Gobde

 
Tidigt i morse knöt jag fast gåskorna och drog ut på långtur i terrängen runt Grebo.
Temperaturen var smått ”vintrig” med ca -7 grader och vindstilla. Många var de synintryck och upplevelser som påminde om norrlands obygd.

I skogen låg partier med fjolårssnö kvar, jag kunde gå på skaren precis som hemma...
Jag hittade spår efter ett lodjur som gjort vackra spårstämplar i gårdagens upptinade snö, som hemma…
En kärlekskrank talgoxe spelade i arla morgonstund, som hemma…
Ett par skator kämpade med ett bobyggande, som hemma…
En ekorre tjattrade irriterat i en risig gran, som hemma…
Jag kunde konstatera att den rikliga snömängden här i Mellansverige ställt till med en hel del snöbrott på skogen, björkar hade böjts som jättepilbågar och stigarna kommer att måsta röjas, som hemma…
I Grebo finns en stor sjö som ännu ligger helt isbelagd, min bedömning blir att isen tyvärr har bärkraft för ett mindre fordon, som hemma…
Haren hade lagt sina ”pärlor” intill sjöstranden, som hemma…

Jag mötte en fasantupp i en björkbacke, om detta skett i Östra Gobde så hade denna färgsprakande skönhet gått under beteckningen ”synvilla”.
Ett rådjur visade upp baken då det studsade in i skogens skydd. Att jag ska få se ett rådjur i Östra Gobde är väl lika osannolikt som "Harrisburg"... som ju trots allt inträffade.

Solen har nu värmt på och vi har en temperatur på +3 grader vid lunchtid.
Grebo-borna krattar i sina trädgårdar.
Morgonens gårunda blev halvannan mil.
Jag ser fram emot ett återfall i morgon…

Njut av våra djur och vår natur.
Var rädda om varann
/egon

 
0545 går vi över från husbilen till Anna & Gunnars villa, så även denna morgon.

Om nu vän av ordning undrar vad i herrans namn vi gör uppe vid denna okristliga timma så är anledningen att husets inkomsttagare ska sta för att tjäna husets levebröd, därmed så övergår ”styret” till oss gamla. Idag har vi 5-åriga Agnes som hemmahjälpreda, och efter klockan 1300 får vi hem Ivar från skolan.

Det som var annorlunda i morse var att vi hade en mottagningskommitté vid husbilen bestående av sju dovhjortar som bara ville kolla att allt var ok på Bergstigen 4.
Herreminje så vackra djur, det är nästan så man avslutar sin jägarkarriär och övergår till ”grönfoder”.
Erkännas ska dock att jag ALDRIG under mitt jägarliv nedlagt något dylikt villebråd, en anledning kan ju vara att dessa inte vistas på våra ”permafrostiga” breddgrader i Östra Gobdejaur.

Den gångna natten bjöd på någon enstaka "östgötsk" minusgarad.
Några snöfläckar med fjolårssnö ligger ännu kvar.
Morgonnyheterna är skummade.

Och kan ni tänka Er, Hillary Clinton påstår att man har förhindrat en massaker genom att ordna en alldeles egen sådan. Förmodligen så har nu tekniken nått sådana höjder att man kan "landa" en missil i en folksamling och denna väljer med automatik bara ut de "skyldiga", ja jäklar i den...

Var rädda om varann
/egon

Efter 6 månader har vi landat på svensk mark, svenska pengar, svenska språket, svensk trafikrytm, svenska priser, svenskar som inte kan svenska, svensk småaktighet, ja ni vet… men det känns ganska bra trots allt.

Tidigt i morse gjorde vi ett nedslag hos ”Kalle” i Burg/Tyskland. Man måste ju bunkra sommarens viner… Visste ni att man öppnar butiken 0500 på vardagar och 0300 på helger.
Jag säger bara stackars Systembolaget… tre gånger tre liter (boxar Torrero Spanish red Wine) 40 sek/box. Även ”småproducenterna” i norrlands inland bör nu ha uppenbara problem med priskonkurrensen.
Det låter nog som om vi bara dricker, men se där har ni fel, vi kör även husbil…

I eftermiddag körde vi in hos Bengt I Örkeljunga( ”ett husbilsmekka”) och kopplade upp oss på en elstolpe. Nu ser vi några sekunder på tv, n och några på datorskärmen, ganska så avkopplande…

Strax ska vi tillreda en ”gordon blö”, kolla nyheter och heja på ett hockeylag från norr. I morgon kör vi vidare till Grebo i Östergötland.

