Det var bättre förr!

 

För er som har åldern inne är det nog inga problem att komma ihåg de gamla telefonhytterna inne på telefonstationerna. Hyttdörrar som var hermetiskt tillslutna och en inredning som förmodligen designats av någon ambassads spionring med syfte att bevara hemligheter. Jag drar mig till minnes att man med jämna mellanrum fick glänta på dörren för att andas.
En talträngd spanjor som ju är storförbrukare av syre skulle med all sannolikhet där ha avslutat sina dagar…

I Torre del Mar finns en spansk telefonstation i modern stil där samtalen är billiga och det mesta bygger på internet.  Inredningen är utformad så att samtiliga i lokalen ska kunna ta del av varandras samtal.
Hyttdörrarna är av glas med en två cm luftspalt runt om. Dessutom finns en ljugarbänk för talträngda spanjorer i hytternas omedelbara närhet. Ljudnivån påminner mest om ett tivoli med samtliga begivenheter samtidigt igång.

Igår kväll telefonerade vi från denna lokal.

Våra hyttgrannar, en spanjor och en tysk som förmodligen inte ”greppat” telefonerandets ädla konst gjorde allt som stod i deras makt för att övertrumfa varandras väl tilltagna röstresurser.
Det samtal som vi försökte att föra på vår linje blev något stakatoaktigt då vi endast kunde tala då tysken drog in nytt syre, spanjorer däremot hämtar aldrig andan, dessa kan tala både på in och utandning.

Det får nog anses som högst tveksamt om personer av spansk börd har något som helst behov av telefon, röstresurserna verkar ju räcka till ändå...

Väl hemma igen så tog vi plats i förtältet för en stunds stilla avkoppling. Ganska snart blev vi varse att den ringande tysken var vår granne, men nu hade även ett antal av hans röststarka vänner slutit upp för en pratstund.

Nu flyttade vi över till husbilen där vi i lugn och ro kunde beundra vår lätt åldrade mobiltelefon, minnas svunna tiders telefonhytter och studera kartan över campingen.

Om det nu inte var bättre förr så var det i alla fall tystare…

Var rädda om varann
/egon


Vädret styr nu tillvaron!



Idag är det ”Rosa elefanter” och ”Mina drömmars stad” som gäller. Härmed avses inget uppvaknande efter en bautafylla och inte heller någon därpå följande hemlängtan, här avses intellektuell förkovran via böckernas värld.

Denna bokliga förkovran ackompanjeras av regndropparnas smattrande på husbilstaket och har så gjort med några smärre uppehåll sedan igår eftermiddag. De meteorologutbildade spåmännen har tippat på 40 till 60 mm och verkar nu få behålla jobbet…

Vi koffeinförstärker extra denna dag.  Straffrundan är inställd… Lunchen intas i husbilen.

I normalfallet intas denna i vårt eminenta tält i anslutning till husbilen, men idag råder inget som liknar normaltillstånd. Husmans hårdbröd tenderar dessutom att krokna av luftfuktigheten. Lättuggat och knasterfritt så att säga.
En paraplyskyddad transport för att inta middagen på lokal har ställts in.  Siktet var inställt på en inte allt för avlägsen kinarestaurang, några smårätter – lis och andla glejol skulle setat fint.

Åskovädret med tillhörande regn tilltar. Paraplyerna har återgått till sina parkeringar i förtältet och favorithustrun räddar middagen genom att göra ett nerslag i husbilsfrysen.

Vi ger oss på ett korsord .
Per Anders Fogelströms litterära utläggningar och ett korsord i svårighetsgraden fyra+ måste väl ändå anses som en sorts premedicinering inför ålderdomen, såvida man inte redan ohjälpligt har passerat alla förutsättningar till denna cellträning.
Finska forskarrön hävdar att även intag av kaffe gynnsamt påverkar cellträningen.
På tal om celler så påstås det att den kulturrelaterade överraskningsparningen delvis ska bero på brister i cellutvecklingen ovan axelpartiet…

Vi förbereder en middag med åskblixtarna ljungande över Torre del Mar.

Träna hjärncellerna och var rädda om varann
/egon

 

 

 


Empati uti obygden!

 

I Lapplandsmetropolen Arvidsjaur värnar man om de små liven.
Detta har nu resulterat i att kommunen fixat ett alldeles eget övergångsställe för ekorrar.
Skylten är densamma som för gående men utbytt till ”kurre”.

Kanske uppslaget tillkommit då någon kommunrepresentant gjort en resa genom Europa och blivit varse att man där ha egna övergångsställen för höns, grodor, yrkeskunniga damer och gamlingar…

Oavsett hur den tillkommit så lär det vara Sveriges första övergångsställe för ekorrar.

Var rädda om ekorrarna och varann.
/egon



 





I natt är en sån natt!

En då man varken vill ligga kvar eller stiga upp.

Men att bara ligga kvar i bädden och försöka invänta klockvisarnas långsamma färd mot gryningen är kanske inte något förstahandsval för undertecknad.
Jag väljer alternativet att stiga upp.

