Gobde

Jag motionerar på tok för lite...
Och man behöver inte vara någon Einstein för att göra denna revolutionerande upptäckt.
Dessutom så vägrar jag att ställa mig på en våg då ju detta skulle bli ett kvitto på "misären".

Åtminstone någon gång per dag brukar jag påtala oföretagsamheten vad gäller de straffrundor som jag tillsammans med favorithustrun brukar företa.
Vid dessa löftesrika tillfällen lovar jag som oftast att "i morgon då..."
Men "imorgon är en annan dag" som det heter i visan.
Det påstås ju att OMEGA 3 ska förbättra minnet... jag tvivlar.

Nåväl, nu är det väl inte så att jag enbart sitter och sliter byxbaken, jag klipper gräs och byter verandaräcken och utför diverse djuplodande tankeverksamhet utimellan.
Dessutom har jag ju de senaste dagarna färdigställt bergvärmen... tänk er själva att handborra några hundra meter ner i Moskosels berggrund och sedan ta 230 kg värmepump under vänster arm och verktygslådan i handen för att slutligen montera underverket i källaren...
Som tur var dök det lägligt upp en grävmaskin och diverse arbetssugna rörkrökare och elektrikare just då.

Jag underhåller goda vänner ibland.
Den gångna helgen hade vi husbilsvänner på visit.
Tack säger jag och favvon till Lasse och Yvonne samt Börje och Birgitta för att vi fick rå om er några dagar. Dessutom så fick ju myggorna lite variation i kosten...


Det är lördagsmorgon i Moskosel.
Ring så spelar vi pågår i bakgrunden.
När favorithustrun behagar ansluta till frukostbordet ska jag föreslå en längre fotvandring.
Det lovar jag...

Var rädda om varann
/egon

Äldre personer som äter fisk, och då framför allt fet sådan och på så sätt får i sig Omega3 presterar bättre än jämnåriga som inte får i sig dessa fetter.
Den intellektuella förmågan är hos dessa personer förhöjd.
Minnet och språkförmågan är det som bl.a har undersökts.
Detta har nu bekräftats vid en studie i Uppsala.

Tänk om jag inte ätit all denna fisk...!

Var rädda om varann.
/egon

Öring, harr, röding, lax, sik, sellak, abborre m.fl fiskarter hör till de firrar som inte sällan smörjer undertecknads läckergom.
Men pinfärsk torsk från "nabolandet" Norge hör däremot inte till min och förmodligen inte heller till de flesta andra obygdsbors fiskstapelföda.
Nu har jag tillsammans med favorithustrun två dagar i rad kunnat smörja gommen med dylika läckerheter, och detta utan att ens blöta kroken. Men med goda grannar som i sin tur har goda norska grannar så är dylika kulinariska upplevelser ingen omöjlighet.
Färsk smörstekt torsk kan framkalla beteenden som närmast är att likna vid religiös fanatism eller  kanske någon form av erotisk höjdpunkt... man liksom stönar av vällust.
Rökt abborre är i jämförelse då liksom bara en "halvkönis"...

Idag har favorithustrun köpt 2,3 meter bordsduk till köket.
Min spontana reaktion var, snyggt...
Favvons reaktion var, "det matchar inte köksgardinerna, jag ska byta gardiner".
Jag håller andan för bakom bordet syns nu ett vitt element. Som tur är har jag en favorithustru som är en sansad livskamrat...

Var rädda om varann
/egon

Vi har nu en äkta gammeldags myggsommar.
Ni vet en sån där som brukar driva folk inomhus och till vansinne.
Personligen så klarar jag dock med ett påtagligt mått av självbehärskning av en längre tids vistelse ute på naturens egen "blodgivarcentral" utan att få varken sammanbrott eller superklåda utlöst av dessa tjuvtankande otyg.
Men trivsamt är det definitivt inte...

