Morgon uti obygden!
I skrivandets stund så råder tidig morgon, det är ännu mörkt utanför fönstret i ytterligare någon timma. Favorithustrun brottas med täcket ytterligare en stund, sedan får jag sällskap och vi kan frukostera ihop och fastställa dagens agenda. En resa in till Arvidsjaur är nog ganska aktuell, alltid saknas det något, kan vara ett batteri eller något pepparkorn.
Temperaturen är just nu inne i en period som ligger i spannet mellan svinkallt och lagom, åtminstone om man ser den med obygdens frostiga gubbögon. Termometern visar futtiga -12 grader. Det är ju 25 grader varmare än vad vi hade i juletid.
Jag brukar tvätta upp glasögonen inför den nya dagen, så även denna dag, och detta har inte sällan hjälpt efter att man upptäckt att synen har försämrats på ett näst intill dramatiskt sätt sedan gårdagen. Visserligen måste jag numera erkänna att snart är nog inte denna åtgärd tillräcklig för att reparera synförändringarna. Men tänk så mycket man har sett, klart grejorna blir slitna…
Tänk att vissa månader så verkar vi investera likartade summor i matvarubutiken som i Kronans Droghandel. Om nu detta beror på att vi har ett ringa intag av mat och är högkonsumenter av ”droger” är något jag får titta på.
Igår plockade vi ner två åldriga sparkar från garagevinden. Gissar att man kan datera dessa till 20-talet och 40-talet. Detta helt utan kol-14 metoden. Ena sparken hade nitade detaljer och den andra hade skruvar…
Nu ska dessa genomgå en viss restaurering av undertecknad innan de går i linjetrafik. Första säsongen var tänkt att dessa ska sköta fisktransporter mellan pimpelhålen.
Som ni säkert förstår så blir det rejäla ram-förstärkningar för att klara belastningen…
Nu ska jag ut och se till att motorvärmarsladden får kontakt med Vattenfall.
Var rädda om varann
/egon
De 7:e januari 2013!
Jag måste tillstå att det känns ganska bra att få stuva julen i kartong - igen.
Prylarna har ju varit framtagna och vädrade under ca en månad.
Ganska tillräckligt tycker jag...
Måste tillstå att vi även levt ett "ohektiskt" och sansat liv under jul och nyårshelgen.
Vi hade faktiskt ingen egen julskinka på julafton.
Nu säger nog vän av ordning, men va fan då, har dom blivit muslimer?
Att vi skulle ha konverterat från kristendomen är inte fallet , detta utifall någon skulle få denna lätt förvirrade tanke.
-Anledningen är att vi grilljerade en liten pensionärsskinka två veckor före jul. Med andra ord var vi ganska "skinknöjda" då julen inträffade.
Dessutom så förärades vi en bit hemmarökt julskinka från goda vänner i Raivoberg.En kulinarisk godsak som vid blotta tanken kunde framkalla en sträng av snålvatten.
Dessutom var vi inte heller hemmavid på själva julafton.
Men en ny och oöppnad julskinka låg i kylskåpsberedskap. En sån där bra-att-ha-skinka.
Två dagar inpå det nya året så delades denna skinka i fyra bitar, tre hamnade i frysen och en bit blev skinksås till pastan.
En mjuk övergång till normalstandard så att säga.
Julen har trots diverse inskränkningar varit en trivsam period med alla de godsaker som hör till, dessa har i möjligaste mån inmundigats i en lätt återhållsam omfattning.
Sillinläggningar, strömmingsanrättningar, sik och lax har varit favoriterna på bordet. En dag kokade vi tre abborrar...
På köttsidan så gnagde vi stundom på ngn tillredd älgskank...
Snösvängen har varit en syssla i ständigt återfall.
Denna dag är inget undantag...
Ljuset är på väg tillbaka till obygden.
Idag går solen upp 0952 och ner 1345.
Sedan ska ju våra fyrbenta och flygande vänner ha sin utfodring.
Vi ska hinna med våra straffrundor och knäcka nya korsord.
Dessutom har jag ryckningar i fiskenerven.
Det är fullt upp så att säga.
Var rädda om varann
/egon
Årets första dag!
Idag skriver vi 2013.
Det är årets första dag.
Efter att ha "snösvängat" någon timma i morse så åkte vi in till metropolen Arvidsjaur för att fylla på förråden.
På tal om snösvängen så har vår snöslunga inte läckt bensin denna årets första dag. Det vill jag mena är en god början på det nya året då den hela tiden sedan i höstas har haft en benägenhet att läcka bensin på ett oförklarligt sätt.
