Igår tog jag sparken till Moskosel Petrol !
Förra gången det skedde var när jag var i 12-årsåldern och då hette inte macken Moskosel Petrol.
Detta var för ca 55 år sedan...
Den gången var det på intet sätt ngn omogen handling p.g.a ungdomligt oförstånd, lika lite som det denna gång var en "övermogen" handling framkallad av åldrandets påverkan.
Det verkade bara så lämpligt, motionsbefrämjande och miljövänligt att lasta två dunkar på sparken och ila de två kilometrarna till vår egen aktieägande "petrol station".
Snöslungan hade suckat för tom tank och dunkarna var tomma.
För 55 år sedan var det nog motorsågen som tarvade bränsle.
Då var vägen till bränslefaten hos handlarn sex kilometer tor, men jag tror att benen var något mera pistongdrivna på den tiden.
Det snöar ymnigt i skrivandets stund och man lovar ytterligare ca 20 cm till de 20 som föll igår.
Det skottas tak lite här och där. Det kollas även snöbrottsförsäkringar ute i stugorna.
Obygden får sitt - som vanligt...
Vågar man kanske erkänna att man är ganska "mätt" på det vackra vita...
I morgon ska vi göra Arvidsjaur eftersom favorithustrun har behov av en hårfrisörska.
Då får sparken vila...
Själv ska jag strax byta nät och återgå till fiskegarnen och nätslingorna.
Var rädda om varann
/egon
Olika nät...!
De flesta timmarna numera är förlagda i anslutning till nätet.
Lite knapptryckningar och mycket tråcklande.
Om jag startar nättillverkningen 0600 och ligger i med en dåres okuvliga beslutsamhet till sena timmen så kan jag nog se fram emot att få ihop till en enklare stödutfodring om man utnyttjar en lågprismarknad.
Men va f-n spelar det för roll då man om några månader kan se fram emot fiskhinkar fyllda med nyfångade läckerheter.
Vidare så är ju yttertemperaturen av det slaget att nättillverkning, snickarboa, boklig förkovran, promenader på skoterspår och diverse tv-tittande verkar vara det mest gångbara.
I morse visade Celsius -21 grader. Den där Celsius verkar vara en tjurskalle...
Just nu verkar vi kunna göra rätt för namnet hantverksfolk, favorithustrun bedriver även hon en typ av "maskning" som har med garn att göra. Vi kommer att kunna klä oss rejält varmt då näten ska ut i sjön så småningom.
Hon varvar även sina sockstickningsarbeten med att klippa loss några gammla nät-telnar som jag framledes ska införliva i nätproduktionen.
Om ca fem månader så har vi snöfritt.
Lite väl tidigt att kolla om det finns bränsle i gräsklipparen...
Det drar ihop sig till dagens straffrunda.
Var rädda om varann
/egon
Oljekällan i Moskosel!
Tänk er att få vakna i permafrostens förlovade land och kunna konstatera att termometern visar endast -1 grader, och dessutom kunna konstatera att detta inte berodde på att apparaturen har gett upp. Detta var det glädjerus som vi fick uppleva igår morse. Men säg den lycka som varar… nu har ett dygn förflutit och samma apparatur visar -17 grader.
Två dygn tillbaka visade samma apparatur -28 grader.
Temperaturhöjningen var av allt att döma en beställning från vår alldeles egna aktieägda Moskosel Petrol tankstation. Där var igår ett tvåårsjubileum, två år med egen oljekälla. Tänk Er att slippa köra 10 mil fram och åter för att fylla tanken.
Nåväl igår skulle det firas, drivmedelsleverantören bjöd på pitabröd fyllda med renskav, vänliga drycker och glada tillrop, allt detta gratis och franko. Bara att gå in i kåtan och förse sig – ingen dålig lunch vill jag lova.
Så fick vi den dagen att gå ihop som man säger.
På afton bjöd så goda vänner på middag så nu ligger vi ju rejält på plus.
Jag har i skrivandets stund tagit del av morgonens politiskt korrekta media och kan därmed konstatera att det är tur att lögnen finns, för tänk om allt man läste vore sanning…
Var rädda om varann
/egon
Än så är det långt till vår!
Om den lappländska vintern inte ska bli för betungande så krävs att man hittar en lämplig syssla som får dagarna att gå.
