Gobde

Resan gick vidare från Göttingen mot Heligenhafen.
Snö i massor, en temperatur runt nollan och måndag på autobahn. Här får ingen långtråkigt vill jag lova.
För Er som inte vet det så har Das Fatherland lastbilsförbud på söndagar. Detta har nu inget att göra med "tänk på vilodagen o.s.v". Ånej snarare då att man vill att även övriga bilister ska få se Tyskland. Självklart så valde vi ju att köra på vardagar och om möjligt på en måndag för då får man se jättemånga snygga lastbilar...
Däremot så hade vi ju den goda smaken att INTE ta bilfärjan Puttgarden-Rödby på måndagen. Rederiet brukar informera om "måndagsköret".

Vi styrde in i Heligenhafen efter en 45 mils lång långtradarstudie.

Tyskland var klätt i vitt med rejäla snövallar, på ställplatsen i Heligenhafen var det oplogat sedan några dagar vilket förhöjde spänningen en del. Vi ville parkera på just denna plats för här finns ELSTRÖM via en "läggaipengarautomat". 2 euro per dygn. När vi väl slirat in oss i snömodden så var den stolpen ur funktion och kabeln räckte inte till nästa stolpe. Mera slirning och till sist så kunde vi säga "varde ljus".

Så i morse slirade vi oss ut från ställplatsen, det hade kommit ytterligare 5 cm blötsnö. Vi tog sikte på "Kalle i Burg". Kalle är en av Tysklands största langare. Vi lät honom langa över en del vin som sällskap till det redan befintliga som skvalpat med från Portugallien.

Det var blixthalka när vi styrde mot färjan. För oss gick det bra men vi kunde konstantera att andra inte varit lika lyckosamma...

Jag hade navigatorn inställd på Tenhult söder om Jönköping.
Vi passerade Öresundsbron vid lunchtid. Va enkelt med "Brobizz", en liten sändare som vi sätter på rutan och man får kontot rånat med automatik, bara lätta på gasen tills du får grön lampa. Jag säger bara TEKNIKENS UNDER.

På E4,an norr om Landskrona kom en polisbil ifatt och visade stoppspaden. Där fanns en vågstation, denna MANICK är rena drömmen för husbilar som har överlast. Bara så att ni vet det så har de flesta med en maxvikt på 3500 kg överlast. Vi hade överlast... Jag ska inte uppge hur mycket då jag i.s.f känner att jag är ojuste mot en reko äldre polisman som nästan brast i gråt då jag förklarade vår "moderna misär".
Efter att ha utbytt en del livsavgörande ställningstaganden så önskade han oss en fortsatt trevlig resa mot norr.
Det var ingen riktning som han skulle valt...

För några timmar sedan parkerade vi hos husbilsfirman i Tenhult. Nu är det service som gäller. Kanske nya däck också.

Favorithustrun har intagit bädden. Temperaturen visar -8 grader.

Var rädda om varann
/egon

Det är fredagsförmiddag på Camping Ria Formosa i Conceicâo, det REGNAR.

Jag har drabbats av ett ambivalent tillstånd eller vad det nu kan kallas då man inte kan bestämma sig, Ni vet det där med Aftonbladet eller Expressen… Nu gäller det ”vara eller inte vara” kvar på denna plats, eller rulla mot någon annan plats. Mest troligt är nog att vädergudarna kommer att jaga oss med negativa upplevelser under ett antal dagar vart vi än styr kosan. Senaste kollen på 10-dygnsprognosen över Iberiska halvön såg ”pissig” ut. Norröver så faller ju snön... 


Igår hade vi en sommardag. Detta utnyttjade vi till att ta tåget till Vila Real de S:ta Antonio. Resan tar en knapp halvtimma och kostar 2,5 euro/ person. Målet med resan var bara att överraska några vänner som fricampar med sina husbilar i hamnområdet. DOM BLEV ÖVERRASKADE! Förutom undertecknad med favorithustru var Tommy & Inga-Lill från Alingsås samt Bror & Ulla från Åland med på turen. Vi umgicks och pratade av oss under några timmar, vi ”turistade”, tog en runda i småbåtshamnen, tog en kaffe på gågatan… och åkte hem. En ganska lagom lillsemester.