Väglaget till metropolen var ju si så där, moddigt och bilfritt. Det första fordonet som vi fick in i blickfånget var en bil på infarten till Arvidsjaur. Fem bilfria mil - inga köer här inte.
Om inte det gångna dygnet varit Nyårsafton så kunde vi förmodligen ha fått uppleva obygdens högtrafik.
Högtrafik i obygden betyder att man inte helt säkert kan rabbla upp samtliga bilar man mött...
Och vi hade troligen sett fler fordon om vi åkt skoterspåret.
Butiken där vi handlar har parkering vid ingången, där brukar jag oftast få plats även då affärerna går på högvarv. Säger kanske en del om befolkningsunderlaget uti obygden.
Inne i butiken var en ung dam igång med att gallra bort sämre äpplen från fruktdisken.
På frågan om jag kunde få ta ett antal till våra nordliga rådjur så hade den unga damen vänligheten att fylla en påse med äpplen.
Rådjuren ska vi vara snälla mot tyckte damen.
2013 verkar att bli ett bra år..
Ska bli mäkta intressant att se hur ett starkt förorenat mediautbud ska vinkla in det nya året.
För att inte tala om dessa "klarsynta" politiker som inte sällan får en fullt utvecklad starr att upplevas som ett friskhetstecken.
Ni är väl medvetna om att vi går mot ljusare tider.
På tal om nytt år så var detta den första Nyårsaftonen sedan 2000 som jag och favorithustrun firade för oss själva.
Firade och firade, vi svepte ett halvt glas vitt till en god köttbit.
Att öppna den spanskinköpta skumpan tyckte vi var gränsande till underhållningsvåld...
Dags att återuppta snösvängen.
Var rädda om varann
/egon
Det var det!
Ett gott slut
och ett
Gott Nytt År
önskar
Laila och Egon
Gobde.blogg.se
Midvinternattens köld är hård...!
... ja inte bara natten.
I skrivandets stund så har vi rejält kallt.
Termometrarna visar -32 till -34 grader vilket i sin tur betyder att solstolarna på verandan är lediga.,
De små liven som vi utfordrar (fåglar, ekorrar och rådjur) nickar och tackar när man gläntar på dörren.
För en liten stund sedan passerade ett husvagnsekipage.
Jag drar den slutsatsen att denne dödspilot skyndsamt rattar mot söder, för om han stannar i detta Sibiriska "kalldrag" så blir ju gasolförbrukningen ca två tuber per dygn vilket i sin tur bildar en bombkrevad i plånboken.
Den 2:a januari bör skulden uppgå till ca 8.000 kronor även om han har bra inköp på gasolen.
Nåväl, strax efter åkte ett täckt släp, gissar att detta var gasoltuberna...
Nu är det dags att peta in en pinne i brasan om elden i murspisen ska överleva.
Sedan en tur till bergvärmepumpen och kolla läget...
Favorithustrun har kökstjänst då vi väntar gäster i afton.
Nää, vi bjuder inte på julskinka...
Fortsätt att ha en bra helg.
Och glöm inte att vara rädda om varann.
/egon
Jul igen!
Tänk vad ett år går fort.
Nu har vi jul igen.
I år firar vi på hemmaplan bland Moskosels väl tilltagna snödrivor.
Det verkar bli en sådan där äkta traditionsenlig gammeldags jul med snö och kyla, knarr under skosulor, fruset näsdropp och en mättnadskänsla som hänger med fram till våren.
Vi verkar att ha julpyntat lite mer än vanligt till denna jul...
Detta kan ju bero på att när vi bara har julpyntat i husbilen under de år vi firat husbilsjul i Spanien och Portugal så har vi av utrymmesskäl själva måsta tindra mer än pyntet för att få till den rätta stämmningen.
I dag körde vi in till metropolen Arvidsjaur och köpte en julklapp...
Gissar att det allmänt skulle ses som en ganska udda julklapp - eller vad sägs om en säck renfoder...
Vi köper bara klappar till våra trognaste besökare, och det blev till fem rådjur som besöker oss varje natt för att få en skopa havre.
Om jag berättar för ngn lapp i närområdet att jag matar renar och inte rådjur så kanske man blir sponsrad.
Nu är väl inte "sponsring" den renskötande befolkningen mest utmärkande drag...
Här om dagen var jag tillsammans med favorithustrun och lyssnade på en julkonsert i Moskosels kyrka.