Med temperaturer som pendlar mellan -20 till -25 grader så blir man ju lite begränsad i sina sysslor.
Det är den temperaturen vi nu sedan en tid har att brottas med. Väderspåmännen påstår dag efter dag att vi har temperature mellan -8 till -12 grader vilket är fablernas värld. Det är alltför vanligt att man ligger 10 grader fel i prognoserna. När dom denna dag påstår att Moskosel har -11 grader så kollar jag och ser då att vi har -25...
Så det kan va.
Jag funderar nu på att flytta termometrarna till ngn plats som bättre stämmer överens med SMHI,s prognoser.
För att återgå till sysselsättningarna så har jag återupptagit monteringen av fiskenät, eller att "bo" nät som vi brukar säga.
Jag har ganska många nät i skiftande tillstånd, alla har hål vilket ju nät ska ha, men att många av hålen håller hajklass känns inte alls bra.
Jag har nu investerat i nya "slingor" och ska klippa loss de gamla nätens telnar och bo fast nya garn. Detta är ett pillerjobb som inte brukar vara gjort i "en handvändning" som det heter.
Det var en besökare som sa "men är inte det där väldigt svårt...? Svaret blir att egentligen är det ganska lätt - det svåra är att lära sig...
Man ska i.a.f inte vara trött och hungrig drar jag mig till minnes, det är nu ca 27 år sedan jag utförde denna syssla. Den gången tillverkade jag fem färdiga fiskenät under en vinter.
Även då hade jag statlig lön om än från en annan kassa.
Det är allt bra enkelt att köpa färdiga fiskegarn...
Jaq längtar nu efter dagstemperaturer som kan uppfattas som mera människovänliga.
Jag längtar efter isfisket, lunchen i det fria och kaffeeld.
Men detta måste nog sägas, tillsammans med favorithustrun tar jag trots den otjänliga temperaturen en gårunda varje dag, idag blev det i.a.f ca 30 minuter.
Nu ska jag kolla om färgen på våra renoverade och nymålade sparkstöttingar har torkat.
Dom blev "dalablåa".
Var rädda om varann
/egon
Morgon uti obygden!
I skrivandets stund så råder tidig morgon, det är ännu mörkt utanför fönstret i ytterligare någon timma. Favorithustrun brottas med täcket ytterligare en stund, sedan får jag sällskap och vi kan frukostera ihop och fastställa dagens agenda. En resa in till Arvidsjaur är nog ganska aktuell, alltid saknas det något, kan vara ett batteri eller något pepparkorn.
Temperaturen är just nu inne i en period som ligger i spannet mellan svinkallt och lagom, åtminstone om man ser den med obygdens frostiga gubbögon. Termometern visar futtiga -12 grader. Det är ju 25 grader varmare än vad vi hade i juletid.
Jag brukar tvätta upp glasögonen inför den nya dagen, så även denna dag, och detta har inte sällan hjälpt efter att man upptäckt att synen har försämrats på ett näst intill dramatiskt sätt sedan gårdagen. Visserligen måste jag numera erkänna att snart är nog inte denna åtgärd tillräcklig för att reparera synförändringarna. Men tänk så mycket man har sett, klart grejorna blir slitna…
Tänk att vissa månader så verkar vi investera likartade summor i matvarubutiken som i Kronans Droghandel. Om nu detta beror på att vi har ett ringa intag av mat och är högkonsumenter av ”droger” är något jag får titta på.
Igår plockade vi ner två åldriga sparkar från garagevinden. Gissar att man kan datera dessa till 20-talet och 40-talet. Detta helt utan kol-14 metoden. Ena sparken hade nitade detaljer och den andra hade skruvar…
Nu ska dessa genomgå en viss restaurering av undertecknad innan de går i linjetrafik. Första säsongen var tänkt att dessa ska sköta fisktransporter mellan pimpelhålen.
Som ni säkert förstår så blir det rejäla ram-förstärkningar för att klara belastningen…
Nu ska jag ut och se till att motorvärmarsladden får kontakt med Vattenfall.
Var rädda om varann
/egon
De 7:e januari 2013!
Jag måste tillstå att det känns ganska bra att få stuva julen i kartong - igen.