Förresten, hur var det nu han sa, han Obama… ”under min tid som USA, s president så kommer inga krigshandlingar att stå på agendan”…
Det är tydligen aldrig för sent att ångra sig…

Och varför är det så viktigt att Egyptens befolkning måste få rösta om en grundlagsändring när svenska folket inte fick rösta om nya grundlagen…

Var rädda om varann
/egon

I onsdags landade vi hos våra vänner I Wolomoos som ligger i tyska Bayern.

Har man väl hamnat där så är det knappast någon tvekan om att man ska utmanas i ”combatskytte” med grovpistol. Två kvällar i rad bar det iväg till Münchens – Dachau shooting-range.  En enormt påkostad anläggning som byggts upp av min gode vän Sepp Fottner efter ett liv som säkerhetsman.

Där fick jag frottera mig med diverse ”stars” som måste veta hur man handskas med handeldvapen på film.  Där fanns fyllda läppar så det förslog… vi talar nu enbart om ansiktet.
Oavsett silikonet så var damerna av den ”kalibern” att de klarade av att handskas med grova kalibrar… vi talar nu enbart vapen.  Späda primörer drog av serier med vapen av typ ”Palme”, i kalibern 357 magnum…

Själv använde jag nya Walther P99 i en något klenare kaliber.  En av tjejerna överlät senare sin Smith & Wesson grovpistol för att jag inte skulle känna mig som en outsider och ”fjärta” omkring med en 9 mm. Jag har självklart sparat skjutresultaten för framtidens historieberättande.

Vi har dessutom hunnit med att besöka Operahuset i Munchen och testa deras Bayerska ”starköl” en specialbrygd som håller 8 %... Bayern har en speciell starkölsdag som jag tror infaller den 26 mars och är den dag som så många Bayrare önskar inte funnes… åtminstone dagen efter.

Nåväl, jag har kommit fram till att hos våra vänner i Wolomoos så antingen äter man sig fördärvad eller så får man ”rekylskador”. Men man har trevligt!
I skrivandets stund befinner vi oss i staden Fulda.
Uret visar 0630 och temperaturen utanför husbilen är endast +3,3 grader.
Jag kan höra kyrkklockan "donga" på en bit bort.
Favorithustrun sover.
Kaffet är nykokt.

Var rädda om varann
/egon

 

Under dagen har vi besökt Freiburgs stadskärna och dess gamla vackra kyrka.

Många var besökarna, och många var de ljus som tändes för de japanska offren och deras familjer. Där i skenet från stearinljusen så var det svårt att hålla tårarna borta. Allt kom upp till ytan – Hiroshima – Nagasaki – Sendai – jordskalv – tsunami - flodvågor och total förödelse… Vi kanske säger att vi förstår, men det sannolika är att vi aldrig tillnärmelsevis förmår att göra oss en föreställning om vad japans folk nu får genomlida.

Vidare så heter det inte ”japaneser”, ett uttryck som används av väldigt många. Det heter japaner och ingenting annat.
I morgon skriver vi den 15 mars 2011. Då rullar vi ytterligare 32 mil till en mindre ort som heter Wolomoos och ligger några mil från Munchen. Närmaste medelstora ort är Altomunster. Där ska vi besöka goda vänner, ett återseende som vi ser fram emot. (...frun i huset talar japanska, detta påpekande med anledning av att Japan nu är på allas läppar).
I det huset, hos dessa våra vänner brukar vi bli förplägade med kulinariska lokala läckerheter som endast är avsedda för finsmakare och ”läckergommar”.


(läckergommar)

Var rädda om varann
/egon

(Detta brev kom till Merit Wager f.d. medborgarnas flyktingombudsman)
En handläggare på Migrationsverket skriver:

En person kom hit för cirka tre år sedan och sökte asyl. Han uppgav falsk identitet och falskt medborgarskap och fick beslut om utvisning av Migrationsverket. Domstolen ansåg att ärendet inte var färdigutrett, att verket inte hade bevisat att den sökande inte var medborgare i det land som han uppgav sig vara medborgare i (Min kommentar: Märkligt, det är ju faktiskt den sökande som ska bevisa varifrån han kommer). Framför allt därför att han lämnat (falska) ID-handlingar till domstolen som stödde hans berättelse.
Ärendet återvisades till verket för fortsatt utredning. Sedan kom den här asylsökandes familj hit, på visering, och det stod klart att det ursprungliga beslutet – Migrationsverkets beslut – var rätt. Den sökande kom inte alls från det land som han påstod sig komma ifrån, utan just från det land som Migrationsverket från början ansett att han kom ifrån.
Den sökande erkände bedrägeriet men lämnade förklaringar (dåliga) till sina lögner. Exempelvis så påstod han sig vara landets högste polischef och eftersom han kommit på kant med presidenten och några ministrar så måste han fly landet och uppge falsk identitet i Sverige. Ett nytt beslut om utvisning av den sökande (och nu även hans familj) fattades av Migrationsverket.
På grund av att den sökande dessutom lämnat ett antal förfalskade handlingar – identitetshandlingar, domar etc – (förfalskning och bedrägeri är allvarliga brott enligt svensk lag) till verket, beslutade Migrationsverket även om återreseförbud. I migrationsdomstolen sa den asylsökande nu, att han inte var polischef eller något annat dylikt i sitt land, men nu fruktade han att ett av hans barn (som kom hit på visering) skulle kunna könsstympas om familjen tvingades att återvända.
Domstolen höll med Migrationsverket denna gång, till och med när det gällde återreseförbudet. Familjen skulle utvisas och mannen skulle vara förbjuden att återvända till Schengenområdet under fyra år.

