Mellan gammalt och nytt!
Julen är avklarad och inom några dagar har vi så lagt ett bättre begagnat 2013 till handlingarna.
Undrar just hur många ggr man ska använda det gamla invanda 2013 när man daterar… brukar ju vara ganska efterhängset i början på året.
Jag lyssnar till ”Ring så spelar vi” i skrivandets stund. Man talar en del om det förestående nyåret och vilka mer eller mindre ohållbara löften som ska avges.
Undertecknad kommer att avge löftet att i fortsättningen vara precis så bra som jag är – och alltid har varit – med alla de fel och brister som man har med i bagaget.
Klockan går mot 0830 och vädergudarna ler mot oss, även om leendet stundom verkar påtvingat eller påklistrat. Mörka moln och diverse vindstötar gör sig påminda...
När Lisa Syrén gjort sitt avser vi att slita på skosulorna längs stränderna i spanska Roquetas. Den dagliga straffrundan som alltid företas i sällskap med favorithustrun ska bli rejält lång har vi beslutat. Tilltagande rondör och ett förfall av normalgraden får väl ses som en av anledningarna…
I eftermiddag avser vi så att bjuda ett par goda vänner på middag bestående av död älg förvandlad till kulinarisk gryta. Lite grönfoder och en flaska rött i Gran Reserva-klass kommer även att finnas till hands.
Gott slut och var rädda om och varandra
/egon
Juletid, ro och frid... eller kanske inte!
Idag skriver vi den 23:e december eller dan-före-dan som vissa föredrar att kalla det hela.
I morgon inträffar så en av vårt kära fosterlands största och mest traditionsbundna högtider.
Hörde faktiskt i morse via webben från gamla Sverige att det är i särklass den högtid som kommer etta, sedan kommer nog midsommar.
Midsommar ligger dock etta vad gäller flesta myggorna, de där som oftast håller sig till den röda drycken.
På tal om drycker så läser jag att en dam i ett av partierna med vänsterskor båda fötterna föreslår att vi ska skippa julsnapsen och dricka must till julsillen. Nja, kanske vissa borde anamma detta… Åtminstone bör nog detta gälla den del av befolkningen som redan före julsnapsen verkar förvirrade.
Själv så avser jag att placera ett ställ med ”svenska nubbar” på julbordet och min förhoppning är att åtgången ska bli bättre än vid förra ”brakfesten” då samma ställ hamnade på bordet. Den gången var det midsommarafton 2013 och husbilen stod parkerad vid Sitoälven där denna rinner ut från Sarek.
När midsommardagen grydde den gången kunde jag konstatera att nio av de tio nubbarna hade blitt kvar. Där rådde minsann ingen förvirring…
Men skam den som ger sig, i morgon tar vi nya tag… sedan räknar jag om igen igenom nubbestället medan ni hemmavid går till julottan. Tyvärr så har vi nog hamnat i ”dåligt sällskap” om vi inom överskådlig tid ska få förnya nubbestället.
Nubbestället lär vid detta laget vara en av Europas mest beresta. Detta inhandlades i tyska Burg 2012 och ska nu utsättas för ett andra förintelseförsök på julbordet i Spanska Roquetas ca 700 mil senare.
Spänningen är olidlig som en programledare med påtaglig rondör brukade uttrycka sig.
Nu kanske vän av ordning undrar om vi inte avser att äta något… Gissa om vi gör! Vi har för avsikt att i möjligaste mån försöka skapa de dofter och den stämning som är ett måste på julbordet, detta så gott det går med spanska ingredienser och rassel i palmerna.
Det som till äventyrs skulle saknas inom traditionens ramar kommer dock undertecknad att i görligaste mån framkalla via diverse musikaliska arrangemang och djupsinnigt nostalgiska minnen ifrån barndomens dagar.
Julkramar till er alla oavsett vem ni är eller var ni är, om ni svingar yxan i Norrlands skogar eller går omkring med ökensand i sandalerna.
God Jul!
Var rädda om varann
/egon
Tankar inför julen!
Julen, denna underbart bedrägliga högtid.
Tänk så många som dränerar både hälsa och ekonomi inför årets mest kravfyllda högtid.
Tänk så mycket mörker och sorg som grasserar under ljusets och glädjens högtid.
