Renset lades ut till korparna.

Mot kvällen sjönk temperaturen och under morgontimmarna hade vi 3 minusgrader.

Nu vankas frukost i Östra Gobdejaur.

Var rädda om varann
/egon


Kort långtur!

I lördagsmorse kände vi för att ta en minisemester med husbil.

Avsikten var att köra ner emot kusten och besöka våra vänner i Selsvik, vidare till Skellefteå för att fixa några inköp och sedan köra till Norrlångträsk och göra en kortvisit innan vi styrde mot inlandet igen.
Men man kan ju alltid ändra sig...

Vi körde upp till Jäkkvik och parkerade hos Börje och Birgitta Sirviö. Vi fick en fin lördagskväll tillsammans. Temperaturen  bjöd på någon minusgrad och en gnistrande stjärnehimmel. Jo se det vet en som har behov av att gå "bakom knuten" under nattens tysta timmar.

På söndagsmorgonen tackade vi för oss och körde mot Skellefteå och Norrlångträsk. I "träsket" blev vi bjudna på surströmming hos Rolf och Maj-Britt. Vi fick ytterligare en njutbar kväll på denna kortsemester.
Rolf och M-B är ju också innehavare av husbil så vi parkerade nära intill denna för att den inte skulle behöva känna sig så ensam där bakom uthuset...
Den "bakom-knuten-tur" jag gjorde där slutade med att jag fick en pratstund med Gunders kossor, även dessa hade en vacker stjärnhimmel att glo på.

Vi hann med att byta ett par ord med Magnus och Maria som köpte vårt hus. Vi promenerade över till Inger och Malte för att heja men ingen hemma där...
Vi skulle behöva ytterligare några dagar för att hinna prata en stund med alla våra tidigare vänner och grannar i "Träsket".  Vi får komma igen !

Senare på dagen var vi förbi Piteå och såg till att våra tänkta inköp blev avklarade.

Nu är vi åter I Östra Gobdejaur, veden knastrar i järnspisen och vi får en natt som bjuder på några minusgrader.
Snart har vi varmt i bastun och sedan har vi den SKÖNA SÄNGEN som väntar.

 Var rädda om varann
/egon

Its all over!


Byggare "Bob" har avslutat sommarens byggprojekt
.

Med andra ord så har Gobdegubben och hans Gobdegumma lagt alla brädlappar på rätt plats, både i våg och i lod.
Vi har "tunnlat" elförsörjning och hostat gullfiber.
Sist och slutligen har vi monterat hyllor i parti och minut, allt för att få plats med diverse flyttkartongen som tidigare flyttats runt som om dom vore papperslösa invandrare.

Nu har vi bara kvar att montera några "bombsäkra" lås samt placera ut ett antal trampminor, men sedan kan vi i lugn och ro njuta av en flaska rött...

Nu kan man framledes känna sig relativt säker på att man inte förväxlar fickornas innehåll och stoppar en spånplatteskruv i loppet på 22:an.
Att man värnar viltet på ett bättre sätt med en spånplatteskruv i loppet råder väl ingen tvekan om, MEN fan så lite spänning sådana jaktdagar...

Nu tänker jag avsluta för att servera mig själv och favorithustrun ett glas rött.

Ta ni också ett glas rött och var rädda om varann
/egon

Harpaltar och järpbröst!

Igår gjorde vi en mindre svampplockarturne som sträckte sig ca 500 meter i västlig riktning.
Efter att ha plockat en handfull smörsoppar så skrämde vi igång en järpkull. Det blev till att återvända hem efter ett lämpligt vapen för att fylla på "järpbröstförrådet".
Efter att ha kryssat en halvtimma mellan uppflogen så kunde jag leverera ytterligare fyra brösthalvor till frysboxen.
Jo ser ni, tanken med detta frosseri är att när min favorithustru Laila fyller 70 år, vilket bör inträffa om ett par år så ska jag ha fått ihop tillräckligt med järpar för att avnjuta en delikat 70-årsmiddag på nämnda järpbröst.
Middagen är avsedd att avnjutas tillsammans med släkt och vänner.
Här gäller det att ha liten släkt och få vänner om man ska kunna uppfylla vad man utlovat..., men sju personer kan jag förpläga i skrivandets stund...

I morse bytte jag 22:an mot ett hagelvapen, nu gällde det att jaga hare tillsammans med vännen Rune och hans eminenta "smålänning". Vid sextiden var drevet igång. Efter en stund så hade jag en "minihare" spurtande rakt emot mej, den stannar till och gör en mindre personkoll framför mina fötter. Då levererar jag ett leende som betyder "kom igen när du är torr bakom öronen".
Harpalten skuttade vidare mot söder och så småningom tystnade drevet och jakten kunde avbrytas.

Nåväl, livet i Ö Gobde är nu inte bara jaktäventyr. Vi har även lite byggnationer som måste slutföras...  före det att kung Bore slår till.

Var rädda om varann
/egon





RSS 2.0