Vad tror ni att det hände sedan? Jo:
Mannen ansökte om arbetstillstånd. Han lämnade in handlingar varav det framgick att han hade haft ett jobb i Sverige sedan 2008, trots att han större delen av denna tid inte ens hade haft AT-UND (Min kommentar: undantag från att inneha arbetstillstånd). Men han påstod att han var fast anställd och tjänade minst 18,000 kronor i månaden.
Familjen fick givetvis uppehållstillstånd av verkets AT-enhet, trots återreseförbudet och alla lögner, bedrägerier och förfalskade handlingar, och Migrationsverkets mottagningsenhet lät också bli att polisanmäla honom för det bidragsfusk som han hade ägnat sig åt sedan 2008.

Till sist undrar jag om ni liksom jag har tänkt den högst logiska tanken att en okvalificerad högsta ledning inte sällan tillsätter okvalificerade generaldirektörer som i sin tur får sina underställda att utföra högst oproffesionella jobb (mot deras vilja), och vars resultat vi dagligen kan se… (min
anm.)
 

Senaste nytt!
Efter den förödande jordbävningen i Japan meddelas nu risk för härdsmälta från ett av de drabbade kärnkraftsverken. En oöverskådlig katastrof som får Regerings och Migrationsflum att vara mikroskopiska händelser i marginalen. Våra tankar går till de drabbade!

Var rädda om varann…
/egon

Jag har sett den och hört den… MEN detta är nu inte anledningen till rubriken.
”Chante Merle” betyder just koltrasten sjunger och är namnet på den plats vi just nu camperar på. Platsen ligger i den vackra Rhonedalen åtta mil söder om Lyon.

Här är man duktig på språk… åtminstone ett… det franska.
Då vi anlände till denna camping blev ju ett av de första spörsmålen om campingvärden eller ngn annan talar eller förstår engelska.
Svaret blev ”Oui monsieur” . Sedan framgick det att han kunde säga ”alå- alå” som då skulle föreställa en sorts glad engelsk hälsningsfras…

Om vi nu inte kan framhålla campingvärdarnas förträffliga språkkunskaper så kan vi ge dessa en eloge för en underbar liten camping, den absolut minsta vi besökt. Här finns ALLT, och då avser jag elkoppling, WiFi, restaurang, pool, varmvatten, boulebana samt en liten bar som håller öppet så länge någon håller sig ”uppe”.

Vi är den enda husbilen här, några få husvagnar finns, satsningen är på ett antal bungalows som tydligen har fastboende året runt. Detta liknar mest ett område med enplansvillor i miniatyr. Vi har placerats på en grön fläck mellan dessa och kan således träna på vår franska till höger och vänster.

Efter en underbar tillika solvarm dag igår så blev natten kylig, vi kunde avläsa -1 grad på morgontimmarna. När solen väl nu kommit över horisonten så var ordningen återställd, dagen blir varm, förmodligen mer än +20.

Sedan vi installerat oss igår så plockade vi fram paellapannan som är eldriven. I denna tillredde vi sedan revbenspjäll med klyftpotatis, detta skedde utomhus…

Var rädda om varann
/egon

En resa där resan får vara målet!

Vi styrde ut från Vinarôs med GPS inställd på N 42 22 21 och E 02 54 47.
Resan har gott mot norr och förbi Tarragona, Barcelona, Girona och Figueres till en plats som heter Capmany, en gammal vacker by som har en butik, restaurang och kyrka. Från där vi står på Camping Les Pedres har vi ca 600 meter in till ”affärsgatan” då vi ska ”shoppa loss”. Campingen ligger högt så man ser ut över vinodlingarna och byn. Härifrån är det bara någon mil till franska gränsen.


