Gobde

I förrgår  nätfiskade vi.
Något långt utdraget kämpande för att bärga ett antal firrar var det dock inte frågan om.

Klockan 10 på förmiddagen droppade vi näten för att tre timmar senare bärga dessa och den eventuella fångsten.
Och fångst blev det...
Det blev åtta sikar och en grann gädda.

Nu misstänker jag att den inbitne sportfiskaren som sliter sina flug och spinnspön något tusental timmar varje sommar rynkar på näsan och anser att vi är hädiska som driver denna rationella fångstmetod. Till dessa vill jag bara säga "jag går fri" för jag har genom åren slitit ut ett antal spön och rullar när axlarna var mina bästa vänner ...

Även sedan jag uppnått dagens hedervärda ålder så brukar jag varje sommar under viss smärtsam protest lura ett antal öringar eller harrar med mina väl använda handredskap.
Om lyckan står mej bi och den höga vattennivån sjunker undan kommer nog den sommarkväll då jag ytterligare en gång ska lura några ädlare fiskar någonstans uti nallarnas myggrika marker.

Nu i midsommartid har jag för avsikt att tillsammans med favorithustrun uppsöka mina barndoms stigar som inte sällan brukar leda fram till någon bäck eller skogstjärn där jag som pojke slagits med enorma myggsvärmar och även landat otaliga både ädla och oädla firrar.
I begynnelsen av "skogstamejfankarriären" så hade man inte uppnått en ålder av 10 år. Otaliga var nog de ljusa sommarnätter då mor Anna bedrev ett nervöst vandrande mellan fönstren för att se att man kom välbehållen hem.
Min far som stått för "utbildningen" var nog ganska lugn. 

Jag brukar tänka, synd att inte fler har fått uppleva en ljus sommarnatt vid en öringsbäck, en svartbränd skogspanna och storlommens ödesmättade klagorop.
På den tiden tvättade man sig med djungelolja oftare än med vatten...
På den tiden var heller ingen firre för usel för stekpannan...

Var rädda om era minnen och varann
/egon