På avstånd kan jag höra en spansk sopbil som för en del oljud.
Havet brusar några hundra meter bort.
Ett par hundar skäller ute på fälten.
Den Andalusiska natten är varm och svart.
Termometern visar +15,8 grader bakom husbilen.
Jag drar igång datorn.

Favorithustrun vaknar även hon, tänder sänglampan och greppar en bok.

Jag läser några tidningar på nätet, ska läsa om dessa igen om ett par timmar då journalistiska sömntutor har gnuggat sömnen ur ögonen och anammat sitt ”kall”. Först då kan man tillgodogöra sig dagens dos av eländes – elände…

Det är i tidigaste laget för att dra igång kaffebryggaren. Om en timma då klockan har passerat 0500 känns det mera läge för kaffetillverkning.

Favvon har somnat om…

Kollar några bilder från vår  dotter Sara som bor i Australien med sin Dwayne. Dom har besökt hans mamma i sommarstugan några mil bort. Sommarstuga och sommarstuga – en husbåt på Hawkesbury river vid Mooney- Mooney som mest påminner om något från en gammal västernfilm. En underbar skapelse som jag och favvon ska bebo till våren, något vi ser fram emot.



Nu är dags att starta kaffetillverkningen…

Var rädda om varann och den goda sömnen
/egon

 


Girigheten som vapen!

 

”Bankväsendet är farligare än alla världens arméer” sa Tomas Jefferson, USA, s tredje president. Därmed kan man konstatera att han hörde till de klarsyntas skara – åtminstone vad gäller synen på var man kunde hitta girigheten i sin mest utstuderade form.
Detta trots att han omöjligen kan ha känt till Nordeachefens Christian Clausens exempellösa girighet, eller den oomtvistliga girighet som genomgående präglar EU-parlamentet.

Tidigare när man talade om bankrånare så avsåg man en suspekt figur med neddragen rånarluva som tillskansade sig bankens penningar genom vapenhot. Idag är rollerna ombytta – banken rånar sina kunder med girigheten som vapen.
Man talar om att Nordeachefen förmodligen blivit fartblind, sanningen är nog denna att han redan gjort en rejäl avåkning där något hårt träffat en bristfälligt utvecklad del ovan axelpartiet och förorsakat bestående men…

Förresten har ni lekt med tanken att man i Bryssel skulle ha infört normal lönesättning
Förmodligen har ni vid något tillfälle tillfört önskelistan en dylik önskan, och när ni gjort den tankevurpan har ni förmodligen även insett att då funnes inget EU och Europa skulle förmodligen ha befunnit sig i ett välmående normaltillstånd där vart och ett land vore tvingade att ta ansvar för det egna handlandet och den egna befolkningen.
Då skulle folkomröstning fortfarande ha ansetts som en demokratisk handling.
Gurkorna skulle få vara krokiga och parlamentarikernas gräddfiler skulle ligga i sin.

Akta er för girigbukar och var rädda om varann
/egon








I tysklägret!


Vårt läger har ett gemensamt med lägren från andra världskriget – här finns många tyskar, men där slutar likheten.
Inga stöveltramp eller höga kommandon här inte.
Den åsikten man tidvis kan höra att en tysk går an, två är en grupp, tre är en arme anser jag inte stämmer till fullo... Pluton i så fall, men detta måste jag nog grunna ett tag på.

Vad jag menar är att här i tysklägret råder nästan normaltillstånd.

Anledningen till att vi inte platsar i ”svensklägret” här på Camping Torre Del Mar är i högsta grad självvald. Vi kräver helt enkelt för stor plats med vårt ekipage och tillhörande tält. Platserna är inte överdådigt stora då detta är en äldre camping som anpassades till dåtidens fordon.
Nu är fordonen, ägarna och plånböckerna fetare…

På tal om feta så tror jag nog att våra tyska vänner ligger i en högre division, då i den bemärkelsen att dessa har betydligt färre hål kvar på svångremmen.

Svenskarna har en benägenhet att promenera, motionera och på diverse sätt försöka få den i många fall redan delvis förbrukade kroppkakan att återta en tidigare godtagbar form. Tyskarna däremot investerar i solstolar av en bredare och kraftigare modell...
Det är olika som man säger.

Dagen bjuder på molnigt väder vilket jag upplevde som en fördel då vi genomförde morgonens straffrunda i Torres omgivningar.
Mina gåskor börjar numera mest likna något man har fyndat på soptippen vilket denna morgon föranledde ett besök hos en skohandlare. Hos denna mustaschprydda turkiska invandrare kan jag för 15 euro ta ett rejält kliv uppåt på den sociala rangskalan. Gåskorna som snart ska bli mina hade en liten vidhängande läderbit som förklarade att här avsågs äkta läder.  Nu för jag och favorithustrun diverse privata överläggningar före investeringen avseende om det möjligen bara var den vidhängande läderbiten som var av äkta läder…

Var rädda om era fötter och varann
/egon

 

 


RSS 2.0