Men julen är likväl för många som inte faller i "fällan" en underbar högtid.
För undertecknad är julen en nostalgitripp av stora mått.
Jag försöker åtminstone frammana de bästa minnena.
Det är då oftast minnen från barndomshemmet uti den norrländska obygden... hur mamma fernissade salsgolvet... hur granen hämtades... hur vi i början hade riktiga ljus i granen... hur julen liksom "smakade"... alla dessa gammeldags godsaker... knäppandet från köksspisen... riktig vinter...
Jag drar mig även till minnes de gånger hemlängtan har kramat hjärtat när man p.g.a. arbete inte kunnat delta, inte kunnat vara där man ville vara...med nära och kära.
Som ung man var jag tvungen att fira en jul på Victoriafloden i Brasilien, så mycket hemlängtan har nog undertecknad inte upplevt varken förr eller senare.
När jullåtarna den gången spelades så var det ingen brist på tårflöde...
Nåväl nu har vi jul igen... om en vecka närmare bestämt.
Nu är det inte längre arbete som styr om man kan eller inte kan fira julen på en viss plats.
Så mycket har nu blivit annorlunda kan jag konstatera denna tidiga morgon i husbilen i den spanska staden Crevillente. Nu är det med teknikens hjälp enkelt att på julafton tala med varandra och se varandra.
Men nu till frågan om vi i juletid längtar hem till barn och barnbarn...
Jo, där finns nog alla våra tankar!
Om ngn dag ska undertecknad med favorithustru rulla vidare mot söder, planerna har varit ganska vaga inför denna jul, men nu har vi beslutat att parkera i Roquetas de Mar över julen... sedan drar vi nog vidare... igen.
Kanske hör vi till "resandefolken"...?
Det är fortfarande mörkt utanför husbilen och kaffet är nykokt.
Ha nu en bra jul var ni än befinner Er.
Var rädda om varann
/egon
Lördagmorgon i Crevillente!
Vi skriver idag den 7 december 2013.
Det är lördag och "Ring så spelar vi" pågår i SR P4.
Temperaturen visar endast +10 grader utanför fönstret. Kanske att vi kan få ihop ytterligare 8-9 grader till i eftermiddag... inte helt fel ju...
Platsen där våran husbil står parkerad heter Las Palmeras/ Crevillente, Spanien.
Vi står inte parkerade vid kusten om nu vän av ordning undrar.
Varför inte det då? Jo se, hemmavid badar varken undertecknad eller favorithustru i de Norrländska vattendragen och den djupt rotade sedvänjan har vi tagit med oss till Spanien och deras kyliga vatten. Det är ju vinter...
Hemmavid är utomhusbadarna denna årstid begränsade till ett fåtal skoterförare som besitter en viss känsla av odödlighet. Det händer faktiskt att någon då och då blir överbevisad om sin tro på odödligheten.
Två affärer i Crevillente har underbara fiskdiskar.
I förrgår inhandlade vi en lax, en 4-kilos norskfödd sådan. Detta till det överkomliga priset av ca 59 sek/kg.
Efter dissekering så har halva laxen gravats och andra halvan förvandlats till stekbitar och underlag för soppor.
Igår gjorde vi en s.k. "veckans soppa" i storgrytan. Det blev en underbart kulinarisk anrättning som ju bara blir godare för var dag. Det lär nog bli ytterligare ett laxinköp innan JUL som lär "stänka över" en del till julbordet.
Frågan om var vi ska fira jul har ännu inte avgjorts...
Både jag och favorithustrun vill helst fira jul med någon eller några svensktalande personer, avsikten var att hinna lära dessa "utlänningar" vårt underbara språk men vi har nu insett att dom inte har speciellt lätt för att lära. Här verkar det dessutom vara mest obegåvat folk...
Nåväl, nu skiner solen på oss och vi ska ta dagens straffrunda, den brukar bli ca fem kilometer.
Var rädda om varann
/egon
Håll korpgluggarna öppna!
Jag försöker att inhämta information från en handfull tidningar och SR under den timma som favorithustrun bygger upp sin startsträcka inför en ny dag.
På så sätt är jag näst intill ”allvetande” när vi samlas runt en husbilsfrukost.
Jag läser som regel Norrbotten Kuriren, Corren, Pite-Tidningen, Aftonbladet och finanstidningen Realtid. Jag lyssnar på vädret 0555 och första morgonekot 0600 i radions P1.