De flesta i kören hade nått pensionsåldern, även om där också fanns ngn uppstickare som var fyllda 87...
Sammanfattningsvis kan sägas att dom sjöng underbart.
Detta var andra gången på en vecka som jag nötte kyrkbänkar.
Det går mot natt i Moskosel.
Temperaturen är -17 grader.
I morgon är det snösvängen och värktabletter som gäller.
Till sist vill jag önska alla en
GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR !
Var rädda om varann
/egon
Snöfall och ständiga återfall!
Idag skriver vi söndagen den 16 december.
Det snöar - igen.
Mera rätt hade nog varit att berätta vilken dag som det inte snöade.
Andliga sånger via radions P1 förgyller tillvaron.
En vecka kvar till "vinterfesten", eller jul som vi obildade traditionalister säger.
Jag har skummat dagens mediala utbud.
Kan konstatera att kränkningarna duggar tätt...
Denna gång var det en pepparkaksgubbe som en konstnär iklätt afrofrisyr.
Nu är pepparkakan kränkt.
Det känns kränkande att måsta jobba i snösvängen varje dag, allra helst då kroppen har en värksam period.
Jag brukar lite vanvördigt kalla snön för lappmögeln - nu blev väl lapparna kränkta, dom vill ju heta samer.
Inte fan är det lätt att säga rätt.
Förresten så tycker nog många att det är kränkande att måsta jobba över huvud taget...
Att vara norrlänning är ju ett tillstånd var det någon som sa. Tror knappast att dessa "tillstånd" känner sig kränkta av detta.
Det var ngn som undrade vad dessa obygdsbor gör när kylan biter till?
- Sätter sig kring stearinljus.
- Men om det blir ännu kallare?
- Tänder ljusen.
Nu ska undertecknad bjuda favorithustrun på frukost.
Jag slösar med ljusen...
Var rädda om varann och våra svenska traditioner.
/egon
Jag har skådat ljusdrottningen!
Jag talar nu inte om något ”oknytt” eller övernaturligt.
Det övernaturliga skulle i så fall vara det att lussandet skedde den 12 december och att jag gick till kyrkan i Byske kl 0900 på morgonen, detta utan att vara påkallat av en svår samvetsnöd…
Det hela är nog mest att betrakta som en udda händelse i Gobdegubbens brokiga liv.
Jag menar således inte att mitt leverne har varit sådant att jag har behov av att nöta byxbaken på en kyrkbänk titt som tätt.
Vad jag menar är att det hör till ovanligheterna att vi insuper en skönsjungande lucia i kyrkan redan dagen före lucia.
Så här ligger det till.
Undertecknad med favorithustru har under ett par dygn besökt goda vännerna Börje & Birgitta i Båtvik nere på Skelleftekusten. Detta i sin tur gjorde ju att vi bara befann oss någon mil från kyrkan i Byske där deras barnbarn sjöng solo i luciakören och vi hade då beslutat att lyssna på detta.
Men den 12,e…
Jo se den svenska kyrkan har så späckat program att den var upptagen på luciamorgonen, så var det med det.
Sången var underbar och kyrkbänkarna var väl besatta. Dock att jag har en känsla av att det oftast är ganska glest i leden under en vanlig högmässa.
I skrivandets stund har vi återvänt till vårt Moskosel, det råder snöoväder och termometern visar -13 grader.
Min värkande lekamen ser för tillfället inte fram mot den stundande snösvängen…
Var rädda om varann.
/egon
Hälsorundan?
Igår gick den mellan vårt varma näste i Moskosel och sjön Malmesjaur utlopp.
En ganska lagom tur på 5-6 kilometer, men upplevdes för dagen som kanske det dubbla när man ena vägen har motvind och sedan i båda riktningarna extra grinigt snöfall samt -18 frusna grader.
Sommartid upplevs däremot gårdagens runda ganska vilsam, om man då inte har oturen att möta ett gäng vältränade och uthungrade stickmyggor. Detta brukar då resultera i tårflöde p.g.a fartvinden.Tidsresultaten brukar då bli lätt ”putsade”.
Under gårdagens hälsotur kunde vi se spårstämplar efter älgar, renar, rävar, minkar och ekorrar i nysnön. Lite som att läsa en jakttidning…
Vidare är det ju på det viset att man hör till den skara av gubbar som varje morgon pillar i sig en blodtryckstablett som bl.a har viss urindrivande effekt, detta i sin tur resulterar i att man under vandringen måste vädra "lilleman" vid en eller flera tillfällen. När så temperaturen är extra ogynnsam så finns ju viss risk för förkylning av nämnda ”redskap” vilket brukar resultera i ganska korta vädringstider…
Idag fick jag för mig att vännen nös vid ngt tillfälle… men svårt att säga säkert då ju den kalla snön knarrar under Nokiastövlarna.
