Gobde

Efter morgonrundan till fots så tog vi beslutet att testa våra cyklar.
Dessa bättre begagnade tvåhjulingar börjar likna ägarna, luften går ur, rostangrepp och knarrande nav.

Knarret kan ju vara den så kallade ”Juholtseffekten”, han sa här om dagen att nu befann han sig mitt i navet…
Oavsett om denne ”Sverigeräddare” nu vet i vilket nav han befinner sig så var det faktiskt första gången denna sommar som vi företog oss en längre cykeltur. Vän av ordning frågar sig säkert varför vi inte gränslat järnhästarna tidigare.
Jo, så här ligger det till, tidigt i sommar så gjorde Sveaskog en insats medelst en väghyvel, man hyvlar nämligen vägen vart 8-10,e år, detta oavsett om det behövs eller ej…


Innan insatsen så var vägen i sämre skick och nu efter insatsen så är den i… sämre skick.
Men vad annat ska man förvänta sig i norrlands obygder där ju även befolkningen börjar bli i sämre skick. Förr så satte man upp vägbommar på skogsbolagens vägnät för att inte ”obehöriga” skulle förirra sig in på dessa, nu är vägarna av den kvalitén att inga bommar längre behövs. Risken att någon förirrar sig dit är näst intill obefintlig. Vi som fortfarande brukar dessa är ju bara en försumbar spillra av "tjurskallar" som ingen längre lyssnar på…

I obygden är ju det mesta eftersatt, av det lilla som fortfarande finns kvar vill säga. Butikerna är borta, postgången är borta, skolorna är borta, skogen är borta, människorna är snart också borta. Men kämpa emot det ska vi!

Jag har denna dag tänkt ge mig ut i tassemarkerna för att plocka några hjortron, några mogna bär lär jag nog hitta, sedan så är ju även dessa borta…
Men först ska jag laga och lägga om en punkterig på ena personbilen, det är sådant som ingår i färdplanen då man färdas på obygdens eftersatta vägnät...

Var rädda om varann
/egon