Igår när jag skummade Östgötska Corren såg jag att Linköpingspolisen bad om hjälp med att utreda var ett rådjur hörde hemma. Det var nu inte vilket rådjur som helst utan ett normalstort sådan i brons med en vikt på ca 90 kilo.
Man hade hittat rådjursstatyn på en bakgård i Linköping. Polismannens gissning var att statyn inte kunde ha transporterats så långt med den vikten.
Det kan visserligen finnas fler än ett sådant som är gjutet i brons i full storlek, men jag är inte övertygad om att mer än ett har stulits någonstans. Det rådjur som jag känner till stals för ca 20-25 år sedan från stadshotellet i Skellefteå och vad jag vet har det aldrig återfunnits… förrän nu, kanske.
Jag hade ju sett statyn vid otaliga tillfällen och tycker mig nu ha sett en gammal bekant…
Nåväl tipset ligger nu hos Polisen.
Nu avser jag att rulla upp husbilsgardinerna och se vad spanska Crevillente har att erbjuda denna dag.
Dessutom verkar favorithustrun att vara på ingående.
Håll efter buset och var rädda om varann.
/egon
Här och där!
Den del av Europa som jag och favorithustrun befinner oss i har endast +9 grader i arla morgonstund.
På dagarna har vi heller ingen riktig "govärme", i förrgår hade vi kanske +18 grader och igår +16 med kalla vindar.
Solen skiner dock från spanska Crevillentes molnfria himmel.
Hemma i Moskosel lär man även ha en klar himmel men med den avgörande skillnaden att han
Celsius visar på -24 grader.
Myggplågan är förmodligen begränsad där borti obygden - kan man förmoda.
Avlyssnar via mobilen min vana trogen morgonnyheterna och en väderrapport i radions P1.
Det förefaller som om det vore någon form av kvalitetsskillnad på den befolkning som bebor vårt lands södra halva och den befolkning som huserar i norra delen. Den slutsatsen drar jag då jag denna morgon hör att man går ut med en klass1-varning på grund av snöfall, det kan komma upp till 5 cm nysnö säger väderlekstjänsten.
Om man går ut med en sådan varning för den norra delen skulle nog den allmänna reaktionen bli - " men va f-n säger dom".
Min erfarenhet säger mej att man vanligtvis inte slösar med varningar i den landsändan... och förresten... varför läser man väderrapporten med början från söder?
Nåväl, om det nu är risk att man blåser in i en annan socken så är det troligt att dom berättar om detta... åtminstone vad denna socken heter.
Det är liksom olika som man säger...
Med ålderns rätt så kommer gamla tider åter...
Den dagen jag kom till världen var det 40-tal, det var i december månad och vägarna var igensnöade i Norrlands inland.
I en timmerbyggnad intill en mindre älv födde mor Anna fram ett gossebarn som fick namnet Egon. "Barnmorskan" den gången var en ung flicka från granngården, hon hette Aline.
Där fanns läge för en klass 1-varning.
Vi har tuggat i oss en frukost.
Den bestod av yoghurt, bröd, Serranoskinka, kaffe och en bit apelsin.
Favorithustrun återgick till bädden...
Jag ska peta igång henne så vi får ta vår dagliga straffrunda.
Använd broddar och var rädda om varann
/egon
Nu skiner solen på oss!
Bortsett från idag den 17 November så har vädret under resan varit av den typ som ger epitetet skitväder ett ansikte.
Den 5:e november rullade vi ut från Grebo i Östergötland... i regn.
Vi övernattade i Limhamn i regn.
Det regnade i Tyska Heligenhafen där vi övernattade.
Några timmar var det uppehåll i Göttingen.
Då vi kom till Albertshofen var det en glugg i molnen... vi shoppade och tyckte att livet lekte, det var innan regnet startade. Vi tänkte åka färja över floden men den var för klen för husbilen så vi fortsatte till Ingolstadt... i regn.
Då vi kom till Wollomoos i Bayern regnade det.
I Bayern finns gott öl och en massa annat ...
Där blev vi kvar i tre dagar för att konstatera att nu var regnet underkylt.
Nu fick vi äntligen se snö på resan till Freiburg im Bresgau.
