Tillbakablick!


Vem var Anna-Kajsa Henriksson...vem var Johanna Matilda Ahlbäck? Ungefär så har veckans tankar snurrat.
Vi åkte till en by som heter Långvik och är belägen vid Vitåälvens källflöde, by är kanske att ta till i överkant då där finns EN bebodd fastighet. Det hade nu gått nästan 50 år sedan jag senast besökte denna plats, platsen där min far Hjalmar Henriksson såg dagens ljus för första gången, han föddes1904. Dåtidens bostadshus och ladugård är sedan länge borta men trots detta kunde jag känna tidens vingslag. Jag "fyndade" en tremänning på platsen...han sysslade en del med släktforskning visade det sig. Besöket blev betydligt längre än vad som var tänkt. Denna släkting, Tord Drugge hade förmågan och kunnandet att räta ut många frågetecken. FATTIGDOMEN var deras ständiga följeslagare visste han att berätta. Man saknade skor till samtliga i familjen så barnens fotsulor var läderartade... Vilka av de sju barnen ska gå skodda idag?

Mat hade man i tillräcklig mängd kan man förmoda då man bodde intill ett fiskrikt vatten och man även var duktiga jägare.
Efter detta besökte vi en plats någon mil bort där min far fick bo utan kostnad emot att han höll familjen med kött och fisk.
Allt pekar mot att man måste nå en viss ålder för att få igång intresset för sin härstammning?
I skrivandets stund sitter jag i vår husbil på den gårdsplan där jag själv för första gången såg dagens ljus, det året skrev man 1945.
I morse tog jag handduken över axeln och gick ut mitt i vår nästan uttorkade älv och gjorde morgontvagningen, lite av ett dop i repris...
Vi besökte kyrkogården vilket blev ytterligare ett bevis på att man var sent ute med de olika frågeställningarna.

Nu vill jag ha sällskap av min favorithustru, hon tänker inte gå upp bara för att jag stökar runt i bilen, förresten så påstår hon att det är sövande... Men kaffedoften då?

Var rädda om varann
/egon

Kommentarer
Postat av: mats i träsket

Har kanske inte nått den åldern riktigt än, då man grubblar djupare över tidigare anor. Däremot fick jag tidigt lära mig att man räknade upp fäders namn före sitt eget, jag är alltså Ingvars Mats. Men i vissa sammanhang drog man till fäder längra tillbaka också. Det är bra för då kan jag komma ihåg vad de hette, och då blir jag: Jaan-orsa Algots Ingvars Mats. Och då känner man lite av historiens vingslag direkt känner jag.

2009-08-09 @ 15:46:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0