Under resan ser vi damer som står och sitter, dessa idkar världens äldsta yrke. Lagen kräver att prostituerade som jobbar längs vägarna ska bära säkerhetsväst, om inte så bötfälls dom. Är sedan vägarna smala så sätter man upp varningsskyltar för att inte berörda damer eller herrar ska komma till skada… Bilister som stannar får gärna stanna i en kurva, allt för att gynna den inhemska ekonomin. Vidare så säger lagen att alla bilister måste medföra säkerhetsväst vilket ju då kan bidra till tillfälliga jobb… kanske.

Så olika man kan se på saker och ting, på hemmaplan jagas både "företagaren" och konsumenten…
Sverige är således inte företagarvänligt, åtminstone vad gäller vissa yrkesgrupper.
Vidare får vi hoppas att ingen ”västbärande” anställd vid Svenska Vägverket nu blir utsatt för skamliga förslag.

Det är morgon i nordöstra Spanien och klockan går mot 0700.
Favorithustrun sover sin skönhetssömn.
Kaffet är nykokt.
Vi hoppas på ännu en solig och varm dag då det dessutom är den internationella kvinnodagen.

Var rädda om varann
/egon

Det finns plantskolor…och det finns plantskolor.

Då man planterar buskar och trän är det bra att ha tillgång till en spade, en skottkärra, en vattenkanna och möjligen ett par handskar… åtminstone på vår horisont.

Amerikanen som hävdar att ALLT är så stort ”over there” hade nog inte varit i Spanien då det är vår och plantorna ska i jorden, för har du inte tillgång till en grävmaskin, en trailer och en mobilkran så strunta i de större buskarna…
Plantan i rött är favorithustrun…

Vårda plantan och var rädda om varann
/egon

Jag har skummat igenom den politiskt korrekta tillrättalagda pressen där rapporteringen från kaoset i Libyen och Freddes ogenomtänkta invit till Maria var ett par av de s.k huvudspåren. Några knivstick och lite kontaktannonser fanns ju som vanligt med…
Problemen på hemmaplan verkar näst intill obefintliga, kanske beroende på att dom är näst intill obegripliga. Där nämndes inget om hur man ser på Gaddafis stormoské i Malmö. Risken finns ju nu att den ”store hövdingen” drar in pengastödet och den ” lille hövdingen” (Reepalu) kanske då måste fylla moskéhålen i moskéhålan.

Vidare ser jag att de fyras gäng med ”Fredde” vid rorskulten nu har plockat upp en skeppsbruten i form av Maria från Vettlösa. Nu ska man ta nya grepp… samtliga illegala (s.k papperslösa) invandrare ska få samma rätt till vård, skola och omsorg som den legitime svensken och som grädde på moset ska man även kunna starta egna företag. Att många av Freddes trogna satte kaffet i vrångstrupen denna morgon lär vara oomtvistat.

Glädjande är då att läsa Ulf Nilssons krönika i Expressen ”Blir du gammal i Sverige, då tar dig djävulen”. En som alltid rak, uppriktig och klarsynt skildring. Ett tack till denna 77-årige krönikör som inte brukar låta sig styras av det politiskt korrekta.
Jag läser också att kostnaden för att hysa en åldring på ett äldreboende kan uppgå till 3,800 kronor per månad för boendet, en summa som den gamle själv betalar och att kostnaden för ett s.k ensamkommande ”barn” ligger på 1,900 kronor per dag, en ”försumbar” kostnad som går via skattsedeln.
Att sedan artiklarna om nerdragningar, sparbeting, kafferansoneringar, äggransoneringar, begränsning av färdtjänst, inlåsningar och andra övergrepp mot gamla duggar tätt gör att jag inte längre tror att de förtroendevalda har för avsikt att bli gamla.

Om jag i internetbegynnelsen varit medveten om hur denna höghastihetsspruta kunnat dämpa ett lätt positivt spirande morgonhumör så hade nog förslaget legat på ”röksignalnivå”.

Var rädda om varann
/egon

 
”Morgon mellan ställen”… platsar nog bättre än ”morgon mellan fjällen …”.

Det är en alldeles vanlig spansk morgon. Ganska kylig sådan… Dessutom så har jag tydligen fått slut på mina ”turdagar”, dagar när jag varit näst intill värkfri, energin har sprutat och det har luktat bränt gummi om gåskorna. Värken har nu hittat tillbaka.  Kroppen som under en period mått synnerligen gott har tydligen tagit fasta på att man ska sluta när det är som roligast…

Oordningen är med andra ord återställd... Favorithustrun lider med och livet går vidare.

Var rädda om varann
/egon