Dagen till ära stod diverse snickeriarbeten på agendan.
Sedan en tid har jag kastat "snickarlystna" blickar på ställningen till postlådorna som alltmer har intagit bilden av övermoget förfall, tidens tand hade så att säga tuggat klart på trävirket.
Under dagens snickarprocedur som var förlagd utomhus hade jag sällskap av favorithustrun under ca 25 cekunder och av blodsugarna i tre timmar.
Men det är över nu, snickarn har fullgjort sitt åtagande och postlådorna har fått sitt nybygge...alla tre.
Ställningen blev rödmålad, hälften falurött och hälften ARh+, jag drar slutsatsen att färgen kommer att sitta kvar under avsevärd tid då ju blod är svårt att avlägsna.

Efter avslutat snickrande gick jag till sängs med Cajsa-Stina Åkerström. Nåja, åtminstonde med hennes litterära femetta "Du och jag farsan". En i stora stycken utlämnande bok som berör. Man upplever faktiskt lite av att man "tjuvläser" någon annans högst privata skriveri...

På tal om myggsommar så är det betydligt enklare denna sommar att frammana en liten "längtansunge" till en kall höstdag, med snålblåst och snödrev, till spårsnö, älgjakt och storoxen...
Men trots denna olägenhet som myggeländet består oss med så måste man ha klart för sig att här i den norrländska obygden har vi nio myggfria månader då vi skottar snö...
En stor del av den tiden kan vi dessutom gå på vatten.

Vi har nu en myggrik morgon i obygden.
Idag ska vi göra ett nedslag i metropolen Arvidsjaur för att fylla på föråden.
Det regnar inte.

Var rädda om varann
/egon

Hemma igen.
Men nu är det väl så att knappast någon har uppmärksammat vår bortavaro då den endast varade i två dygn.
På dessa två dygn hann vi dock med allt vad som fanns på reseagendan.
Detta var vad man kallar en kortsemester...

Resan gick mot Norrbottenskusten där vi första natten parkerade på en nästan öde strand, men bara nästan... för där fanns även en tysk husbil.
Någon sa att tyskar är som Israels barn, d.v.s dom finns överallt, detta kan nog stämma...

Om nu stranden var glest befolkad så var ju myggen desto fler.
Under nattens skönhetssömn så hittade dessa ganska obekväma blodsugande terrorister in i vår husbil... någonstans finns en ventil som bevakades av en outbildad "dörrvakt".
Klockan tre hade genom denna oidentifierade passage passerat ett femtiotal myggor varav ca hälften var mätta och belåtna. Att sedan ge sig till att daska till dessa blodfyllda kräk skulle ju ha omdanat vår fina husbil till att mera likna platsen för en mordutredning...
Efter en timma såg mina händer ut som mördarens... men myggorna var då på upphällningen.
Resten av natten var bekväm då vi hade anlagt "moteld".

Dagen därpå besökte vi mina föräldrars grav och planerade några sommarblommor.
Resan gick vidare upp mot Vitåälvens källflöde där vi kammade noll då vi hade tänkt att överraska en släkting som vi brukar besöka varje sommar, dom var tillfälligt borta.
Efter detta rullade vi till min hemby och parkerade på skolgården där jag fått mina uppsträckningar och min "intelektuella" fostran. Tyvärr så gick nog inte allt in i "förståndsbanken" då när det begav sig...


Visste ni att på den tiden så var obygdsbefolkningen trekönad, eller hur man nu ska förklara att utedasset hade tre separata dörrar och brinkor, flickor, pojkar och fröken...
Nåväl minnena fick nu flöda fritt under en dag.
Vi drack kaffe tillsammans med en nu vithårig skolkamrat och hans hustru som bor strax intill. Minnen och åter minnen...
Under hemfärden tog vi en matpaus på en parkering där vi samtalade med ett par på semester som sett två björnungar tidigare på dagen.
Sverige är fantastiskt.

Var rädda om Sverige och varann
/egon