Min far!
Han skulle nu ha passerat sin 107-åriga födelsedag!
Han var nu inte den som brydde sig speciellt mycket om högtidsdagar, egna såväl som andras. Jag förmodar att om han varit ”ovan jord” och haft talets gåva så hade han gett uttryck för en synnerligen måttlig upphetsning om man gjort honom uppmärksam på den ”stora dagen”.
Sådan var han min far… han hette Hjalmar och uppnådde den hedervärda åldern av 94 år.
Den där sista morgonen i livet hade nog startat som så många andra i det egna huset som låg uti obygden i övre Norrland.
Morgonkaffet hade torrkokat och själv hade han intagit sista vilan framför vedspisen.
Minns och var rädda om varann
/egon
De finns där hela tiden, minnena efter våra föräldrar. Det var mycket man inte hann fråga, lära. Nu kan man bara vårda de fina minnena, så länge huvudet kan lagra dom...
