Ibland blir man VIP...
Den slutsatsen drar jag då jag här på Camping Las Palmeras International i Crevillente har fått ett bemötande som om jag vore en VIP.
Så här ligger det till.
Spansk internetuppkoppling kan ju rent av bete sig ganska "spanskt".
Uppkopplingen här har svajat en hel del, allt mellan kanonbra till katastrof för att här om dagen lägga av helt.
Igår kom en "il`proffesore" och ville kolla nätet efter att jag påtalat den usla uppkopplingen.
Han insåg då att det stundom var "slow motion" eller t.o.m lite sämre än så.
Efter detta pratade jag med den sköna Mari Jose i receptionen som är hustru till en av sönerna i detta "imperium". Man äger hotell, casinon, bilhandel, restauranger, camping mm mm
Hon lovade då att göra allt som stod i hennes makt för att återfå en BRA uppkoppling.
Hennes telefonsamtal till Telefonica påminde om de omsjungna Stalinorglarna, en form av kulsprutersmatter i värdig spansk samtalsnivå.
Jag log, tackade och drog mig åter till mina domäner.
Strax dök den ljuva Mari Jose upp i husbilen och överlät en nyckel till Hotell "Goya" som ligger mitt i Crevillente. Hon förklarade att om vi var nödgade att bruka internet så hade vi fri tillgång till hotellet även då receprionen var stängd. Där fanns en bra trådlös uppkoppling som fritt stod till vårt förfogande när inte detta nät var ok...
Lite stammande blev det nog då...
Pulsen ökade en del som den gör då man inser hur enormt betydelsefull man är.
"Gaston har berättat vem du är fortsatte hon, så det är helt i sin ordning"...!!!
Ett tag lekte jag med tanken att det var något feltryck i nya passet.
Men jag inser nu att man ska hålla sig väl med grabbarna som fått sin månadslön från EU-parlamentet. Vår gode vän Gaston och hans hustru Marguerite är personligen bekant med ägarfamiljen och vi är sedan förra året goda vänner till Mr Gaston från Bryssel.
Vilka dörröppnare det finns...
Fan vet om jag inte såg en svart bil med tonade rutor och flaggor på skärmarna bakom hotellet, tänk om man...
Äh, skit samma sånt ger ju inga benmuskler.
Vi traskar på i vår obygdslunk även i fortsättningen.
För ngn timma sedan kom en av sönerna till detta invecklade företagskonglomerat och berättade att nu var internet igång - trots att det var helgdag.
Jag frågade favorithustrun sedan han gått om hon kunde tänka sig att kalla mig "Herr Egon" eller något annat mera värdigt.
Hon föreslog "Gobdegubben"...
Nåväl, det må vara hur det vill med den översvallande välviljan från Camping Las Palmeras, självförtoendet kanske blir på topp men det egna minnet sviktar likväl.
Vid avresan glömde jag bort att komma ihåg några viktiga ting, extraantennen för WiFi, så även laddaren till digitalkameran.
Långkallingarna kom jag dock ihåg.
Var rädda om varann
/egon