Jag förde in samtalet på snöskoter och isfiske... det som då favorithustrun sa kan nog räknas som olaga hot.
Det var uppehåll då vi landade i Tournon sur Rhone. På natten så blåste det upp till storm och regnet föll horisontellt... +5 grader.
Strax efter gränsen Frankrike-Spanien parkerade vi på en camping. Inget regn MEN STORM. Vi tog en promenad till den lilla orten Capmany och köpte vin på en bodega.
Jag hade varit förutseende nog att ta med stickemössan...
Morgonen efter så mötte vi regnet före Vinaros - storm och regn hela natten på Camping Vinaros. Det var en vinterbadarupplevelse att besöka duschen nästa morgon före avfärd.
Favvon totalvägrade vad gällde att besöka duschen.
När dagen grydde så kom solen till oss...
Inte ett moln i Crevillente.
Vi har plockat fram bord och stolar...
VI SITTER UTOMHUS!
Långkallingarna blir dock kvar!
Här stannar vi ett tag... men då ingen tomte lär ska komma hit så kommer vi att skifta camping inför julen.
I morgon startar vi straffrundorna.
Vi ska tvätta bilen och köpa mera vin... och en matta säger favvon.
Här finns ett femtontal campinggäster, en egen utredning visar att dom på intet sätt är några språkgenier... jag vet för jag har tilltalat dom på mitt hemlands melodiösa tungomål... dom ser ut som fågelholkar.
Var rädda om varann
/egon
Grebo den 4 november!
De råder gråkall morgon i Grebo, Östergötland.
Yttertemperaturen visar +4 grader.
Det är ännu becksvart utanför villafönstren.
Kattskrället har fått mat och jag har tuggat i mig diverse medikamenter.
Klockan visar 0530 och favorithustrun vilar vidare i "lånesängen".
Jag har huvudvärk...
Inte nog med att jag har kämpat med ett diskbråck sedan en tid, nu uppträder vissa störningar i själva ledningscentralen. Jag har tröstat mig med piller och att det trots allt finns något att värka i.
Tänker på alla dessa som inte har tillräckligt i centralen för att uppleva värk.
Osökt går tankarna till Doudou Ahokas som så brutalt avrättade en ung pojke och en äldre dam i Ljungsbro här om natten. Där fanns nog en hel del sand i multiplikatorrullen...
Jag läser att han ofta gick omkring beväpnad med en hammare... snickare kanske?
Det är synd om människorna!
Nästa natt ligger vi åter i husbilen och lyssnar på regnet, det lär ska komma rikligt av den varan.
I eftermiddag får vi hem husfolket från Australien, just nu befinner dom sig i en flygstol mellan Hongkong och London.
Nästkommande dag när de vuxna gått till sina jobb och barnen till boklig förkovran så kan vi rulla vidare mot söder.
Var rädda om varann
/egon
Grillning och fiske i hällregn!
I lördags drog vi ut i vår svenska natur rikligt försedda med korvar på längden och på tvären.
Där fanns ketchup och senap, dressingar och bröd, förmodligen fanns där även ytterligare några tillbehör som inte fastnat i den lätt åldrade minnebanken.
Tändstickor och ved inte att förglömma.
När så de första flammorna slog upp från brasan kom regnet och vinden. Men skam den som ger sig...
Grillningen gick av stapeln helt enligt planerna, ketchupen blev bara lite lösare och korvbröden lite degigare i utspätt tillstånd.
Ingen klagan hördes från de naturälskande korvätarna, men det hade jag ju heller inte förväntat mig av en grupp individer uppbyggda av ett norrländskt grundmaterial.
På undertecknad hade dock inte korvarna samma dragningskraft som fiskeutrustningen. Jag slog mig i komp med 10-årige Ivar som inte var svår att övertala när spöna plockades fram.
I slutändan fick vi nöja oss med att ha sett fisk, firrarna vi såg blev dock kvar i sitt rätta element.
Som gammal fiskare så vet jag ju att den kvarvarande fisken bara blir större och tyngre fram till nästa fisketillfälle.
Jag kunde konstatera att dessa visdomsord inte lika lätt anammades av en fiskesugen 10-åring...
När regnet till sist upphörde var det heller ingen som klagade då hemfärd kom på tal.