Regnet fortsätter att falla, detsamma gör Euron. 9:88 igår…

Var rädda om varann
/egon

Det är morgon i Conceicâo, klockan är 0930 och temperaturen är måttliga 11 grader. Det regnar från en blygrå himmel. Idag kommer solen att göra som EU-parlamentarikerna… mestadels lysa med sin frånvaro.

Internet är en svårflirtad anordning denna morgon, för om det regnar går man inte ut utan sätter sig vid datorn och surfar.  Den kapaciteten har nu inte denna server att det räcker till alla datoriserade husbilsnördar. Om man delade ut regnkläder skulle det säkerligen bli lättare att komma in på vårt trådlösa internet…

Favorithustrun löser korsord. Igår kom nämligen en finsk dam på visit, vi mötte henne under straffrundan, hon var en sådan där skidlös stavgångare, Hemmavid (i husbilen) var hon fullmatad med tidningar typ Året Runt med KORSORDSBILAGOR!  Dessa har nu bytt ägare… Den finska damen hade kommit som krigsbarn 1940 till prästgården i Norsjö i Västerbotten. Min favorithustru kom ju även hon som krigsbarn från Finland något år senare. Dom fick nu tillfälle att utbyta erfarenheter…

De senaste dagarna har vi börjat planera för vår avfärd mot norr. Mot tystnaden, gäddfisket i Östra Gobdejaur, utläggning av isnät, mata småfåglarna, läsa av termometern och inte minst ELDA. Om vi längtar?  Nja lite, mest så längtar vi nog efter att kylan i norr ska ge vika så det känns mera rätt att starta resan. Om vi åker 50 mil per dag så har vi att göra i 11 dagar…

Man blir lite begränsad i sysslorna då regnet blir ihållande. Det blir korsordslösningar, läsa, titta på medhavda dvd-filmer, småplocka bland pryttlarna och vänta på uppehåll. Man kan ta en tur till restaurangen och dricka en pint. Man har bra öl i detta land. Här om dagen hörde jag någon berätta om ett öststatsöl som var som att ”sitta i en kanot”- nära vatten alltså.

När vädret blir så här ”pissigt” är det på gränsen till att jag föreslår kortspel, en syssla som jag tycker är suspekt, men som jag i något svagt ögonblick kan hemfalla åt. Oftast i samband med ”doping”. Dessutom tror jag att ”favvon” fuskar…

Några bekanta boulespelande svenskar är på rullning från Spanien mot Portugal, det ska bli trevligt att återse dessa.

Var rädda om varann

/egon

Det är en nästan alldeles vanlig husbilsmorgon i Portugal.
Kanske att husbilsmorgnar inte är allra vanligast för gemene man eller kvinna, men för undertecknad med favorithustru är den numer liksom invand och inövad. Om vi inte står på samma plats någon längre tid så får vi ju ständigt se nya vyer genom köksfönstret, för att inte tala om alla dessa okända ”vänner” som man hälsar på… hello, good morning, hola, hej, guten morgen, bonjour, buenos dias o.s.v, Många blir både mötena och upplevelserna och inte minst minnena från resan genom Europa. För tillfället heter platsen Conceicâo och ligger på Algarvekusten i Portugal.
Portugiser är vänliga, åtminstone vänligare än grannen Spanien. Låt mig ta ett ex: en dam kom in i receptionen på denna camping och undrade om de hade någon förteckning över andra campingar, genast så var en äldre vithårig gentleman framme med några häften som hon kunde studera… På en spansk camping hade man förmodligen haft bruk av skyddsväst om man dristat sig till en dylik fråga. Den vänlige vithårige Portugisen är ägaren till denna eminenta Campisimo. Det är olika som man säger…

Den 27 februari har vi varit på resa i fem månader. Nu börjar vi fundera på en färdväg mot norr… Vi följer hela tiden med på ”europavädret” för att om möjligt slippa någon snöstorm uppe i bergsområdena. Tids nog lär vi ju få möta vintern då vi kommer upp emot Sverige.