Jag kör med halsduk när det är extra kallt – men den har jag runt halsen om nu någon undrar.
I morgon tar vi nya tag i gamla fotspår.
Var rädda om varann och tänk på frostrisken.
/egon
Vattenkranen i Östra Gobde!
Ja så ser den ut, "vattenkranen" alltså, åtminstone under den kylslagna årstiden.
Sedan man väl forcerat locket som för dagen bestod av 35 centimeter kärnis så har man tillgång till obegränsat med extra kallt vatten.
Favorithustrun konstaterade idag att det är bekvämt med en helt vanlig civiliserad vattenkran a.la Moskosel....
Och inte heller behövs dunjacka då man ska tappa upp vattet.
Men i gengäld så får man ju inte heller insupa den friska snålblåsten i den 15-gradiga kylan.
Man ser heller inga harspår på köksgolvet...
Men... måste berätta.
I gårdagens synnerligen "okristliga" timme, tror uret just passerat 0500 då jag kollade ut mot fågelbordet hemma i Moskosel. Då ser jag tre rådjur som pillar i sig lite spilld fågelmat.
Detta är s.k ögonfröjd på våra breddgrader.
Rådjur är inte de mest frekventa djuren vid vårt fågelbord, om man säger så.
Så var den dagen på plussidan, trots rådande temperatur.
I morgon ska vi pröva fiskelyckan - igen.
Om det nu skulle falla sig så att vi landar några firrar så vet vi att dessa går utmärkt att bevara i färskt tillstånd då ju väderleksspåmännen lovar temperaturer runt -20.
Läser vidare i avisan att området ovan Gällivare igår bjöd på -34 myggfria grader.
Favvon kramar kudden underytterligare ngn timma.
Själv ska jag uppleva en nostalgitripp via radioprogrammet "Da Capo".
Var rädda om varann.
/egon
Den gamle vid Skirvo!
I ottan körde vi till Östra Gobde.
Då rådde ett synnerligen "grinigt" väder som vi brukar säga här uti obygden.
Översatt betyder det en temperatur på -8 grader , en svag vind och diverse snöbyar.
Samt ett dagsljus som var endast "grådager".
Målet med resan var att bedriva isfiske på Skirvo och Gobdejaur. Nu skulle det visa sig att det var nog lättare sagt än gjort. Att medta en isborr upplevdes inte som något med hög prioritet då ju isen antogs vara måttligt tjock. En uppskattning var nog dryga 10 centimeter.
Isen var visade det sig ca 25 centimeter på Skirvo och ca 30-35 i gårdsviken Östra Gobde.
Efter att ha uppbådat diverse "axelmakter" så hade jag dock tillverkat två hål med en mindre yxa. Jag hade behövt att efter diverse förflyttningar tillverka ytterligare ett antal hål för att rädda fiskarhedern men mina värkande axlar sa nu stopp.
Läckerbitarna på isens undersida fick denna gång växa vidare... men vi kommer igen.
Nu tog vi beslutet att kolla ett par mårdfällor som står fångsberedda i Gobdeskogarna.
Och se där blev det Bingo!
Gammelmården hade gått i fällan. Denna marodör går inte att äta men nu kan den inte längre ödelägga fågellivet runt Östra Gobde.
Favorithustrun kom nu med det eminenta förslaget att nu åker vi hem och bakar ngt gott.
Vid det laget var jag så hungrig att jag hade börjat snegla bort mot mården...
Jag kunde senare konstatera att Bottenvikens saltströmming även gick bra...
I skrivandets stund så pågår en köksbaserad tillverkningsprosess.
Favvon tituleras nu projektledare, nu gäller insatsen saffransbröd och grahamslimpa.
Var rädda om varann
/egon
Its a long way to Tipperary!
… så även vägen till Moskosel.
Om startfållan ligger i Moskosel tycker jag nog de där större byarna neröver är lätt malplacerade, Stockholm - Köpenhamn – Frankfurt – Lyon – Barcelona – Crevillente…
Nåväl, visst inser jag att alla inte kan få bo där de helst skulle vilja, dessutom finns det ju inte bostäder till alla här.
Jag vet ju också att det finns många udda existenser som skulle tycka att Moskosel har ett något ”enkelt” utbud vad gäller nattlivet.
