Gobde

Egentligen är ju det mesta sig likt, frånsett att värmen kommit lite tidigt och därmed har våren i den lappländska obygden blivit något tidigare.
Att våren även ställer till diverse problem åtminstone för oss som är beroende av att kunna färdas med snöskoter till allmän väg är ju inte heller helt ovanligt.
Och ibland så kan det jävlas lite extra som här om dagen då vi fastnade vid stranden med fullastad kälke, detta för att jag beslutat att förkorta vägen genom att gena över gårdsviken. Vi blev tvungna att koppla loss och lasta om, jag fick svinga yxan för att tillverka en hävstång. Men loss kom vi!
Detta var den sista mat och bränsleleveransen inför förfallsperioden då det mesta varken bär eller brister.

Dagen innan var vi nära att få ett ofrivilligt ”kallbad” med skoter och allt, detta beroende på att stormen hade bildat en s.k ”vindvak” i ett stenigt sund, något som vi upptäckte i elfte timmen så att säga, men även detta gick ju vägen…
Oavsett den olägenhet som snösmältningen medför så älskar jag att se fjolårssnön omvandlas till smält form och rinna ut i bäckarna, att höra snön smälta, nej ingen felskrivning… man kan faktiskt höra snön smälta.
Här om dagen så frågade min favorithustru då vi befann oss ute på Östra Gobdejaurs is om jag kunde höra snösmältningen, detta kunde jag trots min nedsatta hörsel.
När den våta snön ”sätter sig” så bildas ett ”frasande” ljud.

Det är vårmorgon i Östra Gobde.
Uret visar 0630.
Temperaturen nollgradig.
Orrarna spelar ute på isen.
Kaffet är nykokt.
Bastukaminen laddad och klar.
Favorithustrun ligger kvar i bädden.
Även hon har en värkande kropp denna morgon.

Ligistgäng eldar upp bilar och skrämmer polisen.
Man bombar med vit fosfor i Afghanistan.
Nato testar nya vapensystem i Libyen.
Man skulle önska att alla länder hade sin egen olja…
Det mesta känns liksom igen.

Ät ägg och var rädda om varann
Glad Påsk
/egon