Det är nu sista veckan som vi vikarierar som vårdnadshavare.
Det är ju lätt som en plätt det här - nu ska vi bara vila upp oss några månader...
I morse då jag tillsammans med favorithustrun gick långa straffrundan fick jag ett tillfälle att fota ett antal rådjur som smugit sig in i en trädgård.
Var rädda om Sverige, om naturen och varann.
/egon
Höstregn över Grebo!
Inte bara över Grebo för den delen.
Större delen av nordeuropa ligger "i blöt" för tillfället, det strilar, skvätter och smattrar... rätt som det regnar så kommer det en skur.
De norra regionerna får nederbörden som snö, eller lappmögel som vissa påstår att det kallas. Det blir då betydligt ljusare och man får ju samtidigt spårsnö, en jägares dröm.
Positivt tänkande tror jag man brukar benämna detta udda beteende...
Grundvattennivåerna är ju låga och marken har varit extra torr - så va f-n...
För att visa att vi inte bryr oss så passade vi på att gå en rejäl straffrunda när vi i.a.f skulle följa barna till skolan, lite i trots liksom.
När jag och favorithustrun väl återvänt hem så tog vi en dusch - man var ju liksom inne i vattusvängen i.a.f.
Annat är det i NSW Australien, där har man 30-35 grader varmt och skogs och bushbränder rasar.
I morgon lovar man dessutom storm i NSW.
I morse hade vi kontakt med våran Sara som bor i Dee Why strax norr om Sydney, det är än så länge bara röken som stör tillvaron... "det räcker så" kan man väl säga.
Huset stöttepelare Anna och Gunnar befinner sig för tillfället på besök hos Sara "down under", men dom ligger väl och skvätter i ngn vattenpöl kan tänkas. Detta lär ju ingå i det turistiska beteendet har jag hört.
I övrigt så går tillvaron här i Grebo ut på att leverera barna till utbildningsanstalten, mata småfåglarna, tala förstånd med kattskrället, planera utfodringen av tvåbenta samt ladda tvätt och diskmaskin.
Motionsrundor och boklig förkovran hinns ju även med.
Det regnar fortfarande...
Det regnar även på Iberiska halvön, men det regnet avbokar vi innan vi drar sta med husbilen. Då är det bara Medelhavets ljumma vind som gäller.
Var rädda om varann
/egon
Matdags nu !
Hemma i obygdsmetropolen Moskosel startade vi vinterutfodringen av småfåglar redan för några veckor sedan, jag tror att det var i mitten på september, någon gång mitt i den lappländska älgjakten.
Sedan dess har vi förflyttat oss ca 120 mil sydvart och befinner oss nu i Grebo utanför Linköping - nu matar vi deras småfåglar.
Vi gör som "läkarna utan gränser", vi bistår där vi för tillfället befinner oss...
Att studera småfåglarnas liv runt fågelbordet är i många stycken mera givande än att slå på SVT,s propagandamaskin. De små liven har ju inte redigerats för att få till den bild som man vill visa.
Liksom lite av den så kallade sanningen, ni vet den där företeelsen som numera är en bristvara i diverse korrekt media.
Längst upp i avisan brukar stå veckodag och datum - numera så kollar jag att det stämmer...
Eftersom man ingår i jägarskrået och har skogens konung som ett av bytesdjuren så kan det vara på sin plats att kolla vad bytet är värt när det har omvandlats till styckdetaljer bakom disken.
Snittpriset på styckdetaljer från älg ligger på ca 249 kronor kilot - ej hemkört!
Detta skulle då betyda att en älg som i köttvikt drar till 150 kg betingar ett pris på ca 37.350 kronor.
Dom här priserna kom här om dagen i brevlådan från Östenssons i Linköping.
Så här i efterhand kommer eftertankens kranka blekhet, vi hade ju rejält med älgkött i husbilen under nerresan och den var stundtals olåst...
...det är risker man får ta.
Favorithustrun putsar fönster.
Jag ska dra igång en panna kaffe.
Det råder ett lätt regn med tillhörande gråväder.
Termometern visar +7 grader.
Det påstås att denna typ av väder kan framkalla djupa depressioner...
Jag ska fråga favvon hur vi mår.
Var rädda om varann
/egon
Första etappen!
Det är idag en vecka sedan vi rattade ut på 45:an.