Men ta till exempel trafiken… igår när vi körde slutsträckan mellan Arvidsjaur och Moskosel så mötte vi ju en bil i Tjappsåive och en nattsuddare inne i Moskosel, så nog f-n rör det på sig…
Nåväl, vi är här nu. Resan har varit i avsaknad av större incidenter. Vi har mellan stoppen gjort rejäla långskutt, det längsta blev 102 mil.
En kortare beskrivning av förarens tillstånd i slutet på dessa ”skutt” kan nog beskrivas som spännande. Gubbögonen var rinnande, förkrympta och bjöd på dimsyn…
Det antal renar som befann sig på vägen väster om Jörn skulle nog omgående köpa en lott, den slutsatsen kan jag dra då ju dessa kan gå upprätt även idag.
Det påstås att gnisslet i bromsarna på nya husbilsmodeller försvinner om man gör en synnerligen kraftig inbromsning. Fel, det försvinner inte.
Nu ska jag ansluta till favorithustrun som sitter klistrad framför tv, n. Det pågår skidsport. Hon är sån hon.
Sedan måste jag provgå mattorna från Crevillente…
Var rädda om varann
/egon
Mellanlandning !
De är liksom olika – vintrarna alltså.
Sedan några dagar har vi ankrat upp husbilen i den Östgötska metropolen Grebo.
Det råder gråväder och en aning vått.
På Grebovägen låg igår en försumbar ishinna efter att kvicksilvret dalat till runt nollan under efternatten. Detta kunde jag konstatera under den obligatoriska straffrundan. Jag går morgonturen utan sällskap av favorithustrun. Då passar jag samtidigt på att leverera två mindre upplagor vilka omfattas av skolplikten i Greboskolan.
På em. går jag och favvon sedan en gemensam runda.
Under skolvägen brukar jag samt barnen Agnes och Ivar underhålla varandra med diverse mindre intellektuella samtal. I morse diskuterade vi kommande gäddfiske. Jag berättade om olika sätt att agna för gädda – Ivar kontrade med att misstänka att dessa nog även gillade godis…
Förmodligen en ganska oprövad metod kan man anta.
Ett telefonsamtal med obygden berättar att man även där egentligen inte har någon häftigare vinter att tala om, mest is och ett tunt lager lappmögel. Den vanvördigt s.k lappmögeln har delvis regnat bort. Vägarna är isiga och inbjuder oss entusiastiska husbilsåkare till diverse spännande upplevelser.
Fram mot helgen ska vi sålunda "glida" fram på dessa isbestrukna obygdsvägar…
Men den riktiga vintern kommer, den med bottenfrusna termometrar och rejäla snödjup, var så säker. Det finns ett ordspråk som används uppe i obygden, det lyder "metern ska ner" vilket betyder att meterdjup snö alltid ska falla innan vårsolen gör städjobbet.
Historien upprepar sig...
400-milaresan upp genom Europa har mestadels gått på vägar som erbjudit ett gott väglag. Inga incidenter men mer trafik än vanligt skulle jag nog vilja påstå.
Men nu är vi ju nästan hemma, bara 120 mil kvar.
Till sist kan jag konstatera att det kan kännas ganska ok att vistas ute i det betydligt varmare Sydeuropa under några vintrar.
Men sedan så kommer den där längtan till vit jul och svenska traditioner.
Vi är där nu…
Var rädda om varann
/egon
Permafrosten kallar!
Under vistelsen i den spanska staden Crevillente har vi investerat i fyra mattor av hög kvalité. Tjocka och ”mjukgående” i ren ull.
Nu har vi beslutat att provgå mattorna på de golv som dessa är avsedda för, d.v.s. i den nordligt kylslagna metropolen Moskosel.
Och detta föranleder ju således en hemresa…
Anledningen är denna att jag och favorithustrun har drabbats en sådan där gammeldags hederlig hemlängtan.
Till midvinterdagar när ljuset endast blir en svag grådager, till frusna vattenledningar, urladdade bilbatterier, snösvängsryggskott, meterdjup drevsnö, saftiga räkningar från Vattenfall, bortplogade postlådor och oskottade tak. Trivselfaktorn kan göras lång uti obygden…
Men även till julefrid i eget käll, julbaket, skinktestet dan före dan, knäckkoket och julgransstölden. Till julstöket m.a.o.