Prylarna har ju varit framtagna och vädrade under ca en månad.
Ganska tillräckligt tycker jag...
Måste tillstå att vi även levt ett "ohektiskt" och sansat liv under jul och nyårshelgen.
Vi hade faktiskt ingen egen julskinka på julafton.
Nu säger nog vän av ordning, men va fan då, har dom blivit muslimer?
Att vi skulle ha konverterat från kristendomen är inte fallet , detta utifall någon skulle få denna lätt förvirrade tanke.
-Anledningen är att vi grilljerade en liten pensionärsskinka två veckor före jul. Med andra ord var vi ganska "skinknöjda" då julen inträffade.
Dessutom så förärades vi en bit hemmarökt julskinka från goda vänner i Raivoberg.En kulinarisk godsak som vid blotta tanken kunde framkalla en sträng av snålvatten.
Dessutom var vi inte heller hemmavid på själva julafton.
Men en ny och oöppnad julskinka låg i kylskåpsberedskap. En sån där bra-att-ha-skinka.
Två dagar inpå det nya året så delades denna skinka i fyra bitar, tre hamnade i frysen och en bit blev skinksås till pastan.
En mjuk övergång till normalstandard så att säga.
Julen har trots diverse inskränkningar varit en trivsam period med alla de godsaker som hör till, dessa har i möjligaste mån inmundigats i en lätt återhållsam omfattning.
Sillinläggningar, strömmingsanrättningar, sik och lax har varit favoriterna på bordet. En dag kokade vi tre abborrar...
På köttsidan så gnagde vi stundom på ngn tillredd älgskank...
Snösvängen har varit en syssla i ständigt återfall.
Denna dag är inget undantag...
Ljuset är på väg tillbaka till obygden.
Idag går solen upp 0952 och ner 1345.
Sedan ska ju våra fyrbenta och flygande vänner ha sin utfodring.
Vi ska hinna med våra straffrundor och knäcka nya korsord.
Dessutom har jag ryckningar i fiskenerven.
Det är fullt upp så att säga.
Var rädda om varann
/egon
Årets första dag!
Idag skriver vi 2013.
Det är årets första dag.
Efter att ha "snösvängat" någon timma i morse så åkte vi in till metropolen Arvidsjaur för att fylla på förråden.
På tal om snösvängen så har vår snöslunga inte läckt bensin denna årets första dag. Det vill jag mena är en god början på det nya året då den hela tiden sedan i höstas har haft en benägenhet att läcka bensin på ett oförklarligt sätt.
Väglaget till metropolen var ju si så där, moddigt och bilfritt. Det första fordonet som vi fick in i blickfånget var en bil på infarten till Arvidsjaur. Fem bilfria mil - inga köer här inte.
Om inte det gångna dygnet varit Nyårsafton så kunde vi förmodligen ha fått uppleva obygdens högtrafik.
Högtrafik i obygden betyder att man inte helt säkert kan rabbla upp samtliga bilar man mött...
Och vi hade troligen sett fler fordon om vi åkt skoterspåret.
Butiken där vi handlar har parkering vid ingången, där brukar jag oftast få plats även då affärerna går på högvarv. Säger kanske en del om befolkningsunderlaget uti obygden.
Inne i butiken var en ung dam igång med att gallra bort sämre äpplen från fruktdisken.
På frågan om jag kunde få ta ett antal till våra nordliga rådjur så hade den unga damen vänligheten att fylla en påse med äpplen.
Rådjuren ska vi vara snälla mot tyckte damen.
2013 verkar att bli ett bra år..
Ska bli mäkta intressant att se hur ett starkt förorenat mediautbud ska vinkla in det nya året.
För att inte tala om dessa "klarsynta" politiker som inte sällan får en fullt utvecklad starr att upplevas som ett friskhetstecken.
Ni är väl medvetna om att vi går mot ljusare tider.
På tal om nytt år så var detta den första Nyårsaftonen sedan 2000 som jag och favorithustrun firade för oss själva.
Firade och firade, vi svepte ett halvt glas vitt till en god köttbit.
Att öppna den spanskinköpta skumpan tyckte vi var gränsande till underhållningsvåld...
Dags att återuppta snösvängen.
Var rädda om varann
/egon