Jokkmokksvägen ibland kallad då man befinner sig mellan Arvidsjaur och Jokkmokk.
Nu hade vi siktet inställt på Grebo i Östergötland som man sedan urminnes tid har placerat lite ocentralt, eller vad annat kan man säga om en ort som man förlagt 125 mil från centralorten Moskosel.
Normalt krävs två stopp för övernattning i husbilen, på första stoppet brukar vi få låna en frys.
En frys...Jo se, vi brukar ha en "döälg" med på resan, inte så mycket för sällskapet utan då mera för att muntra upp barn och barnbarn runt middagsbordet.
Skogens konung transporteras i dessikerat, förpackat och fruset skick om nu ngn undrar, på så sätt hårar han ju inte ner bilen.
Denna gång var resan lite annorlunda, nu krävdes fyra övernattningar...
Men dessutom hade vi nu ett nymornat diskbråck som absolut ville vara med och som krävde att få rasta lite oftare, därav den utdragna transporten. Att få köra omkring med en uppbäddad säng borde nog vara alla förunnat, ja åtminstone gamla reslystna gubbar.
Nåväl vi är här nu.
Vi är dessutom chefer på Grebo-stället under de följande tre veckorna som husets ekonomiska stöttepelare befinner sig i Australien.
Vi gör nu lite som vi vill.
Dock kanske inte som våra barnbarn vill, åtminstone ibland.
Vad vi i nuläget undrar över är om föräldrarna kommer att känna igen barna vid hemkomsten, eller barnskötarna för den delen.
Spännande är bara förnamnet...
Efter att de ordinarie vårdnadshavarna har återvänt och övertagit ansvaret är avsikten att söka oss ner mot Medelhavets ljumma vindar - om nu kroppen vill så att säga.
Det är grådisig morgon i östgötska Grebo.
Solen är på väg att bryta igenom.
Var rädda om varann
/egon
Morgon i obygdsmetropolen!
Natten bjöd på tre minus.
Moskoselmorgon med minusgrader och dimma.
När de kvarvarande löven i en av storbjörkarna framför bron föll till marken uppstod ett ljud liknande det som uppstår då man släpper potatischips på golvet.
Känslan av en ganska snart förestående vinter blir allt mer påtaglig.
Enligt all meteorologisk expertis så räknar man att vinter råder i Moskosel från den 18 oktober. Detta betyder då att vintern är 14 dagar bort.
Vi avser nu att flytta fram positionerna inför detta faktum... vi drar... mot syd.
Igår gjorde vi en sista rengöring av fordonen. Eller snarare så var det favorithustrun som stod för arbetsinsatsen och undertecknad som stod för de överflödiga kommentarerna - allt enligt hennes version.
Arbetsfördelningen beror på att jag har rejält ont i delar av kroppkakan.
Mitt gamla diskbråck är i nuläget lika välkommet som en lång kall och snörik vinter.
Jag ska återgå till ryggläge och litterär förkovran i form av "Domen" skriven av John Grisham.
Var rädda om varann
/egon
Höstfisket är avklarat!
Ett säkert tecken på att kung Bore inom kort knackar på dörren är att ett antal regnbågslaxar ska byta den simmande tillvaron mot ett fruset liv i "frösaboxen".
Det händer nästan varje höst att vi överraskas av en kallknäpp med ett flertal minusgrader och att vi får leka isbrytare då vi ska höstfiska i odlingen.
Men idag lurade vi allt vädergudarna!
Plus fem grader och huggvilliga fiskar resulterade i att vi landade sju stycken välgödda regnbågslaxar.
Vi hade garderat oss med en nätslinga om nu det skulle visa sig att firrarna var svårflirtade, men icke så...
Det som satte punkt för fisket denna gång var att en av firrarna behöll en vital del i utrustningen... nämligen draget, men då vi tyckte att fångsten trots detta var tillräcklig så övergick vi till att sörpla i oss kaffe och berätta om svunna tiders fiske.
En halv firre ska hamna i husbilsfrysen och bli färdkost när vi så småningom styr mot sydliga nejder.
Husbilsfrysen är ju inte speciellt stor men storleken får kompenseras med ett mera exklusivt innehåll, och då avser jag inte gädda och kallgröt... nänä. Ädla fiskar, älghjärta, älglever och dylika ting är det som då gäller...