Att göra en resa som tar två månader genom ett antal länder för att köpa fyra mattor kanske verkar onödigt omständigt, och där kan jag ju själv tycka att det blivit fan så mycket billigare att köpa dessa i Arvidsjaur om vi lika skulle in för att ha en korvring. Men nu har vi ju även köpt vin och oliver…
Här om dagen kom ett samtal från vår dotter i DeeWhy, Australien.
Vår 33-åriga lillflicka ska ha sitt första barn. Nu var det till att gråta en skvätt, glädjetårar dock. Sedan kollade vi på flygbiljetter …
Just nu har hon knappast tid för oss då ju hennes storasyster med man och barn hälsar på ”down under”.
Tidigare idag ringde en bekant som jag mötte på midsommarafton i år. Han ville berätta om öringsfisket i Sitoätno som rinner ner från Sarek.
När han avslutat sin berättelse så berättade jag att vi skulle hem och provgå nymattorna. Jag upptäckte då att han stammar en del…
Var rädda om varann
/egon
God morgon därute!
Det är becksvart morgon i den spanska staden Crevillente.
Klockan passerade just 7-strecket.
Kaffet är nykokt.
Favorithustrun har börjat höra av sig… hon påbörjar morgonens samvaro med att städa till mina förvirrade begrepp och påpeka att det visst inte är fredag – det är lördag. Det är en viss skillnad det…
I skrivandets stund lyssnar jag på ett av mina favoritprogram via webben. ”Da Capo” med Anders Eldeman. På grannkanalen P1 sänds Naturmorgon. Sedan bjuds vi på ”Ring så spelar vi”. Det är vid sådana här tillfällen som tillvaron upplevs som ”hästen mellan hötapparna”. Beslutet är dock fattat… naturmorgon får bli morgondagens reprisare.
Det är ombonat i husbilen, det är sommartemperatur och palmer som vajar utanför. Där finns även en hel del olivträn där vi står, en av dessa är ett jättestort som ”bugar” in över husbilen och med jämna intervaller släpper sina oliver på taket, de är svarta och platsar inte i drinken.
Men trots denna mysfaktor drabbades jag under nattens tysta timmar av längtan till ”obygden”. Till vit snö och julstämning, till ökad elförbrukning och traditioner, till isfiske och kaffeeldar… till den riktigt helsvenska vintern. Till svenskheten – man får väl säga svensk fortfarande?
”Det enda svenska är barbariet” sa ju Fredrik Reinfeldt. Så kan det väl ändå inte va… eller kan det? Det där med att hälla syra i damernas nunor eller avlägsna blygdläppar känns på något sätt osvenskt…
Favvon har nu bänkat sig på kramavstånd och plockat fram ett korsord, det är morgonens mentala träning. Så småningom kommer vi till gårundan eller straffrundan som jag ibland lite vanvördigt brukar benämna denna tvingande åtgärd.
En rapport från Sverige berättar att en vän och tidigare granne hastigt lämnat oss. Vi var årgångsbarn... Man stannar upp i eftertanke inför det oundvikliga.
Kaffet är urdrucket och duschen väntar.
Var rädda om varann, var ni nu än befinner er.
/egon
VIP!
Ibland blir man VIP...
Den slutsatsen drar jag då jag här på Camping Las Palmeras International i Crevillente har fått ett bemötande som om jag vore en VIP.
Så här ligger det till.
Spansk internetuppkoppling kan ju rent av bete sig ganska "spanskt".
Uppkopplingen här har svajat en hel del, allt mellan kanonbra till katastrof för att här om dagen lägga av helt.
Igår kom en "il`proffesore" och ville kolla nätet efter att jag påtalat den usla uppkopplingen.
Han insåg då att det stundom var "slow motion" eller t.o.m lite sämre än så.
Efter detta pratade jag med den sköna Mari Jose i receptionen som är hustru till en av sönerna i detta "imperium". Man äger hotell, casinon, bilhandel, restauranger, camping mm mm
Hon lovade då att göra allt som stod i hennes makt för att återfå en BRA uppkoppling.
Hennes telefonsamtal till Telefonica påminde om de omsjungna Stalinorglarna, en form av kulsprutersmatter i värdig spansk samtalsnivå.
Jag log, tackade och drog mig åter till mina domäner.
Strax dök den ljuva Mari Jose upp i husbilen och överlät en nyckel till Hotell "Goya" som ligger mitt i Crevillente. Hon förklarade att om vi var nödgade att bruka internet så hade vi fri tillgång till hotellet även då receprionen var stängd. Där fanns en bra trådlös uppkoppling som fritt stod till vårt förfogande när inte detta nät var ok...
Lite stammande blev det nog då...
