Gobde

För er som har åldern inne är det nog inga problem att komma ihåg de gamla telefonhytterna inne på telefonstationerna. Hyttdörrar som var hermetiskt tillslutna och en inredning som förmodligen designats av någon ambassads spionring med syfte att bevara hemligheter. Jag drar mig till minnes att man med jämna mellanrum fick glänta på dörren för att andas.
En talträngd spanjor som ju är storförbrukare av syre skulle med all sannolikhet där ha avslutat sina dagar…

I Torre del Mar finns en spansk telefonstation i modern stil där samtalen är billiga och det mesta bygger på internet.  Inredningen är utformad så att samtiliga i lokalen ska kunna ta del av varandras samtal.
Hyttdörrarna är av glas med en två cm luftspalt runt om. Dessutom finns en ljugarbänk för talträngda spanjorer i hytternas omedelbara närhet. Ljudnivån påminner mest om ett tivoli med samtliga begivenheter samtidigt igång.

Igår kväll telefonerade vi från denna lokal.

Våra hyttgrannar, en spanjor och en tysk som förmodligen inte ”greppat” telefonerandets ädla konst gjorde allt som stod i deras makt för att övertrumfa varandras väl tilltagna röstresurser.
Det samtal som vi försökte att föra på vår linje blev något stakatoaktigt då vi endast kunde tala då tysken drog in nytt syre, spanjorer däremot hämtar aldrig andan, dessa kan tala både på in och utandning.

Det får nog anses som högst tveksamt om personer av spansk börd har något som helst behov av telefon, röstresurserna verkar ju räcka till ändå...

Väl hemma igen så tog vi plats i förtältet för en stunds stilla avkoppling. Ganska snart blev vi varse att den ringande tysken var vår granne, men nu hade även ett antal av hans röststarka vänner slutit upp för en pratstund.

Nu flyttade vi över till husbilen där vi i lugn och ro kunde beundra vår lätt åldrade mobiltelefon, minnas svunna tiders telefonhytter och studera kartan över campingen.

Om det nu inte var bättre förr så var det i alla fall tystare…

Var rädda om varann
/egon