Hur många av dessa husbilsburna flyttfåglar som rullar mot vinterhamn i Sydeuropa har älglever i frysen, eller på julbordet... jag bara undrar...
Nåväl falukorv är heller inte fy skam.
Men på julbordet... njaäe.
Jag måste erkänna att vi faktiskt längtar en hel del efter att återse våra vänner bland resandefolket.
Nu avser jag ju inte den kategorin av resandefolk som rånade oss klocka 0300 en natt i södra Frankrike. Dom lär visst gå under benämningen "hel-z" såg jag i den politiskt korrekta pressen.
Det kyler på ikväll.
Jag har ont i ryggen... vi får ju alla vårt straff sa min gamla mormor. Herreminje, tänk att jag minns henne så bra och hon föddes 1863 under indianupproret i USA. Hon dog 1954...
Nog f-n är man gammal och luggsliten.
Var rädda om varann
/egon
Vi reser - igen!
Föregående vinter var synnerligen kylslagen.
Svinkall känns liksom mera rättvisemärkt.
Något bättre ord för att beskriva kylan har jag inte när saliven tenderar att bli trögflytande och man får sparka av strålen när man slår en sjua utomhus....
Vidare har jag kommit fram till att det är lättare att fatta beslut om var man ska tillbringa de kommande vintermånaderna om man först beskådar de bilder man tog innan kameran frös ihjäl...
Men julafton då... vita vidder, ren vit gnistrande snö?
På julaftonskvällen visade termometern -37 grader...
Tomten dök aldrig upp!
Ska jag komma med ngt positivt så skulle det vara bristen på flygfän.
Och så bergvärmepumpen förståssss.
Om en dryg månad har vi för avsikt att rulla mot Sydeuropa.
Vi packar ngn pryl varje dag... idag lastade jag in mtrl för att tillverka några fiskegarn under bortavaron. Det ska liksom ses som en moteld mot favorithustruns socktillverkning.
Var rädda om varann
/egon
Höst i obygden!
Det är förmiddag i lapplandsmetropolen Moskosel.
Vi skriver 18 september idag.
Förra hösten kom första snön på natten mot den 27,e september.
I tidigaste laget kan man nog säga... bara 9 dagar bort.
Ett lätt regn faller i skrivandets stund och gör fönstren prickiga, åtminstone de mot norr.
Sommarens gröna blad är nu roströda eller gula och ramlar av, vissa av grenarna är redan avklädda
Trädgårdsmöblerna har tagit vintersemester.
Hundväder brukar man ju säga - varför epitetet hundväder används av vissa är för mig obekant. De hundar som har varit i vår ägo brukar då inte vare speciellt förtjusta i regn och rusk.
Jag har denna morgon med hjälp av en grannes bärbara "slåttermaskin" fått håret friserat.
Jag blev dock inte mindre attraktiv efter ingreppet.
Därmed inte sagt att jag ansågs attraktiv före...
Husbilen har återbördats från jaktmarkerna och intagit sin plats framför garaget.
Den längtar ut på vägarna igen, det gör även jag och favorithustrun...
I morse var jag inne på Arvidsjaurs Vårdcentrals sida för att förnya recept. Sidan är ett under av krånglighet. Det är oändligt mycket enklare att stuva om och sköta avancerade bankaffärer än att komma in på den sida som så småningom resulterar i en receptförnyelse.
Den slutsats jag drar av den upplevelsen att det är en stor brist för undertecknad att inte ha den högskoleutbildning som krävs för receptförnyelser...
Den som ansvarat för sidan borde även ha beretts en plats på högskolan...
Det lär vara nybryggt kaffe på gång i andra ändan av huset.
Var rädda om varann
/egon
Det kommer mera!
En ryslig massa vatten har runnit under broarna sedan jag senast var igång på bloggen.
Men jag är på gång...!
Senast jag virrade ut i cyberetern var jag i Australien.
Det är en inte helt oäven plats... Australien alltså.
Dessutom är det en oherrans stor kobbe.
Nåväl, nu är det den svenska myllan som fastnar under stövlarna igen.
Jag har idkat älgjakt under ngn vecka.
Igår åt jag färsk älglever... en kulinarisk höjdare.
Regnbågslaxen vi odlar har vuxit bra denna sommar.