Pulsen ökade en del som den gör då man inser hur enormt betydelsefull man är.
"Gaston har berättat vem du är fortsatte hon, så det är helt i sin ordning"...!!!
Ett tag lekte jag med tanken att det var något feltryck i nya passet.
Men jag inser nu att man ska hålla sig väl med grabbarna som fått sin månadslön från EU-parlamentet. Vår gode vän Gaston och hans hustru Marguerite är personligen bekant med ägarfamiljen och vi är sedan förra året goda vänner till Mr Gaston från Bryssel.
Vilka dörröppnare det finns...
Fan vet om jag inte såg en svart bil med tonade rutor och flaggor på skärmarna bakom hotellet, tänk om man...
Äh, skit samma sånt ger ju inga benmuskler.
Vi traskar på i vår obygdslunk även i fortsättningen.
För ngn timma sedan kom en av sönerna till detta invecklade företagskonglomerat och berättade att nu var internet igång - trots att det var helgdag.
Jag frågade favorithustrun sedan han gått om hon kunde tänka sig att kalla mig "Herr Egon" eller något annat mera värdigt.
Hon föreslog "Gobdegubben"...
Nåväl, det må vara hur det vill med den översvallande välviljan från Camping Las Palmeras, självförtoendet kanske blir på topp men det egna minnet sviktar likväl.
Vid avresan glömde jag bort att komma ihåg några viktiga ting, extraantennen för WiFi, så även laddaren till digitalkameran.
Långkallingarna kom jag dock ihåg.
Var rädda om varann
/egon
Blanda och ge!
28.600... så många personer bor det i den spanska staden Crevillente.
Jag har lärt mig att av dessa så är ca 16% invandrade från andra länder, företrädesvis från Marocko, men även en del "latinos" och ett antal från diverse engelska kolonier.
Det är en brokig blandning...
Dessutom finns här åtminstone två personer från Sverige...jag och favorithustrun.
Staden är nog mest känd för sin textilindustri med inriktning på mattor. Man har berättat att här fanns tidigare 60 mattfabriker, idag finns bara sex av dessa kvar.
Avsikten är att diverse mattor till våren ska få medfölja till en annan mindre metropol med namnet Moskosel, fynda-fynda ni vet...
Nåväl, tills vidare håller vi oss "på mattan" vad gäller investeringar i just mattor. Vi måste ju kunna röra oss i husbilen utan att vi påminner om yrkesgruppen mattläggare.
Vädret påminner nu mest om en prostatapåverkad pansjonist, varje natt skvätter det några återhållna droppar
för att på dagtid inta normalstandard med si-så-där 20-24 grader och en ganska klar himmel.
Det är tidig morgon på Camping Las Palmeras som ligger i omedelbar anslutning till Crevillente. Det är lördag och sista sommardagen innan vi ställer om klockan till vintertid.
Lite dystert kanske när vintermörkret anfaller... men egentligen så kan vi ju först nu se fram emot en ny sommar igen...eller hur.
Till Er som undrar vad vi gör här så kanske detta tarvar en förklaring... inget!
Om man nu med inget menar att vi promenerar, vistas i solen, eller skuggan, vi shoppar- och då mest med ögonen, umgås med några utrikiska vänner, vi matbotaniserar en hel del, vi boular och bara är...
Mest så rör sig nog tankarna runt portion och motion.
Målet är att försöka behålla den "ursnygga" kropp man fått sig tilldelad...
Kaffet är urdrucket.
Favvon har gått till duschen.
Vi laddar för en längre promenad.
Var rädda om varann
/egon
Det är liksom olika!
Frankrike är ett underbart land.
Där huserar underbara fransoser och veritabla skitstövlar.
Jag har under mina resor mött ett stort antal av dessa skitstövlar som bär all världens lidande på sina axlar och ser ut som om maten vore på väg upp. Otrevliga typer som jag nog kunde tänka mig att lura ut på "svagisen" som en lättare titträttavisning.
Idag var det så dags igen då vi skulle fylla disel i närheten av Colmar.
Tankstället hade ingen tanka-betala-i-kassan-pump. Kreditkort var vad som där gällde ute vid pumpen.
Problemet var bara att jag är ingen hejare på franska och klickade man på engelsk info så valde den franska språket med en dåres envishet.
Jag tågade in och visade hela kortleken av VISA-MASTERCARD-AMERICANEXPRESS samtidigt som jag förklarade att jag fattade noll vad gällde handhavandet.