Igår gjorde jag i ordning den täckning som ska sitta fram på kylargrillen då vi kommer in på kallare områden. Förra året så mötte vi ju extrem kyla under vår resa mot Östra Gobde, -25 till -35 grader, och detta efter värmen i sydligaste Europa. Igår hade vi en bit över +20 grader. På solsidan kan man få ca 35 grader. Men vårvärmen är förrädisk… jag har lite halsont och känner mig i ”oform”, troligen beroende på att man har gått eller cyklat sig svettig och sedan blivit kall, men man kommer igen…

Hemma säger man ”mellan hägg och syren”, här är man nog mellan mandelblom och försommar… Blommorna på mandelträna har börjat ramla av och små späda blad är nu synliga.

I afton ska vi äta på lokal eller köpa hämtmat i restaurangen vid infarten. Det ska bli en STOR pizza med pommes, en tvåmans som kostar 7 euro. Tillbehören har vi ju själva om vi tar den till husbilen…

Var rädda om varann
/egon

Röstfisket kan gå snett då ju inte islam godtar alkohol, homosexualitet och droger...

Jag läste någonstans...
Per Albin byggde folkhemmet...
Ingvar möblerade det...
Mona avser att bränna ner det...

Var rädda om varann
/egon

Vi har gjort Tavira idag.

Egentligen hade vi för avsikt att gränsla våra cyklar och trampa iväg, men nu blev det så att vi tog tåget ändå.  Som resesällskap hade vi våra husbilsvänner Tommy & Inga-Lill från Alingsås. Klockan 1003 rullade vi ut från stationen i Conceicâo. Vi investerade 1,05 euro enkel resa per person. Det är nu ingen långtur vi talar om, ca 10 minuter och då hinner vi även med ett stopp i Porta Nova. De flesta som klev på var från vårt grannland i öster. Min finsktalande favorithustru som begriper detta exotiska tungomål kunde berätta att dessa finnar talade om samma saker som vi… Det var resan genom Europa, ställplatser, räntor, väder och sjukdomar…

Vi vandrade genom Tavira, s stenlagda gator tills hälsoläget började förbytas till nödläge. Värk i rörelseapparaten och skitnödig, en kombination som kräver åtgärder inom en snar framtid. Efter en lunch som bestod av skinka på en frallaliknande sak och en öl kände vi att nu var vi laddade för nya äventyr.  Vi vandrade mera, vi lekte ”kamerajapaner”, vi poserade och solade. Vi njöt av utsikten från en av broarna över Rio Sèqua. Vi kollade på tulpaner och ringblommor i parkerna, vi vandrade i en klosterträdgård.

Vi avslutade dagen med att gå till Lidl och fylla lillryggan med diverse matnyttigt. Klockan 1513 klev vi på tåget för återresan till Conceicâo och husbilen. Två minuter senare kom konduktören, när vi ville köpa biljetter så var hans min densamma som om vi hade klämt honom på pungen, han snörpte med munnen och såg mer än lidande ut… Så här i efterhand så förstår jag att han insåg att vi var näst intill analfabeter som inte hade FÖRSTÅTT att det bara går att köpa biljetter på tåget om man kliver på vid en OBEMANNAD STATION. Från ALLA stationer skrivna med FET stil ska man köpa biljetten inne i luckan… Detta borde väl vilken idiot som helst fatta…

Nu ska ni veta att det alltid kommer att finnas lite extra stora idioter, det så kallade undantaget som bekräftar regeln, vi var undantaget denna gång. Vi fattade noll, vi trodde att vi gått på fel tåg och att vi skulle ligga kommande natt på en parksoffa i Baskien.
En yngre man som varit åsyna vittne till minspelet hos den ”pungklämmde” statstjänaren kom till undsättning. Sextio sekunder senare hade en peng bytt ägare och alla var glada igen. Tji parksoffor och en statstjänare som kunde andas ut. Han hade ju biljetter till oss trots allt…

Solen sken på ond och god, och ”nästan” alla var glada…

Var rädda om varann och läs tågreglerna

/egon