Man skulle kunna påstå att vinterns "sovel" är bärgat.
Det känns bra att inte årets bär får husera ensamma i frysen.
Sveaskog går sin vana trogen fram med en dåres blinda beslutsamhet och skövlar de eventuellt kvarlämnade poster som man lyckas hitta uti obygden.
Det tar ca100-125 år att utveckla en fura och det tar ca 100 år att färdigställa en flodpärlmussla. Om du tar en mussla så kan du få livstid eller ngt åt det hållet...
Det är liksom olika när mammon styr.
Jag har ryggont sedan en tid.
Man blir lätt obstinat när kroppen är i olag.
Favorithustrun gör mej sällskap under älgjakten, hon sköter hushållningen, promenaderna och socktillverkningen.
För stunden har hon symaskinen på högvarv...
Årets första nattfrost hade lagt en ishinna över framrutan i förrgårnatt.
Nära nollan även denna natt.
De Ukrainska bärplockarna har åkt hem.
En hink blåbär stod utanför garaget - tack Ukraina.
Det blir nog räkor och ett glas vitt i husbilen ikväll.
Var rädda om naturen och varann
/egon
Dee Why, NSW Australien.
Det är svårkomponerat på skrivarfronten då man måste vandra "uppochner".Var rädda om varann./egon
Notdragning, en fiskemetod i utdöende!
Igår kväll deltog jag och favorithustrun i notdragning.
Platsen var Abraur, en sjö fyra mil väster om Moskosel.
Abraur kan nog lättast beskrivas som en vacker plats, en stor sjö med något ”enstakaställe”.
Där bor 82-åriga Ellen som är ägare till noten. Ellen är änka sedan 20-talet år men har valt att bo kvar uti obygden. Då man står på hennes gårdsplan och ser ut över denna vackra sjö så förstår man hennes val.
Denna underbart sprudlande dam deltar i notdragningen, dock att hon numera fungerar som kommentator och fiskrensare.
Jag skulle inte kunna leva utan fisket säger hon och då tänker hon inte bara på den uråldriga notdragningen utan även på de dagar då hon får en medhjälpare så hon kan ”ro drag” eller pimpelfiska.
Ellen hör till skaran ”obygdens starka kvinnor”.
Nåväl, lagom till notdragningen så vräkte regnet ner men fisken är ju liksom van med vatten.
Efter någon blöt timma så var notvarpet som mäter hundra meter inne vid land och vi kunde se fångsten. Mycket bra.
Nöjda kunde rensningen starta i ett hällande regn.
Men vad gjorde det, det är sådant man får ta om man ska ha trevligt vid Abraurs strand…
Senare på kvällen kunde vi avnjuta nystekt och nykokt sellak med tunnbröd och mjölk.
Det blev en kväll att bevara i minnesbanken.
Var rädda om varann
/egon
Jag saknar skrivkänsla!
Jag har hamnat i ett sorts förlamande bakvatten.
Jag saknar mer eller mindre förmågan att formulera mig i skrift, eller åtminstone att formulera mig på ett sätt som känns enkelt och bra.
Förhoppningsvis är nu åkomman av övergående art.
Om jag hade varit en skrivmaskinshamrande yrkesskrivare” hade jag förmodligen nu fått byta ut papperskorgen mot en container.
Jag får tills vidare skylla på att vi här uppe i obygden har för somrigt, för mycket mygg, för regnigt eller möjligen att sommaren snart övergår i höst, eller kanske är det bara så att ”Gobdegubben” nått fram till livets höst...
Men oavsett vilket så måste ju gräset klippas… det blir nog idag.
Senare idag ska jag tillsammans med favorithustrun gå på en längre straffrunda i Moskosels omgivningar, allt för att om möjligt hålla gubbkroppen i ett någorlunda skick. Sedan får det bli ett korsord, detta å ”huvudets vägnar” som man säger.
Vidare så har jag plockat fram ett par resväskor som håller på att fyllas inför en förestående Australienresa. Där ”down under” finns ju sedan tre veckor ett barnbarn som vi vill klämma på.
Omega3-intaget är påtagligt.
Vad jag vill säga är att fisket går bra och ohälsan är under kontroll.
Det verkar dessutom att bli ett bra hjortronår.
Var rädda om varann
/egon