Den i personalen som jag talade med pekade på "kortleken" och talade flytande franska en lång stund samtidigt som ansiktet var bortvänt. Efter ett tag så stängde jag nog munnen... Inte ett förbannade ord förstod jag av vad den synnerligen dryge och skitnödige fransosen sa.
Jag försökte att locka med en i personalen ut till pumparna för att på plats hjälpa till men fick blankt nej.
Tänk er cenariot att en fransos kommer in på en bensinstation i Arvidsjaur och begär hjälp med tankningen.
Vad tror ni händer? Jo, man lägger på storsmilet och fixar full tank och kanske att man bjuder på lunch också. Okey, lunchen var kanske överkurs.
Det kallas för normalbeteende hos oss uti obygden.
Hos vissa "trikolortyper" är ett dylikt beteende att likna vid en skam för nationen.
Jag var dj.....t svårflörtad då jag rattade ut från stationen.
På nästa ställe var personalen så tillmötesgående att jag var tvungen fråga om dom härstammade från Moskosel.
Det är liksom olika...
Vi har parkerat på flodstranden i Tournon sur Rhone. När uret visar 2100 visar termometern +17,5 grader.
Idag övergav jag långkallingarna, ett synnerligen vågat tilltag...
Tala franska och var rädda om varann
/egon
Moskosel 230 mil norrut!
Vi knatar på mot söder.
Ibland ser vi fågelsträck som drar i samma riktning.
Då brukar jag vinka så dom förstår att vi är bekanta med "läget" i norr.
Då skiter dom på husbilstaket, ett svarsmail liksom...
Nåväl, däruppe förskonas dom ju av alla de fartdårar som hastar mot "liemannen".
Trots denna dårskap så sker nästan inga olyckor på de hårt trafikerade Europavägarna .
Igår blev vi dock åsyna vittne till hur en "tradare" våldfört sig på en biltransportbil utaför Hannofer och förvandlat lasten som bestod av småbilar till färgglada "klusterbomber" som spreds i alla riktningar och var nog efter detta helt osäljbara på bilrean.
Hur det hela avlöpte för kombattanterna är obekant, men för oss blev det en 3-timmarspaus och fyra extramil på Tysklands vackra småvägar.
Föregående natt låg vi vid havet i Heiligenhafen och fick känna på stormvindar och regn. Detta resulterade i att vi blev strömlösa under efternatten, men då vi tidigare på dagen hade fyllt båda gasolflaskorna i Burg så upplevdes inte strömbortfallet som ngt "stort".
Igår landade vi med husbilen i tyska Göttingen som ligger i Niedersachsen.
Yttertemperaturen igår visade förföriska +17 grader.
Webbkameran i Arvidsjaur visar samtidigt snölandskap.
Medeltemperaturen i lapplandsmetropolen Moskosel var gångna dygnet -2,4 grader.
Uret visar 0530 och favorithustrun vänder sig i bädden bak i bilen. Det brukar liksom vara en markering att det är väl tidigt att gå upp.
Jag sätter på kaffet.
Idag rullar vi mot franska gränsen.
Var rädda om varann
/egon
Minusgrader i Östergötland!
.
Den gångna natten fick även "sörlänningarna" en släng av nattfrosten.
När jag klockan 0500 gjorde den obligatoriska temperaturkollen så visade den på -1 grad på Bergstigen i Grebo.
Efter ngn timma så var de flesta längs gatstumpen sysselsatta med isskrapan, åtminstone den arbetsföra och bilåkande befolkningen.
På ngt sätt påminner årstidens växlingar som ens ålder, helt plötsligt så är man där. Det känns lite bistert, man kyls ner, man blir både skrapad och hyvlad... Influensasprutorna blir högaktuella och de bruna hudfläckarna blir fler till antalet.
Man har liksom insett vartåt det bär...
Om en timma kommer familjens ekonomiska stöttepelare hem och ska då utfodras med fisksoppa, denna egentillverkade kulinariska brygd brukar inte behöva skämmas för sig. Förmodligen så inte heller denna gång. Ett glas vitt till soppan är nog inte heller en felsatsning...
Nu ska undertecknad överge husbilen för att ansluta till favorithustrun och ansvara för provsmakningen.
På tal om alkohol så har vi nu införskaffat en alkotest då ju de "fyllaktiga" fransmännen har som krav att om du stoppas i en poliskontroll så ska du kunna uppvisa innehav ev en dylik tingest.
Om man godtar berusning bara man innehar denna tingest känner inte "vittnet" till...
Var rädda om varann
/egon
.
